ukulelemorfar

Vilken härlig födelsedag frun fick idag. Hon fick eftermiddagen ledig, inte för födelsedagens skull, utan för att håla mig sällskap.
Vi inledde på Thairestaurangen med lunch. Som tur var för frun var det bara en av rätterna hon var allergisk mot. Fläskfile verkade vara dagens huvudsakliga ingrediens. Den starka var utmärkt, den friterade likaså.
Så iväg till Bäckefors för fotografering av mina ögonbottnar. Det stod på kallelsen att man skulle komma tidigt, och det tog en kvart för dem i kassan att komma fram till oss, så det stämde.
Jag hatar att få vätska i ögonen, och de dropar jag fick nu för att förstora pupillerna sved dessutom. Men på en halvtimme var pupillerna stora nog för att skapa misstankar om långvarigt drogbruk, och perfekta för fotografering.
Tänk er att sitta med huvudet helt stilla och låta ögonen följa en blinkande röd liten lampa, samtidigt som man lyser in i ett av ögonen med en stark lampa, då och då förstärkt av en blixt. Inte konstigt att man knappt ser något strax efter.
Värst var dock hemresan. Starkt solsken och förstorade pupiller är ingen idealisk kombination. Jag blundade med händer för ögonen för säkerhets skull nästan hela vägen. Nej, jag körde inte. Det var därför frun hade ledig eftermiddag. Och det var tur. Jag hade knappast kunnat ta mig från sjukhuset till busshållplatsen, bara att gå från mottagningen tll bilen var plågsamt.
Men ögonen var tillräckligt OK för att vi skulle kunna grilla (tredje gången på två dagar) på kvällen.

Ska man se Eurovisionsschlager ska det ske i goda vänners sällskap, gärna efter en god middag och lite god dryck. Så också igår.
Vi var dessutom väl representativa för Europa som helhet, trots att vi är födda i SWverige allihop. Värdparets yngsta dotter förde protokoll över de poäng vi gav, och av länderna på vår topptrelista kom Tyskland etta och Turkiet tvåa. Det enda land vi satte betydligt högre än Europa var Albanien.
Men vad har hänt med Storbritannien? Sist om jag uppfattade slutet rätt. Deras representant påstod att han hade en vinnarlåt. Med en annan sångare kanske ...
Vitrysslands fjärilsvingar var annars, tillsammans med Rysslands grova ironi över hela tävlingen (för det var väl inte på allvar), kvällens roligaste. Alla tankar på en hög placeringen viftades bort kan man säga.

Ägnade en stor del av gårdagseftermiddagen åt att stryka tvätt. Valde mellan gräsklippning och strykning. Vädret såg en stund för hotfullt ut så det blev det senare. Faktiskt ett utmärkt sätt att skapa lite värme. Såg samtidigt Concert for Bangla Desh på DVD. Konstaterade att den har åldrats väl. Det är ju snart 40 år sedan, men mycket står sig. Lite förvånad över Claptons gitarrval, en stor halvakustisk, och sedan får man väl säga att Dylans set var väldigt orepeterat. Basspelet var ungefär som man kan vänta sig av en nybörjare i musikskolan. Men det var fräscht och jag gillar det ändå.

Fick en stund över som jag ägnade åt första volymen av The Richard Thompson Songbook. Vad många låtar jag måste lyssna på. Men en av mina absoluta RT-favoriter stod först. "A Heart Needs a Home" WOW!

Så fick Melleruds IF stryk igen. 0-4 mot IF Warta igår. Hur kan man låta deras farligaste spelare göra 3 mål, trots att man var förvarnade om hans målfarlighet? Och hur kan man åka på en idiotisk, solklar utvisningen IGEN. Fjärde utvisningen på sju matcher. Måste vara ett nytt rekord.

Egentligen var det inte överraskande att Sverige inte nådde ESC-finalen. Om man bortser från Carola, som kom femma, har de senaste årens finalplaceringar varit 18, 18, 19, 21. Minst en av gångerna har vi tagit oss till finalen med ett nödrop.

Läste att man tydligen ska satsa fullt ut på ur-och-skurförskolor i Stockholm. SvD skriker på första sidan ut att taket för barngrupperna ska slopas.

Hemma igen efter 3,5 timmar med styrelsen för Dalslands konstmuseum. Dags att slapna av framför TV:n. Lite Eurovision på gång. Klart bättre standard än i tisdags. Å andra sidan var tisdagens program mer underhållande. Höjdpunkten var när tjejerna i 3+2 (gruppen som anlitade Robert Wells för att låtsas spela piano) fällde ut fjärilsvingarna. Det roligaste inslaget i TV på länge.

Hade en höjdarkväl igår. Tre Kanlyreidolskandidater på besök för att välja låtar och öva. Fick lära mig många nya låtar. Häftigast var den obskyra Duffy-låt Elin hade letat fram. Den kommer inte att sjungas på Kanalyran, men jag hoppas att kunna övertala henne att sjunga den på den konsert hon och jag ska göra tillsammans 4 juli. En 16-åring och en 57-åring tillsammans på scen. Tala om generationsklyfta.

Vi valde låtar till Barnens alsångskonsert idag. Listan finns på Kanalyrans hemsida. Och så bokade jag flygbiljetter för personalresan till London i höst. Jag och åtta damer. Hoppas frun släpper iväg mig.

Nog visste jag att jag hade viss påverkan på sakernas tillstånd, men till en så hög grad?

I månadsskiftet augusti/september, i efterdyningarna av min hjärtinfarkt, fick jag rådet att ett glas rödvin om dagen är bra för hjärtat, men att jag ska hålla igen på öl. Detta råd upprepades någon månad senare, och det underströks då att detta förfaringssätt också är bra för vikten. (Egentligen borde man se det tvärtom. Det är dåligt för vikten. Den faller om man lyder rådet.)

Nåväl. Jag har varit en duktig pojke och dricker inte alls så mycket öl längre, men ett litet glas vin var och varannan dag. Och vilken skillnad det gjort. Läser i dagens SvD att ölkonsumtionen förra året sjönk med 2,5 % i Västeuropa. Kan det faktum att jag slopat 1-2 flaskor öl i veckan betyda så mycket?

Gräsmattsgödslingen var lyckad. När jag igår premiärklippte gräset var det på vissa ställen mer än en decimeter högt. Men med en relativt ny gräsklippare, och gott om tid, gick det att forcera. Jag misstänker dock att dagen kommer att uppvisa vågor i mattan, och kanske några åsar.
Fortsatte också häckansningen, men timmen började bli sen så vi övergick till grillning istället. Då kom regnet, inte mycket, men korta skurar. Det är något visst att sitta under altantaket grillandes Vedums grillare och grillspett med tomat, paprika och champinjoner, medan man hör hur regnet sakta faller mot nämnda tak.

Vi inledde dagen med Trollhätte- och Överbybesök, och hittade nästan allt som stod på listan. Vi misslyckades egentligen bara med att finna jeans till frun. Men hon köpte tre toppar istället, så hon var lycklig ändå.

Det blir glest mellan bloggarna nu. Men skyll inte på mig. Skyll på Facebook, en klart vanebildande webbplats. Det borte finnas någon sorts Facebook-antabus. Jag har i alla fall slutat med spelen där. Alltid ett steg i rätt riktning.

Stackars Anna Anka. Utslängd ur sitt hus, eller om det var Pauls. Hur ska det gå för henne? Hon är i alla fall inte välkommen att låna något av våra gästrum.

Nu ska prickskyttar skydda bröllopsparet 19 juni. Det låter farligt. Tänk om de inte är så pricksäkra? Och när ska de skjuta? Om de väntar med att skjuta tills den de ska skjuta på redan har skjutit mot dem som ska skyddas från beskjutning så är det ju lite i senaste laget. Å andra sidan kan de väl inte skjuta mot någon som inte har skjutit bara utifrån en misstanke om att de tänker skjuta.
(Jag var tydligen borta den svensklektion när vi lärde oss att undvika upprepningar. Eller också gjorde jag nyss ett medvetet stilval.)

Ikväll rullar vi igång vårt nya projekt, eller rättare sagt Mia Palms nya projekt. Hur som helst, det ska bli skoj att samla "Vi-som-alltid-är-med-ensemblen" igen. Går allt vägen får Mellerud en ny trettonhelgstradition.

Ibland har man väl orsak att känna sig nöjd, eller? Jag har idag:
* Blivit klar med den troligen sista bearbetningen av Melleruds kommuns nya översiktsplan.
* Skrivit de där texterna till Kulturbrukets höstprogram som jag borde skrivit förra veckan.
* Gjort den grovöversättning av texterna till spelmansförbundets kommande CD som jag borde jobbat med i helgen. Bara finputser kvar. Någon som vet vad vedbacke och springdans heter på engelska?
* Påbörjat häcktrimningen. Hann hälften.
* Bytt ut vinterkläderna i garderoben mot sommardito. Av bara farten sorterade jag tomma galgar.
Och så grillade vi hamburgare till kvällsmat. (Igår fuskade vi och gick på Thai istället för att laga mat själva.)

Igår bestämde vi datum för höstens personalklubbsresa till London. Just nu är det jag och åtta damer. Undrar om frun släpper iväg mig?

Återstår bara at starta reklamkamanjen för Nytt om Skola. Men det kan vänta tills imorgon.

Vi tog vår årliga familjeresa till Fredrikshavn igår. Tur och retur över dagen, med bil. Det senare av praktiska skäl. Det är skönt att när man handlat öl och annat på utvägen kunna stuva in det i bilen och ha det säkert förvarat på hemresan. Och som vanligt frukostbuffé på ut vägen, och lunchbuffé på vägen hem.

På utvägen var det gott om folk på båten, på vägen hem väldigt glest. Verkade som många som åkte dagtripp skulle stanna en stund på badhotellet och åka hem med någon av de sena båtarna.

Stora plus för (ingen inbördes rangordning):
* Den karibiska buffén som serverades på hemvägen. Laxen var utsökt och kycklingklubborna härligt kryddade. Våra små deltagare smakade också på den friterade bläckfisken. De tog den i tro att det var lökringar, men åt med god aptit även när de fick reda på vad det egentlgen var.
* Trubaduren i baren. Han hade en härlig sarkastisk humor och var riktigt bra på gitarr. Hans engelska däremot lämnade en del att önska.
* De roliga gratiscyklarna turister kan låna i Fredrikshavn.
* Stena Danicas spelautomater. I alla fall för oss gav de tillbaka mer än vi stoppade i.
Minus för:
* Fredrikshavn som shoppingort. Damsgaard är blott en skugga av vad det var. De viner jag hade sett fram emot fanns inte längre, och antalet extraerbjudanden var starkt reducerat. Men deras gratis provsmakning av vin var inte så dumt. Något för Systemet att ta efter.

Och idag har just Melleruds IF tagit poäng för andra gången i årets serie. Tyvärr bara en denna gång.

Igår hade vi tolvdag, dvs den som ville offra lite av sin surt inarbetade flextid kunde gå hem efter lunch. Själv blev jag intervjuad av Provinstidningen Dalsland för matpausen, och intervjun (som skedde hemma) drog ut på tiden och jag var inte tillbaka på jobbet förrän strax före 13.00. Snabbt imundigande av den medhavda matlådan (risotto är bra som sådan) och så ner till kontoret.
Utanför hopade sig molnen och 13.30 beslöt jag mig för att ta promenaden hem innan det började ösa ner. Väl hemma var det fortfarande nästan uppehåll och jag kom på att nu (dvs just då) vore ett bra tillfälle att gödsla gräsmattan. Så på med en regntät jacka och en keps för att skydda glasögonen och ut att gå med den lilla löjliga blå vagnen som sprider stroller.
Cirka 3000 steg senare var jag klar. Det var fortfarande bara lite duggregn från himlen, så jag var snarare lite fuktig än blöt.

Inne var lite lite kylslaget tyckte jag. Så fram med strykbrädan och -järnet, pålitliga värmehöjare. Inte mycket tvätt att stryka, men det blev drägligt i vardagsrummet. Halvvägs inne i eftermiddagens första avsnitt av "Tillbaka till Aidensfield" var allt klart. När andra avsnittet började vräkte regnet ner utanför, något det fortsatte med hela kvällen. Jag riktigt kände hur gödfslet sköljdes ner i vår gräsmatta. Ibland är man extra nöjd med sig själv.

För första gången sedan kommunens stegtävling började misslyckades jag i söndags med att gå mer 10000 steg på en dag. Jag stannade på bleka 6685. Orsak? Lite för mycket att göra samt en irriterande svullnad i halsen kopplad ttill lite feberkänslor gjorde att jag på eftermiddagen sov istället för att ta den där lilla promenaden som hade räddat siffrorna. Eftersom jag mådde bättre igår, och tack vare en manuell brevutdelning till företagare i Mellerud nådde 18000 steg, var det nog ett riktigt beslut.
Men vi hann i alla fall under söndagen att besöka fyra museer till. Den animerade filmen på Dalslands konstmuseum var både spännande och annorlunda. Och frun blev förälskad i Eds skola och såg genast potentialen i ett kommande projekt där dagens elever får möta gårdagens skolverklighet. Eds skola (i Forsebol) las ner 1952 men har bibehållits mycket väl.

Gårdagens stora begivenhet var givetvis konserten med Jessica Andersson och Bengtsforskören Song of Joy. De senare är en härlig bekantskap, mer sånggrupp än kör. Framför allt gillar jag att deras ledare, som själv är en mycket duktig sångerska, släpper fram körens medlemmar så frikostigt. De står för vissa presentationer, och ofta har låtarna solister eller smågrupper som står i förgrunden. Och så har de ett superbt kompband. Bandets "Spanish Rhapsody" var en av gårdagens verkliga höjdare.
Den andra höjdaren var det avslutande Melodifestivalpotpurriet. Enligt uppgift klämde de in cirka 35 låtar i det, ofta med härliga kopplingar mellan dem. Men inte har väl Lasse Berghagens "Ding Dong" någonsin förekommit i Melodifestivalsammanhang?
Och Jessica då? Jag tror det var Lasse Holm som beskrev henne som "vacker som en dag". Bara att instämma. Och dessutom en vacker blondin som kan sjunga. Hon gjorde en härlig icke inspelad låt som Niklas Strömstedt askrivit svensk text till, och kvällerns version av "I Did It For Love" var klart bättre än den avskalade Melodifestivalvarianten. Så blev det en del 60-tal också, även om hennes val av låtar från den perioden skiljer sig en hel del från det jag skulle välja.
Min främsta kritik mot gårdaqgskvällen var dock ljudet. Minns hur Göran Söllscher i höstas pratade om att man antingen kan köra över publiken med 150 decibel, eller dra ner volymen och bjuda in dem. Tyvärr var man närmare det förra, och körljudet blev lite för vasst.
Givetvis stående ovationer från ett fullsatt Kulturbruk.

Nu har vi haft tre lokala körer med gästartister i Kulturbruket den gångna säsongen. Dags att sätta ihop en topplista:
1. Skållerudskören och Py Bäckman. En helt magisk kväll. Bästa kören av de tre, och vilka låtar Py har skrivit.
2. Song of Joy och Jessica Andersson. Jessica sjunger bättre och är betydligt vackare att se på än Py, och musiker av toppklass, men magin infann sig aldrig riktigt.
3. Rostocks Manskör och Jan Johansen. Inte illa, men herr Johansens oskick att sjunga till förinspelade bakgrunder i vår underbara konsertsal är fortfarande den gångna säsongens största besvikelse musikaliskt sett.

Efter att ha läst morgonens tidningar konnstaterar jag två saker:
1. Jag borde hålla ögonen öppna så jag inte missar fler fynd. Nu sålde de Harrods utan att jag e4ns fick lägga ett bud. Bara £1,5 miljarder. Som hittat. Undrar om de accepterat en handpennning på ett par tusen.
2. Dalsland ÄR bortglömt. DNs officiella Sverige-resebilaga innehåller inte en enda sevärdhet från vårt landskap. Man har t ex med ett tomtemuseum, men inte Sveriges största som ligger i Mellerud, flera musikfestivalen, men inte KAOS, osv. Skäms! (Eller är vi dåliga på att marknadsföra oss?)

SvD har en lång intervju med Izzy Young, Folklore centrums grundare. Fascinerande man, still going strong vid 82 års ålder.
Jag har flera personliga minnen av honom. Det var via honom jag på halvtidigt 1970-tal köpte mina första skivor med riktig engelsk folkmusik. Det var skivor utgivna på Topic, folkmusikskivbolaget nr 1. I den första laddningen vill jag minnas att jag beställda "The banks of the Sweet Primroses" med Shirley Collins, på den tiden gift med Fairport Conventions grundare Ashley Hutchings, och "The Great Australian legend" med A L Lloyd och bland annat tre Fairport-medlemmar. Det var på den senare jag hittade "Holdup at Eugowra Rocks" som finns på Still No Bagpipes skivan. Och det var hos Izzy jag hittade boken med Karl Asplunds översättningar av engelska ballader. "De två korparna" finns fortfarande i min repertoar, och Kai Sy Teknon, kortlivad grupp jag hade på 1970-talet, sjöng texter från den.
Men största upplevelse med Izzy var nog i mitten på 1980-talet när Rod Paterson, underbar skotsk sångare, var i Stockholm. Jag och en av sångerskorna från min dåvarande grupp Both Sides the Tweed var och såg honom på ett fik i stan en kväll. Bra, men inget mot konserten ett par dagar senare, i rummet bakom Izzys butik. Vi var ungefär ett dussin åhörare. Vi satt i en stor ring, med Rod som en i ringen. Och så helt utan förstärkning sjöng han för oss i vad som verkade vara en evighet av välljud. Wow.
Ni kan lyssna på Rod när han sjunger Robert Burns om ni klickar på länken.

Nu har jag lyssnat på hälften av de anmälda till Kanalyreidolen. Många roliga nya bekantskaper, och många kära återseenden. En sak som slår mig är hur tydligt man ser vilka som driver själva och vilka som är drivna av sina föräldrar.
Jag gillar inte det sistnämnda. Givetvis ska föräldrarna backa upp sina barn, och givetvis kan man ibland knuffa på lite extra, men det ska vara barnets mål att komma med i Kanalyreidolen, inte föräldrarnas.

DN hade en hel bilaga med restips inom Sverige idag. Först allmänna reportage, så uppdelat landskapsvis. Givetvis saknades Dalsland. Landskapet nämns inte i någon vinjett eller rubrik. Vad är detta? tänkte jag. De har glömt oss som vanligt? Men det är klart för Stockholmarna ligger vi lite gömda bakom Vänern. För oss å andra sidan ligger Stockholm gömt bakom Vänern.
Så började jag kolla noggrannare. (Faktiskt första gången jag på allvar bläddrat i de där annonsbilagorna som man oänskat får med morgontidningen. För det mesta slänger vi dem oöppnade.) Vi var inte ensamma. Vi en hastig påsyn saknar jag bl a även Blekinge, Ångermanland och Jämtland också.
Efter moget övervägande har jag kommit till en annan slutsats än att de tagit bort oss. Det är ju en annonsbilaga och vi som bor i dessa tre landskap (och kanske något mer) inser att folk bara slänger dem olästa. Så vi beslutar oss klokt nog för att inga kasta dyra annonspengar i sjön. Vi lägger våra reklampengar där det märks.
Hoppas jag har rätt.
Förresten är hela förstasidan en bild av ett par som ska gifta sig i sommar. (Gissa vilka.) Bra turistbild (obs ironi), speciellt eftersom det inte finns något i bakgrunden som skvallrar om var den är tagen.

Det blir en rörig helg. Ska försöka besöka åtta museer, genomföra sju auditions och boka hotell och resor till sommaren. Just nu är det mycket Lasse Winnerbäck och hans låt "Jag får ingen riktig ordning på mitt liv" i luften. Men det ordnar upp sig så småningom.

Att vissa aldrig lär sig. När jag tränade dotterns fotbollslag som tioåringar hade Källby IF två lag i samma åldersgrupp. Vi lät alla våra spela nästan lika mycket, Källby toppade friskt och eftersom de spelade i två olika ungdomsallianser kunde de bästa spela i båda lagen. Året efteråt hade vi kvar vårt lag medan Källbys två hade blivit ett. När det i 13-årsåldern var dags för 11-mannaspel hade vi fullt lag med avbytare till och med. Källby kom inte till spel.
Jag hävdar att min och Jörgens största bedrift inte var att vi lyckades vinna en del matcher med tjejerna. Nej, det var att vi startade med 10 tioåringar och lämnade ifrån oss 18 st 15-åringar.

Påbörjade arbetet med auditions för Kanalyreidolen igår. Hade tre stycken, alla tjejer jag har träffat förut. Det är härligt att se dem igen och konstatera hur mycket de går framåt från år till år. Min enda magvärk är hur jag ska lyckades ta ut tio av de 22 anmälda. Alla tre som var på plats igår skulle klara av det utan problem.

Jag tror vi har slagit ett nytt rekord idag. Vi har minst tangerat ett i alla fall. Vi har grillat två (2) gånger. Vi har turen att solen skiner in på altanen vid lunchtid och värmer upp garageinfarten sen eftermiddag/tidig kväll. På sommaren innebär det att man bara grillar kvällstid och då på altanen. Men så här en härlig vårdag som idag kan man utnyttja det på andra sätt.
Så till lunch grillade vi korv på altansidan. Bordet var placerat nära staketet så vi fick sol på oss. Det gick alldeles utmärkt. Korv med bröd, sallad, melon och en klick hemmagjord potatismos. Vad kan vara bättre?
Och nu har vi som kvällsmat, på garageinfarten, grillat årets första flintastek. Ackompanjerad av färsk potatis, sallad och lite gräddfilsås med färsk dill, och nedskäljd med ett glas mjukt och runt italienskt rödvin, var det en fin premiär. Glädjande nog har vi en flintastek till i frysen.

Enda sorgen är väl att Chelsea idag i praktiken säkrade segern i Premier League. Jag hade hoppats på att Liverpool skulle stå upp bättre mot dem, och att Man U skulle skaffa sig ett bra utgångsläge inför sista omgången. Men man kan inte få allt.

Det enda jag inte har hunnit med är att förbereda mig inför veckans auditions. Drygt 20 förhoppningsfulla ungdomar ska visa upp sina sångtalanger i hopp om att få vara med i årets upplaga av Kanalyreidolen. Nytt rekord i anmälningar faktiskt.