ukulelemorfar

Låt oss börja med en liten test inför EU-valet nästa söndag (som alla borde rösta i). Vilket parti tycker följande?
* EU:s jordbruksstöd bör succesivt avskaffas.
* Man ska kunna stängas av från Internet, men först efter rättslig prövning.
* Det ska få finnas polissamarbete över gränserna för att stoppa grov brottslighet.
* Sverige ska minska utsläpp av växthusgaser med minst 40 % till år 2020.
* Man ska kunna söka vård inom hela EU.
* EU ska kunna fatta beslut om hur innehållsförteckningen ska se ut på svenska livsmedel.
Facit nedan.

Otack är världens lön. Här gör man sig besvär med att tvätta bilen ren från allt pollen och skräp som samlats på den. Och så är man så hygglig så man låter den stå ut och må skönt i solen en stund medan man klipper gräsmatten. Och vad är tacken? Jo bilen är täckt av pollen igen. Säg bara inte att jag inte försökte.

Det var dåligt utbud på TV igårkväll så jag satte i en DVD med Martin Simpson istället. En mycket enkel sak där Martin spelar ett antal låtar rakt upp och ner, och mellan dem intervjuas om sin bakgrund, sina inspirationskällor och sit gitarrspel. Som vanligt, det enkla är det bra. Blev så inspirerad så jag spelade gitarr en hel timme efter att videon var slut. Men på något sätt verkar jag inte ha samma lätthet i anslaget som Martin. Får väl öva lite mer.

Lyssna själva när han sjunger en hyllning till sin far, med lite instrumentalt som bonus på slutet. Om jag övar kanske jag också får stå på Royal Albert Halls scen. Och när ni har lyssnat så gå med i kampanjen för att få Martin till Sverige. Han har aldrig spelat här vad jag vet.




Javisst ja. Vilket var partiet? Både Moderaterna och Socialdemokraterna tycker så här. Bara att välja.

Veckans "Ställ-dig-därborta-i-hörnet-och-skäms"-pris går till allas överraskning inte till Expressen. Istället tilldelas det Svensk Damtidning. I måndags skrek deras löpsedlar ut att Viktoria fortfarande var ensam, trots förlovningen, och tidningen undrade (på löpsedeln) i skarpa ordalag varför Daniel inte fanns vid sin fästmös sida. Ooops, som en engelsktalande skulle säga. Sedan några dagar vet väl alla löpsedelsläsare svaret. Jag hoppas tidningen (om den nu ska kallas det) kommer med en riktigt rejäl ursäkt i nästa nummer.

Mailboxen innehöll igår en av de bästa nyheterna på länge. Fairport Convention kommer tillbaka till Sverige i höst. De ska spela i Göteborg 1 oktober och i Uppsala 10 i samma månad. Vem vet det kanske blir fler spelningar ändå för gruppen som de senaste 20 åren bara gjort tre svenska konserter, varav två i Mellerud. Nu sjunker helt plötsligt Mellerudskonserternas andel från 67 % till 40 %. Men vem klagar. Det är bara 13 mil till Göteborg.

Vet ni förresten att Hans (från Hans och Greta) var en riktig kvinnotjusare och hade ihop det med både häxan, Törnrosa, Snövit och de lilla sjöjungfrun? Inte? Då bommade ni alltså Estetprogrammets vårmusikal "Det var en gång". Synd för er, för den var ruskigt bra.

Hade svårt att somna igår på grund av knäverk. Tog en Stillnoct och somnade nästan direkt. 8 timmar senare är jag fortfarande groggy. De borde kalla tabletten Still Knocked. Hoppas jag kvicknar till innan jag kommer till jobbet.

Annars gick det mesta vägen igår. Uppföljningen av hälsoprofilbedömningen gav til handen att jag gott ner drygt 3 kilo (på lika många månader). Fortfarande långt från målet (kanske på grund av ala mål jag konsumerar dagligen) men på rätt väg. Valet är att gå ner 8 kilo till eller att växa 9 cm. Undrar vilket som är enklast. Vid testcyklingen visade sig min kondition vara över genomsnittet för folk i min ålder, vilket förvånar mig storligen-
Fick huslarmet fixat. Har inte vågat berätta det för eventuella tjuvar, men det har inte fungerat sedan i påskas. Men nu är det OK igen. Ljudet hörs från ungefär en halv kilometers håll när det startar, så håll er borta.
Och så fick vi iväg vårens två sista bokrecensioner. Dags at börja läsa alla böcker som inte ska recenseras.

Vi träffade igårkväll för första gången "kören" till Barnens Allsångskväll på Kanalyran. 11 sångglada barn i åldern 5-9 år dök. Och oj vad de sjöng. De lät som 22, utan att bli skrikiga. Det var en häftig upplevelse att sitta med och spela bas till.

Hemkommen vid 1930-tiden var all eventuell matlagningskraft borta. Så vi åkte upp till Thairestaurangen, med det uppfinningsrika namnet Thairestaurangen, istället. Tänk att en liten ort som Mellerud kan ha ett Thaimatställe som slår det mesta i storstäderna. Och inte så dyrt. 285 kr för två personer, varav den ena (inte jag) åt både för- och varmrätt.
Men efterrätten blev att dela en chokladkaka framför TV:n och TV4 Komedis repris på The Vicar of Dibley, en av de bästa komedier engelsmännen skapat. Men som de flesta andra riktigt bra komedier (som Fawlty Towers, Thin Blue Line och några till) så gick den inte evighet. Med alla Christmas Specials rör det sig om totalt dryga dussinet avsnitt.

Grisdebatten fortsätter. Idag slår man larm om transporterna av grisar till Tyskland. Enligt uppgift exporterar Sverige cirka 700000 grisar varje år och de flesta av dem till Tyskland, och enligt samma uppgiftslämnare lider grisarna ibland under transporten. Undrar om man räknat in alla fyllesvin på Kilfärjan? Men de verkar ju inte lida nämvärt, och om de gör det är lidandet självvalt.

Gårdagens roligaste radiorubrik: "NU-sjukvården kommer att fortsätta blöda." (Räcker det inte att patienterna gör det?)
Samtidigt meddelas att ett sjukhus ställde in operationerna i förrgår på grund av blodbrist.

Gårdagens "Hur tänkte du då?: Såg en affisch där en invandrarkvinna förklarar att hon tänker rösta på Sverigedemokraterna i det kommande valet. Hon vill tydligen vara med om att "återupprätta Sverige" som affischen proklamerade.
Kom osökt och tänka på när vi på 1980-talet hittade en massa BSS-klotter på Brandbergsskolan. (BSS = besvara Sverige Svenskt.) Efter lite forskning kunde vi ta in killen som var huvudansvarig och tala om för honom att om det han klottrade på väggarna blev verklighet skulle han åka ut först eftersom hans mamma var från Finland och hans pappa från Marocko. Han slutade klottra. (I alla fall den bokstavskombination han tidigare spritt omkring sig.)

Gårdagens försäljningssabotage var larmrapporten om hur danska grisar behandlas. Helt plötsligt förstår man nästan hur den danska fläskfilén kan vaa så billig. Men så, idag kommer rapporter om att svenska grisar också lider. Frågan är vilken nationalitet det ska vara på fläskfilén för att man ska kunna äta den med gott samvete.

Och så lite aktuellare:
Dagens "Vem ska man tro på" gäller skivrecensioner. Deportees nya höjs till skyarna av SvD men får mycket ljumma recensioner av DN. SvD hyllar också Calaisas nya, som sågas i GP (och förtigs i DN). Men alla är eniga om att den musikaliska kvaliteten på Molly Sandéns utgåvor skulle höjas om hon fanns på ett bolag som inte styrs av Bert Karlsson. Kul att de kan enas om någonting.

Slog nytt rekord igår. Lyckades med att ta fram två kompletta förslag till ny översiktsplan för Mellerud samma dag. Det var inte så svårt som det låter. Version två (som egentligen är version 12 eller något ditåt) innehöll fem mindre ändringar utifrån ett möte med Länsstyrelsen på förmiddagen.
Översiktsplaner är ett petgöra. De ska helst vara kortfattade så folk orkar läsa dem (Melleruds är för närvarande på cirka 40 A4-sidor, exklusive kartor) å andra sidan ska de innehålla mycket. När arbetet med den här planen började (då utan min medverkan) för några år sedan skickade länsstyrelsen ett mail med en lista på sådant som borde vara med. Listan var på 16 (!!!) sidor.
Avslutade arbetsdagen med ett kort möte ta fram låtar till Barnens Allsångskonsert på Kanalyran. Tala om skiftande arbetsuppgifter.

Tillbaka till morgonrutinerna, dvs blogg, efter Telias oförmåga att tillhandahålla bredband igår förmiddag.

Ett tips inför nästa år. Åk på konstrunda och våga erkänna för konstnärerna att ni inte vet något. De tar det som en utmaning. Själv lärde jag mig skilja på akryl- och oljemålning, och fick en liten föreläsning i konsten att göra olika etsningar. Mycket trevligt och lärorikt. Undra vad jag ska skylla på nästa år för att få mitt minne uppfriskat.
Sedan kan man undra över vilka som sysslar med konst just nu. Jag besökte sex av de mellerudskonstnärer som ställde ut. Samtliga sex (och den sjunde) är kvinnor. Var är männen? Kan man få Gudrun Schymann med sig på kampen för att även män ska få utöva konst i Mellerud?

Såg första avsnittet av den engelska Wallander igårkväll. Ruggigt bra. Kenneth Branagh slår nästan Lassgård i sin rolltolkning, även om drickandet var lite nedtonat. Men det känns märkligt att höra folk på Österlen tala engelska, och både person- och ortnamn låter märkliga när de uttalas på engelskt sätt. Vad sägs om Najbörg till exempel?

Dags för dusch och jobb.

Eftersom den inte finns på nätet kommer den i svensk (ganska fri tolkning) här. Bakgrunden är att man i föregående avsnitt av Not the Nine O'Clock News hade en sång om långtradarchaufförer. ("I Like Trucking", som finns på YouTube, men leta själva!) I videon ser man hur en igelkott krossas under ett långtradarhjul. Vilken gav orsak till följande korta inslag: (Som sagt fri tolkning ur minnet.)

"Vi har tagit emot många klagomål på att vi i förra avsnittet visade hur en igelkott blev överkörd. Vi vill givetvis be om ursäkt om vi på detta sätt upprört våra tittare, men BBC vill påpeka att det handlade om en uppstoppad igelkott, och vi känner att vi gjort igelkottsstammen i allmänhet mindre skada än de personer som springer och stoppar upp dem. Nu vill vi veta vilka dessa personer är. Vet ni något så skriv till oss under adress: Igelkottsuppstoppare, BBC, London."

Alla säger att man ska erkänna sina fel. Men vi som inte gör några fel? Ok. Jag ska vara storsint och för andra gången på kort tid erkänna att jag gjorde fel. Men tro inte att det kommer att bli en vana.
Igårkväll tvekade vi om vi skule grilla hamburgare eller stanna inne och äta tortillas med köttfärs. Vädret växlade hela tiden och til slut tog jag det slutgiltiga beslutet. Molnen ser ut att hopa sig och det blåser upp. Vi äter inne. En halvtimme senare, när maten var klar, var det solsken och nästan vindstila utanför, och så höll det sig ett bra tag.
So what? Hamburgare i bröd och med lite grönsaker och annat på är väl nästan samma sak som tortillas med köttfärs och grönsaker i, eller? Dessutom är kryddningen bättre i tortillasköttfärsen.
Hade vi dessutom stannat ute och grillat så tar det en massa tid, och då hade vi inte hunit se hela första Wallander-DVD som man fick gratis med Aftonbladet OCH en stor del av Henrik Schyfferts monolog. (DVD:n var över tre timmar). Så mitt beslut var fel, men det blev så rätt.
(Här skulle jag lagt en länk till "Hedgehog Apology" från Not the Nine O'Clock News, men den finns konstigt nog inte på YouTube.)

Har ni förresten tänkt på likheterna mellan Wallander och Morse? I alla fall i de tidiga filmer med de båda, dvs Lassgård som Wallander. Båda lyssnar på opera och både dricker för mycket.

Så en hyllning till laget som om drygt två timmar på nytt vinner Premier League i fotboll, Manchester United. De gör tvärtom mot alla andra. Andra sparkar tränare till höger och vänster, Man U har haft sama manager i ungefär ett kvarts sekel, och han har fått stanna även när det inte gått så bra. Andra köper massor av spelare och byter stora delar av truppen varje år. Man U köper några få, noggrannt utvalda spelare varje år. Stommen är kvar år från år, Ryan Giggs t ex har spelat i klubben i 20 år.
Budskapet är tydligt: Långsktighet och stabilitet lönar sig!

Vi var på dagtripp till Fredrikshavn igår., med barn, svärson och barnbarn Ni vet, ut med Stena Dantica 0930, med brunchbuffé på vägen, och hem igen 1430, med cirka 1,5 timme i Danmark.
Normalt har vi en bil av med oss. Rullar av den i F-havn, kör direkt till Damsgaard, fyller den med vin av allehanda slag (sexpack Santa Veta Cabernet Sauvignon för 139,50 dkr brukar vara ett stående inköp, deras Merlot för samma pris också), men i år beslutade vi oss för att inte göra det. Och tur var väl det. Damsgaard har stängt, troligen drabbad av den svenska kronans fall. Det är en väldig skillnad mellan att betala 1,25 för en dansk krona, och att betala 1,46. Så nu blev det bara båtinköp, även om marginalen mellan Systemet och båten också minskat, och idag är ca 20 %, utom på öl där den är större.
Gjorde årets miss på hemvägen. Vi hade trots allt köpt lite i Danmark och vi fixade en bagageförvaringsbox och stängde in vår packning där när vi åt. När det började rycka i banditarmen kom jag på missen. Vår plastpåsen med för spel surt ihopskramlade enkronor låg i ryggsäcken i boxen. Så vi hade 10 kronor med oss hem. Får väl åka en gång till.
Var annars mest imponerad av alla barnaktiviteter på vägen hem. Konferensutrymmet var fövandlat till matrosklubb med allehanda spel, både data och mer traditionella som ishockeyspel och litet biljardbord, ansiktsmålning, fiskdamm med mera. sjuåringen tillbringade i stort sett hela hemresan där (med 19-åringen) och femåringens höjdpunkt var att få träffa Nicke Nyfiken. Jag tror att han berättade hela sitt livs historia för apan.
Och så var det sambauppvisning på vägen ut, och dubbeltrubadurerna i baren var inte oävna.
Mer om sama resa hittar du på en av medresenärernas blogg, inklusive tjusiga bilder på ansiktsmålat barn och en av de mest oavsiktligt humoristiska skyltar jag sett på länge.

På vägen hem lyssnade vi på Eurovision-CD-n, och två korta reflektioner:

1. Jag vet äntligen vad vi gör för fel i Sverige. Vi tror att det är en artisttävlingen och således röstar vi mer på artisterna än låtarna. Hos oss var det Malena Ernman (och jag upprepar att jag gillar damen) och historian om hene som vann, inte "La Voix". Och kvällspressen gör sitt bästa för att föra ut detta budskap. Dessutom kan vi börja rösta redan innan låtarna spelats upp, vilket än mer gör det till en artisttävling istället för det det borde vara, en låttävling. Steg ett borde vara att stoppa "förtidsröstningen", den passar bra i EU-valet, men ... Gör som i stora tävlingen, låt alla låtar spelas först och rösta sedan. Då hinner dessutom inte skivbolagsfolket sitta och skicka 100-tals röster var och en på samma låt.

2. Nu vet jag vad Norges bidrag osökt får mig att tänka på. "En egen fela" med Timjan som kom 9:a i den svenska uttagningen 1979. Lyssna mer på den genom länken i det förra inlägget. Och nu till dagens scoop. Håll i er på kvällstidningsredaktionerna. Den här nyheten missade ni.
Timjans bidrag skulle aldrig ha fått ställa upp den. Den bröt nämligen mot en av reglerna, att låtarna inte får vara framförda offentligt tidigare. Historien i sin helhet:
På försommaren 1978 anordnas Brandbergens musikfestival. Genom mamman till en av mina elever (som var ihop med steelgitarristen i bandet) bokade vi Timjan. På festivalen spelade bandet just "En egen fela", cirka 9 månader för den svenska melodifestivalen 1979. Hela festivalen bandades på kassett och som ordförande i Haninge Musikförening hade jag originalbanden.
På hösten ringer en nervös medlem i bandet och frågar i hur många kopior banden fanns. Jag lugnade honom att deras 30 minuter bara fanns hos mig. Han ber mig gömma undan det bandet eftersom de just fått med låten i uttagningen, och detta var det enda framförandet de gjort av den. Jag lovade att hjälpa dem med detta, vilket var enkelt eftersom ingen bett att få vara sig lyssna på eller kopiera just detta band, och blev på så sätt delaktig i denna skandal. Så involverad i spektaklet har jag aldrig varit vare sig förr eller senare.
Nåväl. Det var 30 år sedan, och till och med mord preskriberas efter 25 år, så det torde vara glömt. Och Timjan fick sit straff. De kom på nionde plats och har väl aldrig hörts sedan dess.
Men förlåt mig Christer Björkman!

Här kommer den fuskande låten.

Fläskkarrén grilad och uppäten. En av de sista flaskorna engelskt vin som överlevt sedan förra årets semester urdrucken. Snart dags för lite slötittande på TV och sedan sömn. Tidig avresa imorgon för heldagsutflykt till Fredrikshavn. Men kanske inte så mycket shopping denna gång p g a valutakursen.
Nästa blogg på lördag.

Ibland undrar man, som med Toxic-länken i det nyss publicerade musikcollaget. Vaknade upp med "A Fairytale" ringande i skallen. Jag visst jag hörde halva låten i bilstereon igår, men sedan lyssnade vi på andra låtar, och så följdes det av cirka 4 timmars ukulelespel (och lite öl därtill, och tack Anders för kycklingen). Så varför just den i mitt huvud? Det är ju inte så att jag är något stort fan direkt. (Jag ifrågasätter inte att den vann, men det är ju inte den musik jag helst söker mig till.) Vem är det som styr sådant?

Ukulelekvällen var lyckad. Med kort avbrott för lite ätande (öldrickandet gör man mellan låtarna, det behöver man inte avbryta för) höll vi på från strax efter sju till strax före midnatt. Får vi till vår europeiska tango av Storm-Jokke, med litet intro av Eddy (det uppenbarar sig när vi får chans att spela) kommer vi att ta världen med om inte storm så i alla fall en kraftigare vindpust.

Hann innan med att nästan lära mig en låt ur Disneys Den lilla sjöjungfrun. Återigen, är det en slump att tre av Kanalyreidolskandidaterna komit med låtar ur Disneyfilmer, låtar som jag aldrig har hört förut? Är det någon musikguds sätt att visa mig att det finns mer Disneyfilmsmusik än låtarna ur Djungelboken?

Roligast igår var att få mail från en tjej jag tränade i fotboll för drygt 25 år sedan. Hon är numera rektor för en förskola där en av fruns kompisar arbetar. Ibland är världen mycket liten. Och så har jag återupptäckt att vi har gott om (mycket avlägsen) släkt på Bornholm. Några av pappas morfars bröder utvandrade dit i slutet på 1800-talet. Men även om de förvanskade Mårtensson till Mortensen tror jag väl knappast att Ditte Fromseier Mortensen (Bornholmsfödd fiolspelerska i Habbadam som kommer till vår spelmansstämma i augusti) skulle tillhöra den Mortensen-släkten. Men häftigt ändå på något sätt.

Vad sägs om lite Mozxart på ukulele, och en läcker videopresentation? Tyvärr kan den inte inbäddas, men klicka på länken:
Mozart

Och ibland undrar man (mer om det i blogginlägget). Men när jag öppnade You-tube föreslog den att följande klip kunde vara något för mig. (Kan det vara att jag i tisdags lyssnade på en Britney Sppearslåt som en av mina Kanalyreidolskandidater vill sjunga?) Återigen: Klicka på länken: Toxic

Och ta er nu tid, det tar sju och en halv minut, att njuta av en av musikhistoriens mäktigaste antikrigssånger, Eric Bogles "The Band Played Waltzing Matilda" med en mäktigt bildspel (men jag misstänker att stridsvagnarna är av senare datum). Presentationen är uppenbart gjord av en kanadick, men sången handlar om australiensare i första väldskriget.

Jag hade bokdag igår. I brevlådan låg det två nya böcker. Den ena är Lelle Printers handbok i att hålla roliga tal. Ni som känner mig får väl så småningom bedöma om hans råd fungerar eller inte.

Den andra är en bok jag verkligen ser fram emot att läsa. Faktiskt så mycket att jag läste inledningen parallellt med att jag lagade mat. Det gäller David Eberhards nya, "Ingen tar skit i de lättkränktas land". Hans förra "I trygghetsnarkomanernas land" har jag haft i huvudet ända sedan jag läste den. Där tar han bland annat upp vår ovilja att acceptera att olyckor kan hända utan att det nödvändigtvis måste vara någons fel, vår naiva tro på att man kan undvika döden och den märkliga symbiosen mellan press och forskare som vill väcka uppmärksamhet.
Nu ska han granska hur det kommer sig att allt fler känner sig kränkta. I inledningen pekar han på orimligheten att det är den "drabbade" som ska definiera om det har förekommit en kränkning eller inte.
Jag påminner mig vad David Lega sa på skolriksdagen för två år sedan. Ungefär så här: "Ni har inte en chans. Vill jag känna mig kränkt så gör jag det oavsett hur ni agerar. Kommer jag fram till en dörr och ni öppnar den åt mig tänker jag: Aha! Det tror inte att jag kan öppna dörren bara för att jag sitter i rullstol. Öppnar ni den inte för mig tänker jag: Aha! De tar inte hänsyn till att jag sitter i rullstol."

För att fullborda boktemat passade jag på att beställa Töres Theorells bok om hur musikupplever påverkar vårt välbefinnande, "Noter - om musik och hälsa". Märkligt nog fanns den inte på AdLibris, min huvudleverantör, men Karolinska Institutet University Press, förlaget, har postorder. Hoppar den håller vad den lovar. Mer musik åt folket!

Ägnade flera timmar igår åt en enkät om fritidsvanor vi just nu genomför i årskurs 4-9. Hann med att behandla cirka 50 enkäter (av drygt 700 ...) Ganska tråkigt arbete faktiskt. "But a man's gotta do what a man's gotta do" och när vi kan börja analysera kommer det att bli roligt igen.
Fick nej från en av mina favoritspelemän till medverkan på spelmansstämman 29 augusti. Men listan på de som har sagt ja och de vi väntar svar från är lång. Det blir nog en toppenstämma ändå. Funderar just nu på hur många parallella aktiviteter vi kan ha, och hur mycket folk det kan tänkas komma.
Kom hem och hittade, förutom ett antal väntade räkningar, en hel packe CD i posten. Skickade av Cat, redaktör för Greenmanreview. Han hade lovat en bunt "Celtic CDs" men i högen hittade jag också till min stora förtjusning Eric Bogle's senaste alster och "The Navy's Wives", ett folkmusikdrama av Mick Ryan om hustrur till rallare. Mick Ryan är en av Englands bästa folksångare. Kraftfull men ändå nyanserad röst. Han är också en icke oäven sångdiktare.
Och Eric Bogle känner väl alla till, eller? Han har skrivit två av folkmusikhistoriens finaste låtar, "The Band Played Waltzing Matilda" och "No Man's land", den senare också känd som "The Green Fields of France". Båda skildrar på ett ömsint sätt krigets fasor, den första med utgångspunkt i slakten på bland australiensiska trupper 1915 när de allierade försökte öppna en andra front i det pågående världskriget.
Den andra skrev Bogle efter att ha besökt de vidsträckta begravningsplatserna där offren för skyttegravskriget under samma konflikt ligger begravda. Han sjunger sången till William McBride, ett namn han hittade på ett av korsen. I sista versen från han William om han verkligen trodde på talet om kriget som skulle göra slut på alla krig. För det har hänt "again and again and again".
Försök förresten hitta någon samlingsskiva med June Tabor. Hon har gjort mäktiga versioner av båda sångerna.
Bogle har samma problem som Ralhp McTell (Streets of London) och Don McLean(American Pie och Vincent). Hur ska man fortsätta när man inleder karriären med att skriva riktiga klassiker? Hur toppar man det?

Kort koll:
Gräsklippning med tillhörande kantklippning - fixat
Tvätta bilen - fixat
Fönstren putsade utvändigt - fixat
Auditions - fixade (de som skulle fixas)
Bra helg!

Funderar på vilket som är roligast: Att en tjej jag träffat förut på audition kommer tillbaka och har utvecklat sin sång på ett positivt sätt, eller att det dyker upp en ny duktig okänd förmåga. Båda hände igår.

Sista ESC-kommentaren. Där går röstningen till på ett riktigt sätt. Först lyssnar man på alla låtarna, sedan röstar man. I Sverige börjar röstningen långt innan man hört låtar vilket leder på alldeles för mycket fokusering på artisterna, och ger möjlighet för skivbolag och andra att låta enstaka personer rösta mängder av gånger på samma låt. Kom ihåg att mindre än 10 % av de svenskar som ser ett Melodifestivalprogram röstar (om man utgår från att många röstar två gånger under samma program).

Gårdagens roligaste yttrande var nog Shirley Clamp när hon kommenterade en av de kvinnliga deltagarna:
"Vacker har jag aldrig sagt att hon inte är."

Låt mig glömma Jantelagen för en stund och varit riktigt plågsamt skrytig. För det första måste jag konstatera vilket genomslag min blogg har. Ni må vara få läsare, men ordet sprids på något sätt. Eller vad sägs om detta: Drygt 53000 löpare var anmälda till Göteborgsvarvet (är inte deras varv nedlagda), cirka 41000 kom till start. Ungefär 12000 följde altså min apell och stannade hemma! Yes! Ordet betyder något.

Eller detta: Efter att alla låtar var genomsjungna kryssade jag i listan åtta som jag trodde skulle ha vinstchans (inklusive min favorit Estland). Hur gick det? Jo, mina låtar kom 1, 2, 3, 4, 5, 6 (och sedan tyvärr 17 och 19, men man kan ju inte alltid ha rätt).  Så ett råd till Christer Björkman. Skit i jury och krånglig telefonröstning nästa år, så ska jag välja ut den låt som har chans. Eller också kan jag välja ut åtta bidrag som svenska folket kan rösta mellan. Fair?
Om jag nu inte ska skicka in några bidrag för att vi hur det ska låta. Om finalen är i Oslo kan man ju under repetitionsveckan spara in hotellkostnaden och dagpendla.

Vi ska nog inte klaga på öststaternas kompisröstning. I stort sett alla Sveriges poäng kom från nordiska, eller nästannordiska, länder. Och vad sägs om Andorra. Drygt hälften av Spaniens 23 poäng kom från Andorras 12-poängare. Då, efter 14 länder hade Spanien fortfarande noll. Jag är bara fundersam över vilken spansk låt Andorra hörde. För det enda som skulle kunna förmå något land att ge 12 till Spaniens usla insats skulle väl vara ett överhängande invasionshot eller något ditåt.
Och vart tog Monaco och Luxemburg vägen? Små länder med mycket stolta Eurovisiontraditioner. Nu var de inte ens med.

Nu ska jag skriva och ha auditions hela dagen. Ha det bra. Bara ett råd i all vänskaplighet: Undvik Gardemoen idag.

"I've got so much to show" sjöng Rumänien, något som verkar vara årets tema i ESC. Sällan har väl så många bara kvinnoben setts i ett och samma program. Och inte bara kvinnoben.
Akrobater tycks vara populära. Både Albanien och Norge visade upp studsande gubbar som gjorde sitt bästa för att dra vår uppmärksamhet från låten. Litauen hade ett självspelande piano, eller? När sångaren reste sig från det fortsatte pianotonerna att strömma ur TV-högtalaren.
Ukraina utnämns härmed till årets "Nu är det hjul igen". Porrshow med kläder på, hur kul är det på en skala?
Den grekiska sångaren var tydligen ute efter att slå världsrekord i antal hopp från catwalk under en sång.
Och vad gammal Andrew Lloyd Webber blivit. Men det är ju faktiskt 40 år sedan Jesus Christ Superstar kom, och det var inte hans första musikal.
Kan tyvärr inte kommentera Danmark eftersom jag föll i sömn för en kort stund. Vaknade tyvärr under Tysklands bidrag.
Och Spanien kunde väl valt en sångerska som kan hålla ton.
Tänk om stackars Island vinner. Hur ska de ha råd att ordna finalen nästa år. Årets final gick på nästan dubbelt så mycket som den omdiskuterade bandyarenan i Vänersborg. De kanske kan få hyra in sig där till en rimlig penning. Vänersborg lär behöva pengarna.
Håller fortfarande på Estland. Vackert, stilfullt och tro på att låten håller utan att massa billiga trick.
Bäst har de svenska kommentatörerna varit. Shirley Clamp är mer än bara en bra sångerska.
Nu börjar röstningen.

Sommaren är nästan här och gräsmattan börjar fyllas av de där vackra blommorna som kommer fast man inte sått dem. "Små solar i gräset" som Carl-Anton sjäng för drygt 40 år sedan. Finns det något bättre än att sitta i solen med ett glas vin framför sig och var sin saftig entrecote på grillen? Det skulle vara efterrätten, grillad banan med choklad i.

Dementi till den som läst TTela på morgonen: Jag är INTE general för Kanalyran. Det är Nina Berg. Jag är mer hennes assistent med ansvar för vissa bitar.

Men jag måste säga att jag känner mig lite kränkt. Det ska nämligen vi svenskar göra så snart något går emot oss. Det är aldrig otur eller så, det är säkert någon som är ute för att jävlas. Läste i tidningen att de ska ha stor fest i närheten på nationaldagen, och Jessica ska sjunga på festen. (Fråga bara inte vilken Jessica, alla trogna bloggläsare vet.)  Och jag får inte gå. Bara för att jag inte har jobbat på det nyss nedlagda bruket, eller är gift med någon som har gjort det. Min fru har ju jobbat en bit därifrån i snart nio år. Räknas inte det? Hur skulle de kunnat arbeta på bruket om inte någon vänlig lärare tagit hand om barnen när de vuxna gick till jobbet. Och hur kan man ta hit Jessica till Mellerud utan att bjuda in den som troligen skrivit flest blogginlägg i kommunen där hennes namn nämnts. Det måste vara en medveten kränkning.

Något positivare:
Husorganet FRoots dök i brevlådan idag. Lästes medan jag avnjöt en öl i solen i väntan på att frun skulle dyka upp till grillningen. Och de hade med en artikel Jeana Leslie och Siodhan Miller, två unga skotskor jag och sonen såg i Cropredy i augusti. Helt suveräna. Deras skiva går fortfarande i Ipoden med jämna mellanrum. Sonen lyckades dessutom med konststycket att få umgås med ett gäng där en av dem ingick. Det är inte alla som får chansen att dricka öl med artisterna.
Lyssna själv på deras MySpace-sida.

Här är en av mina favoritlåtar med flickorna, framför live på Cambridge Folk Festival förra året. Tjejerna vann BBC:s Young Folk Awards 2008 och i förstapriset ingår framträdanden i Cambridge och Cropredy.
Tyvärr har jag fortfarande inte riktigt lärt mig vem som är vem. Men jag tror att det är Siobhan som sitter vid pianot. Killen/gitarristen i bakgrunden har jag inget namn på, men från Cropredy minns jag att han var ruskigt duktig.

Efter ganska kort, och kanske inte helt fullmoget övervägande har jag beslutat att inte åka ner till Göteborg imorgon och genom efteranmälan ansluta mig till de drygt 53 000 personer som ska skapa trafikkaos i Sveriges andra stad under lördagen.
Beslutet var egentligen ganska lätt. Jag jobbar med loppmarknaden i Mellerud imorgon förmiddag, så jag kan inte åka. Men jag har också beslutat att jag inte skulle åka och delta även om jag kunde, och jag känner att världen har rätt att ta del av skälen till detta ganska hårdnackade motstånd.
Alltså:

1. Jag förstår inte vitsen med att springa drygt 21 kilometer bara för att komma tillbaka till samma plats som man började, utan att ha uträttat några ärenden på vägen. Jag menar, sist jag var i London gick jag ungefär den sträckan varje dag (cirka 30 000 steg à i genomsnitt 70 cm), men under varje promenad hann jag med några pubbesök, en god lunch och att ta ett 100-tal foton. Kanske lite småshopping också. Men här, här ska man bara springa runt och sedan är det klart.

2. Jag månar om vår miljö. (Se höstens inlägg och klimatsmarta latmaskar.) Tänk på hur många ton koldioxid alla dessa 53 000 löpare kommer att alstra imorgon. Och hur många liter flygbränsle det gått åt för att flyga hit alla dessa bananer de sätter i sig under loppet. Och all bensin som går åt för at frakta dem till och från start. Och all energi för att värma upp vattnet för att de ska kunna duscha efteråt. Mitt tips är att vi det närmaste året kan vänta oss kraftiga klimatstörningar över Göteborgstrakten.

3. Det resursslöseri loppet står för, inte bara all den energi löparna lägger ner för att snabbast möjligt komma tillbaka till platsen de startade från. (Tips: Stå kvar så är ni där på momangen.) Nej, även med annat. Någon sa att det går åt 350 liter färg för att måla den blå linjen de ska följa. (Behövs den verkligen? Första man kan väl följa den där bilen som kör före med tidtagningen och resten kan väl följa honom?) 350 liter skulle räckt att måla om flera villor.

Så gör som jag. Våga vägra Göteborgsvarvet!

Men jag skulle gladeligen, om jag haft möjlighet, åkt ner för att ansluta mig till den stora grupp som tänker stå längs banan och slå världsrekord i ukulelespel. De hoppas på över 500 deltagare.
Tänk att få känna gemenskapen med så många med samma intresse. Och ärligt talat, vad är mest värt att skryta över vid fikabordet på jobbet på måndag, att ha kommit 35 739:a i Göteborgsvarvet eller att vara världsmästare i ukulelespel? Begrunda den ni. Och världsmästare i ukulelespel har nog inte träningsvärk heller.

Länge leve Estland (var det väl). Inga dansare och sång på eget språk.
Men så gick de vidare också.

Jag skriver mycket om musik. Låt mig göra ett undantag och skriva lite om den pågående Europatävlingen. För det jag sysslade mycket med igår, dvs Kanalyran, kan ni läsa bättre om på www.kanalyran.se.

Låt mig först, efter att ha sett totalt cirka 50 minuter under veckan, konstatera att det blåser friska fläktar inom ESC. Håret står på ända för var och varannan av deltagarna. Som jag tidigare konstaterat: Var är skyddsombuden? Leve Malena som avstod fläkt med motiveringen att den sabbar rösten. Men har man, som flera andra, ingen vidare sångröst från start är detta väl inget problem.
Tänk bara om det hade blåst lika friskt kring det som framförs. Det är ju faktiskt en meloditävling, inte en gymnastikuppvisning, modeshow eller något liknande. Men det verkar inte riktigt ha trängt fram till deltagarna. Jag utgår från att Eurovision Broadcasting Union inför nästa år skickar ut ett brev till sina medlemmar för att förtydliga detta, själva syftet med alltihop. Ett steg vore att förbjuda extrapersoner, danssteg och fånig extrautrustning. Igår tog nog Ukraina priset.
Lite osökt komer man att tänka på "Livet är en schlager", Jonas Gardells fantastiska saga, där det konstateras att wailandet är ett bra sätt at dölja en undermålig låt. En av mina favoritrepliker är: "Du får nog waila som f-n."

Sedan ska vi inte sucka över öststatsdominansen. Det är bara att ta efter. Låt oss splittra upp Sverige i flera delar. Mitt hemland Skåne blir gärna en självständig stat. Västra Götalandsregionen är stor nog att klara sig själv, och resten av Götaland likaså. Svealand kan delas upp i Stockholm och resten, men med Dalarna kopplat till Gästrikland, Hälsingland och Medelpad. Och så övre Norrland för sig.
Vips. Vi har sex stater som kan ställa upp med var sitt bidrag och sedan kan vi rösta på varandra. Med de stödröster vi vanligen får från våra nordiska grannländer (som nu givetvis delas upp lite) torde detta räcka för topplaceringar för åtminstone ett par av landsdelarna varje år.
Och inte blir det fler uttagningstävlingar heller. Med andra chansen ockuperar ju spektaklet sex lördagskvällar i TV varje år för att få fram ett bidrag. Det skulle väl lika bra gå att ta fram ett bidrag per kväll.
Ni lyssnar väl, Christer Björkman och Fredrik R?

En Trollhättenattklubb affischerar i Mellerud om ett disco i helgen som innehåller bland annat dildoregn och underklädesshow. Sedan utlovar de fiskdamm också. Undrar vad man får i den. Torsk?

Ryanair fortsätter att lura sina kunder. För att kunna sänka biljettpriserna tar de bort möjligheten att checka in på flygplatsen. Nu måste man checka in på nätet minst 4 timmar före avgång.
Men 1: Det kostar 5 Euro i varje riktning att checka in på nätet. Dvs man höjer biljettpriset för en tur- och returresa med drygt 100 kr! Det blir som charterbolagen höll på. Billig resa, men en massa obligatoriska avgifter. Helt klart ett fall för marknadsdomstolen.
Men 2: Man måste själv skriva ut sitt boardingkort, vilket innebär att man på resmålet måste ha tillgång till Internetuppkopplad dator med skrivare. Men det finns väl Internetcaféer på de flesta resmål. För om man låter Ryanair skriva ut boardingkortet på flygplatsen kostar det 40 Euro.
Mitt beslut att inte flyga med Ryanair står fastare än någonsin.

Hade en höjdarkväll igår. Fyra auditions med sammanlagt sex tjejer. Och alla sjöng bra. Blir tufft att välja ut vilka som ska få vara med på Kanalyreidolen. Speciellt roligt är det när tjejer som har varit på audition tidigare år kommer tillbaka och visar hur mycket de har utvecklat sin sång.
Dessutom får jag lära mig en massa nya låtar. Igår spelade (och hörde) jag för första gången en härlig låt ur Pocahontas, och för att förbereda mig inför söndagen auditions spelade jag igenom en sång från "Den lilla sjöjungfrun".

Tittar ut. Det regnar. Tur att det finns paraplyer. Och bästa tipset för att skydda glasögonen är en storskärmad keps.

Noterade just nu att det på väggen i mitt hemmaarbetsrum sitter en skylt med texten: "I used to have a life, now I have a computor." Jag tror jag hängde dit den hösten 2002 efter ett besök i Nya Zealand. Med alla bloggar och "ansiktsböcker" blir den sannare för var dag.
Samtidigt köpte jag om jag minns rätt också en liten skylt med texten: "I am not behind with my ironing, I am ahead with my laundry". Bra devis.

Orkade cirka 45 minuter Eurovisionsschlager igårkväll. Vissa tar i så dom kräks för att få vår uppmärksamhet, och det enda resultatet är att vi stänger av både öron och ögon. Men Sverige kan andas ut, "La Voix" gick vidare till finalen. För så är det ju. Det är låten som tävlar, om ni inte redan visste det. Kvällstidningarna erkar vara helt ovetande.
Men vad hände med Andorras käcka lilla bidrag, sjunget av en dansk?

Peter Gabriel fick Polarpriset. Det är han väl värd, men varför ska alltid priset gå till gubbar som gjorde sin bästa musik för mycket länge sedan. Gabriel är ju fortfarande aktiv inom musikbranschen, så där har han ett plus jämfört med när juryn ger priset till grupper som redan är upplösta, men han är ju knappast en drivande musikalisk kraft längre.
Och SvD har rätt. Var är kvinnorna? Den enda kvinna som fått populärdelen av priset är Joni Mitchell. Det måste finnas flera som är förtjänta av det.
Jag vet att Polarprisfunktionärerna arbetar hårt för att priset ska bli internationellt erkänt, men då kanske man kunde välja att belöna folk som är aktiva just nu, inte dela ut det som en belöning för lång och trogen tjänst. Låt det bli mindre förutsägbart. Och ska det nu vara lång och trogen tjänst tycker jag priset ska gå till Ashley Hutchings som var katalysatorn bakom folkrocken.

Såg i DN att min gamla idol Mary Coughlan är aktiv igen. Dags att ta fram de gamla skivorna med henne. Hon har gjort den definitiva versionen av "Ride On", komplett med tjutande irländska säckpipor, och hennes "Delaney's Gone Back on the Wine" (eller något liknande) är en av pophistoriens glömda små delikatesser.
In på YouTube och leta vänner!

Det där med kompetenskonton kanske inte är en så dum idé ändå. Ett bra sätt att slippa undan när frun ber en göra saker.
Låt mig ta ett exempel: Måla badrum. Eftersom jag just nu inte använder den kompetensen sätter jag in den på mitt kompetenskonto. Sedan när frun tar upp saken till diskussion hävdar jag att just det kan jag inte genomföra just nu. Kompetensen finns nämligen på ett spärrat konto med en viss uppsägningstid. Bra va?

Jag har bytt nationalitet. Inte på hela mig, men på rakvattnet. Efter att i så där 25 år ständigt haft specialimporterat engelskt rakvatten från Boots eller Superdrug började jag i helgen på en flaska jag köpte i Normandie förra året. Franskt, men nästan engelskt. Normandie tillhörde ju länge England.
Funderade lite kring det där med hur vi konstruerar sammansatta ord:
* Vi svenskar sätter samman dem på riktigt, och binder ihop dem till ett ord. Som rakvatten.
* Engelsmännen håller gärna isär dem, som after shave, eller folk rock. Det blir mer än fras än ett nytt ord av det. (Och förleder oss svenskar till en massa fåniga och felaktiga särskrivningar.)
* Fransmännen verkar inte riktigt ha bestämt sig hur de ska göra. Så där heter det aprés-rasage.

Så har Carola tydligen startat en ny karriär. Den består i att åka till finalstäder i Eurovision Song Contest och omväxlande dissa (dvs racka ner på) respektive stödja den svenska deltagaren. På så sätt kommer hon på tidningens löpsedel minst två gånger, och hon kan gå till historien som den som gett begreppet linslus ett ansikte.

Vad sägs om lite tjusig fiolmusik i väntan på nästa blogg.
Den första låten är en jig (6/8) som heter Shandon Bells.
Den andra är en reel (4/4) vid namn Durham Rangers. Om man spelar den lite långsammare brukar den kallas Merry Sherwood Rangers. (Om man därmed vill implicera att Robin Hood inte var så snabb har jag inen aning om. Den går också bra att dansa 1960-talsdansen Hand Jive till.)
Båda är hämtade från notsamlingen "Dave Swarbrick Takes a Bow", och finns inspelade med honom på hans första soloskivor från 1970-talet (ursprungligen utgivna på Transatlantic). Därav namnet Swarb Medley.

Jubileum!
Detta är faktiskt blogginlägg nr 250 på Ukulelemorfar! En fjärdedel av vägen mot 1000 är avverkad.

Avdelning "fel på öronen": Blev chockad när jag hörde nyheterna. Ville sossarna verkligen skapa "inkompetensbank"? Men så kom jag på att det var nog "en kompetensbank" de menade. Ska man då sätta in kompetens man just nu inte har bruk för så man kan ta ut den för användning senare? Hur blir det med ränta på insatt kompetens?

Tillbringade stor del av dagen med att åka runt på kommunens muséer. Är man projektledare för ett museiprojekt så är man. Konstaterade att textilutställningen på Dalslands Konstmuseum är en av de läckraste utställningar jag har sett på länge. Sådant annorlunda sätt att skapa i textil! Skynda er. Bara öppen i två veckor till
Hann också med ett besök på det lilla skolmuséet på andra sidan Borekulle. Har aldrig reflekterat över att man faktiskt kan fortsätta framåt över kullen istället för att parkera vid toppen och gå ur bilen för att beskåda utsikten. På andra sidan har entusiaster bevarat gamla Eds skola (obs! inget med Dals Ed att göra) som den såg ut när den stängdes 1956. Sista året hade skolan bara sex elever. En av de som var med till slutet fanns på plats och berättade.

Åt lunch på en av köpingens pizzerior. Beställde in en Kebabtallrik Hawaii. Har nu någonsin funderat över vad de egentligen äter på Hawaii? Jag tror knappast man där kan beställa Hawaiipizza, Hawaiiburgare, Hawaiikebab och så vidare. Här i Sverige verkar vi tro att bara vi slängt dit lite ananas så ska det automatiskt förknippas med USAs senaste tillagda delstat.
Men jag ska inte klaga. Jag älskar ananas, både färsk och konserverad. Men jag kallar inte kasseler med ananas för Hawaiikasseler, inte heller påstår att jag gjort en Hawaiiwok när jag på slutet av wokande slänger i lite ananas. Och inte sa vi att vi hade Hawaiikväll när vi för några kvällar sedan delade på en färsk ananas som kvällsfrukt. Går bra ihop med Lynley-mysterier.
Visste ni förresten, och nu över till något helt annat, att de två västra tornen på St Paul's Cathedral kröns av var sin förgylld ananas? Kolla nästa gång ni är där. Syns bäst om man klättrar upp till Stone Gallery i kuoplen (dvs andra avsatsen). Kanske det är ananasens förtjänst att Pauluskatedralen (det tog länge innan jag gjorde kopplingen St Paul = Paulus) är en av mina favoritbyggnader i London.

Såg en liten del av Babben & Co igår. Kom på att Tomas Ledin har taskig tidsuppfattning. Han sjöng en låt som heter "500 dagar om året". Temat känns igen från Beatles gama "Eight Days a Week", men Beatles-låten kändes mindre pretentiös.

Vill ni ha ett prov på kunglig humor? Eller om det kungliga vänners humor. Prins Carl Philip, som för övrigt fyller 30 år endera dagen, kallas CP av sina vänner. Hans far kanske önskar att hans första namn hade stavats med K istället.

Ibland upphör man helt att förvånas. Vem hade inte väntat sig att de statliga kulturinstitutioner som i kulturutredning föreslår nedläggning för inte skulle tycka att förslaget är dåligt? Eller att de kommuner och regioner som idag har svårt att hänga med på vilken av de cirka 20 statliga institutionerna man ska vända sig till i en viss fråga tycker att det är bra att man sorterar in dem i tre huvudorgansiationer?

Jag gillar inte låten "La Voix" speciellt mycket. Den är väl OK, men ... Däremot gillar jag Malena Ernman. Morgonens intervju i SvD förstärker denna känsla. Det verkar vara en dam med båda fötterna på jorden och en härlig distans till sin stjärnstatus. Lycka till i Moskva.

Själv sitter jag just och tittar igenom hela den Still No Bagpipes-konsert vi igår la ut delar av på YouTube. Oj vad orepeterade vi var. Men det svänger, och spelglädjen lyser igenom. Det kanske är för att vi spelar ihop så sällan som varje spelning blir extra glädjefylld. För många, många år sedan anklagade en f d medmusikant mig för att bara satsa ett år på varje band. Om jag bara fick tag på hans adress skulle jag skicka honom en DVD med den grupp som nu är inne på sitt sjuttonde år.

Detta är en av de sex låtar Still No Bagpipes just nu har lagt ut på You Tube. Sök på Still No Bagpipes på YouTube så hittar du resten. Tyvärr var Sven inte med så det är lite tunnare än det brukar vara.

Enligt Expressen ska de tydligen auktionera ut traktorer i London. Det var i alla fall något om bondbilar som skulle säljas.
Dålig vits eller hur? (Även om det är sant att det ska bli en auktion på Bondbilar i London.) Jag insåg i efterhand att det bara var en uppvärmning inför kvällen. Med sonen hemma utvecklades den till en orgie av dåliga vitsar (ni hittar dryga dussinet på badjokesbloggen).  Till slut fick frun i huset nog och gick ut i köket för att syssla med annat. Oj, vad rent det blev där ute.
Däremot tog överföringen av Still No Bagpipes-konserten längre tid än vänta. Datorn tog nästan fem timmar på sig att bearbeta drygt 90 minuter musik, men idag kanske.

Ni som sett Ukulele Orchestra of Great Britain den senaste tiden har säkert hört deras skämt om att de inledde sin karriär med att göra musik till stumfilmer, följt av en stund tystnad. Med tanke på det hoppade jag högt när jag i morse fick deras senaste nyhetsbrev och hittar följande nyhetsstick, troligen skrivet av George: "While I have your attention I would also like to highlight that we will be performing our new silent film show at BFI Southbank on the 6 June 2009 as part of The British Silent Film Festival." Jag var tvungen att kolla, och ja visst, det stämmer. De ska spela där.

På tal om the Ukes. Glenn fick denna bild från Will. Måste vara tagen av Hester Goodman eftersom hon är den som saknas. Kan ni urskilja vilka som är engelska ukulelespelare och vilka som är lokala representanter för samma yrkesgrupp? Ledtråd: 5 av de förstnämnda, 3 av de senare, och med ett undantag är engelsmännen lite mer vänsterorienterade (eller höger om man ser det hela ur ett annat perspektiv).

Det är verkligt aprilväder just nu, trots att vi kommit en bra bit in i maj. Igår hade vi regn, molnigt, stark blåst samt solsken, dock inte allt på samma gång. Lite Nya Zealand faktiskt. Där pratar man om "four seasons in a day", och i Auckland kunde man aldrig vara riktigt säker på hur vädret skulle arta sig är man tittade ut genom hotellfönstret på morgonen.

Det är lärorikt att arbeta med ungdomar. Igår meddelade en av Kanalyreidolskandidaterna att hon vill sjunga "Ave Maria" i sin audition. Va? tänkte jag förskräckt och förundrad. (Inte för att det är något fel på klassikern i sig, men dels är den minst sagt lite udda i sammanhanget och så var temat musik från USA.) Men det visade sig vara "Ave Maria" av Beyoncé Knowles, och helt plötsligt hade jag upptäckt en urvacker popballad som av någon märklig anledning passerat mig helt obemärkt.

Jag blev lugnad när vi tittade på Lynley-DVDn igårkväll. "Guds ord" hänvisade till Koranen, så det var ingen signal från statskyrkan om att jag borde vara en mer frekvent besökare. Hustrun får även fortsättningsvis försvara familjefärgerna i kyrkliga sammanhang.

Sonen dök oväntat upp i Mellerud igårkväll. Han behövde plugga i lugn och ro, sa han. Om han bara vaknar i tid kan vi mycket väl ha ett antal Still No Bagpipes-låtar ute på YouTube under helgen. Watch this space for messages.

Ibland undrar man om någon vill säga en något, men gör det lite mer subtilt. I drygt 30 år har jag bara besökt kyrkor i samband med konserter och familjehögtider, men jag börjar fundera på om han (eller varför inte hon) föruppe börjar bli lite förtretad. Först blev frun kyrkvärd, och nu denna vecka är signalerna mycket tydliga. Måndagens Lynley-DVD heter "Guds ord" och idag kom den 24:e och sista Beck-DVDn, betitlad "I Guds namn". Får börja fundera lite på detta.

När jag köpte Aftonbladet och Beck blev jag stoppad av damen i kassan. Hon rotade i tidningsstället och räckte över den Londonguide man fick gratis med AB i måndags. Ödmjuk som jag är sa jag inte att jag inte läser Londonböcker, jag skriver dem. Istället berättade jag att jag redan har ett ex. Men hon tyckte jag kunde ta ett till, kanske för att ge bort till någon. Och snäll som jag är så har jag nu två likadana Londonguider.
Jag blev lite bestört över kassadamens berättelse att det var svårt att bli av med böckerna, trots att de var gratis. Svårt att bli av med Londonguider? Vart är världen på väg? Är inte London allas drömresemål? Vill inte alla ständigt öka sina kunskaper om staden? Trots allt rymmer den 2000 års historia.

Tillbringade ett par timmar igårkväll med att leta låtar från USA att sjunga med Kanalyreidolskandidaterna nästa tisdag kväll. Hittade massor av bra låtar, men inte så många att sjunga med dem. "Suicide Is Painless" från MASH står sig fortfarande, men knappast något man sätter i händerna på 11-12-åringar med hela livet framför sig. Och jag tror inte de riktigt skulle fatta den sköna poesin i James Taylors underbara "Fire and Rain", eller den politiska ambivalensen i "The Night They Drove Old Dixie Down". Varför skulle förresten Joan Baez ge sig på den sistnämnda. En av mina favoritlåtar sjungen av en av mina favoritsångerskor med ett katastrofalt resultat. Tänkt om vi hade fått spela in den med Julius Krojk (världsberömda i hela Vendelsö med omnejd på mycket tidigt 70-tal). Då hade jag nog inte suttit här i Mellerud och skrivit blogg idag.

Hurra! Igår avslutade jag sista boken i serien Kejsaren, Conn Igguldens romansvit om Julius Ceasar. Fyra tegelstenar (alla inköpta på efterrean) kan ta sin plats i någon undanskymd bokhylla.
Jag gillar historiska romaner, men ett problem är att hålla ordning på vad som är fakta och vad som är fiktion. Iggulden, själv historieprofessor, har löst det på ett smart sätt. I ett efterord till varje bok berättar han vad som är vad. I de senare böckerna är det mesta fakta, där författaren till och med tvingats utelämna vissa delar för att det inte skulle bli alltför detaljrikt.
Den sista boken illustrerar hur lätt makten kan korrumpera. Hur de ideal som förde en till maktpositionen dör och hur målet blir att bibehålla och stärka makten. I slutkapitlet förstår man mycket väl varför Brutus tillhör gruppen som tar livet av sin härskare. (Ni visste väl redan att han var med om det, så jag förstörde väl inte spänningen på något sätt hoppas jag.)

Efter en tids torka kom regnet i natt. Bra idé det där. Nattregn och dagssol. Hoppas det slår om innan jag ska gå till jobbet bara.

Musikvärlden skiftar. Igår en helkväll med dalsländsk folkmusik. Jag börjar äntligen känna igen låtarna och kan identifiera de flesta vi spelar. Annars brukar jag hänga upp låtarna på texterna, men det är lite svårt med spelmansmusik, eftersom den är instrumental. Mitt nya trick är att försöka lära mig spela melodierna, gärna i små nätta gitarrarrangemang. Imponerar storligen på folk på engelska folkmusikpubar.
Ikväll ska jag rota i amerikanska poplåtar för att hitta sånger att sjunga med Kanalyreidolskandidaterna nästa tisdag. (Se med på Kanalyrans hemsida, www.kanalyran.se). I år har vi 17 anmälda. Flera av tjejerna återkommer år från år, varje år lite bättre än förra året. Kul att följa deras utveckling.

Pete Seeger fyllde 90 år nyligen. I samband med det fick vi ett nytt bevis på att det finns någon rättvisa i världen. 90-årskonserten fyllde Madison Square Garden, 19 500 betalande. Man behöver inte tjusiga kläder och 20 dansare, musiken kan stå på egna ben.
Såg Seeger i Medborgarhuset i Stockholm för så där 35 år sedan. En häftig upplevelse. Med en gitarr och en banjo ledde han oss i allsång en hel kväll. Under hans ledning sjöng vi ibland t o m trestämmigt. Sedan bjöd han på några sånger också som vi bara behövde lyssna till.
Magnus Eriksson, SvD, skrev om Seeger för några dagar sedan. Dels konstaterade han att Bruce Springsteen i sin skivhyllning till PS noga undvikit allt som är politiskt. Ungefär som att skriva en bok om Sir Alex Ferguson utan att nämna fotboll. Sedan försvarar ME Pete Seegers tilltag att rycka ur kontakten för Bob Dylan när denne tog med sig ett elektrifierat kompband till Newportfestivalen en gång på det tidiga 1960-talet. Faktiskt den första som har försvarat detta vad jag kan minnas.

Dagens gåta: Hur kan fru Berlosconi vara överraskad över att hennes man uppvaktar yngre kvinnor? Hon är själv ungefär 20 år yngre än han. Varför tror hon att hon uppvaktades av honom en gång i tiden? Detta inte sagt för att försvara herr Berlosconi. Sådant har jag aldrig haft lust att göra.

Dagens uppmaning: Rösta i EU-valet. Det bästa sättet att hålla Sverigedemokrater och Pirater utanför EU-parlamentet är att vi som inte tänker rösta på dem går till valurnorna, oavsett vilket annat parti vi röstar på. De lär mobilisera sin anhängare till 100 %. Kom ihåg att det är våra skattepengar som ska finansiera deras eventuella "arbete" i parlamentet.

Det är inte konstigt att barn och ungdomar sitter in framflr datorn i tid och otid. Jag skyller till stor det på Radio Väst. Det låter så flott. Varje morgon strax före sju har de så kallad juniorradio. Det är ett tre-fyra minuter långt inslag som oftast avslutar med att man ska gå in på stationens hemsida för att höra resten. Vadå gå in på hemsidan? Klockan är nästa sju på morgonen och barnen ska packa sina väskor och ge sig av till skolan!
Jag tycker det hela är mycket oförskämt mot de yngre. Tänk om låtarna de spelar hela tiden skulle avbrytas, och så fick man uppmaningen att gå in på webben för att höra hela låten. I och för sig, det vore inte så dumt. En del av det de spelar ... Men principen alltså.

Den nya influensan (sjukdomen som tidigare var känd som svininfluensan fortsätter att skapa panik). Jag vill inte förringa hotet, men betänk följande:
* Hittills har inte ens 1 000 människor totalt i världen insjuknat.
* Vissa som man tror har varit sjuka i influensan är helt friska igen.
Värsta panikexemplet hittills är Egypten som ska avliva alla grisar, trots att ingen i landet insjuknat.
Undrar hur många som dött i trafiken i världen under de veckor vi har levt i panik för influensan. Eller hur många som dött i förtid av rökning eller annat drogbruk.
Varför reagerar vi inte för vissa uppenbara risker, men fasar inför andra betydligt mindre? Är det skräcken för det okända?

Radion gjorde i morse en stor affär av att det fortfarande pågår sexhandel i landet trots att det varit förbjudet i tio år. Utan att försvara sexhandeln på något sätt kan jag konstatera att narkotikaförsäljning har varit olagligt hela mitt liv, men det säljs fortfarande narkotika på de flesta ställen i landet.
Och så tar man upp hur få som fällts för sexköp under de tio åren. Vem är förvånad? De flesta brott utreds efter att någon har gjort en polisanmälan. I det här fallet lär väl vare sig den prostituerade eller kunden vara särskilt intresserad av att göra denna anmälan. Och vem annars skulle göra det?
Någonstans finns ett problem som radion inte tar upp. (Och detta är inte ett inlägg om huruvida vi ska ha ett förbud mot sexköp eller ej.) Om det finns en lag som många upplever som petig och småaktig (som tydligen många gör) och ordningsmakten har ytterst begränsad möjlighet att beivra brott mot lagen finns det risk att respekten för lagarna i allmänhet undergrävs. Det blir lite slumpmässigt vilka lagar man riskerar straff för om man bryter dem och vilka som man ostraffat kan strunta i.

Att dela ut gratis tårtbitar med tillhörande festis är ett mycket tacksamt jobb. Jag vet inte hur många som tackade och hur många som verkade uppriktigt överraskade över att de inte behövde betala. Vi fick dock en massa över, men ett par kartongen gick med bil ner till ett av våra äldreboenden, och de som tittar in på Medborgarkontoret idag kan säkert få en i alla bemärkelser god överraskning.
Blev så inspirerad av all denna tacksamhet och generositet att jag bjöd frun på söndagsmiddag på Thai. Bjöd och bjöd förresten. Vi har gemensamt bankkonto, så det kan diskuteras vem som bjöd vem.

Såg konserten med Theresa Andersson på TV2. Ska bli en upplevelse att ha henne i Mellerud i sommar. fantastiskt att en enda artist på scenen kan låta så mycket, men så hade hon en massa pedaler till sitt förfogande. Kanske ett tips för de dansband som åker runt med förinspelade bakgrunder. Bygg upp ljudmattorna på scen inför publiken istället.
Sedan har jag alltid varit svag för barfotatjejer på scen. Ända sedan Sandie Shaw en gång i forntiden sjöng Puppet on a String i Eurovisionsschlagern. Hon berättade att hon var närsynt och gick barfota för att inte snubbla på sladdar på scenen. TA påminde om en kyrkorganist i sitt fotarbete.

Blev än mer fruktat villrådig av dagens DN. Myndigheterna förklarar att man visst inte blir fet av att äta frukt. I själva verket borde vi, enligt dem, äta mer frukt och grönt, ett halvt kilo per person och dag är riktvärdet. (Men då får jag minska kraftigt om jag ska ner till det.)
Å andra sidan. Debattartikeln handlade mest om att myndigheterna tiger om riskerna med frukt. Så det blir mer di Leva och Wiehe att gnola på.

Börja förbereda er redan nu. 23 maj är världssköldpaddsdagen. Det är sant, jag lovar!

Ett nytt bevis på världens upp-och-ner-vändhet levereras av resesektionen i Dagens Nyheter. En engelsk restaurang har vunnit VM i kaffe. Världens bästa kaffe serveras i London. Eftersom jag aldrig dricker kaffe bryr jag mig dock inte om att anteckna adressen till denna sensation.

Däremot förfäras jag av artikeln på DN Debatt som framkastar teorin att det är frukt som gör dig fet. Fruktsockret ska ha en tendens att sätta sig runt midjan och bidrar dessutom till att vi lättare utvecklar diabetes. Så alla vi som bytt ut ostmackan vid förmiddagsrasten mot en frukt, och därmed känt oss sunda och kolesteroldämpade har alltså blivit lurade? Och vad ska göra med alla de kilon frukt vi släpade hem i fredags?
Sjunger som Di Leva: "Vem ska man tro på?" Eller Hoola: "Vem i hela världen kan man lita på?"

Jättebild på DNs sportsida från tisdagens landskamp på Rådavallen. Men artikeln handlar om att svenska pojklandslagen försöker spela spanskt, inte om hur duktig speakern var. DN kanske bara tittade, öronen hade de nog lämnat hemma.

Konstaterade igår att det är mycket lättare att klippa gräset som sticker upp i mossan om man höjer klipphöjden ett snäpp. Så länge det inte ska spelas golf på tomten får gräset gärna vara några millimeter högre än det brukar. Råkade dock stöta till sladden från parabolen så för ett par minuter var vi utan TV-bild.

Idag ska jag ge mig in i en ny karriär: Tårtutdelare. Mellerud fyller 40 år som kommun (förra året var det 100 år som köping) och bjuder på 500 tårtbitar vid 13-tiden. Även utdelaren kanske kan få sig än, istället för att äta en fettbildande frukt.

Tack kvällspressen för att ni så effektivt botade med tidningsabstinens igår. Alla tre (Exp, AB och GP) fanns på plats och erbjöd sina tjänster. Nej, jag köpte ingen av dem. Istället tog jag en titt på löpsedlar och förstasidor och helt plötsligt var inte behovet av en tidning i händerna så stort. Nyhetsutbudet bestod i princip av detta:
* En Robinsondeltagare hade någon gång (oklart när ) skjut ihjäl sitt ex's minigris.
* En f d Robinsondeltagare ska äntligen gifta sig. (Men för att ta del av detta scoop behövde man dessutom köpa bilagan. Gåta: Vad är det för skillnad på en skvallerveckotidning och kvällstidningarnas fredagsbilagor? Sorry. Kuggfråga. Skulle möjligen vara priset.)
* GP lovade att skvallra om hur mycket grannen fick för sin bostadsrätt i Göteborg. Visste inte ens att mina grannar hade sådana.
* En pappa hade försökt elda upp sina barn
* 52 sidor om fotboll utlovades i en av tidningarna. Ska man läsa alla de sidorna hinner man ju knappast titta på fotboll.
Jag undrar vad jag ska göra med pengarna jag sparade på att inte köpa. En glass kanske?

Istället för att läsa tidningar vi fick vi en fin Göteborgsutflykt, där vi firade sonens körkort, handlade på diverse ställen och år gott på Jensens Böfhus. 219 kr för en trerätters meny med en riklig räkcocktail, möra, fina kycklingbitar på spett och en, för bantare, syndigt stor banana split är inte så farligt.

Idag väntar, om jag inte hittar någon väg runt det, vårens första gräsklippning. Men man kan ju se det som gratismotion.

Det är konstigt med tidningsfria dagar. Normalt går jag upp tidigt, snubblar ut till brevlådan och mätar in SvD, DN, TTela, GP och NWT. Jag läser de tre första, frun de tre sistnämnda. (Just det. Båda läser TTela. Smart uträknat.) Sedan, och först sedan, är det dags för rakning, dusch, frukost och sådant.
Så kommer de där få dagarna på året när det inte kommer någon morgontidning. Vad ska man göra då? Det är inte samma sak med böcker. Man kan inte skumma dem lika enkelt, titta på några bilder, snappa upp en rubrik här, en notis där. Som tur var hade jag i morse två icke läsa nummer av Riksdag & Departement och den Times Educational Supplement att titta i.
Det finns hjälp att få för alkoholister, narkomaner och spelberoende. Hur är det för oss tidningsberoende? Var finns hjälpen för oss? Var ser ni de braskande rubrikerna som förkunnar vad synd det är om oss?
Men det är klart. Tidningarna tänker väl inte slå larm om missbruket av deras egen produkt. Men å andra sidan, både Svenska Spel och Systembolaget är ju ärliga med att deras produkter kan vara skadliga.
(Och kom inte och prata om Internettidningar. Dem kan man ju inte riva i.)
Så när rubrikerna kommer, och forskningsrapporterna duggar tätt, kom ihåg var ni läste det först!

Får nöja mig med text-TV för aktuella nyheter. Konstaterar att Kina har ett museum med spionprylar. Men det är inte öppet för utlänningar. Surprise, surprise! Vem hade väntat sig något annat?