Joan Baez, småkakor och bönor
Cookies N Beans gästade Mellerud igår. Vi var där såklart. Festligt och fullsatt!
Vilken glädjechock det är att se dem. De ger järnet i en timme. Bara tre tjejer på scen, med underbara röster och sångstämmor, och ofta bara med en enda gitarr som komp. Handklapp och fotstamp som extra tillbehör.
Frida Örns hela uppenbarelse var tillräckligt för att lyfta kvällen. Vilken scennärvaro, vilket kroppspråk. Men min verkliga behållning var Charlotte Centervalls gitarrspel. Att få sånt sväng med en akustisk gitarr. Kunde inte gjort det bättre själv. Och när jag tackade henne för spelet i foajén efteråt blev hon genuint tacksam.
"Förband" var min f d gitarrelev Elin. Gjorde också succe. Kände mig faktiskt lite delaktig.
Joan Baez kommer till Sverige i april, men inte till mina hemtrakter (snyft, snyft). Hon spelade en stor roll i mitt tonårsliv. Det var Lena på konfirmationslägret i Åre sommaren 1967 som introducerade henne för mig. The Joan Baez songbook och ett par av de tidiga skivorna blev min ingång till den engelska folkmusik jag älskat sedan dess, och via henne hittade jag sångerskor som Joni Mitchell och Judy Collins. Boken "Det sorgsna nöjesfältet" var en av anledningarna till att jag på 1970-talet gjorde vapenfri tjänst istället för lumpen.
Jag kan fortfarande låtar som Geordie, House Carpenter (som Cornelis döpte om till Somliga går med trasiga skor) och hennes version av Matty Groves. För att inte tala om de låtar Dylan skrev till henne, som "Farewell Angelina" och "Daddy You've Been on My Mind". Och hennes version av "Joe Hill", och ...
Senast jag såg henne var i Royal Festival Hall i London för ganska många år sedan nu. Då var hon så märkt av åldern att hon fick ledas i trappan upp och ner från scen. Undrar hur det är nu.
(Men jag måste erkänna att jag är mindre förtjust i hennes version av "The Night They Drove Old Dixie Down".)
Vilken glädjechock det är att se dem. De ger järnet i en timme. Bara tre tjejer på scen, med underbara röster och sångstämmor, och ofta bara med en enda gitarr som komp. Handklapp och fotstamp som extra tillbehör.
Frida Örns hela uppenbarelse var tillräckligt för att lyfta kvällen. Vilken scennärvaro, vilket kroppspråk. Men min verkliga behållning var Charlotte Centervalls gitarrspel. Att få sånt sväng med en akustisk gitarr. Kunde inte gjort det bättre själv. Och när jag tackade henne för spelet i foajén efteråt blev hon genuint tacksam.
"Förband" var min f d gitarrelev Elin. Gjorde också succe. Kände mig faktiskt lite delaktig.
Joan Baez kommer till Sverige i april, men inte till mina hemtrakter (snyft, snyft). Hon spelade en stor roll i mitt tonårsliv. Det var Lena på konfirmationslägret i Åre sommaren 1967 som introducerade henne för mig. The Joan Baez songbook och ett par av de tidiga skivorna blev min ingång till den engelska folkmusik jag älskat sedan dess, och via henne hittade jag sångerskor som Joni Mitchell och Judy Collins. Boken "Det sorgsna nöjesfältet" var en av anledningarna till att jag på 1970-talet gjorde vapenfri tjänst istället för lumpen.
Jag kan fortfarande låtar som Geordie, House Carpenter (som Cornelis döpte om till Somliga går med trasiga skor) och hennes version av Matty Groves. För att inte tala om de låtar Dylan skrev till henne, som "Farewell Angelina" och "Daddy You've Been on My Mind". Och hennes version av "Joe Hill", och ...
Senast jag såg henne var i Royal Festival Hall i London för ganska många år sedan nu. Då var hon så märkt av åldern att hon fick ledas i trappan upp och ner från scen. Undrar hur det är nu.
(Men jag måste erkänna att jag är mindre förtjust i hennes version av "The Night They Drove Old Dixie Down".)
Många kvällar blir det ...
Måndag kväll: Årsmöte med Föreningshusalliansen
Tisdag kväll: Informatonsmöte om bokprojektet Lågor
Onsdag kväll: Föreningsträff
Så jag blev inte så ledsen när det inte blev någon musikövning ikväll, även om det hade varit roligt att öva på en låt från Phantom of the Opera. Så det blir lite Aidensfield på TV istället. Vi har ju faktiskt varit där! (Fast det heter Goatland.)
Har ett nytt spännande projekt på gång. En Europakonsert på Europadagen 9 maj. Får nog hit två unga irländare för projektet. Har också en galen idé om en udda version av "I Love Europe", med insprängda bitar av musik från olika länder.
Tisdag kväll: Informatonsmöte om bokprojektet Lågor
Onsdag kväll: Föreningsträff
Så jag blev inte så ledsen när det inte blev någon musikövning ikväll, även om det hade varit roligt att öva på en låt från Phantom of the Opera. Så det blir lite Aidensfield på TV istället. Vi har ju faktiskt varit där! (Fast det heter Goatland.)
Har ett nytt spännande projekt på gång. En Europakonsert på Europadagen 9 maj. Får nog hit två unga irländare för projektet. Har också en galen idé om en udda version av "I Love Europe", med insprängda bitar av musik från olika länder.
