ukulelemorfar

För oss svenskar är engelskt vin en väl bevarad hemlighet. Men man kunde faktiskt köpa engelskt vitt vin på Systemet under två korta perioder under det förra århundrandet. Det måste ha varit på 1980-talet om jag minns rätt. Först saluförde Systemet Lamberhust, odlat i Kent i sydöstra England. Därefter såldes vin från Three Choirs Vineyard i Gloucestershire. Men försäljningen upphörde tidigt.

Även i England är det svårt att få tag på engelskt vin i de stora butikerna. Undantagsvis har de något enstaka märke. Så det säkraste sättet att få tag på det är att besöka vingårdarna och köpa där. (Och köper ni i butik så kom ihåg följande: Om det står ”English Wine” på etiketten är det engelska druvor som blivit till vin i England. Står det ”British Wine” är vinet tillverkat i England, men på importerade druvor.)

Jag har sett uppgifter på att det finns uppåt 400 vingårdar i landet, och då främst i den södra delen. Alla är inte öppna för besökare. Men det lönar sig att före resan undersöka vilka vingårdar det finns i området man ska besöka. När vi var på Isle of Wight för tre år sedan hittade vi flera, varav vi besökte och handlade på två.

På 1990-talet fick vi av en vän i Lincoln veta att då fanns den nordligaste vingården i just Lincoln, på sluttningen mellan katedralen och den moderna staden. Gården producerade 120 flaskor årligen som delades broderligt mellan biskopen och borgmästaren för att serveras när de hade stora middagar.

Och tro mig. Engelsmännen är bra på vitt vin. Ni hittar ingen Chardonnay eller Sauvignon Blanc här, men de sorter de odlar påminner mycket om Rhen-vinerna. När ni besöker vingårdarna får ni också provsmaka innan ni köper, så om ni inte tror mig … Och missa inte de mousserande vinerna, kännarna påstår att det engelska bubblet står sig väl i jämförelse med champagne och cava.

En rolig anekdot: I Stephen Clarkes otroligt underhållande bok ”A thousand years of teasing the French” berättar författaren om hur Dom Perignons stora problem var att reducera bubblorna i vinet, eftersom buteljerna hade en tendens att explodera. Engelsmännen löste problemet genom tjockare glas i flaskorna. Men Clarke inleder ju sin bok med påståendet att det finns två versioner av historien, den franska och den sanna, så ta honom med en nypa salt.

Vi besökte Three Choirs, som ligger i Newent, första gången 1993. Målet var att köpa engelskt vin till min 40-årsfest. Sedan dessa har det blivit ytterligare 2-3 besök, varje gång med flera sexflaskorskartonger vin i bagaget. Inför 50-årsdagen köpte jag 36 flaskor, och fick 15 % rabatt. Något för Systemet att ta över?

Den här gången skulle bli speciell. Vi hade bokat övernattning, de har bed & breakfast också, med fönster med utsikt över odlingarna. Jag hade inkluderat en trerätters middag och rundvandring med provsmakning. Totalt sett den dyraste av alla våra övernattningar på denna resa, och det utan att räkna in de inköp som säkert skulle genomföras.

Tips: Om ni ska besöka Three Choirs så ta tid på er och använd GPS-en. Vingården ligger minst sagt avsides, och även om det är skyltat sista biten är den inte helt lätthittad.

Folk frågar mig hur det är att köra bil i Storbritannien. Jag brukar svara att man vänjer sig snabbt. Ofta kör man på de stora motorvägarna och då spelar det inte så stor roll om det är höger- eller vänstertrafik, och kommer man ut på de riktiga småvägarna spelar det inte heller någon roll.

Det svåraste är rondellerna. I en vänsterstyrd bil sitter man liksom på fel sida, och den som sitter i passagerarsätet skymmer sikten. Vi har löst det med att frun, som vägrar köra bil i Storbritannien, ger mig signal när det är klart att köra. Krockar vi sedan är det ju hon som får ta smällen.

Ett problem är att det är svårt att beräkna tiden när man kör i England. Även på motorvägar uppstår ”spontant” trafikstockningar eller annat som försenar, och kör man A-vägarna möts man ständigt av rondeller som bromsar upp. Vår lösning är att köra korta dagsetapper, och ibland ligga still på samma ställe 3-4 dagar i sträck.

I år skulle första etappen gå till Winchester, en av de äldsta städerna i landet, som dessutom var huvudstad i landet för så där 1 000 år sedan. Vi hade bokat en natt på ”King Alfred Pub”, givetvis uppkallad efter Alfred the Great, kung av Wessex i slutet på 800-talet och den som anses ha enat England.

Det bra med att bo på pubar är att man har nära till sängen när man har tagit några kvällsöl. Dessutom brukar de ha bra mat till rimliga priser.

Huvudskälet för att övernatta i Winchester var för att se katedralen, en av Europas största, och en av de få stora katedraler i England jag fortfarande inte besökt. Dess rötter går tillbaka till det sena 600-talet, även om den nuvarande katedralen påbörjades år 1079.

Och för oss som var med på 1960-talet var ”Winchester Cathedral” en hit 1966 med The New Vaudeville Band. Finns tillgänglig på både Youtube och Spotify för den som vill bli lite nostalgisk.

Därefter vidare till Exeter för tre nätter på en hotellpub som sköts av Marston-bryggerierna. Exeter är inte en ny stad för oss, men vi har aldrig övernattat där.

Staden har anor från romartiden (53-400 e Kr) och där finns en hel del härliga medeltidshus, varav en del lutar betänkligt. Dessutom finns även här en katedral, som vi gjorde et kort besök i för så där ett kvarts sekel sedan. Bland annat innehåller den en 18 meter hög biskopsstol och ett enormt vackert takvalv.

Läget på Exeter gör staden lämplig för en längre vistelse med utflyktsmöjligheter till Torquay och den engelska rivieran, Dartmoor-heden, Bristol osv. Vill man inte ta bilen kan man då många av dessa platser med tåg.

Oavsett om man kliver av färjan i Kiel eller Travemünde har man runt 80 mil till Calais och Englandsfärjan. Givetvis kan man ta färja från Holland också, men vi har funnit rutten via Calais-Dover bäst. Och vägen dit är en sant internationell bilresa, start i Tyskland och sedan via Nederländerna och Belgien till Frankrike, även om gränsövergångarna numera är så diskreta att man knappt märker dem.

Vi har alltid valt att boka en övernattning. Dels blir det väldigt sent till Dover om man ska korsa samma dag, dels är det svårt att beräkna körtiden. Det är motorväg hela vägen, men trafikstockningar och vägarbeten gör det lite chansartat. Vi har övernattat på olika ställen, som St Niklaas i Belgien (enligt dem jultomtens hemstad) och Eindhoven i Holland. Finaste övernattningen var i Brygge, en underbar medeltidsstad som står på Unescos lista över världsarv. Rekommenderas starkt. Vi har även ett par gånger haft en andra övernattning i Calais, en trevlig stad med en enorm sandstrand och ett centrum med många historiska sevärdheter.

Den här gången hade jag bokat hotell i Beveren i Belgien, tillräckligt nära Calais för att våga satsa på en tidig eftermiddagsfärja. Hotellet vi skulle bo på tillhör Van der Valk-kedjan. Jag kom i kontakt med dem när vi i Mellerud ett antal år i rad var nere på holländska emigrationsmässor för att ragga nya invånare. Fem gånger bodde jag på Van der Valk-hotell i Almere och Houten. Underbara rum och mycket bra mat. Så för tre år sedan fick även Kickie uppleva dem i Eindhoven och sedan var även hon frälst.

Givetvis kan man sedan nå England vid the Channel Tunnel, men jag föredrar färjan. Den tar cirka 1,5 timme och ombord finns bra café och restaurang samt fina shoppingmöjligheter. Just mellan Calais och Dover är Engelska kanalen som smalast.

Vi har konsekvent utnyttjat P&O Ferries. Sist hade de en ny service. Vid kassan i alkoholbutiken stod det ”Ask us about our Carry-to-car-service”. Det visade sig vara enkelt. Man bestämde vad man skulle ha, och de har mycket billiga lådor med vin och öl, och så betalade man i kassan utan att plocka varorna. Därefter åkte en besättningsmedlem ner till lagret med listan och fyllde en kärra. Väl uppe i butiken igen fick jag följa med honom ner till bildäck och peka ut vår bil, så rullade han fram kärran dit. Packa bilen fick jag dock göra själv.

Han som hjälpte mig att de hade ökat försäljningen rejält sedan de införde detta. You don’t say?

Så kan jag avslöja en lögn. I Dover-Calais sjunger Style om ”Dovers vita klippor i solnedgång”. Hmmm … Klipporna ligger vända mot sydost och solen går ner i väst, då ligger de alltså i skugga. I solnedgången ser de vita klipporna nästa grådaskiga ut.

Tips! Vill ni se vita klippor i överflöd åk till Poole strax väster om Bournemouth. Ta en så kallad Jurassic Coast-kryssning, tar virka två timmar. Då får ni se vita klippformationer så det räcker för en vecka eller två. Men det är en helt annan resa.