ukulelemorfar

Man planerar och planerar. Sedan är det över i ett kick. Jag talar om helgen gitarrfestival, något vi har hållt på att planera sedan tidigt i våras. Så började vi ställa fram prylarna kl 1200 i fredags, och igår kl 1915 var allt bortstädat igen. (Men det är klart, den klassiska gitarrkonserten i Kyrkans Hus hade precis börjat då.)
Vi lyckades, tycker jag, få ihop en hejdundrande festival rent musikaliskt sett. Massor av bra gitarrister och grupper, med en del världsnamn, som t ex Andreas Öberg och Oleg Ponomarev, som grädde på moset. Och allt från klassisk gitarr med Per-Owe Solvelius, över flamenco med Emil Pernblad (vilken rytmkänsla!), jazz med ovan nämnde Andreas och Rolf Jardemark till hårdrock med Thomas Larsson och hans gäng, samt gitarrgruppen Plankton som slog nytt volymrekord i Kulturbruket. Och då har jag inte nämnt klillarna från G2, Johan Randén och Emil & Zandra. Hoppas jag inte glömt någon nu.
Och så utställare. Bara att få gå upp på övervåningen och hålla en äkta Mikael Sandén-gitarr i händerna. Det var nära att jag blev 39 000 kr fattigare (men en gitarr rikare). Eller ett av Thomas Fredholms mästerverk, eller Heiki Rousos underbara mandola (men den hade han redan en köpare till).
Nedervåningen hade också en del pärlor. Som retroutställningen med Hagströmgitarrer. Kommer ni ihåg försöket att lansera 8-strängade basar? Jag tror Jack Bruce i Cream hade en ett tag. Cole Clark-gitarrerna var en nyhet för mig. Deras ihåliga röda stratakopia var en annan gitarr jag gärna hade köpt om frun och ekonomin tillåtit det. Och äntligen får vi en musikbutik i Mellerud. Han hade smygpremiär på festivalen.

Det är bara en sak jag saknar: Publiken.
En konsert som i fredags ska vara minst fullsatt. Maken till musiker får man leta efter, och inte var det svårlyssnat heller. Drygt 3 timmar musik (och två pauser) med tre internationellt kända konstellationer för 250 kr. Och så kommer det inte ens 100 betalande.
Och gårdagens gitarrmässa, med alla workshops, alla de andra artisterna och utställningarna, drog bara en liten bit över vad vi brukar ha på ukuleledagarna (som är betydligt mer opretentiösa). Vad tänker folk på? Och så har de mage att klaga på att ingenting händer.
Fy på sig.

Fy för att vara sjuk. Febern har legat strax över 38 hela dagen och det enda jag fått i mig är en minibit hårt tunnbröd, en skorpa, en banan och någon deciliter dryck. Magen verkar inte vara intresserad av mer påfyllning än så.
Samtidigt är det ju en bra dag att vara sjuk på. Snöstorm utanför och frun ä ndå ledig för studier. Så hon fick skotta och passa upp.
Egentligen borde man ta en liten whisky för att få bort det molande illamåendet. Men jag brukar må rejält illa av whisky, så det är inte en så bra idé som det först verkar. Men med 50 sorter i fruns whiskyskåp borde det gå att hitta någon jag tål. Kanske inte rätt dag för en större provning bara.
Och hela dagen har telefonerna ringt. Så jag har nog jobbat närmare två timmar. Så det blir bara delvis sjukskrivning. Nu gäller det bara att bli frisk till helgens gitarrfestival.

Ytterligare en bit från jubileumsshowen. Här inleder Mikke andra akten med den känslofulla "Mellerud i mitt hjärta", med text av far sin, dvs jag.

Och på tal om missbruk. Här en sketch om ett dylikt, fast inte stegräknare denna gång.

Mitt stegräknande har närmat sig missbruksnivån. Jag måste ständigt kolla vad stegräknaren står på. Hur mycket har jag kvar till 11 000 som är mitt mål att nå varje dag? Hur ska jag nå det? Frun har reagerat, så nu för tiden försöker jag kolla när hon inte märker det. Jag smyger med stegkollen på samma sätt som vilken alkoholist som helst.
Tur att det bara är 25 dagar kvar.

Har blivit nostalgisk. Har äntligen på allvar börjat lägga ut delar av jubileumsshowen vi gjorde för två år sedan på YouTube. Vi har bra filmupptagningar, men på något sätt har det aldrig blivit av. Har redan lagt ut fem delar, en har ni länk till här på bloggen. Mer är på gång.
Och jag måste konstatera: Vi var bra, jäkligt bra.

Var på Överby och shoppade med frun idag. Har nog tappat stinget. Köpte inte speciellt mycket. Ett par handskar för 69 kr, några julservetter och lite frukt. Det kanske är åldern som slagit till.
På Coop Forum (dvs Obs) reagerade jag på en skylt vid kassan. Det stod: "Hade du använt ShopExpress hade du suttit i bilen nu". Dels var det en ren lögn. Det var inga köer i kassorna, så det gick snabbt att handla traditionellt. Dels såg jag framför mig en annan skylt: "Hade du använt ShopExpress hade kassörskan som just slår in dina varor varit arbetslös."

Det är inte alla söner som tillåts bryta av och skälla på sina fäder, speciellt inte när sagde fader står på scen och framför sin egen text till en vacker Taube-vals. Men det fick min son i föreställning vi båda var med i på Kulturbruket för drygt två år sedan (april 2008).
Här kommer filmbeviset. (Jag skrev faktiskt hans sångtext också, så det så.)