ukulelemorfar

Ibland känner man att Mellerud håller på att bli känt i omvärlden. Hade inom loppet av drygt en timme två långväga samtal igår, ett med en Södertäljebo som tyvärr meddelade att han inte skulle komma till Mellerud i år, men gärna nästa år, och en Umebo som däremot tänkte komma hit och undrade var man kunde bo. Båda samtalen handlade givetvis om gitarrfestivalen 23-24 oktober. Parallellt förde jag en mailväxlingen med en stockholmare som inte heller kunde komma i år, men funderade på nästa år.
Hoppas nu bara att det blir gitarrfestival nästa år också.

Ibland blir man sannspådd snabbt. I måndags satt vi på eftermiddagsfikat och diskuterade att vi normalt sett så här års har haft minst en frostnatt. Varför inte i år? Vädret replikerade snabbt med att ha frost på vissa ställen i Mellerud natten till igår, och i morse var det is på brevlådan.
Idag tror jag att jag ska ta upp ett samtal om varför vi så sällan har +20 i början av oktober. Kan löna sig.

Dryga dygnet i musikens tecken väntar snart. Eller vad sägs om följande:
ons 1830 Spelträff med Dalslands Spelmansförbund
to 1215 Vägus spelar Våroffer och En amerikan i Paris på Artisten i Göteborg
to 2000 Fairport Convention på Brewhouse i Göteborg
Hoppas att hjärtat håller.

Det talas mycket om hummer på lokalradion just nu, och humrar säljs till hiskeliga priser. Själv har jag ätit hummer en gång och bestämt mig för att aldrig mer göra det. Inte för att jag inte gillade det, tvärtom. Alltså ...
För drygt tio år sedan var jag med en grupp som under en vecka besökte skolor i St Johns, Newfoundland, Canada. Det var sent på våren, när hummersäsongen där har börjat. Eftersom seafood av olika slag är typisk mat för området fick våra arrangörer i uppgift att ordna en hummerafton för oss, vilket de effektuerade på ett underbart sätt.
Vi forslades ut till ett lite värdshus långt utanför St Johns där värdinnan på förmiddagen hade varit i hamnen och köpt ett antal helt färska humrar som hon tillrett och serverade med tillbehör. Det var underbart gott. Några äldre damer (ungefär i min nuvarande ålder) försäkrade att detta var den godaste hummer de någonsin ätit, och de verkade ganska hummervana.
Då bestämde jag mig: Aldrig mer. För om denna delikata hummer var den godaste man kunde få, jag hade ju ingen anledning att betvivla utlåtande, då skulle jag ju i fortsättningen bli besviken varje gång jag åt hummer. Logiskt eller hur?
Till efterrätt fick vi något man på Newfoundland kallar Backapples. Det visade sig vara varma hjortron med glass. Det finns en historia bakom det namnet också, men det får bli en annan gång.

Efter att ha lyssnat noga på texten till Jessica Andersson senaste hit är jag alldeles konfys.
Först sjunger hon "Wake up, wake up", vilket är en rimligt uppmaning till den som sover vid hennes sida. (Dröm vidare!)
Sedan lägger hon till "Before we break up". Men vem vill vakna om hon tänker göra slut när man gnuggat sömnen ur ögonen?
Men det kanske ska tolkas som ett hot om att göra slut om man inte vaknar, för sedan kommer "I'm going on a holiday with you". Inte kan man väl först göra slut och sedan åka på semester tillsammans?
Jag blir som sagt alldeles konfys.

Ibland undrar jag om jag gör saker av lust eller av tvång? Gillar jag att lösa Sudokos eller har det förvandlats från en trevlig vana till ett beroende? Ingen vardagsmorgon blir komplett utan en attack på TTelas nummerkvadrat. I morse som tur var med lyckat resultat.
Och hur är det med Facebook? Trevlig sysselsättning eller ett tvång att hänga med på allt ens (Facebook-)vänner gör. Har i alla fall begränsat mitt MindJolt-spelande till ett (nåja ibland två-tre) försök om dagen.

Vaknade tidigt (0517) i morse och hann med ett tidningssvep.

Fick en förklaring till mitt hjärtproblem. Måste haft en olycklig skolgång. En undersökning på personer födda 1953 som gick i skola i Stockholmstrakten på 1960-talet (jag gick i Haninge) visar att de som var populära i klassen då är friskare nu än de som inte var det, och det visar sig i hög grad på hjärtat. Har dock inget direkt minne av att jag var mobbad eller så, men med tanke på att tidningen måste ha rätt får jag försöka minnas bättre.
Tröstade mig genom att spela igenom "Jag är det fulaste som finns" av Jojje Wadenius och Barbro Lindgren medan datorn laddade. Ni vet den som slutar "Jag ser ut så in i Norden, och ändå, tänk är jag bäst på jorden". Kanske att gå lite till överdrift, men känslan ...

Inte konstagt att den stackars sextetten som anhölls igår kände sig tvingade till ett rån. Enligt DN är tre av dem nolltaxerare och ytterligare två har mycket blygsamma deklarerade inkomster. Det är säkert regeringens fel om mn tittar riktigt noga, det brukar det vara. Oc h stackars Leif Silbersky. Tänk att polisen inte genast slängde sig på telefonen för att informera honom när en av de misstänkta gav hans namn som den han ville ha som advokat.

Och så fick jag bekräftat vad jag misstänkt. Tolkien och CS Lewis (han med Narnia) var kompisar. Båda gillade dessutom Wagner. (Något jag inte misstönkt, men kul att veta.) Tolkien steg i min aktning, han hade på 1940-talet kallat Hitler för en fjant som förstört värdet av de nordiska sagorna och legenderna. Bra talat!

Tänk vad livet ändras när barnen har flugit ut. Det har tagit oss drygt ett år att fatta att vi inte ska köpa så mycket mat varje fredag. Men steg för steg har vi slängt mindre och mindre. Men ibland får man återfall.
Igår gjorde jag kalops på dryga kilot högrev. Givetvis räckte den till middag både igår och idag, och inför morgondagen finns det en matlåda till mig och en kastrull med tillräckligt för att ha som bas i en shepherds pie till kvällen, som säkert också blir matlåda på onsdag.
Mjölk är svårare. Även om den räcker långt efter bäst före-datum så är det inte så bra när den öppnas och sedan har som enda funktion att knappt en deciliter om dagen hällas i fruns kaffe. Till frukostflingorna tar jag fil, och det som är över efter en veckas användning får resten slängas. Varför kan de inte ha mjölk och fil i halvlitersförpackningar?

Har ägnat del av dagen åt gitarrfestivalsarbete. En av höjdarna var när en man från Umeå ringde och frågade om vi har biljetter kvar (ja) och var man kan bo på hotell om man kommer med tåg och måste ha gångavstånd mellan hotell och konsertlokal. Där är Mellerud dåligt, med bara ett (ganska litet dessutom) hotell i centralorten.
Och visst är det roligt att maila med sina idoler. Idag har jag och Muriel Anderson kommit överens om hur hon ska ta sig från Oslo till mellerud och var hon ska bo under festivalen. Det sista får förbli en hemlis. Men det är många karlar i organisationskommittén som har erbjudit sängplats ;-)

Har glömt att skriva ikväll. Men vi har varit i Överby, tittat på matbord och handlat en del. Nu väntar ett nytt gitarrfestivalsmöte. I brist på blogginlägg får jag väl bjuda på lite gitarrmusik med Muriel Anderson. Vad sägs om detta, med en lång introduktion kring tekniken hon använder i stycket.

Detta är mitt 400:e inlägg, så jag får nog försöka skärpa mig lite. Jag kan ju inte hävda orutin längre.

Vi var nere i Göteborg för bokmässa och IKEA-besök idag. Som vanligt helt tjockt med folk på mässan. En gång per år verkar alla jätteintresserade av böcker. Eller är det egentligen böckerna? Köerna ringlade som längst till Camilla Läckbergs seminarium om att Fjällbacka drabbats av nya brott, och när Lill Lindfors skulle berätta om sin bok var det så mycket folk att det inte gick att ta sig fram i närheten av den montern.
Men vi gjorde en del fynd. Bibliotekstjänst sålde barnböcker med 7 för 100 kr. Och så sålde Ginza Aftonbladets samling med de 101 bästa schlagerfestivalbidragen för 5*10 kr. men hu kan man ge ut en sådan samling och inte ha med Nannes "Avundsjuk" eller Cayennes "Stanna hos mig"? Och så fick vi tag på några notsamlingar, bland annat en med Allan Edwall-sånger. Men jag avstod från Peter LeMarcs bok med låttexter. Vill gärna ha med åtminstone gitarrackord också om det ska vara intressant. Men en bok om den keltiska varianten av kristendom slank med, likaså en av min favoritkomiker Lasse Eriksson.
På IKEA blev det efterrättsvinglas och en ny bokhylla till hallen. Den ska dock inte monteras förrän det nya golvet är på plats.

På vägen ner skrattade vi gott åt ögontjäneriet i trafiken. Oj vad vissa bromsar så snart det står en stolpe framför dem. Kom på att Vägverket borde ändra taktik. De kunde väl fota oss som håller farten istället. Tänk vilken uppmuntran att få hem ett kort på sig själv med ett tack för att man håller hastigheten.
Vi blev mobbade av polisen strax utanför Göteborg. Vid Agnesberg hade de stor kontroll. Utan att ha blivit invinkade svän gde vi in där för att byta chaufför och kissa. Tror ni de brydde sig om oss? Inte alls. Vi som längtade efter att få testa lungorna och bevisa hur nyktra vi var. (Det var innan vi var uppe på baren i Heaven 23 med en bekant.) 

Winnerbäck gick på hög volym i bilen till Göteborg. Varje gång jag lyssnar på den slås jag av hur inspirerad av Kent han låter. Men Kent är ju bra så jag klagar inte. Blandningen funkar. Inte som Brasse Brännström förslag att blanda falukorv i sockerkakan.

En kort extrablogg innan vi drar till bokmässan.
Ibland undrar man över intelligensen hos vissa. En känd friidrottare blev nyligen av med sitt körkort. Han hade kört 125 km på en 90-sträcka. Hans ursäkt: Jag trodde det var 110. Fortfarande inte helt laglydigt eller?
Vi har fått en ny möjlighet att förolämpa varandra. Kopplingen barnaga/bristande intelligens leder till att en av de elakare frågor man kan ställa till folk är "Fick du mycket stryk som barn?"

Har just konstaterat att skärhuvudet på min rakapparat har en spricka. Inte konstigt att det har gjort ont att raka sig, och att jag haft lite småsår i ansiktet de senaste dagarna. Allt har en förklaring, och korven har två, som de säger.

Hade en höjdarkväll igår, trots att frun var borta. Övade med två flickor som ska vara med på vår Världens Barn-konsert 10 oktober. Första repet var enkelt. Viktoria hade en klar idé om vad hon ville sjunga, och det handlade bara om att kolla att den fungerade, och javisst. Och så lite korrigering av engelska ord. Både "bruises" och "fragile" är svåra för en 13-åring.
Så dök Erika upp och det tog längre tid. men efter genombläddring av en stadig hög med sångböcker och diskussion kring ABBA och annat hade vi hittat två passande sånger. Vilka? Kom 10 oktober så får du höra.
Och inte blev kvällen sämre av att Henke Larsson gjorde två mål, och att Brynäs spelade oavgjort på bortaplan.

Jag konstaterade att jag har fallit djupt. Hemköps "klistra ner"-kampanj måste vara något av de löjligaste och mest påklistrade (ha ha) som uppfunnits. Jag har i det längre värjt mig mot dumheterna. Men idag föll vi. Jag skriver vi och skyller på frun. Det var ju hon som ville ha flytande margarin (utmärkt att hälla i små mängder på nykokt pasta, men hopplöst att steka i) och det verkade löjligt att avstå från prissänkningen på 5 kr (drygt 30 %) av principiella skäl. Så jag blundade och lät henne klistra på den där löjliga lappen.

Men jag slog nästan rekord idag. Vid nästa möte med kommunstyrelsens arbetutskott ska jag vara föredragande i fem ärenden. Jag och sekreteraren trodde igår att det var fyra, men när jag läste referatet från onsdagens kommunfullmäktigemöte kom jag ihåg att det fanns ett till.
Varje ärende tarvar ett tjänsteutlåtande, i min dator döpta till TJUT. I förmiddags levererade jag två stycken inom loppet av en halvtimme. Det gör fyra i timmen, och måste vara någon form av rekord. Jag undrar om Guinness är varskodda.

Och kommer det ingen blogg imorgon beror det på att vi blev sena hem från bokmässan och IKEA.

Igår var en stor dag för oss. Vi tände höstens första större brasa. Plötsligt rusade temperaturen i vardagsrummet upp från drygt 19 grader till nästan 26. Det främsta myset är dock inte temperaturhöjningen, det är elden i sig. Det är bland det mest lugnande som finns att sitta och titta på en öppen eld.

För ett år sedan var jag  på Kulturbruket och såg Anna Lundqvist Quartet, en underbar konsert. Tyvärr hade bandet ingen CD att sälja. Den var inspelad men bolaget hade beslutat att inte ge ut den förrän ny i höst. I veckan kom den. Fina recensioner i en mängd tidningar, releaseturné bokad och ett spår med på Liras senaste CD. Vad händer då? Jo, distributionsbolaget som ska se till att skivan når butikerna (inklusive CDon och sådana) går i konkurs, så skivan är nästan omöjlig att få tag på. Tala om osis. Men gör ett försök. Spåret på Lira-CDn är helt suveränt.

Vad är egentligen entreprenörskap. Jo, att komma på en banbrytande idé, göra en plan och sedan genomföra det hela. Låter precis som värderån med helikopter ....

Lång kväll igårkväll. Hade träff med föreningarna och var inte hemma förrän strax före 21 efter elva timmar arbete. Känner idag att det inte var så klokt. Kroppen är inte riktigt redo för ordinarie tempo. Men plåtslagaren som jag åkte hem för att passa kom nästan på utsatt tid och gjorde sitt jobb snabbt, så jag tar lite extra komp på förmiddagen och går ner i varv innan jag återvänder. Kommer ändå att hamna på ett par övertidstimmar den här veckan eftersom jag har möte i Uddevalla fredag eftermiddag.

Hade en intressant diskussion igår om en av våra kvällstidningar. Tidningens kändis- och dokusåpafixering gör att jag i möjligaste mån undviker att lägga pengar på den. Jag kollar den på nätet då och då, det är allt. Min samtalspartner påpekade, mycket riktigt, att den också innehåller en del riktigt bra artiklar, och att dessa aldrig hamnar på nätet.
Detta sätter mig i ett moraliskt dilemma. I och för sig vill jag gärna läsa t ex kultursidorna i icke nämnda tidning, men om jag köper den för att göra detta kan ju de ansvariga ta det som intäkt för att deras huvudsakliga linje med skräp är riktig. Å andra sidan, om jag inte köper tidningen för att komma åt de få bra artiklar den har kanske de bra artiklarna försvinner. De kanske tror att de ska ha mer sensationer och mer dokusåpastrunt för att få tillbaka läsarna. Hjälp!

Radio Väst måste tro att vi lyssnare är dumma. I morse hade de introtävling. Känn igen låten. Och så spelar de hela det långa introt till "Born in the USA". Påminner om kemin på gymnasiet. Vår lärare ställde ibland så lätta frågor att ingen iddes räcka upp handen, alla (utom läraren) visste ju att alla i klassen kunde svara, så varför ödsla onödig energi (redan då var vi klimatsmarta latmaskar). Detta tolkades av vår lärare som att frågan var för svår, varpå hon förenklade och började ge ledtrådar.
Men ärligt talat. Vem tycker att det är spännande att ringa in och skryta med att man känner igen "Born in the USA", finns det någon hyfsat musikintresserad person som inte gör det? Eller har Radio Väst avtal med telefonbolagen om att öka trafiken?
Jag var på vippen att ringa och föreslå att det handlade om Cheech & Chongs underbara "Born in East LA", en härlig parodi på Springsteen. Men så kom jag på att Bruce fyller 60 år idag, och med gamlingar ska man inte bråka i onödan.

Nu är det höst på riktigt. Tecknen är tydliga. Jag är mest fascinerad av de träd som har vissa grenar där alla löv slagit över i rött eller gult, medan andra grenar på samma träd fortfarande har gröna löv. Frun förklarade det en gång, men jag har glömt vad det beror på. Men fascinerande är det.

Det tydligaste hösttecknet kom igår. Jag gjorde årets första kåldolmar. 900 gram köttfärs, blandad med ris och mjölk och inrullad i vitkål. Det blev 15 stycken. Tre gick igår, resten är frysta för framtida festmåltider. Finns det något godare än kåldolmar, ackompanjerade av kokt potatis, tomat, heminlagd gurka, lite smält smör och lingon- eller svart vinbärssylt. Och vet ni vad? Det går bra med ett glas rödvin till. Tro mig, jag har testat.
Förresten är potatisen också ett tydligt hösttecken. Igår var första gången jag skalade den, i motsats till att bara skrapa den.
Att jag sedan högg upp lite tunna vedbitar för att kunna tända en brasa (som vi inte gjorde) är ett annat tydligt hösttecken.

Dagens höjdare på jobbet var en mailväxling med Göran Söllscher om vad han ska spela när han kommer till Mellerud om drygt en månad. Det blir tydligen lite Bach, en hel del Tarrega och så lite smått och gott. Kommer att bli en höjdare. Boka era biljetter nu!

Det tråkigaste jag vet är när intentioner och yttranden missförstås, framför allt när någon tolkar in elakhet i handlingar och uttalanden som gjorts utan minsta lilla baktanke på att såra. Jag blir lika ledsen varje gång det händer. Ärligt talat blir jag faktiskt djupt sårad över att någon tror mig om sådant beteende, samtidigt som jag börjar grubbla över hur jag kunde uttrycka mig på ett sätt som sårade någon.
Jag hade en sådan erfarenhet igår kväll när en kommentar på Facebook tydligen väckte mycket ont blod. Trots mycket fundering förstår jag faktiskt inte varför personen reagerade så över huvud taget.
Det är extra ironiskt eftersom jag i veckan skrev en recension av David Eberhards bok "Ingen tar skit i de lättkränktas land", en bok där författaren driver tesen att vi har blivit ett folk som är besatta av att vara offer och av att leta efter bevis på att vi blir kränkta. Jag tycker att Eberhard går till överdrift i sin beskrivning och drar lite för långtgående slutsatser, men samtidigt har han en poäng. Om alla kränkningar ska definieras av hur mottagaren tolkar det som sägs kommer vi alla att vara kränkare av våra medmänniskor även om vi ständigt har det godaste och välvilligaste intentioner. Och då blir vi ju också enligt definitionen kränkta. Att bli oförskyllt beskyllas för att vilja kränka en medmänniska är ju också en kränkning.
Shakespear skrev att "skönheten ligger i betraktarens öga". Detta gäller ofta, men absolut inte alltid, också upplevda kränkningar.

Har just skrivit klart texten till helgens "Nytt om Skola"-nummer. Under slutfasen av skrivandet har Katie Meluas underbara "Piece by piece" fått en renässans i min CD-spelare. Härliga låtar och en underbar röst. Borde ha lyssnat mer på den. (Ni minns väl hitten om "Nine million bicycles in Bejing". Minns när Richard Digence i Cropredy för några år sedan drog en förvanskad kortversion av den, "There are twelve million bycyclists in Bejing", och konstaterade att en del saknade cykel.)

Är lite stolt. Löste stora delar av SvD's Profilen-korsord i morse utan att vare sig slå i uppslagsverk eller googla. Men det är klart, dagens profil var Paul Simon, en person jag beundrat i mer än 40 år.

Kniven på strupen. Tre matcher kvar och om man vinner alla tre, och de som ligger före i tabellen förlorar sina tre, hän ger man kvar i serien. Då spelar Melleruds IF sin bästa match i höst och vinner med 3-0. Dessutom några riktigt snygga mål. Så än lever hoppet. Åtminstone till nästa lördag.

Har frusit om händerna på väg till jobbet på morgnarna hela veckan. Alla gamla handskar är trasiga. Så vi tog oss upp till Bloms för att kolla efter ett par nya. Vilken besvikelse.
Jag vet att jag har varit inne på temat förut, men Bloms är en av de butiker som tydligt bevisar att mannen är det, om inte förtryckta så i alla fall förbisedda könet. Hundratals kvadratmeter kvinnokläder, en liten futtig yta med lite för män, mest ditslängd som alibi.
Och handskarna då? Inte ett enda par handskar för män i hela butiken. Inte nog med att korgarna med handskar i var märkta "Kvinnor" det stod "For women" på lapparna med firmamärke. Men de av storlek large passade även mina händer, och när man slitit bort lappen kan det lika gärna vara manshandskar, så jag trotsar genuspolisen.

Nästan hela förmiddagen gick Winnerbäcks nya i CD-spelaren. Riktigt bra. Men oj vad Kent-inspirerat det låter. fast om man som jag gillar Kent så är det knappast negativt. Ska lyssna lite mer intensivt imorgon.
På tal om lyssnande. Vår nya bilradio driver oss till vansinne. Den letar hela tiden efter nya kanaler och det verkar vara omöjligt att få höra en hel låt utan avbrott. I och för sig har P4 tre nästan lika starka sändare som i Mellerud tävlar om uppmärksamhet, men det förlåter inte att radion helt plötsligt spottar ur sig P1 eller P2. I våras hade vi en bilstereo som var utmärkt radiomottagare men som vägrade spela var och varannan CD-skiva vi stoppade i. Nu har vi tvärtom, en suverän CD-spelare som vägrar oss rätten att lyssna på radio.

Ibland har man ett härligt jobb. Håller på att sammanställa och analysera alla synpunkter som kommit in på förslaget till ny översiktsplan. Insåg att jag måste se några av de platser som verkar vara mest kontroversiella. Så idag var jag på två timmars rundtur i nordvästra Mellerud och såg ett par verkligt vackra platser, en med åkrar som letade sig ner mot sjön via några mjuka sluttningar, en med vild skog som sträckte sig ända ner till sjön, en av de få sjöarna som har kvar flodkräfta. Och allt detta bara någon halvannan mil från jobbet och bostaden. Dalsland är verkligen sjöarnas landskap.
Att sedan rockfestivalen KAOS har fått EU-pengar och nu med all sannolikhet blir av nästa sommar, och att vi fick två nya utställare till gitarrfestivalen var sedan det grädde på moset jag egentligen inte bör äta. Men symboliskt mosgrädde går bra.

Väl hemma låg Lars Winnerbäcks nya i brevlådan. Tjusigt jobbat CDon. Är nästan beredd att inte bli sur för att Martin Simpson-CDn jag beställde i måndags, och som skulle levereras på 2-3 arbetsdagar in te har kommit än. Men bara nästan beredd att förlåta, inte riktigt. Hade sett fram emot den som arbetsmusik under helgen. Men med lite tur kanske det blir Winnerbäck i pausen på morgondagens MIF-match. Har lovat att vara tillbaka vid speakermikrofonen då.

Vi köpte den första julklappen idag. Ska bara bestämma om det är dottern eller sonen som ska få den. Jag tror en av dem kommer att uppskatta den mer, men jag upplever att den andra är i större behov av den. Spännande, eller hur? Och lyckas de lista ut vad det handlar om lär de ha glömt det till julafton.

Dags att ställa sig vid spisen och helsteka kvällens fläskfilé. Och njuta av att biljetterna till en härlig konsert på Barbican i London den 28 december också dök upp i dagens post.
Livet är inte bara en lek, ibland är det en dans på rosor också. (Favorit i repris.)

Länge leve sköterskan vi träffade på NÄL idag. Inte nog med att jag fick svar på alla mina frågor, och att min andfåddhet är fullt normal utifrån läkningsprocessen, hon berättade också att det är bra för hjärtat att äta 70 %-ig mörk choklad och att dricka ett glas rödvin om dagen. Fler sådana råd och jag kommer att må riktigt bra.

Vilken musikdag det kan bli 1 oktober. Fairport på Brewhouse i Göteborg på kvällen och idag kom ett mail om att Vägus, Västra Götalands ungdomssymfoniker, ger sig på Våroffer tidigare samma dag, också i Göteborg, och med fri entré. Tar nog dagen ledig för musik och gitarrbutiksbesök i Götet.

Datorproblemet startade igen när jag satte på den idag. Ska försöka installera layoutprogrammet i en av de bärbara istället, i väntan på att vi fixar den där uppe. Är säkert någon roterande del som jäklas och låter.

Det är lätt att ta det kallt när man bara har 19 grader i vardagsrummet när man kommer hem. Tur att jag har gott om varma tröjor. Kanske ska sätta på värmen så det är lite varmare när frun kommer hem från kvällens föräldramöte. Även om det kan gå hett till på föräldramöten, ha ha ha!

Den stationära datorn, som jag gör allt layoutarbete på och som tar emot all e-post till min huvudsakliga e-postadress började plötsligt tjuta okontrollerat igår kväll. Stängde av och valde att inte förstöra kvällen med att ge mig på den. Tjöt lika mycket när jag kom hem från jobbet idag. Efter två omstarter lyckades jag säkerhetskopiera några dokument jag är beroende av, och så helt plötsligt slutade den tjuta och allt fungerade normalt. Den kanske bara ville skrämmas lite, den är ju trots allt snart fem år, närmast pensionsålder för en dator. Men skärmen är fantastisk när man layoutar.

Härligt timing TV8 har. Just nu visar de ett julavsnitt av "På heder och samvete". Bara tre månader för tidigt. Men vad väntar man sig när de visar dagliga repriser av en gammal amerikansk serie.

Jag kanske har lärt mig något av hjärtinfarkten ändå. Ställde in ett liten projekt idag. Insåg att jag hade för mycket kring mig för att få ihop en bra ungdomskör till en konsert 10 oktober. Synd om tjejerna bara. Har också insett att jag inte bör köra hem ensam från Göteborg sent efter Fairport Convention-konserten 1 oktober. Om jag inte hittar någon som åker med hem tror jag att jag utnyttjar ett presentkort vi fick i julklapp och stannar kvar på hotell. Jag tror t o m jag tar sovmorgon dagen efter och inte springer till 0700-tåget från Göteborg.
Jag får nog ta och kolla tempen ändå.

Var på föreläsning om energibesparing idag. Sparade massor av energi under de två timmar föreläsningen varade. Behövde inte anstränga mig över hövan. Lärde mig inte speciellt mycket heller. Att man förbrukar mindre energi om man släcker lampor och kör lite mindre bil vet jag redan. Hann dock med en hel del i pausen och på vägen tillbaka.

På tal om energisparande. SAAB presenterar sin nya bil idag. Den påstås lyfta fram miljötänkande. Men den nya bilen ska samtidigt vara SAABs största och tyngsta modell hittills. Har de inte lärt sig att ju tyngre bil desto mer bräsnle. Det räcker inte att bara låta dem drivas av sprit.

Orkade faktiskt stryka tvätt en halvtimme igår utan att bli alltför trött. Tillfrisknandet går framåt. Och det kändes bättre på jobbet idag än igår, men jag blir fortfarande andfådd när jag går upp i trappor och cyklar uppför backar. Ska nog hålla mig plan.

Då var det slut på sjukskrivningen och dags att börja arbeta igen. Försöker ha en plan för hur jag ska komma ikapp utan att stressa. Drömde t o m om jobbet inatt, och kläckte en mycket bra idé kring översiktsplanearbetet. Inte illa att kunna utnyttja sömnen. Vill minnas att Paul McCartney en gång på 1960-talet i en intervju uttryckte intresse för att på något sätt kunna utnyttja sömnen till komponerande. Vet inte om ÖP-arbete smäller lika högt. Lär ju i alla fall inte ge några royalties.

Känner faktiskt hur konditionen blir bättre och bättre dag för dag. Klarade av halva gräsmattan plus biltvätt igår utan att flämta ihjäl mig. Men man ska ju anstränga sig lite extra för att få upp flåset.
(Fick ett gott skratt i lördags när jag zappade förbi Comedy Central. En kvinnlig komiker berättade hur hennes läkare sagt åt henne att då och då göra något som fick henne att bli lite andfådd. "Så jag började röka." I managementtermen hade vi talat om bristfällig måldefinition.)

Svensktoppen tar sig. Hörde sista 20 minuterna (med de fyra bästa) igår. Bara en låt som legat mer än ett år. En nykomling på fjärde plats (och hur mycket jag än gillar Jessica så måste jag erkänna att "Wake Up" inte är en låt som får mig att vakna till rejält) och en etta som bara har legat på listan i två veckor. Vad har hänt? Tryggheten som bortspolad.

Såg början av "Notting Hill" innan vi gick och la oss igårkväll. Fortfarande en av mina favoritfilmer, men jag kan den nästan utantill vid det här laget, så jag kan nöja mig med snuttar. Märker fler detaljer varenda gång. Som denna gång, en liten griffeltavla med texten "Clean up Spike". Den fanns där med säkerhet inte när jag såg filmen förra gången, eller ... Blit lite som att för första gången upptäcka Gösta Ekmans snillrikt förklädda rollfigur i Sällskapsresan 1.

Man vet att hösten är här när det är 18 grader i vardagsrummet när man går upp på morgonen. Sätta på värmen? Nja ... Vi har kört värmepumpen någon timme då och då, men permanent, knappast än. Om det är av omtanke om miljön eller ren snålhet får ni bedöma själva.

Erkände ett av mitt livs stora misstag i morse. SvD tipsade om en sajt för feluppfattade texter (www.saltmannen.se) och jag har storsint, utan angivande av mitt fulla namn, rapporterat in en av mina mer pinsamma felhörningar. Det var jag som skrev av texterna till bandet vi hade i gränsen mellan 60- och 70-tal, och vi var stora Creedence-fans. Men vår sångare tyckte inte riktigt att texten på Lodi stämde. Framför allt reagerade han på det jag uppfattat som: "If I only had a daughter for every song I've song" Om resten av texten stämde borde karlen i sången varit mycket barnrik.
Det var väl inte mitt fel att John Fogerty's engelska var otydlig, eller?
Men jag gillar fortfarande låten, oc sjunger den faktiskt då och då. Men numera har sångaren fått dollars som belöning.

Ludde och Jeppe kom igår (med mamma i sällskap). Det blir lite mer fart med barnbarn i huset. Kanske lite väl mycket fart ibland, men jag ska inte klaga. Så snabbt man vänjer sig vid tystnaden när barnen flyttat ut.

Tyvärr ingen film till, men ni kan ju alltid lyssna.

Dagens lättnad. Kollade instruktionsboken för oljebyte på gräsklipparen. Ska inte göras förrän efter fem timmars klippande. Jag klarar ett klipp till innan det är dags. Skönt! Det finns vissa saker man gärna uppskjuter i det längsta. Däremot går nog inte gräsklippningen att skjuta upp längre. Det börjar bli långt därute. Tyvärr är vissa delar av baksidan fortfarande nästan kvalificerade för EU-bidrag till våtmark, men i valet mellan två onda så ...

Men dock måste städa lite först. Dotter med barnbarn på ingång i eftermiddag och det får se lite presentabelt ut. Föräldrar ska ju vara förebilder sägs det.

Helgen på ingång, men när man är sjukskriven spelar det ingen större roll om det är vardag eller helg. Räknar dock med att detta är sista arbetsdagen jag är hemma. Gick två promenader igår och det kändes bra. Ska dessutom göra ett kort besök på jobbet i förmiddag. (Återinskolning.) Ska också försöka samla krafter till lite gräsklippning lördag/söndag. Måste desvärre byta olja i gräsklipparen först, och har en liten mental spärr mot sådana aktiviteter.

Kvällen blir en höjdare. Jessica (länge sedan jag nämnde henne, men ni vet vilken Jessica jag menar) är med i Diggiloo, en av ljuspunkterna i det annars så kompakta TV-mörkret. Lite skamligt när det mest sevärda som på dagarna visas är Tillbaka till Aidensfield-avsnitt från långt tillbaka och repriser på Fredrik Lindströms dialektserie. Den senare är dock en riktig höjdare, där varje program är värt att ses flera gånger. Roligt och kunskapsrikt på en gång, och massor av härliga paralleller som dras. Mer sådant.

Efter att ha läst morgonens TTela konstaterar jag att det är tur för de ledande politikerna i Vänersborg att det inte är val i år. Uppgifterna om att en byggentreprenör redan för två år sedan skulle beräknat bygget av ishallen till 230 miljoner är mycket graverande. Det är när sådana uppgifter kommer i ljuset som politikerföraktet gror, ett förakt som drabbar även de politiker som tar detta med kommunens ekonomi på allvar. Allt snack om att en satsning vars kostnader skenar inte ska drabba andra områden i kommunen är ju rent nys. Varje kommun har ett bankkonto, och höjda utgifter inom ett område genererar direkt sparkrav inom andra. Tur att man inte bor eller jobbar i Vänersborg.

Ställde mig på vågen före frukost. Första målet uppnått. För första gången på flera år kan min vikt skrivas med två siffror. Bara 13 kilo kvar sedan har jag ingen övervikt alls enligt BMI-systemet. Men det är kanske ett för högt mål att sätta inom en rimlig framtid. Men nu gäller det att hålla emot. Inköp av bakelse eller tårta är inget lämpligt sätt att fira.

Det är lite märkligt. På alla andra områden strävar vi efter att öka våra tillgångar, men när det gäller vår egen kropp vill vi minska dem. Annars vore min fru en lycklig kvinna. Trots den nu konstaterade nedgången har hon fortfarande drygt 30 % mer äkta man nu än när vi gifte oss 1976.

Deltog nästan en timme på spelträffen med spelmansförbundet igår. Ser det som en del av min rehabilitering. Och det gick bra, även om jag valde att sitta ner och spela hela tiden. Dessutom slapp jag se första halvlek av bedrövelsen mot Malta. Hur kan ett lag spela så bra på lördagen och sedan kommande onsdag ha glömt allt? Såg första halvlek på England-Kroatien. Vilken skillnad i intensitet jämfört med det som hände i Valetta. Och så känslan av att se en match från Wembley och tänka att "där var jag förra månaden".

Det är svårt att inte förvånas av alla märkliga Swenglish-kombinationer vi använder, och alla anglicismer som dyker upp i vårt språk. Den senaste osannolikha kombinationen är det som nyligen serverade i Melleruds skolor, "kyckling nuggets".

Varför tror alla att mycket att göra är det samma som att vara stressad? Vissa av oss vill ha en relativt full almanacka och en ganska inrutad tillvaro. Det finns de som tycker att den perfekta avslappningen är åtta timmar i skolen på en sandstrand, och så finns det sådana (som jag) som ryser vi blotta tanken. En timme eller två max, förutsatt att vi har tillgång till en god bok eller en välladdad Ipod. För oss är den perfekta avkopplingen en musikfestival med 3-4 konserter per dag, eller en lång fotopromenad i London. Vi blir stressade av att inte göra något.

Det är detsamma med planering. Vissa tycks leva i tron att man blir stressad av att planera vad man ska göra. Och de kanske blir det. Andra, återigen som jag, ser planeringen som avstressande. Om jag har en lista på vad som ska göras under dagen, där jag efterhand kan pricka av det som är klart, slipper jag gå och oroa mig för att jag glömt något viktigt. Jag får också en rimlig chans att välja ut det som är viktigt för mig och göra klart det först, och faktiskt mer tid att göra det jag gillar.

Om jag får skryta är jag en jäkel på att planera semestrar. När vi åker är alla boende och mycket av resorna emellan dem bokade och klara. Det är bättre att lägga en kväll eller två på hemmaplan på att leta efter hyfsade hotell till bra pris än att ägna tid när man är på plats till att göra det. Jag har också koll på vad som är sevärt på platserna vi ska besöka, och om det är några bra konserter eller så när vi är där. (Ofta är biljetterna i så fall inköpta och klara i förväg.) Sedan ska det givetvis i planeringen finns tid för spontanitet och omprioriteringar. Men det är lättare att ha en grundplanering som man avviker från, än att varje morgon börja grubbla över vad man egentligen borde göra under dagen, och var man ska hitta inkvartering för nästa natt.

Jag är jättetacksam för alla samtal, mail och blommor jag fått den senaste dryga veckan. Allt detta värmer enormt, men om jag framledes kommer att ta det alltför lugnt blir jag inte långlivad. Då kommer jag att dö snart, uttråkad. Men jag ska trots allt försöka dämpa tempot något.

Har just haft besök av sotaren. Dags att leja en plåtskagare för att fixa till skortstenen. Hur ska man veta att den börjar rosta på toppen om man själv aldrig vågar sig upp på taket? Inte visste jag heller att det finns isolering i röret. Man lär så länge man lever.

Så startar Idol igen. Mitt intresse är inte ens måttligt. I tidningar och annat påpekas att man måste vara allsidig för att vinna. I SvD säger en i juryn att varken Madonna eller Håkan Hellström skulle haft en chans, vilket är tillräckligt skäl för mig att hålla mig borta. När jag söker efter artister att lyssna till letar jag inte efter sådana som kan göra allt alla andra också kan. Jag söker efter sådana som gör något ingen annan gör.

Börjar bli rastlös av all sjukskrivning. Klarar nog inte av sysslolösheten län ge till. Har i alla fall börjat spela lite på dagarna. Försökte få till ett snyggt intro till "My Love Is Like a Red Red Rose" av Robert Burns. Tricket är att spela melodin på bassträngarna och lägga ackorden på toppen, inte tvärtom som jag brukar. Även mandolinen har åkt ner från veckan, för att känna lite på alla hornpipes, jigs och så vidare i "Hardcore English" en bok jag fick av George Hinchcliffe i höstas.

Ibland undrar man hur folk tänker, eller om de inte gör det alls. Hörde Lili&Sussies nya låt på radion i morse. Tyvärr lyssnade jag på texten. Vilken smörja. Verkar som någon fått ett nytt engelskt rimlexikon och plockat ihop en massa ord utan att tänka på att de ska passa ihop och bli någotsånär meningsbildande. Lyssna själva och få er ert gott skratt.

Inte nog med att jag sov dåligt i natt. Har glömt att kolla om jag får ta ryggmedicinen parallellt med alla mediciner jag fått för hjärtat. Måste ringa. Men så saknades två av morgontidningarna, TTela och GP. Den senare bryr jag mig inte så mycket om, men jag ville läsa om MIF-matchen igår, första hemmamatchen jag missat i år. Och så skulle det vara upplyftande att gotta sig i gårdagens fiasko för FC Trollhättan. 0-7! Haha! Får en nästan att glömma att MIF ligger på nedflyttningsplats.
Det är extra illa när tidningar inte kommer på måndagar. På söndagarna slänger vi nämligen alla sorterade sopor, bland annat förra veckans tidningar, där bland annat numret dit man ska anmäla utebliven tidning står. Så en utebliven måndagstidning innebär extra jobb, att hitta numret man ska ringa. Men tack för Internet!

Så kom nästa chock. Det är härligt att ladda upp för lunch med att se "Tillbaka till Aidensfield" på TV4 kl 1055. Men en blick på dagens TV-tablå visade att det sista avsnittet för denna gång tydligen visades i fredags. Inte minsta hänsyn tagen till att jag är sjukskriven en vecka till.
Trösten kom dock. TV4 Guld återupptar sina sändningar av gamla Aidensfield-avsnitt nu i eftermiddag.

Nu ska jag fundera över dagens fråga. Varför betalar man som helårsprenumerant av TTela 250 kr mer per år om man betalar med autogiro jämfört med om man betalar på faktura?

Tack till alla för alla blommor och hälsningar i samband med min sjukdom.

Zlatans mycket sena mål igårkväll visar att det trots allt finns någon rättvisa i världen. För tänk om Sverige, efter att ha spelat sin bästa fotboll på år och dag, inte skulle fått med sig mer än oavgjort från Ungern. Det borde ha stått åtminstone 3-0 till oss innan ungrarna fick sin straff. Hur kunde t ex Holmén missa öppet mål? Och Källströms två skott, det strax över i första och det i ribbans underkant i andra, var båda värda bättre öden. Men slutet gott, allting gott. Utom för magyarerna. De drömmer nog mardrömmar om Zlatan.
Jag undrar bara varför herr Ibrahimovic skulle vänta så längemed målet. Hade han inga tankar på vad han utsatte mitt stackars hjärta för?

Igår lånade jag en skönlitterär bok på biblioteket för första gången sedan jag vet inte när. (Jo, jag läser skönlitteratur då och då, men för det mesta i böcker jag själv äger.) Fick tag på Salingers "Räddare i nöden". har hunnit de första 40 sidorna. an förstå uppståndelsen. Helt eget språk.

På tal om räddare i nöden. Hade lite småtråkigt igår eftermiddag. Vi satt och Facebookade och slötittade på Eastenders (ett säkert uttryck för att man inte har något vettigt att göra) på BBC när det ringde på dörren. Det var ett par vänner med en blomma till sjuklingen. Vi skulle just fika, så plötsligt var vi fyra istället för två, och hade jättetrevligt en stund. Länge leve spontana möten. (Återkommer senare med bild på alla blommor jag fått.)

Litet går långsamt när man är sjukskriven. Än långsammare när TV4 Guld slutat sända "Tillbaka till Aidensfield" på eftermiddagarna. Ersatt av Baywatch. Tror inte en person med hjärtproblem ska se den serien. Alldeles för många damer i tajta baddräkter för att hjärtat ska hålla sig lugnt.

Såg de tre sista avsnitten av Waterloo Roads andra säsong igår. Nu får jag vänta till efter nästa Londonbesök innan jag ser vidare. Serien finns inte att få tag på i Sverige. Ska försöka få tag på Salingers "Räddaren i nöden" som bok istället. Det stod sex sidor om författaren i en av morgontidningarna idag. Kul att någon kan gå till historien som en av seklets stora efter 1 (eller var det 2) roman och ett par novellsamlingar. Någon som noterat att även jag skrivit en roman? (För ungdom, men ändå. Kanske dags för en notis i någon litteraturhistorisk översikt.)

Engelsmän är roliga. Vi var på konserter på The Spa Centre i Leamington Spa i våras (Fairport så klart) och sedan dess skickar stället regelbundet reklam till oss. Har de inte noterat att vi bor i Sverige? Hur ofta tror de att vi kvistar över?
Konstaterar att engelsmännen har en viss fabless för tribute band. I höst bjuds det, förutom Martin Simpson, Eliza Carthy (båda nästan orsak att kvista över), en rad musikaler på turné och lite gamla överlevande 60-talsband (ibland med bara en originalmedlem, och vad sägs om The Dreamers utan Freddie, då har det liksom förlorat sin mening).
Här kommer listan på de tillägnasnband som ska spela i leamington Spa under hösten: (Och för vissa kan ni ju gissa vilket band de "tributerar", ibland är det uppenbart.)
* Spirit of Pink Floyd (redan nu på onsdag, så det är kort om tid Glenn)
* Abba Mania
* One Night of Queen
* Rocket Man (tänk stora glasögon och flygel)
* A Vision of Elvis
* Stairway to Zeppelin
* Talon - The Best of Eagles
* Homeward Bound
Sedan kan man ju undra över reklamen för "Sensational 60's" som ska innehålla "some of the most influential bands of the time". Gissa vilka! Jo, Tremeloes, Marmalade och Dreamers (utan Freddie). Vad skulle rockhistorien varit utan dem.

Jag funderar över de extra bilagor man ibland får med tidningarna på morgonen. Idag hade två av våra morgontidningar sådana. Den ena var glättat färgglad reklam för ett bilmärke jag inte är intresserad av, så den åkte i pappersinsamlingen oöppnad. Den andra var på vanligt tidningspapper, och den gick samma väg.
Är det någonsin någon som läser dessa extrabilagor? Vet de som betalar stora pengar för att de ska skickas ut att många av dem slänger dem olästa? Som jag ser det handlar det om slöseri, både med pengar och med oskyldiga träd som fälls för att man ska kunna trycka skräpet.

Har aldrig röstat på moderaterna, men Anders Borg stiger i min aktning. Det senaste utspelat i dagens DN om bankbonusar skulle kunna varit skrivet av en man mycket längre till vänster på den poltiska skalan. Jag är inte säker på att Borg tolkar detta yttrande som beröm, men det var tänkt så.

Däremot var det pinsamt att höra hur en annan representant för Borgs parti igår på TV slingrade sig om detta med att ta ut vinster ur privat driva förskolor. Bäst var debattledaren.) Hans kontrahent från det före detta statsbärande partiet var heller ingen stjärna.Det handlar ju faktiskt om de skattepengar vi med gemensamma krafter betalat in. Mona Sahlin sa en gång att det är häftigt att betala skatt, och det är det om pengarna går till vår gemensamma välfärd, men knappast om de går till privatpersoners personliga bankkonton.

Jippi! Ser på Aidensfield parallellt med att jag skriver. Nu spelar de ett klipp ur "Mirrors" hämtat från "21st Centrury Schizoid Man", öppningsspåret på King Crimsons debut-LP från 1969. Återgår nog till TVn.

Jag hatar att vara sjukskriven. har svårt att inte ha dagen fylld med aktiviteter. Sysslolösheten stressar mig faktiskt mer än mycket annat. Men en positiv sida är att man hinner komma ikapp med läsning och DVD-tittande. Har återupptagit tittande på Waterloo Road och hann läsa morgontidningarna på riktigt i morse, inte bara bläddra igenom dem.

Lars Rydbergs krönika i SvD, om hur våra levnadsvanor skulle kunna te sig väldigt konstiga för vissa folk är en pärla. Läs den. Han myntar också begreppet I-fånar. Härligt! Och så berättar SvD om sms-biljetter till toaletter i Malmö. Tekniken går framåt. Men pinsamt nog misslyckades jag med DNs enkla suduko. Den var för enkel så jag kollade inte siffrorna tillräckligt noggrant innan jag fyllde i dem.

Radio Västs musikläggning upphöra aldrig att förvåna och roa. I morse spelade de Lilly Allens "Not fair" medan vi åt frukost. Rolig, struttig låt, men den som satte upp den på listan har nog inte lyssna på texten, vilket man borde eftersom det finns mer än en låt med Lilly Allen som har småfräckt språk. Eller också trodde de att textraden om att hon tillbringar mycket tid "giving head" handlar om att hon agerar frisör åt sin man. Min blygsamhet förbjuder mig att ge en korrekt översättning, men för er som inte är bekanta med engelsk slang kan jag berätta att begreppet involverar orala aktiviteter med ett av mannens mer känsliga organ inblandat. Härlig frukostlyssning.

Paniken för svininfluensan sprider sig och vissa vägrar numera skaka hand, vilket kan vara klokt. Vill dock påpeka att i stort sett all personal på NÄL inleder sina skift med att gå runt på avdelningarna och skaka hand med patienterna. Så det kan inte vara så farligt att vara artig.

1979 var jag i London med en kompis. Bl a såg vi en kväll Albion Band på ett ställer nära Victoria. Det blev en av de bästa konseter jag någonsin sett. Och nu har någon lagt ut en video med just den upsättningen av Albion Band, när de spelar en låt av Richard Thompson. Inte något av hans djupare verk, men ändå.

"Jag har varit och vilat upp mig ett slag, på ett hem för såna som jag" sjöng Hoola för snart 40 år sedan. det kanske inte var NÄL de hade i tankarna, men sången fanns i mitt huvud flera gånger under de nästan tre dygn jag tillbringade där.

Jag ska inte klaga, men dagtid är det svårt att vila på ett sjukhus. Varje gång man bestämmer sig för att sova en timme kommer någon för att ta ett blodtryck eller sticka in en nål i armen för något blodprov, eller så dyker det upp lite medicin man måste ta. Och det är kul med pratglada rumskamrater, men inte alltid. Trots det. tack för både vård och samtal. Det är lite lyxigt att få mat serverad utan att man vare sig behöver laga den eller diska efteråt, och att få sängen bäddad på morgonen. Skulle man inte kunna få lite sånt när man är hemma och är sjukskriven? Jag menar skillnaden blir så stor på en enda gång.

Men nu är jag hemma igen, med ett mindre apotek i väskan. Låt vara att en av medicinerna bara ska tas i sex månader, men de andra är livslånga. En gång kranskärlspatient, alltid kranskärlspatient.
Två veckors sjukskrivning, men sedan ska jag vara igång igen. Men ni får höra en annan speaker på Rådavallen nu på söndag, och Alan får klara sig utan mitt komp på Skållerudsdagen på lördag.

I Monty Pythons "Meningen med livet" kommer döden på slutet och hämtar middagsgästerna. En av gästerna säger något i stil med "That is a rotten way to spoil an evening". Lite så kändes det i söndags kväll. Jag fick ont i bröstet och gick och la mig för att smärtan skulle släppa. Jag somnade till kort, men vaknade av att det blev värre och värre. Till slut ringde jag, på min kloka hustrus uppmaning, sjukvårdsupplysningen.
En stund senare hämtade ambulansen mig för snabb transport (dock utan sirener) till NÄL och akuten.

36 timmar senare börjar jag hämta mig, och på läkarens order är jag uppe och rör mig. I en av korridorerna hittade jag denna dator som patienterna får använda. Och med lite tur, och om proverna är bra, får jag åka hem imorgon, men har ett par veckors sjukskrivning att vänta.

Men man får se det positiva:
* Jag har fått åka ambulans för första gången i mitt liv. (Och hade jag varit 20-25 år yngre hade jag nog blivit förälskad i sköterskan som tog EKG och gav mig nytroglycerin.)
* Jag har genomgått kärlkransröntgen (med vidhängande ballongsprängning) och det var inte alls så hemskt som jag hade väntat mig utifrån beskrivningarna. Jag har t o m fått med mig tre kort från röntgen. Ska ramas in och sättas upp på väggen hemma.
* Ultraljudet visar att hjärtat är tämligen oskadat.
* Jag hann se "Tillbaka till Aidensfield" igår (och ska se den idag också.)

Sedan får jag väl stå ut med att mina armar liknar dem på en bättre begagnad heroinist (sällan har så många stuckit så mycket på ställen så nära varandra) och att jag troligen kommer att vara medicinberoende i resten av livet. Det blir i alla fall en resten av livet.