ukulelemorfar

Vi var mycket kulturella igår. Först på förmiddagen vernissage i bibliotekets konstrum. Härliga, halvt abstrakta oljemålningar och lite grafik. Var mest förundrad över vad jag tolkade som en kristallskål som återkom i flera av konstverken. Det fanns dessutom ett par som jag kunde tänka mig att hänga på väggen hemma, och som frun också gillade. Härliga färgexplotioner vars motiv framträdde bäst på visst avstånd. Men det billigaste kostade 2 900 kr så än så länge sitter det ingen röd markering vid något av dem.

På kvällen hörde vi Kung Kaktus tolka Cornelis. De har gjort det i tio år, vilket innebär att de måste ha varit tonåringar när de började. Inte oävet på något vis, stundtals t o m riktigt bra. De kombinerade också nya versioner av söndersjungna klassiker med lite udda CV, som "Cool Water - Gyllene Freden". Men totalt sett mer en "jaha-kväll" än en "wow-kväll".
Vi diskuterade varför när vi kom hem och konstaterade att vi nog har väldigt höga krav. En av de saker vi båda hängt upp oss på var snacket mellan låtarna, som hade lite för mycket "vi spelar på pub för folk som druckit en del"-känsla (vilket nog kommer sig av att bandet ofta spelar i den miljön). Det kanske inte passar sig för en sittande konsertpublik där vi i alla fall inte höjde medelåldern. Att i samma lokal dessutom ha hört kommunikationsproffs som George i Ukes, Ale Möller, Simon i Fairport, Bob Fox med flera gör att repliker som "Nästa låt kommer nu och den låter så här" inte faller i riktigt lika god jord som när de sägs för att överrösta slamret från baren.
Och sedan är det en generationsfråga tror jag. När man i min generation går för att lyssna på en konsert med sånger av någon man i princip växt upp med kräver man lite bättre research inför mellansnacket. Kanske lite nytt man inte kände till om låtarna eller personens liv.
Men som sagt. Det var inte dåligt, det kunde bara varit så mycket mer. Och generös som jag är kan jag inte undanhålla er "originalet" till "Somliga går med trasiga skor", här i Joan Baez version.

... och vi med den, sjöng Lundell. Håller med om det första, men står fortfarande på benen efter dagens (första?) snöskottning. Precis såpdan snö jag accepterar. Lätt, fluffig och inte för djup. Tänkte när jag gick ut att "snart får vintern vara slut" (ofrivilligt rim), men så kom jag på att det bara är 30 januari idag. Snön börjar dock bli ett allvarligt förvaringsproblem. Om jag inte ser upp kommer snart hela äppelträdet att vara dränkt av snö.

Jag håller inte så ofta med min yngsta brorsa, men i morse var det dags. Som presstalesman för Banverket igårkväll konstaterar han i dagens tidningar att det inte var bra att det blev totalstopp i tågtrafiken mellan Stockholm och Göteborg igår. Har svårt att säga emot. Konstaterar samtidigt att jag är glad över att min Stockholmsresa var i onsdags, trots förseningen som drabbade mig.

Förresten. Det ligger två set bilder från min senaste Londonresa på hemsidan. Bilder från ett Abbey Road är ett av dem. Ett set till är på gång.

Ser ut att bli en kulturell dag idag. Ska försöka ta mig upp till vernissagen på biblioteket kl 1100, och sedan är det Cornelis-konsert på Kulturbruket ikväll. Inte med honom själv (så klart), men med Kung Kaktus. Lär vara duktiga på att tolka Mäster C.
Konstaterar att det är närmare 25 år sedan jag själv, som medlem av gruppen "Both Sides the Tweed", namnet efter en superb Dick Gaughan-låt, var förband till karln vid återinvigningen av Brandbergens Centrum. Det var en grupp emellan oss och honom, och vi fick aldrig tillfälle att prata med honom, men ändå. Nästan "Jag mötte Lassie"-kvalitet. Jag har förresten varit förband till Tommy Körberg och Göran Fristorp, var för sig, också. Så det så.

Här kommer faktiskt den omnämnda låten. Kompositören själv sjunger med EmmyLou Harris som stämsångerska. Avundsjuk man blir. Tyvärr kan man inte inbädda den, så ni får klicka på länken och sedan klicka en gång till. Men tro mig. Det är det värt. Both Sides the Tweed. Underbart dobrosolo efter andra versen.
För den som inte vet det är Tweed gränsfloden mellan Skottland och England. Låten var från början traditionell, men Gaughan kände sig tvungen att skriva om texten rejält, och när han ändå var på gång skrev han om melodin också.

Detta är inlägg nr 497 på min blogg. Bara så ni vet.

Magen har ordnat till sig tillräckligt för att just ha gett möjlighet till avnjutandet av en semla, ackompanjerad av ett avsnitt av "Tillbaka till Aidensfield". Det är inte utan att man längtar tillbaka till Yorkshires hedar och Goatland (där den spelas in) när man ser serien. Under introt är det så härliga sommarbilder, och kontrasten mot kylan och snön utanför är mer än stor. Vem vill inte byta snålkall blåsig januaridag mot solig sommardag i England?

Hade en härlig kväll på Dalslands Konstmuseum igår. Fullt med folk (cirka 70) och svängig gladjazz. Dessutom mängder av skämt från sångaren Leif Hultin. Jag håller med i hans undran: Varför säljer de grillkorv i 10-pack när korvbröd säljs i 8-pack? Det är något skum där någonstans.
Hoppas bara att vi kan dra lika mycket folk när vi spelar där med Albans Kapell om två veckor.

Bokade biljetter till Ukulele Orchestra of Great Britains konsert i Göteborg 21 april i morse. Gick in på TicNet bara 40 minuter efter att biljetterna släppts. Hamnade på 4:e bänkraden. Hade hoppats på längst fram för att kunna vinka till bandet. Men de är tydligen populära. Tur att jag såg annonsen för Stockholmskonserterna i tisdags, annars hade vi kunnat bommat det helt. Inga annonser i Göteborgspressen än.

Såg ett nytt bevis på förtrycket av män i en notis i dagens SvD. Tänkte jag skulle kommentera den i bloggen, men har glömt vad den handlade om. Jag gammal? Nä, det är jag inte. Är inte vadå?

Att Hemköp och ICA har delvis samma extraprioser kan jag förstå. Någonstans i bakgrunden finns där ett litet ägarsamband. Men idag hade även Konsum två avocados för 10 kr. Tydligen dagens riktpris. Däremot chansade jag på att köpa apelsiner vid första butiksbesöket, på ICA, bara för att finna att både Konsom och Hemköp var betydligt billigare. Smällar man får ta.

Härlig kaos på Stockholms central igår. Ett tag verkade det som de hade tappat bort vårt tåg helt. Men det avgick så småningom, drygt timmen försenat. Förseningen späddes på med att vi mellan Flen och Katrineholm låg bakom ett annat tåg, som inte höll X2000-fart. Bussresa från Herrljunga till Vänersborg gjorde inget för att ta in tid tvärtom. Så nära två timmar sen var jag hemma strax efter midnatt.
Och inte hann de städa tåget heller, mellan ankomsten från Sundsvall och vår avresa. I bistron tog vinet slut före Skövde (tåget skulle till Halmstad), Coca Colan likaså.
Jag satt alldeles intill bistron och personalens egen kupé. Huvudkonduktören slet som ett djur för att få klart med försenade resenärers ersättningsanknytningar, och en från bistron var jättesur på att de inte kunnat få påfyllning av varor längs vägen. "Vi hade kunnat sålt för 20 000 kr till, men ingen bryr sig."
Och mitt i allt ihop verkade resenärerna glada och nöjda. När tåget äntligen rullade in på Centralen hördes t o m spridda applåder.

Men tur att mitt första möte idag inte är förrän 1000. Tar mig lite sovmorgon. Var ju ändå borta hemifrån 0500-2430 igår (idag).

Vad är det med mig och spelmansförbundet? Varje gång jag gör något stort med dem verkar makterna vilja straffa mig. Som i höstas. Spelmansstämma på lördagen, hjärtinfarkt på söndagen.
Nu har det hänt igen. Men inte så illa denna gång. Hela helgen i Dalskogs kyrka, totalt cirka 17 timmar inklusive pauser. Och vad händer idag? Fruktansvärt illamående på morgonen och diarré hela dagen.
Någon är emot spelmansmusik. Eller bara mot att jag ska spela den.

Inspelningen i sig var en upplevelse. 18 personer som ska spela rätt samtidigt, med minimala möjligheter att rätta till fel i efterhand. Man kan ju spela in på två sätt. Antingen som vi, det vill säga man spelar in live, som det låter. Eller också bygger man musiken, instrument för instrument, och ibland takt för takt, i studion. Jag föredrar det första, även om det ibland är bekvämt att kunna göra vissa pålägg med andra metoden.
Men med Dalslands Spelmansförbund kan ni lita på att ni får det som vi faktiskt låter.

Har faktiskt piggnat till lite framåt kvällen. Inte så konstigt efter att ha sovit mig igenom mesta delen av dagen. Väntar på magens reaktion på en hav flaska avslagen sockerdricka och en banan. Jag har en märklig relation till sockerdricka. Dricker den i stort sett aldrig, utom i tillkvickningsfasen efter maginfluensor. Så idag var det dags.
Nu håller jag tumarna för att jag ska kunna åka till Stockholm på onsdag som planerat. Och mötet imorgon 0945 är av den typ man bara missar för egen begravning.

En köttbit, några stekta champinjoner. broccoli, klyftpotatis och ett par glas gott rödvin, då är man säker att det är fredagkväll. Lägg sedan till veckofinalen av Vem vet mest, ett hysteriskt roligt av Absolutely fabulous på BBC och så På spåret, så blir vissheten total.

Haft en bra dag. Fick besked om att det blir gitarrfestival även i år. Måste börja fundera över artister. Låga odds på Celia Linde och Janne Schaffer. Men var inte för säkra. Blev klar med den preliminära versionen av samrådsredogörelsen för Melleruds översiktsplan. Hittade en bra form och kunde hålla den på 13 sidor. Blir nog ett par sidor längre i slutversion, men långt från de drygt 100 vissa dnra kommuner har. Vem läser 100 A4-sidor sammanställning av inkomna synpunkter?

Och så det vanliga fredagsritualen, att handla. Vi gynnade som vanligt alla tre livsmedelsbutikerna i centrum, men den här gången fick butiken med gröna skylten, den som säljer ädla drycker, klara sig utan vår närvaro. Efter kvällens konsumtion har vi fortfarande 20 flaskor vin i stället, och ett antal överblivna julöl i kylen. Drick upp först, köp nytt sen.

Så kan jag meddela att "Polska från Ödskölt" fortfarande surrar i mitt huvud. Men nu har jag konstruerat ett bra gitarrarr av den, Kom till Warwick Folk Festival i juli så får ni höra den!

Sitter och väntar på fruns hemkomst från studierna på Högskolan Väst. Vet inte riktigt om jag stödjer hennes ambition. Nu blir jag den enda i familjen som inte har akademiska poäng i engelska. Min behörighet att undervisa på mellanstadiet i ämnet fick jag ju innan man satt poäng på lärarhögskolans kurser.

Blev klar med rapporten från BETT strax efter middagen. Nu ska den bara layoutas för att skickas ut till prenumeranterna av Nytt om Skola sen söndag kväll.

Och så var Elin här och spelade gitarr för första gången efter jul. Hon går framåt tjejen. Och jag måste erkänna att jag tycker det är jätteroligt att få lära ut lite av det jag lärt mig under åren. Det är en avspänd timme när vi spelar tillsammans och jag visar lite tricks och lite grunder. Efter alla år har jag nästan glömt bort hur svåra vissa grejer var i början. Samtidigt funderar jag på hur det hade gått om jag hade haft någon som lärde upp mig.

Jag börjar bli gammal. Det tar längre och längre tid att hämta sig efter Londonresor med sen hemkomst, denna gång till Mellerud runt midnatt natten till måndag. Eller så beror min trötthet på det faktum att jag förutom 8 timmars vanlig arbetsdag hade drygt 3 timmars kvällsmöte med styrelsen för Dalslands konstmuseum i måndags, och 3,5 timmar med Dalslands Spelmansförbund igår kväll. Båda aktiviteterna trevliga, men det sliter att gå tidigt på morgonen, komma hem sent, och bara varit hemma en kort stund emellan för att slänga i sig lite mat. Men idag har jag bara lite skrivande i hemmiljö till kvällen, så det löser sig nog.

Igårkväll kom jag hemma med "Polska från Ödskölt" ringande i huvudet. Det brukar i och för sig vara att den sista låten vi spelat hänger kvar där, men denna gång var det ihärdigare än vanligt. Jag gick och la mig, men gick upp igen för att få till ett gitarrarrangemang på den innan jag kunde koppla av.

Tog mig lite sovmorgon i morse (eftersom jag ska jobba till ca 1800 idag, med kort paus för lite bloggande) och passade på att stränga om gitarren ska ska ha vid inspelningen i helgen. Måste göras i god tid så jag kan dunka ur lite plåtklang ur strängarna innan det är dags för allvaret. Plåtklangen må vara bra när man spelar ensam, men när man ska kompa vill åtminstone jag ha en mer samlad klang. Det plåtiga spretar så.

At last, the sun is shining, but still it is rather chilly.

Yesterday we went to Harrods. We were there at 9.35 am, but it does not open until 10.00 am, so we got soaking wet before entering the store.
Harrods have their annual sale on, but in spite of a 50 % reduction I still think £699 is to much for a handbag for my wife. The ones at Primark at £6 each suit my wallet better. But Elexir strings are cheaper at Harrods than in Denmark Street, and they now sell Crafter guitars in the music department. But there is no Jelly to be found in the food halls, and the only tea they sell is their own brand.
One thing that struck me is that there is a luxury department on the ground floor. Is that really necessary? To me the whole of Harrods is one big luxury department.

The say "It ain't over until the fat lady sings". After yesterday's football we change that to "It ain't over until the man in black blows his whistle." With 0-0 and close to full time people started leaving The Den (home ground for Millwall FC). Then during overtime Southampton scored 1-0 on a free kick. The Millwall fans behind us quickly left. A minute later Millwall had their equalizer. 1-1. An extraordinary match.
You don't have to like football to watch it live. You can just watch the audience. The Southampton fans were singing throughout the match. The Millwall supporter were mostly roaring and complaining about the referee. Millwall has the most misbehaving supporters I have ever come across.

Cellar Upstairs Folk Club was good yesterday. The focus was on unaccompanied singing, with some fiddlers there as well. The guest duo (sorry do not remember the names, but I have a CD in my suitcase) sang songs from Devon and Cornwall. Very good too, with nice harmonies. And I made my a capella. With n o guitars in sight, and the dorrman putting me on the singers list without asking me, I had no choice. But I think it went OK.

This morning we have been up to Abbey Road and walked that famous zebra crossing. And my favourite stall in Covent Garden had a new range of dolls.

Soon time for a Sunday Roast and a pint of bitter. But have to get hungry enough to manage a dessert.

I must be agood boy, well respected by the airline company. Because guess whose bag was the first to turn up at Heathrow yesterday. Must be a reward for all my visits to this beautiful city.

Had lunch at Kentucky Fried Chicken yesterday, an institution which is sadly missed in Sweden. By all means junk food, but very tasty junk food. Especially the chicken bits, covered in the Colonel's special whatever it is.  But somehow it seem apropriate that KFC also sell The Sun. A junk newspaper to go together with the junk food.

The Islington Folk Club was sold out yesterday evening. A great success for The New Deal String Band, who played two nice sets. Thank you Tom, Ben and Joe for a joyful evening.  And thank you Tom for lending me your wonderful guitar, and the compere for letting med performing twice, one tune in each half.

We have no proper educational computer show in Sweden. Maybe that is why som many Swedes travel to BETT. We heard Swidish spoken everywhere, and someone claimed there are more than 4 000 Swedish teachers attending this year. With free entrance and free seminars there could be more.

The Churchill Arms in Kensington Chruch Street, close to Notting Hill Gate, is a nice pub. Old pub atmosphere and Fuller's beers. I counted to five ales, one porter, three lagers and one cider, all draught. What a selection. I had a pint of Chiswick Bitter, since you can't get that in Sweden.
Talking of ales, the Aharpe's Cornish the serve draught at The Horseshoe (home of Islington FC) is a real treat. I have not seen it anywhere but at the Horseshoe.

Spent a fortune on DVDs yesterday. But all got the first three series of Lewis, Lark Rise complete, Little Britain complete and the new Martin Simpson concert DVD. Still looking for a boxed set with Absolutely Fabulous though, and have found, but not bought, the complete Jeeves & Wooster. A lack of desirable CDs though.

Jag vill med emfas påpeka att jag inte är glömsk. Jag har ett utmärkt minne. Låt mig exemplifiera:
1. Jag vet exakt var på skrivbordet på jobbet mitt anteckningsblock ligger. Det anteckningsblock där jag har vykortsadresserna, inköpslistan och budget för Londonresan som börjar idag. Jag tror dock inte jag hinner hämta det innan planet lyfter om 35 minuter.
2. Jag har också en mycket bra idé om var min resetandborste befinner sig. Troligen i tandborstglaset i annexet till stugan i Skåne, där den senast användes vid 0830-tiden tisdag 5 januari.
Där ser ni. Inget fel på mitt minne.

Dessutom har jag kunnat konstatera att de enda anteckningsblock som finns på Landvetter är läderinbundna saker för 159 kr. Men problemt är på väg att lösas. Jag vet exakt var anteckningsblocksavdelningen på WH Smith på Victoria Station ligger. Där kostar blocken ca £2.50, och resan är ju redan betald. Jag lokaliserade avdelningen förra gången jag exakt visste var blocket fanns.
Det finns inte heller några tandborstar att köpa på sagda flygplats. Men de finns för lågt pris hos Boots på Victoria Place. Smaken av frukosten får leva kvar i min gom några timmar till.

Sedan måste jag protestera. Med det pris Landvetter Airport Hotel tar ut borde man få mer än en sorts melon till frukost.

Dags för nästa Londonresa på torsdag. Ska åka på Europas största pedagogiska IT-mässa, denna gång tillsammans med brorsan, som också sköter vår hemsida. Ska försöka hinna med lite folkmusik och fotboll också. Första gången jag ska besöka Millwalls hemmaplan The Den. Har faktiskt redan packat väskan, vilket är något av rekord. Normalt rafsar jag ihop lite käder strax innan det bär av.

Ska hinna besöka sonen på vägen till Landvetter imorgon. För er som vet kan jag meddela att allt gått bra. Ni som inte vet får fundera på vad jag menar.

Solen skiner och snön glittrar, men ändå sitter jag inomhus. Dels mår min hosta alltför bra av att komma ut i kylan, så inomhusvistelsen är ett sätt att hålla den lugn, dels har jag en "komma-ikapp-dag". Just nu jobbar en av datorerna hårt med att föra över drygt fem års skörd av digitala bilder till fickminnen så de ska vara säkrade mot eventuella hårddiskkraschar. Har haft bilder liggande i två olika datorer för att gardera mig, men den ena var tvungen att omformateras i veckan som gick. Digitala bilder är härliga, men det är lätt att man tappar bort dem om man inte ser upp.

Har också skrivit vårens första nummer av Nytt om Skola, inklusive lite extramaterial om lektionsbesök. Återstår korrekturläsning och utskick.

Det hela varvas med gitarrspel. Jag tror hostan förhindrar min att sjunga på folkmusikklubbarna i London i helgen, så jag måste ha lite instrumentala låtar på lager. Jobbar hårt med en gammal vals av Axel Nordgren, komplett med tonartsbyte i mitten. Får dock inte till det riktigt med det sväng jag vill ha. Enklare att spela långsamma låtar låtar i molltonarter, som Skänklåten och Barkbrödslåten.

Glömde:
Åt årets första semla idag. Kände mig lite lurad. Den hade vaniljkräm istället för mandelmassa. Det stod tydligt på etiketten på förpackningen, men vem läser en etikett när man ser en genomskinlig plastförpackning med två semlor i. "What you see is what you get", men tydligen inte alltid.
Men grädde var fin. Mycket av den och dessutom lagom luftig.

Ja det kändes nästan så. Vi körde från Mellerud i cirka -20. När vi passerade Frändefors var det nere i -26, och när vio nådde Överby bara -13. Vilka växlingar på drygt 5 mil. På vägen hem växlade det ine så mycket, men vi var nere på -15 när vi kom hem.
Jag bara undrar en sak: Vart tog den utlovade växthuseffekten vägen? Det här är hittills den kallaste vinter vi haft sedan 1987, och den snörikaste likaså. Snart får vi nog gå tillbaka till 1940-talet för att hitta jämförelser.
Men oj, vad vacker det var på slätten. Gnistrande snö, snötyngda träd, och så solsken på alltihop.

Gillade Canal + beskrivning av veckans tipskupong: "Lottokupong med inslag av fotboll" Tydligen spelades bara tre av de 13 matcherna. Och den jag såg, Arsenal-Everton, spelade i snöfall. Stackars spelare och domare. Springa runt i kortbyxor i snöfall.

Vi åt lunch på Briggen på Överby. Tycker om deras fantasirika uppläggningar av maten, och deras roliga tallrikar. Vi var sex personer och vi fick maten serverad på fyra olika typer/färger av tallrikar, var och en noga utvald för att passa maten.

Steeleye Spans nya växer med varje lyssning. Hörde den för tredje gången i bilen på väg hem från shoppingen- Perfekt skivlängd för sträckan Överby-Mellerud i icke helt perfekt väglag. På vägen ner hörde vi "The Very Best of Vera Lynn". "White Cliffs of Dover" passade färdvägen bra, även om det nu inte var snö som färgade Doverklipporna vita. Förresten är det inte bara Dover som har dem. De vita klipporna finns bland annat i Dieppe på franska sidan, och vid flera hamnar på den engelska sydkusten. Så det så.

Elvis skulle fyllt 75 år idag om han inte dött i förtid. Man kan ju tycka att karln är värd bättre hyllningar än de flåshurtiga saker Radio Väst fått fram. Hur vore det med en seriös analys av hans musik och hur han påverkade sin tid? Att spela fniss/skrattversionen av "Are You Lonesome Tonight" blir bara pinsamt. Det var väl hyllning, inte förnedring det skulle vara? Och att sätta ihop en lista för röstning om Elvis bästa låt där flera kandidater är coverversioner av låtar man i första hand förknippar med andra artister är bara pinsamt. Med sådana vänner behöver han inga ovänner.

Själv letade jag fram "Galway to Graceland" med Richard Thompson, om kvinnan som dyrkar Elvis besinninglöst och en natt lämnar sitt hem på Irland för att tillbringa dagarna vid idolen grav i Memphis. Romantik och tragik i ett stycke, med all den svärta RT kan framkalla. Synd bara att han aldrig spelat in låten "på riktigt", men kolla gärna YouTube.

Kylan slår nya rekord. - 19 vid lunchtid enligt biltermometern. Senast vi hade sådn här kyla så länge var så vitt jag minns januari 1987, då jag var med om att av hälsoskäl stänga en skola en dag efter lunch. Vi hade + 2 i skåphallen och runt +11-12 i flera klassrum. Rektorn var borta och jag stand in. För att ge vaktmästarna möjlighet att jobba med värmesystemet gick jag ut på högtalaranläggningen strax före 1300 och meddelade att vi stängde och att alla kunde åka hem.
Några minuter senare knackade det på min dörr.
- Var det du som talade i högtalaren? sa fem buttra högstadiekillar.
Jag nickade.
- Tack, sa de och kom in och tog i hand en efter en.
Det var skolans OBS-kliniks elever, fem tungt kriminellt belastade. En av dem stängde vi senare av efter att han på fullt allvar mordhotat en av våra fritidsledare. Men de var de enda som någonsin tackade för den extra ledigheten.

Dagarna blir längre och längre, även om det går långsamt. Men det finns också andra tecken på att det ljusnar, mer bildligt talat.
* Haft feber sedan i lördags eftermiddag, med en riktig topp igår på 38,7. Men imorse var det mer en temperaturförhöjning än feber, och trots en timme på jobbet i förmiddags var febern nästan borta vid lunchtid. Genomförde ett planerat möte på eftermiddagen.
* Har lyckats få in flera nya funktioner på två av hemmets datorer, och detta utan sonens hjälp. Känner mig riktigt stolt.
* Fick en ny abonnent till Nytt om Skola strax före lunch. Första nappet på senaste utskicket.
Tar allt detta som tecken på at våren 2010 kommer att bli bättre än hösten 2009. Håll tummarna!

(Rubriken troligen lånad av Slas.)
Just hemkommen från tre dagar på Österlen. Som tur var tog vi tåget Mellerud-Lund t o r och hade hyrbil från Lund. OKQ8 tillhandahöll en liten Toyota. 3 dygn, 30 mil strax under 1200 kr inkl bensin och självriskreducering. Mindre än halva priset mot vad Avis och andra ville ha.
Kändes lite lyxigt att över Hallandsslätten sitta i en varm komfortabel förstaklassfåtölj och titta på bilarna på motorvägen som kämpade mot snön. Vi hade dessutom tillgång till kaffeservering på tåget.
Vi kände oss dock lite lurade på sträckan Göteborg-Lund. Det är exakt samma stolar i första och andra klass. Däremot var platsbiljetten gratis i första, likaså kaffe och te. Men ändå.

Lyssnade på Steeleye Spans nya CD på tåget. Riktigt bra och hörvärt. De har åldrats med behag. Gitarristen Ken Nicol är dessutom en klippa, en kille som är lika bra på elektriskt som akustisk gitarr. Gruppens problem är inte att jämföras med andra, utan jämförelserna med de klassiska skivorna från 1970-talet. Men å andra sidan, vilken grupp någonstans i världen gör i dag skivor som "Please to See the King", "Below the Salt" eller "Commoners Crown"? Ingen!
Men om dagens bästa folkrockare heter trots allt Wheeler Street!

Under Skånebesöket blev julen komplett. Pappa serverade både grisfötter och lutfisk. Att gnaga på en välrakad grisfot är en höjdare. Hur kan man förresten tycka illa om lutfisk? Den smakar ju inte något? Den är mest en ursäkt för att vräka i sig nymalen skånsk senap. Som sådan duger den gott.

Skottade snö två gånger igår, och får göra om det idag. Björnarnas metod, att gå i ide, appellerar mer för varje dag. Är dessutom upprörd är de uppenbara orättvisor snön för med sig. Här i Dalslands skottar vi flera gånger per dag just nu, nere på Österlen har de regn och slipper helt att skotta. Dags att döpa om Dalsland till Skott-land. I protest avstår jag från whisky (klura ut den), vilket inte är så svårt eftersom jag inte dricker den vanligtvis heller.

Såg nästan hela Ivanhoe igår. Var på vippen att gå med i gruppen på Facebook som tycker att riddaren väljer fel tjej varje år. Annars tycker jag mest att Ivanhoe i filmen ser lite väl barnslig och dum ut, vilket enligt de vanligaste fördomarna innebär att han passar bättre ihop med den näpna blondinen än den ytterst kompetenta mörka tjejen. Förresten är det så i alla medeltidsballader innehållande två kvinnor (som i den om de två systrarna) att den mörka är den ondskefulla och den ljusa den goda. Så Ivanhoe kan ha påverkats av dem.

Följde upp med Quantom of Solace på ett Canal +-kanal. Jobbigt när de inte har lagt in kisspauser i programmet som i Ivanhoe. Tyckte mest att filmen var skrikig. Lite väl mycket jakter av olika slag, och lite väl lite subtil Bondhumor. Med Judi Dench är alltid Judi Dench, så man kan se spektaklet för hennes skull. Hennes kommentar om att det vore bra om Bond inte hade ihjäl alla som skulle kunna pressas på information var filmens klart bästa.

Dags att återgå till snön.

Så var det nytt år igen. Men det är faktiskt inte nytt decennium som alla påstår. Som alla matematiker vet börjar det nya decenniet först 2011. Så det så.
Däremot har familjen en ny tioårsperiod framför sig. Vår tioårsalmanacka, som vi införskaffade år 2000, är nu full, och idag börjar vi högtidsfullt på en ny.

Jag har motstått frestelsen att avlägga nyårslöften. Jag har redan tidigare lovat mig själv att gå ner i vikt, så det räcker. Att lova att sluta röka är svårt för oss som inte röker. Man borde egentligen skaffa sig fler laster för att underlätta detta med nyårslöften.

Totalt sett hamnade 2009 på plus, men bara knappt. Det fanns många höjdpunkter, som Londonresan med barnbarnen, gitarrfestivalen i oktober, möjligheten att spela på engelska folkmusikpubar och på Warwick Folk Festival m m, men hösten, med hjärtinfarkt, sonens sjukdom, bilkraschen, datakrångel osv drog ner helhetsbetyget rejält. Hoppas att det nya året besparar mig och familjen sådant.