Jag - en politiker
Jag erkänner. Jag är politiker, en fritids sådan. Vi är faktiskt ganska många, men också alltför få. Och jag anser att vi är viktiga. Utan oss skulle demokratin inte fungera.
Att vara fritidspolitiker är intressant. Jag får vara med och diskutera hur min kommun ska utvecklas, och inte bara diskutera, jag kan vara med och påverka. I partigruppsmöten behandlar vi hur vi ska ställa oss i aktuella frågor och vilka nya frågor vi ska driva. Det ni ser på webben när kommunens fullmäktigemöten läggs ut för beskådan är bara toppen på isberget.
Roligast har det senaste året varit. I arbetsgrupper har vi penetrerat sakområden som skola och förskola, social omsorg och arbetsmarknad. Vi har satt oss in i dem och diskuterat hur vi vill utveckla dem. Därefter har vi diskuterat vad vi ska gå ut med i valrörelsen och formulerat vårt lokala valdokument, där vi dels berättar vad vi åstadkommit under fyra år vid (den delade) makten, dels vad vi göra under nästa mandatperiod. Nu börjar det stora arbetet, att föra ut detta till väljarna.
Igår hade vi valupptakt. Jag och de andra fick träffa en riksdagsledamot, toppnamnet på vår regionlista, och så var givetvis kommunalrådet där. Vi pratade inte så mycket om vallöften, däremot om det som gjorde att jag åter gick med i politiken för 5-6 år sedan, vikten av att bevara demokratin i tider när den hotas i många länder i världen och faktiskt också i Sverige. Jag blir rädd när jag hör representanter för ett av de största riksdagspartierna framhålla Ungern och Polen som föregångsländer. Är det dit vi ska, med statskontrollerad press och ett politiskt styrt rättsväsende? Och NMRs allt större synlighet ger mig rysningar.
Jag kommer åter till min ideologiska ståndpunkt i senare inlägg.
Min förhoppning är att det inför nästa val finns fler som jag, fler som vill stå på listor, fler som vill åta sig politiska uppdrag, fler som vill vara med i diskussionerna om hur partiets program ska se ut och vilka frågor som ska drivas. Låt det bli riktigt konkurrens om platserna i de olika beslutande församlingarna. Och detta i alla partier, inte bara mitt.
En liten varning dock. Om ni söker något för att tjäna lite extrapengar så välj ett annat område. För ett fullmäktigemöte (som sker kvällstid) får vi 200 kr före skatt i inläsningsarvode. Det är sällan det är mindre än 100 sidor som ska läsas, ofta minst det dubbla. För själva mötet får vi ingenting. För ett halvdags nämndsmöte lite drygt 350 kr för inläsningen, plus ersättning för förlorad arbetsförtjänst och eventuella reskostnader. Kommunpolitiker är inget man blir för pengarnas skull, det blir man för att man vill ställa upp och ta ansvar för sin kommuns utveckling och utifrån sin syn på hur samhället ska se ut vara med och driva utvecklingen i rätt riktning.
