ukulelemorfar

Blev så glad när jag såg Svenska Dagbladets framsida i morse. De hade en reporter som skulle kolla in modet. Jag tänkte: Va skönt, äntligen artikel om hur modiga vi svenska är just nu, som kanske lyfter fram några föredömen bland oss, eller avslöjar vår feghet.
Men ack vilken besvikelse. Artikeln handlade om kläder.

Har ett problem när jag kokar ägg på morgnarna. Jag har lärt mig hantera utmaningen att jag vill ha mitt kokt i 5 minuter och frugan sitt i 8. Tar bara med hjälp av en spaghettigrep upp ena ägget efter 5. (Försökte först att lägga ner ett efter 3, men sedan glömde jag bort vilket som var vilket.)
Men problemet: Jag vill gärna gardera mig för att ett ägg spricker och läcker ut en del vita. Så ofta kokar jag tre ägg (det tredje blir då smörgåspålägg dagen efter. Skivat ägg med strimlad inlagd sill på är en delikatess på vilket bröd som helst.) Och när jag kokar tre ägg så brukar alla tre hålla. Då tänker jag givetvis att det räcker med att koka två. Men när jag bara lägger två ägg i kastrullen brukar det ena spricka.
Någon som kan förklara? Lagen om alltings jävlighet, eller?

Vår vän pianisten var på radion igår igen. Inte som pianist, utan som representant för arbetarna på den stora bilfabriken i stan fem mil söderut. (Eftersom bilmärket ifrågta inte betalar något för produktplacering i min blogg så skriver jag inte att det handlar om SAAB.) Varje gång något händer på fabriken är det vår vän pianisten som uttalar sig. Min fråga är: Är det egentligen någon mer som jobbar där?

Satte mig ner för att spela lite gitarr. Skulle lära mig några nya låtar som ska vara allspelslåtar på en spelmansstämma i Uddevalla i maj. Plektrumspel funmgera bra, fingerspel mindre så. Ett litet hack i vänster pekfingernagel saboterade det mesta. Nageln liksom fastnade i strängarna. Usch! Måste lära mig hur jag håller naglarna jämna och fina och i lagom längd.

Facebookberoende som jag nästan blivit försöker jag undvika spelen i möjligaste mån, och jag är mycket selektiv med att gå med i grupper. Men jag måste säga att grupperna har roliga namn. De dyker upp när Fb-vänner går med i dem. Vad sägs om: (mminns inte alla ordagrant)
"Vi som har dömycket muskler, men inte vet hur man spänner dem."
"Gråt inte över killar, tänk på mascaran."
Eller min favorit, gick nästan med i den:
"Vi som plågas av för hög IQ."
Själv har jag startat "Vi som redan tröttnat på sommarens kungliga bröllop." Den gruppen växer stadigt. Programförklaringen är: "Förortstjej med invandrarbakgrund gifter sig med kille från landet. So what?"
Som en av mina favoritkomiker sa en gång: "Här står det att de som löper störst risk att bli ligister är förortskillar med minst en invandrad förälder som lever på bidrag. Låter kusligt likt Carl Philip."

Har i alla fall lyckats boka hemresan från England i sommar, och nu också sex nätter på ett guest house i Warwick. Första dagarna blir det utflykter till bl a Stratfoird on Avon (15 minuter bort) och sedan blir det en helg fylld med folkmusik. De finns dessutom gott om pubar med god lokal öl. Det är vad jag kallar semester.

Det var inte med entusiasm frun tog emot beskedet att jag låtit mig väljas till sekreterare i Folkmusik i Väst. Men så är det. Får se vad det leder till. Nu är jag rejält insyltad i vad som händer i regionens spelmansdel.
Men låt mig vara tydlig på en punkt: Regionens uppdrag är bland annat att ta in en massa nya influenser, vilket kan vara bra på ett sätt. Men spelmansförbundens uppgift (och FiV är en paraplyorganisation för de tre spelmansförbunden) är ju i minst lika hög grad att slå vakt om vår regions spelmansmusik. Vem bevarar den annars? Vem ansvarar annars för att allt det som finns upptäcknat fortfarande hålls levande genom att regelbundet spelas och muntligt traderas till nya generationer?
Får se vad som händer på dagens årsmöte för Dalslands Spelmansförbund idag.

Vilken härlig konsert vi hade i Kulturbruket igårkväll för att manifestera Earth Hour. Man ska inte blåsa i egen trumpet (vilken härlig anglicism) men Albans Kapell var suveränt bra. Vi börjar bli riktigt samspelta. Likaså skötte sig Elin och Felicia fint, och fick nog kvällens varmaste applåder. Och det är roligt när medverkande kommer fram och säger "Nästa år måste vi ..." En tradition är skapad.

Vad sägs om:
Igår 1900 Give a little love - Estetelevernas musikal i Kulturbruket
Lö 1100 Årsmöte med Folkmusik Väst (Ska mest vara där som moraliskt stöd)
Lö 2015 Akustiskt i stearinljusbelysning - Earth Hour-konsert (Jobbar med förberedelserna från 1700, måste öva lite innan, ska sedan vara både presentatör och musiker)
Sö 1500 Årsmöte med Dalslands Spelmansförbund
Undrar om jag/vi sedan har kraft över till musikgudstjänsten i Järns kyrka söndag kl 1800. Vi måste ju hinna en försenad våffeldag också.

På måndag släpper de förresten namnen på de medverkande på FolkFest 9-10 juli i Lidköping. Kan redan nu skvallra om att jag (om de inte har ändrat sig) ska spela med två band på den. Vilka är inte officiellt förrän på måndag.

Och utanför öser regnet ner och fåglarna sjunger så starkt att man blir väckt av det. Tar det hela positivt. Våren är på väg.

Har just varit ute och försökt hjälpa våren. Det är märkligt. Vissa delar av gräsmattan är snöfria, men närmast att betraka som sankmark, på andra ställen ligget snön fortfarande halvmeterdjup. Så jag har kört lite "u-hjälpsmodell", flyttat delar av det vita från djupa partier till snölösa. Lite som att kamma sig på morgonen för att så gott det gör dölja kala fläckar. Men här är målet att på sikt skapa med kalt.
Aftonbladet skrek ju ut att "supervärmen kommer" på sina löpsedlar idag. Man skulle kunna tro att det handlar om tropiskt väder, men det skulle bli upp emot 15 grader på vissa ställen. Knappast läge att ta fram badbyxorna än.

I helgen är det Earth Hour. Dags att släcka allt elektriskt ljus en timme. Precis som förra året kör vi i Mellerud en helakustisk konsert i stearinljusbelysning. Den här gången ska jag dessutom hålla mig hemma och vara med. (Spelar med två konstellationer under kvällen.) Roligt är att ett par av våra grannkommuner har tagit efter och kör liknande arrangemang. Vi borde ha tagit patent på idén och sålt "formatet", som man gör i TV-världen. Men då kanske de musikansvariga St Martin-in-the-Fields, kyrkan vid Trafalgar Square i London, hade blivit sura. Vi knyckte ju ursprungligen idén från dem.

Varför kan inte jag få vara en Hollywoodman? Dvs en lyxman försörjd av en stenrik hustru som får lov att säga vilka dumheter som helst i TV. Med åren har ju mitt hår också blivit blont (gråvitt är väl en nyans av blont, eller?)

Varför inser inte de Lottoansvariga att det är min tur nu? Träget lämnar jag in mina rader, men i bästa fall blir det varje femveckorsomgång någon enstaka vinst på strax över 20 kr. Vad räcker väl 20 kr till? Två burkar billig öl på Systemet, möjligtvis en burkl Boddingtons som alternativ. Dags att sjunga "Om jag hade pengar" från Spelman på taket.

Varför övade jag inte hårdare på gitarr när jag var yngre? Jag inser nu att det skulle handlat om fem-sex timmar om dagen, gärna med en bra handledare.

Men å andra sidan, man kanske inte ska klaga när man har ett fast jobb med bra betalt, kvar samma hustru som man gifte sig med för snart 34 år sedan (för fick du herr Anka), både barn och barnbarn, och tid att spela gitarr lite då och då.

Kan konstatera att jag hade väldigt roligt igår. Först tvåtimmarsmöte om nästa gitarrfestival. Vi hann inte riktigt det vi skulle, men oj så många gitarrister vi diskuterade. Sen drygt 90 minuter med två duktiga tonårsmusiker/sångerskor. Min gitarrelev går fram med stormsteg, både som gitarrist och som sångare, och den andra tjejen går inte heller av för hackor. Man kanske kan få ett tack i omslaget på deras skivor när de blir stjärnor. Att hjälpa unga talanger är faktiskt lika kul som att vara stjärna själv.

Nu är det vår på riktigt. Garageinfarten är bar och igår tittade det första gräset fram. En stor bit runt torkvindan är helt snöfri. Runt om är snön fortfarande halvmeterdjup, men ändå. Vi firade med att hänga ut tvätt för första gången i år. Den torkade nästan.
Vi fick också igång värmepumpen. Vi stängde av den ett tag när det var som kallast. Den orkar inte riktigt med att hålla huset varmt när det är 10-15 minus ute. Sedan fick vi inte igång den p g a isen på den. Men nu är den isen också borta.

Oaqvsett om man gillar eller ogillar kungabröllopet i sommar kan man läsa dagens tidningar med behållning. Den som ogillar läser Jane Magnussons härliga krönika i DNs kulturbilaga, den som gillar SvDs intervju med Ebba von Sydow. Gissa vilken jag läste.
Jag har förresten startat en grupp på Facebook som heter "Vi som redan tröttnat på sommarens kungliga bröllop" (eller något sådant). Vi är redan 153 medlemmar och tar gärna emot fler.

Systembolagets personal måste tro att vi är alkoholister. Vi har varit inne varje fredag ett tag nu och köpt 3-4 flaskor. Igår (ja, det var en lördag) slog vi rekord. 10 flaskor. Men nu är vinstället (som rymmer 24) fullt igen. Nu ska vi bara köpa det där Palazzo Rosso som kommer in på onsdag, fått superlativer överallt och bara kostar 49 kr. Är dessutom importerat av en firma i Simrishamn. Bara det motiverar nästan ett köp.

Såg pilotavsnittet av Lewis på DVD igår. Njöt av referenserna till Morse. Ni som kan er Morse minns att han i sista avsnittet, innan han fick sin sista hjärtattack, satt hos advokaten och upprättade ett testamente. En del av hans kvarlåtenskap skulle gå till musiken. I första Lewisavsnittet spelar en av huvudrollerna upp för ett musikstipendium, The Endevour Prize (gissa vad Morse hette i förnamn), ett nyinrättat sådant grundat på en anonym donation. Bättre än så blir det inte.

Mina morgonmediciner är enkla att komma ihåg. De är så förknippade med frukosten. Men kvällsmedicinen. Jag har vaknat mitt i natten och kommit ihåg att jag glömt den, och då har det gått att reparera, dvs ta den sent. Men ibland är det först på morgonen jag minns att jag glömt, och då är det för sent (tror jag). Det är spciellt tydligt när jag räknar hur många tabletter jag har kvar av de olika medicinerna. Av någon anledning är det kvällsmedicinen jag har mest av.

Men så kom jag på lösningen. Jag skriver en lapp till mig själv. Ett vitt A4 med röd text: "Obs! Kvällsmedicinen!" som läggs på kudden varje morgon. Smart va?

Igår blev det ingen kvällsmedicin igen. Jag hade glömt att lägga påminnelselappen på kudden.

Det sägs att tid är den enda riktigt demokratiska resursen. Vi disponerar alla exakt 24 timmar per dygn, vare sig mer eller mindre. Just nu känns detta oomkullrunkeliga faktum ganska irrelevant. Tiden verkar inte riktigt räcka till. Igår morse kom jag till exempel på vad jag borde gjort i helgen. Inget stort och jobbigt, men likväl något jag inte hann med. Om jag nu inte oavsiktligt "råkade" glömma bort det.

Datorn är dessutom en tidstjuv, framför allt det där Facebook. Det borde betecknas vanebildande och förses med varningstext på samma sätt som cigarettpaket. Man blir helt fångad av det. Min nya mani är att skapa små gruipper och evenemang, vilket i och för sig är av nytta för yrkesutövningen. Men hur mycket tid tar det inte?

Har idag suttit med två härliga saker att se fram emot. Dels KAOS-festivalen 30-31 juli som bara växer. De släpper två bomber på onsdag och två på måndag nästa vecka. Det ena är troligen det största band som någonsin spelat i Dalsland, och det andra är en Sverigeexklusivitet i sommar. De två återstående kommer att få folk att höja rejält på ögonbrynen.

Den andra grejebn var ett tänkt utbyte med Irland. Om allt går i lås kommer det hit 30 irländska 13-17-åringar i månadsskiftet augusti-september för att genomföra ett projekt tillsammans med lika många Mellerudsungdomar i samma ålder. Projektplanen ser mycket spännande ut. Nu ska vi bara få Ungdomsstyrelsen att se storheten i projektet och att bevilja medel.

Nu får jag sluta. Dags att Facebooka lite ...

33 av cirka 140 svarande kommuner tänker ge Viktoria och Daniel en bröllopspresent, vilket torde vara emot kommunallagen. Jag tror inte den tillåter att en kommun ger presenter till invånare i andra kommuner, om det inte antingen görs i samband med ett besök i givarkommunen, eller om det görs i PR-syfte. Men det är klart, kronprinsessan och hennes moatje kan ju åka runt och repetera sitt bröllop på flera ställen. Eller tänk om det är så illa att presenten inte egentligen är menad att skänka lycka för bröllopsparet, utan bara till för att ge st4rålglans åt givaren. Vilken skymf mot de unga två.

Helgen har varit hektisk, men mycket rolig. Vi har hunnit med två bra konserter på Kulturbruket, trevligt samtittande med tillhörande god mat på Melodifestivalen, den sedvanliga städningen (har ni märkt att det är bra för städningen att bjuda hem gäster) och så har jag gått drygt 23 000 steg. Helgen avslutades faktiskt på bästa sätt. Två timmar vid vardagsrumsbordet med repetition inför Earth Hour. Det är kul när ungdomarna man arbetar med är så duktiga att man stundtals glömmer bort att man kunde vara deras morfar, utan bara kan gå upp helt i musiken.

Här kommer de rätta svaren:

1. Borde kanske kolla väderprognosen innan hon gav sig ut.
Fångad av en stormvind, Carola

2. Känner han inte Punch också?
Judy min vän, Tommy Körberg
Kasperteater heter på engelska Punch & Judy

3. Hon kanske är hämtad ur sagornas värld.
Tusen och en natt, Charlotte Nilsson (hette hon då)

4. Fransmännen anser nog att nederlag vändes till seger. Engelsmännen ser det som två segrar i rad.
Waterloo, ABBA
Där engelsmännen vann och fransmännen förlorade slaget.

5. Ovanligt tam låt med tanke på dess namn.
Den vilda, One More Time

6. Det handlar faktiskt inte om vare sig juldagen, påskdagen eller pingstdagen.
Imorgon är en annan dag, Christer Björkman
Eller var det en annandag?

7. Egotrippad man ger en uppmaning till publiken, eller möjligen till sin spegel.
Se på mig, Jan Johansen

8. De borde nog släcka ner under Earth Hour.
Stad i ljus, Tommy Körberg

9. Lider karln av mardrömmar?
Det blir alltid värre framåt natten, Björn Skifs

10. Varför sjunga om USA i Eurovision Song Contest?
Las Vegas, Martin Stenmark

11. En om fyra som fick två.
Beatles, Forbes
En låt om fyra Beatlar som fick två poäng i ESC

12. Gillar tydligen toan.
Diggiloo Diggiley, Herreys
OK, långtsökt, men ....

Skicka ditt förslag på lösning till [email protected] eller via e-post till mig på Facebook senast söndag 14 mars kl 1000. Den som har flest rätt får ett fint pris (ett bokpaket med antingen Londonböcker eller några böcker om två av mina favoritband, alla böckerna skrivna av undertecknad).
Rätta svar plus namn på vinnaren presenteras i denna blogg på söndag eftermiddag.

Vilka sångtitlar på svenska Melodifestivalvinnare döljer sig bakom följande ledtrådar?

1. Borde kanske kolla väderprognosen innan hon gav sig ut.
2. Känner han inte Punch också?
3. Hon kanske är hämtad ur sagornas värld.
4. Fransmännen anser nog att nederlag vändes till seger. Engelsmännen ser det som två segrar i rad.
5. Ovanligt tam låt med tanke på dess namn.
6. Det handlar faktiskt inte om vare sig juldagen, påskdagen eller pingstdagen.
7. Egotrippad man ger en uppmaning till publiken, eller möjligen till sin spegel.
8. De borde nog släcka ner under Earth Hour.
9. Lider karln av mardrömmar?
10. Varför sjunga om USA i Eurovision Song Contest?
11. En om fyra som fick två.
12. Gillar tydligen toan.

Så har jag nått en av mina ambitioner. Det är reportage om både mig och Jessica i samma tidning, och båda är vi med på var sin halvsidesbild. Låt vara att jag är på sidan 19 och hon på sidan 44, men ändå. Ett steg framåt. Och bara ett litet fel i reportaget om mig. Jag har aldrig varit ordförande i Melleruds IF, dock i Brandbergens IF.

Vi var på en härlig konsert igårkväll. Carolina Wallin Perez med band sjöng Kentlåtar i jazztappning. Perfekt musik för Kulturbrukets stora salong. Grymt impad av både Carolina, musikerna och deras tolkningar av låtarna. Det är en väldig skillnad på att spela covers och att tolka sånger. Det här är tolkningar på hög nivå.
Gitarristen hade ett fantastiskt sound i sina båda elgitarrer (och sin förstärkare). Men trots detta sa frun nej till ytterligare investeringar på den fronten.
Andra plus och minus med konserten:
+ Vi missade Let's Dance, och en repris på "Vem vet mest" i SVT24 räddade oss från utröstning.
- Vi missade finalen på "På Spåret". I och för sig går den i repris, men tidningarna har förstört spänningen genom att berätta vem som vann. Men vi vet ju fortfarande inte vart varje resa ska gå.

Ikväll blir det väl Melodifestivalstittande. Har bjudit hem två andra par för att vi ska kunna se och rösta tillsammans. Men man kanske ska gå ut och sätta på mer varma drycker när den där pojkmannen duschar. Det känns lite påträngande att se andra göra sådant. Förresten, borde han inte duscha antingen före, för att vara fräsch på scenen, eller efter, för att duscha av sig svetten och sminket, istället för mitt under låten?

Idag är en stor dag i min sjukdomshistoria. Jag har tagit min sista (för den här gången) Plavix. Det är en blodförtunnande medicin som ordinerats under drygt 6 månader efter balongspräningen, medan det lilla nät som är inopererat i mitt kranskärl växer in i kärlväggen. Imorgon slank den sista tabletten ned. Inte för att det var Plavix. Apoteket bytte ut den sitsa gången jag hämtade ut, mot en billigare medicin som ska ge samma effekt.

Jag tror jag börjar bli stegmissbrukare. Vi har stegtävling på jobbet sedan i måndags och jag blir så lätt fixerad och passionerad. Jag har försökt att komma på hur man diagnostiserar en stegmissbrukar och kommit fram till följande.
Du vet att du är stegmissbrukare när du ...
* ... flera gånger om dagen gör kalkyler på hur många steg du kommer att uppnå denna dag.
* ... går bort till skrivarna och hämtar dina utskrifter varje gång du skickat något dit, och inte som förr samlar ihop dem och hämtar alla på en gång.
* ... blir glad när den du gått en promenad för att besöka inte är där, så du får chansen att gå sträckan en gång till.
* ... ägnar tid åt att upprätta avancerade Exceldokument för att följa upp genomsnittsresultat, steg kvar till veckomålet och så vidare.
* ... ägnar tid åt att hitta på fantasifulla ursäkter varför du inte har gått mest.
* ... står och går på ställer när du köar i butiken.
Det sista stämmer faktiskt inte på mig, så jag är nog inte riktigt fast i missbruket än.

Funderar på en ny affärsidé. Vad tror ni om att vara rådgivare åt blivande Londonresenärer? Skulle folk betala en hundralapp eller två för att få någon som sitter ned med dem och ger tips utifrån deras intressen? Fick en knippe tulpaner som tack för tjänsten igår.

13 775! Jag upprepar: 13 775. Så många steg gick jag igår. I alla fall enligt den stegräknare jag fr o m gårdagen t o m 31 maj har i bältet. Stegtävlingen på kommunen har börjat. Av 29 deltagande lag anser jag att "Ten thousand steps" är förutbestämda att vinna. Bara en sådan sak som att jag trots alla dessa steg bara var trea i laget igår. Idag närmar jag mig 15 000. Det gäller att bunkra upp inför helgen. Lördag och söndag blir det inga 4 000 per dag till och från jobbet.

Hade ett märkligt uppdrag på Grinstad vattens årsmöte igårkväll. Först presenterade jag översiktligt kommunens översiktsplan. Sedan var jag underhållare och sjöng och spelade gitarr. Det blev en kortis. Jag hann med "Kaffe och bullar" av Hasse&Tage, "Vintern rasat in", vår Facebooklåt, "Ingen lokförare för mig", Ewan MacColl-låt jag skrev svensk text till på 1970-talet, och "My Love Is Like a Red Red Rose". Blandat värre.

Vi hade en matpremiär igår. Skulle laga raggmunk och hittade ett paket tärnad bacon i kylskåpet. Hällde i innehållet i smeten och vips "Baconfyllda raggmunkar". Riktigt gott faktiskt. Man kanske kan ta patent.

Så kom våren. Stora vattenpölar överallt på vägen hem från jobbet. När man ser snöhögarna överallt inser man att det bara är en föraning av vad som komma skall. Någon som har en liten roddbåt till salu?

Upptäckte att Jessica (ni vet vilken Jessica) kommer till Kulturbruket i vår för konsert tillsammans med Song of Joy. Såg det först idag och då var redan de två första bänkraderna sålda. Varför hörde hon inte av sig till mig först med nyheten? Har hon kanske koll på att jag inte ringde och röstade på henne i lördags?

Vi har eldat flitigt de senaste dagarna. Har som mål att elda upp all ved innan sommaren är här. Den räcker nog inte för nästa vinter också (det är minst två, troligen tre eller fyra, år sedan vi köpte ved senast, men man börjar se slutet på högen. Brasan ger inte bara värme. Den har hög mysfaktor också.

Skivan som går just nu, både på CD och i Ipoden är "Tournament of Shadows" med Little Johnny England, deras tredje och hittills skarpaste. Finns till min stora förvåning även tillgänglig via CDon. Kolla in den. Den bästa hårdrock som kommit ut på skivan sedan Steeleye Spans Babylon-skiva för 3-4 år sedan.

Enkelt att följa den uppmaningen just nu. -20 när jag hämtade tidningarna 0615 i morse. Lite svårt att inse att mars är en vårmånad. Men solen är på väg upp, så det kan bli plus framåt dagen.

Vi var fruktansvärt trötta igårkväll, och rödvin till kvällsmaten gjorde inte saken bättre. Jag somnade redan vid 2030-tiden, någonstans i slutet av Osaka. (Är staden förresten släkt med alla Åsaka-orter som finns i Skaraborg?) Bommade både årfrågan och Smögenresan. Men jag skulle ju kunna se reprisen och på 10 poäng belåtet utropa "Smögen!"
Vaknade dock under eftertexterna och kunde se både 1/4:s avsnitt Frost (passande serie just nu), hela Solsidan (superb som vanligt) och Sporten, som tydligt lider av post-olympiskt syndrom. Frun sov igenom det mesta av dessa tre program. Man kan säga att vi turades om att studera ögonlockens insida.

Morgonens tidningar skriver mycket om Andra chansen. Men vad var väl att vänta. Håller nog på Crucified Barbara. Konstaterade glatt att de är från Tyresö, grannkommun till Haninge där jag tillbringat 23 av mina år. (Är jag så gammal?) Får en nästan att känna samhörighet. Vi är faktiskt flera som funderat på deras namn inför KAOS-festivalen i Mellerud 30-31 juli. Men tyvärr spelar de i södra Finland just då ... Annars så. Vi är också flera (män) som gärna kan tänka oss att låna ut en säng eller flera till medlemmarna för att nedbringa hotellkostnaderna. (Det lät väldigt mansgrisigt, men givetvis kommer våra fruar att vara hemma och vakta oss.) Men som skrivet. Finland hindrar oss. Perkele!

Dagens skrivande väntar. Också måste jag fixa en ram till certifikatet från Guinness om världsrekordet i ukulelespel. Konstigt format dock. Större än A4, men inte riktigt A3. Det stod "Do not bend" på kuvertet, men för att följa den uppmaningen skulle brevbäraren behövt en större brevlåda än vår att stoppa det i.

Ikväll är det en riktig fredag. Inga skidåkare eller liknande i TV-rutan utan På Spåret. Dags att testa sina geografikunskaper mot kändisarna, och framför allt mot frun.

Blev intervjuad av lokaltidningen idag, men inte om jobbet. Ska komma under rubriken "Personligt", kanske redan under nästa vecka. Mycket musik och England blev det. Fotot ska tas imorgon i hemmiljö. Jag lägger ut en länk om de är så snälla att de även lägger det på webben.

Och så är det nu officiellt. Jag är världsrekordhållare. Fick mitt officiella certifikat, med Guinnesstämpeln på, med posten idag. Gissa vem som köper en ram imorgon!

Vi såg "Luftslottet som sprängdes" igårkväll och konstaterade att Hasse Alfredsson blivit väldigt gammal. Filmen är i mitt tycke klart bättre än vad recensionerna framställde den som. Det är också kul att se en film där man vet att det kommer att gå bra på slutet, även när det ser som mörkast ut. Rättegångsscenerna hade också lite Guillou-känsla över sig, ni vet den scen ur Coq Rouge som blev en egen film om KU-förhöret. Det av Guillou myntade begreppet "nyttig idiot" passar bra på Larssons åklagare.

Grattis Lasse Lagerbäck till nya jobbet. Ska bli intressant att se resultatet när svensk taktik och förberedelse möter afrikansk teknik och spontanitet. Om båda sidor jobbar på det kan det leda mycket långt.
Men kära Nigeria. Varför lägga ut hela 9,7 miljoner (enligt ryktena vad LL får) för denna korta period när en annan, faktiskt Steg 2-utbildad Lasse, hade gjort det för hälften?

Så kan man undra varför Anna Anka ska vara med i den nya säsongen av Svenska Hollywoodfruar. Vad jag förstår är hon inte att betrakta som en fru längre. Å andra sidan, varför ska jag bry mig? Jag har aldrig sett på programmet, och kommer inte att göra det nu heller. Kommer tvärtom att spara mycket pengar åt mig. Jag vägrar köpa en tidning där Anna Anka finns med på löpsedel eller framsida. Nu lär min köpvägran nå nya rekordhöjder.

"Ska de' va' ska de' va' 100 %" sjöng Lotta Engberg en gång. Idag var det så, 100 %. Alla tåg jag åkt med under dagen har varit försenade. Låt vara att jag bara åkt med två, men ändå. 100 % är 100 %.
Imorse kom jag stationen i god tid för 0734-tåget mot Göteborg. I mycket god tid skulle det visa sig. På väg från Karlstad hade tåget kört på två älgar, och det ledde till en rejäl försening. Först 0852 uppenbarade det sig på Melleruds central, vilket så småningom ledde till att vi bommade de två första föredragningarna på Europavecksmötet på Göteborgs stadsbibliotek. Den tredje föredragningen började sent, eftersom den som skulle hålla den suttit fast på ett tåg från Stockholm.
Tåget hem var bara blygsamma 15 minuter sent från Göteborg, och cirka 20 vid ankomsten till MC. Så det förbleknar.

Europaveckskickoffen var en blandad kompott, med vissa höjdare, vissa lågvattenmärken. Till de senare hörde den unge man som pratade om glädjen att jobba i Bryssel, och som väl inte avslutade en enda mening under sina 30 minuter. Jag hade svårt att hålla mig för skratt eftersom han hela tiden talade om vikten av att ungdomar "kommer ut". Jag tror inte han menade den tolkning som först kom upp i mitt huvud.

Stannade kvar en stund i Göteborg efter mötet och gick på McDonalds med sonen och hans flickvän. Trevligt som vanligt att umgås med den yngre generationen. Vi diskuterade bland annat Anna Ankas bidrag till svenska folkets gemenskap. Jagt konstaterar att hon lyft begreppet "dum blondin" till nya oanade höjder.
Vi skrattade också gott åt texten på kartongerna till McDs nya storsatsning, namngivna efter städer i USA. Känn på följande: "Follow in Christopher Columbus' foosteps and experience the great country overseas." Förutom den felaktiva genetivböjningen av Columbus är detta ju en historisk felaktighet som heter duga. Columbus nådde aldrig det amerikanska fastlandet, än mindre det som nu är USA. Om det var målet med McDs kampanj får de uppkalla burgarna efter städer i Västindien istället. Vad sägs om en Port-au-Prince Disaster Burger, med alla ingredienserna huller om buller i en stor hög?
Så ska man nog sitta stadigt på stolen när man smakar på det hela för burgarna har "a taste that will definitely sweep you off your feet". Pinsamt om man försöker äta den stående.

Hittade i alla fall "Mannen från Barnsley" av Dick Harrison på den mycket välförsedda bokrea Bokia hade i ett rum i anslutning till biblioteket. Märkligt med bokutlåning och bokrea i samma hus. Kanske en del i den nya valfriheten.

Så var snöandet tillbaka. Har skottat två gånger redan (inte så mycket varje gång), med klar risk för en tredje. Fattar inte vädrets makter att tomten är full med snö? Det finns ingenstans att lägga den längre.

Borde ha städat arbetsrummet igår eftermiddag, och fortsatt att rensa bokhyllor i sovrummet. Sket i det och spelade gitarr i nästan två timmar istället. Mycket vederkvickande för själen, även om fingrarna är lite ovana eftersom jag inte spelat på ett tag. Blev nästa klar med en ny svensk text på den där Roseanne Cash-låten jag gillar, dvs låt nr 9 på "The List", inget hon skrivit själv. Den är så härligt nedstämd och tragisk, om djup saknad. Låter som när Richard Thompson är inne i sitt mörkaste mörka.
Här är förresten originalet med Patsy Cline (men RC gör den bättre).


Men jag lyckades ladda ner Skype alldeles själv. Inte en son i närheten. Inte heller när jag lyckades genomföra en kanalsökning i digitalboxen. Jag kanske börjar klara mig själv.