Ja, ja ...

En liten news roundup:

Barbara i New York (som faktiskt jobbar med Sesame Street) berättar i ett mail att Spinal Tap har återförenats. Kul att ett band som aldrig funnits återförenas. För alla som gillar, och inte gillar, hårdrock är filmen "This is Spinal Tap" något av det roligaste som finns. Det säger sig vara "the loudest band in England". När alla andra har volymkontroller med 1-10 på har de 11.
Samma gubbar ligger bakom den hysteriskt roliga "A Mighty Wind". En fakedokumentär om hur ett antal folkmusikgrupper från 1960-talet återförenas för att hylla sin nyligen döda skivbolagsdirektör. Här finns historien om skivan som av ekonomiska skäl gavs ut utan borrat centrumhål. Rekommenderas mycket varmt!

Svininfluensan har fått ett officiellt svenskt namn. Den heter, håll i er, "den nya influensan". Yes! Där har de verkligen tänkt till. Men det var nog inte Göteborgare som kom på det, för då hade den nog fått heta "gamla influensan". Det är ju så västkustsborna döper nya företeelser. (Som fotbollsarenor och sådant.)

Swedbank må ha ekonomiska problem, men de har tydligen fortfarande råd att sponsra Lettlands ishockeylandslag, ett landslag som slog Tre Kronor. Tala om landsförräderi.
Förresten förlorade Danmark mot Norge med bara ett mål. Ett nytt bevis för at världen är galen. Danskar ska väl inte spela ishockey. Tacka vet jag de gamla tiderna när de i VM en gång fick stryk av Kanada med 49-0. De borde väl lärt dem hur ordningen i världen ska vara.

Oppositionen vill satsa mer pengar än regeringen för att möta krisen. Och var är nyheten? Det vill väl oppositioner altid. Det är ju dessutom helt riskfritt att föra fram idéer som inte kommer att förverkligas. Själv arbetar jag hårt för en Beatles-konsert i Mellerud. Men det blir svårt. Paul McCartney sa ju en gång, innan George H dog, att Beatles aldrig skulle återförenas så länge John Lennon var död.

Idag ska jag vara extra kulturell. Vernissage på biblioteket kl 1400 (fantastiska målningar, gå dsit någon gång den närmaste månaden) och körkonsert i Dalslands Center kl 1800. Och med lite tur kommer Theresa Anderssons nya skiva med posten. CDon skickade den igår.

Fotboll och Theresa Andersson

Vilken härlig match vi hade igårkväll på Rådavallen. Låt vara att Estland inte var bra nog att erbjuda skarpt motstånd, men vilket tempo och vilket passningsspel det svenska laget bjöd på. De spelade mycket osvenskt med härlig teknik, där många verkade kapabla att "dra sin gubbe", och framför allt, när det ledde med 5-0 slog de sig inte till ro, utan gick för att få in en boll till. Och nära var det. Mer sådant i Mellerud "av alla ställen".
Och vilken känsla när Lena före matchen sjöng nationalsångerna a capella. Ändå upp på läktaren märktes estländarnas glädje över att höra den egna nationalsången sjungas för dem.

Tala om fingertoppskänsla. I förrgår satt jag och skickade ut pressmeddelanden om Theresa Anderssons konsert i Mellerud i juli. (På uppdrag av Bele som ordnar det hela.) Idag får TA två helsidor i DN, med en av de mest lysande recensioner tidningen någonsin publicerat. Grattis Bele! Släpp biljetterna snabbt.
Själv håller jag tummarna för att skivan jag beställde igår morse ska dyka upp under dagen.

Och vad ska man säga om Björklund? Ny gymnasieskola? Den enda större skillnaden mot den jag gick i för gud vet hur många år sedan är at yrkesutbildningarna nu ska vara treåriga.(Läs mer på min andra blogg: http://nyttomskola.blogg.se)


Mässfall

Det blev ingen blogg igår. Det var något tekniskt fel på morgonen som gjorde skrivande omöjligt, och kvällen ... Well, Expressen hade kommit med en ny Lynley-DVD, and what do you do then ... Gillar inte att man måste köpa en tidning för att få DVD-n. Där går många träd åt i onödan. Och alla dessa deckare börjar ta plats. Har redan en hel bokhylla full med Midsomer Murders.

Om jag hade skrivit igår skulle jag påpekat skillanden mellan mig och boxare. De senare går ibland ner för räkning, medan jag varje morgon går upp för rakning.

Igår genrepade vi inför dagens pojklandskamp här i Mellerud. Det är första gången jag repeterar inför en match. Men har fortfarande inte fått Estlands laguppställning, så jag har bara eftermiddagen på mig att lära mig uttala 18 estländska spelarnamn.

Satt igår och spred reklam om Theresa Andersson och hennes konsert i Mellerud 5 juli. Fick bekräftat av en gammal musikerkompis i Stockholm att hon verkligen är värd att lyssna på. Så har ni vägarna förbi så.

Söndag igen

Trodde jag skulle ha mer ont i handen idag. Mina bristande kunskaper i växters utseende straffade sig nämligen igår. Jag rensade runt vinbärsbuskarna och tog ett kraftigt tag runt några gröna växter för att rycka bort dem. Brännässlor! Nästa gång ska jag ha handskar.
Konstaterade att hallonen som spridit sig bland vinbärsbuskarna kommer att leva ett gott liv även i år. Det är bland sommarens höjdpunkter att gå och äta hallon man precis plockat.

Idag är det stora dagen F. F som i fotboll. Melleruds IF har sin första hemmamatch för säsongen och jag håller på att plocka fram bra musik att spela i pausen. Misstänker att det blir lokal prägel på den idag.
Men den stora fotbollshändelsen är nog i alla fall landskampen (i och för sig bara P17, men ändå) här i Mellerud på tisdag. Förhoppningar finns på minst 700 åskådare. Och båda nationalsångerna kommer att sjungas live. (Tack Lena som lärt sig den estländska också.)

Nu ska jag sätta igång att renskriva deklarationerna. Ha en bra söndag.

Underligheter

Ett nytt vårtecken. Vi delade vår första flaska rosévin igår. Inköpt på eftermiddagen och kyld i frysen under någon timme blev den en perfekt kompanjon till den grillade flintasteken. Extrapris på flintastek är förresten också ett vårtecken. För vem skulle komma på idén att steka den i stekpanna eller i ugn?

Ibland kan man undra vad som händer. Vaknade upp med refrängen till "La Voix" i huvudet. Har faktiskt inte hört den på några dagar och kan inte säga att jag är en stor beundrare av låten, så varför satt den som klistrad i min skalle från det jag vaknade, genom tidningsläsningen och fram till bloggskrivandet? Vem styr över sådana saker? Varför kan jag inte få förmånen att vakna upp med någon musik jag gillar bättre i medvetandet? Ve och fasa, jag kanske omedvetet är en stor operafantast.
Har ni förresten funderat över hur Beatlesinspirerad texten i första versen är? "Can you keep a secret" upprepar hon. "Listen, do you want to know a secret" sjöng Beatles på första LP:n för så där 46 år sedan. Hemligheten var densamma då som nu: "I'm in love with you".
Jag förstår Beatles-texten, men inte det Ernman sjunger. Att någon vill anförtro någon annan att man har blivit kär i honom/henne är en sak. Men varför ska föremålet för ens dyrkan sedan hålla tyst om det? Om kärleken är besvarad vill man väl visa upp den för världen? Om det inte, åter ve och fasa, handlar om ett smygförhållande som ska hållas hemligt för parternas partners.
Det är kanske där vi har det! "La Voix" handlar om ett planerat äktenskapsbrott (inte helt okänt i operaföreställningarnas värld). Och detta svek ska vi tävla med i Moskva!

Och sedan kan man undra hur dom tänker. 20 grader och sol ute. Äppelträden blommar snart. Den första gräsklippningen närmar sig med stormsteg (återigen ve och fasa). Fotbollssäsongen är i full gång. Då, och först då, börjar ishockey-VM, för övrigt numera förvandlat till en orgie i taskiga ursäkter från utslagna NHL-spelare som inte vill förlänga den avslutade säsongen genom att åka över Atlanten med sina skridskor.
Jag förstår dem. Välj själv mellan att en vacker försommarkväll sitta i lugn och ro med frun framför grillen eller stänga in dig i en kall och skränig ishockeylada, när du redan har tjänat ihop så mycket pengar på isen att du kan leva gott resten av ditt liv. Där kan jag faktiskt förstå hur de tänker.

Nu ska jag ladda upp för dagens friidrottsinsats. Klippa häckar! (Jag vet, urusel vits.)

Tidningsväntan

Klockan är 05.30 och tidningarna har inte kommit än. Vet inte tidningsbudet att jag alltid går upp just nu för att hinna skumma igenom TTela, DN och SvD, skriva lite blogg och kolla e-posten innan frukost?
Har hunnit konstatera att sommaren är på väg. Det var inte riktigt mörkt när vi gick och la oss igår, och ljust när jag nyss var ute och försökte hämta tidningen.

Ägnade förmiddagen igår åt att lära pensionärer spela ukulele. Det är kul. Man kan planera hur mycket som helst, men det är först när man kör på riktigt man märker vad man skulle ha gjort. Min tjusiga "Ukulele för nybörjare"-powerpointpresentation fungerade bra, men i användarögonblicket såg jag tydligt hur jag skulle kunna förbättra den. Ska bli inför nästa gång.

Frun hade föräldramöte i sin klass igår så jag ägnade kvällen åt deklarationerna. (Hur skulle hon klara sig utan mig?) Och tala om timing. Jag hade precis skrivit in den sista siffran i skatteuträkningsbroschyren när hon satte nyckeln i dörren.
Nu får deklarationerna ligga till sig till helgen, när jag efter en sista kontroll fyller i alltihop med bläck. Om jag ska våga tro på det jag fick fram igår blir det en riktigt god jul. (Vi som har företag vid sidan om brukar inte få vår återbäring förrän då.) Jag verkar ha gjort alldeles för stora fyllnadsinbetalningar i februari.
Det är konstigt. Här jublar man över pengar tillbaka, när det man egentligen har gjort är att ha lånat ut pengarna till staten under en längre period för mycket dålig ränta. Människan är märklig.

Frukost

Skulle boka en enda natt på mitt favorithotell i London, Morgan House, när jag är på väg tillbaka till Sverige efter Warwick Folk Festival i slutet på juli. Fanns inga enkelrum kvar. Vad gör man? Men jag sparade £10. Hittade ett annat hotell i närheten, med dusch och toa på rummet och trots det lite billigare. Men ändå. Det känns alltid så tryggt att stiga in i lobbyn på Morgan House. Vi har bott där regelbundet i 10 år så det är lite som att komma hem.

Tittar sällan på nyheterna från TV 4 Väst. Tänker inte börja efter gårdagen. Vår lansering av "I Mellerud av alla ställen" framställdes som om det skulle råda sloganstrid i Mellerud. Allt det jag i intervjun sa om att det finns plats för två slogans och att det inte finns några planer på att ta bort "Hårda bud" var omsorgsfullt bortklippt. Tala om vinklad journalism.

Stackars elever i Nyköping. Komunen ska tillsätta en divisionschef för "Barn Utbildning Kultur". Ska barnen inte få lära sig de andra tre räknesätten?

Radio Väst vill ju ha bilder på frukostar. Publicerar min här istället. Ber er observera följande detaljer:
* Den specialimporterade tekannan, inköpt på numera nedlagda Woolworths för £8. Ja, jag använder tepåse, MEN! Tepåsen läggs i kannan, inte i koppen, och tepåsen läggs i först och vattnet hälls över den. Ingen tea-fishing här inte.
* Honungen är till för att lägga i teet, istället för socker. Inbillar mig att det är nyttigare.
Vill påpeka att varken mobilen eller glasögonen ska förtäras.


Theresa Andersson

Ni kan lyssna (och titta) på hennes MySpace-sida.

Eller titta på det här:


Mucho musika

Jag gjorde inte så mycket deklaration. Planerade ukulelekursen jag ska ha med pensionärer på torsdag istället. Insåg att min vanliga repertoar, med mycket halvaktuella popsånger på engelska nog inte riktigt skulle passa denna gång. Så det blev mest svenska. Hinner vi ska de få spela sig igenom följande ackord i tur och ordning: D A7 bm G em A och E7. Men det kanske är väl ambitiöst för drygt två timmar? Problemet är att man aldrig vet hur mycket de kan innan man träffar dem.

Det är väldigt svårt att hitta låtar på ett ackord. Jag kan bara två, barnvisan Kalle Anka (som egentligen ska ha två ackord, men man kan ju fuska lite) och Gudibrallans T-doja (från Gärdesfestplattan). Men den senare kan man ju inte spela med pensionärerna. Dessutom är det ett skumt ackord. Jag tror en kompis en gång analyserade fram det som G13add9 eller något liknande. Som sångaren säger när han introducerar låten: "Det är bara ett ackord, men det är ett d-a skönt ackord."

Har på väg till och från jobbet lyssnat på Eddi Readers senaste. Hon är absolut en av världens bästa sångerskor, som lätt glider mellan pop, folkmusik och jazz. Den senaste är ibland en återgång till det hon gjorde med Fairground Attraction på 1980-talet, kanske med ett litet stänkt av Ry Cooders samarbete med Flaco Jiminez instoppat. En del annat på skivan låter mer gammal härlig 40-talsjazz, fast utan blåsinstrumenten, och annnat ... Tja, ganska svårt att beskriva faktiskt. Det är musik helt enkelt. Lyssna själva.

Radio Väst har frukostvecka. Man ska skicka in bilder på sin frukost och så där. Minns hur en kompis kom hem från Tyskland där han turnerat med Haninge Storband (många år sedan) och berättade att de myntat begreppet "interkontinental frukost". En sådan ska ätas på tåg på kontinenten och består av (håll i er) en burk starköl och en Toblerone.
Själv är mina ljuvaste frukostminnen när Rachel i frukostrummet på Morgan Guest House (London) ler mot en och frågar: "Do you think you can manage two eggs then?"

Theresa Anderson fick en strålande recension i dagens SvD. 5 tärningsögon av 6 möjliga. Varför bryr jag mig? Jo, hon kommer till Mellerud 5 juli för en konsert i Kulturbruket. Grattis Bele som tagit hit henne.

Ber om ursäkt för den sena publiceringen av gårdagens blogg. Tryckte av misstag på utkastknappen istället för publiceradito på morgonen, och upptäckte det inte förrän jag kom hem från jobbet. Skärpning utlovas.

Jag börjar ...

Jag börjar nog bli kändis på allvar. Idag vid 12-tiden var TV4 Väst och intervjuade mig för ett nyhetsinslag om den nya slogan för Mellerud jag och några andra pushar för. Håll med om att "I Mellerud av alla ställen" låter bättre än "Hårda bud".
Så kolla in TV 4 Västs nyheter!

Sjukhusbesök kan vara svåra. Jag var kallad til "Radiologiska Kliniken" på Dalslands Sjukhus. (Pah! Radiologiska, jag som mest är med på TV!) Problem: Den existerar inte. Ingenstans på Dalslands Sjukhus finns det någon skylt med namnet "Radiologiska Kliniken" på. Däremot är det tydligt skyltat till röntgenavdelningen. Så jag gick dit istället, och det fungerade alldeles utmärkt.

Ikväll ska jag börja deklarera. Det är lite mer komplicerat när man är delägare i ett handelsbolag och dessutom har vissa inkomster man ska betala sociala avgifter för själv. Förutom den vanliga blanketten är det Blankett 4, inklusive räkenskapsschema, för bolaget, var sin N3A för frugan och mig för våra respektive andelar, samt en T1 för biblioteksersättningen. Det mest spännande är dock avslutninge

Mediakändis

Wow, loppmarknaden i lördags jag ansvarade för fick en helsida i dagens TTela. Och jag slapp vara med på bild, trots att jag uttalade mig. Är jag kändis nu?

YouTube är en av mina favoritsajter. Eftersom det som ligger där är liveklipp är YouTube mycket bättre än MySpace när man ska kolla hur bra en artist är på scen. Leta gärna rätt på en dam som heter Theresa Anderson där. Hon kommer till Mellerud i juli faktiskt.
Men läste i morgonens DN att YouTube går med förlust på 450 miljoner per år. Hade det varit svenska kronor så hade det nästan motsvarat Melleruds årsbudget. men nu var det i amerikanska dollar, så det blir väl mer Trollhättans. Tack Google för at ni låter sajten vara kvar ändå.

I avsnittet onödiga prylar läste jag i SvD om hur man i USA kan köpa en Evacuchute. Det är en fallskärm i miniformat som kan användas om man vid en terrorattack blir instängd i överdelen av en brinnande skyskrapa. Då sätter man på sig den, hoppar ut genom fönstret och landar sedan mjukt därnere på gatan. Tänk vad folk hittar på. Men jag tror inte jag behöver någon i Mellerud. Möjligen ta med mig en om jag ska äta en av de där enorma räkmackorna de serverar högst upp i Gothia Tower i Göteborg. Men hur ofta blir göteborgska skyskrapor utsatta för terrorattacker.

Dags för frukost och färd till Bäckefors där de ska röntga mitt krånglande högerknä. Hade ni läst detta på skämtbloggen (badjokes.blogg.se) hade jag lagt till att röntgen är när man fotograferar armen och får se benen, men det gör jag inte.

Söndagsblandat

I DNs söndagsbilaga dyker hon upp på en stor reklambild med sitt namn publicerat, Lisa Knapp. jag blir jätteglad. Men så tittar jag på bilden igen. Det är ju fel Lisa Knapp. Bilden visar tydligen Andreas Johnsons flickvän.
För mig är Lisa Knapp (uttalat utan K) en urduktigt engelsk folksångerska som gjorde sitt debutalbumför något år sedan. Hon inledde karriären med att göra floorspots på bland annat Cellar Upstairs i London. (Där jag också brukar dra någon låt ibland. Obs! Jag hävdar inget med detta konstaterande.)
Lyssna gärna på den riktiga Lisas MySpace-sida.

SvD har en lång artikel om ett av den moderna tidens gissel, längtan att vara någon annanstans och känslan att alltid vara på väg någonstans. Jag läser och nickar instämmande. För min morfar var resan från Lunnarp till lasarettet i Kristianstad (cirka 8 mil) så lång att han packade väskan dagen innan. Idag rafsar man snabbt ihop lite kläder samma morgon som Londonplanet ska gå.

Piratpartiet har fått flera tusen nya medlemmar efter Pirate Bay-domen. Gott om människor som tycker att de kostnadsfritt ska få snylta på det andra människor har lagt ner tid och pengar på att producera. Varför inte ett Skattesmitarparti, där vi kräver att få tillgång till utbildning, sjukvård och säkerhet utan att behöva betala skatt? Eller ett ätagratisparti?
Visst ja, det senare finns ju redan, fast inte som parti, utan som en samling kändisar som drar runt på premiärer och får gratismat.

Vi hade den första loppmarknaden på Torget i Mellerud igår. Det blev lika mycket en mötesplats som en loppmarknad. I hela området stod folk och samtalade, före eller efter att de köpt något att ta med sig hem. Fruns skörd blev drygt ett halv dussin ljusstakar, en groda med vidhängande kruka, ett träfat, några änglar och vad var det nu mera ...

Tack TV Guld för repriserna på Matador. Vi såg två avsnitt igår. (Sorry Babben med gäster) Det första visade utan pekpinnar och övertydlighet klassklyftorna i samhället på 1940-talet. När husan sätter sin medalj för 25 års tjänst hos familjen på grishuvudet förstår man henne precis.
Men det snyggaste på TV igår var nog West Hams kvitteringsmål mot Aston Villa. En riktig läckerbit. Undra om det var medvetet gjort eller det bara blev så.

Hjälp på vägen

Min ambition att gå ner i vikt har fått hjälp från oväntat håll. Frestelsen att vid fredagshandlingen köpa med sig var sin semla hem existerar inte längre. Helt plötsligt har alla butiker i Mellerud samtidigt slutat saluföra denna delikatess. Är de i maskopi, eller? Men, tack i alla fall.

Verkar ha ett konstigt virus i datorn. Det yttrar sig så att det kastar om bokstäver i orden jag skriver, och sudar ut dubeltkningar. Måste fråga sonen om han kan hjälpa mig att åtgärda det.

"Så ska det låta" är ett av mina favoritprogram, men kvaliteten skiftar, beroende på vilka artister som är med. Igår var Agnes, Vänersborgs stolthet med. Jag tyckte synd om henne. Hon var inte dålig, och hennes medtävlare inte heller, men de bara sveptes bort i det stormväder Sanna Nielsen och Johan Wester skapade. Jag gillar Hipp Hipp och har varit imponerad över Westers kunskaper i På Spåret, och nu visade han att han kan sjunga också. Att Sanna Nielsen kunde det, visste vi redan, men hon var snäppet vassare än jag trodde. Tillsammans bjöd de två på något av det bästa som någonsin setts i programmet.
Tips till Agnes: Nästa gång du ska vara med så kolla vilka du ska tävla mot, och välj en bättre medtävlare.

Så har Jessica (yes, that Jessica) skrivit en bok om sin svåra barndom. Tvekar om jag ska köpa den. I och för sig skänker hon och förlaget 20 kr för varje bok till Rädda Barnen (bra gjort Jessica!), men ... Jag kan ju alltid skicka 40 kr direkt till RB för att döva samvetet.

Bad day och nostalgi

Det finns dagar som man i efterhand borde stryka ur almanackan. Delar av gårdagen var sådan. Och då talar jag inte om spelningen vi hade för pensionärerna. Den var rolig. Och så kom ju både Eddi Readers senaste och den nya svenska versionen av Jesus Christ Superstar (med Ola Salos text). Och sonen dök oväntat upp hemma.
Men ...
- Vårdcentralen ringde. Blodtrycket, blodsockret och kolesterolet sammanvägt gör att vidare läkarkontroll är nödvändig. Medicinering väntar bakom hörnet.
- Grillningen gick bra, men givetvis välte jag ut ett glas med Oxford Gold innan vi kom igång.
Och värst av allt:
- Planerna för en kort Sverigeturné för Bob Fox i november sprack när Kulturbruket tackade nej till att boka honom för den konsert som hela turnén skulle byggas upp runt. Beklagar alla hans fans här i Dalsland som får fortsätta vänta på hans återkomst. Men det kanske går nästa år. Och vi får trösta oss med att svensk-danska Habbadam (som förresten är goda vänner till Bob) dyker upp på spelmansstämman 29 augusti och att vi har ett suveränt startfält till gitarfestivalen i oktober.

Men mina bekymmer är nog inte lika stora som Richard Curtis. Efter ett antal komedisucceer (varav tre tillhör mina absoluta favoriter) har hans senaste film blivit en riktig kritikerflopp. 2 tärningsögon i SvD i morse, och DNs 3:a i betyg motsvaras på intet sätt av texten i recensionen. Tryckfel? Har DN rätt har filmen dessutom föregåtts av usel musikresearch. Men inga träd ska väl få växa upp i himlen.
Filmens tema, piratradio, fick mig osökt att börja humma på reklamjingeln för Broddmans, en butikskedja som gått i graven för länge sen. "Vi vill gå til Broddmans, Broddmans, Broddmans" sjöng de mellan låtarna på Radio Syd, som man kunde lyssna på uppe i morbror Rolles rum (han var bara fem år äldre än jag) när man på somrarna var på besök hos mormor och morfar i Lunnarp. Måste vara ungefär 45 år sedan, men jingeln bet sig fast.
Jag köpte förresten mina band till bandspelaren (några av er kanske minns de där stora rullbandspelarna man hade på 1960-talet och ett tag framåt) på just Broddmans vid Hötorget. Bandspelaren tjatade jag mig till med motivet att den skulle vara bra att ha när man pluggade franska. Tänk vad föräldrar var lättlurade på den tiden. Men den var med och skapade ett musikintresse som står sig än, 39 år efter att franskstudierna avslutades.

Vadå nyhet

Oppositionen är kritisk mot Anders Borgs vårbudget förkunnar tidningarnas webbsidor. Och nyheten var? Med valår näst höst, vem hade trott att oppositionen skulle vara positiv, oavsett vad budgeten innehåller?

Dusty surar. Vem är Dusty? frågar vän av ordning. Jo han är den hobo jag köpte för drygt två veckor sedan i England och som inte finns med på någon av bilderna jag la ut på bloggen igår kväll. Får fixa till det.

Dagen väntar. I eftermiddag ska jag vara sant kompledig. Visst, går ifrån jobbet dryga timmen för att kompa Stellan när han ska sjunga för pensionärer. Snart sitter man väl i publiken när sådant händer.

Några bilder

Besättningen på räddningsbåten vid Sandhammaren någon gång för drygt 100 år sedan. Min farfars far tredje från vänster.
Livräddningsbåten vid Sandhammaren för drygt 10 år sedan. (Dålig avfotografering av ett historiskt foto.) Min farfars far är nummer tre från vänster.

Tre av mina fyra
Tre av mina "gamla" hobos. En saknas på bilden. Han köptes efter att fotot togs.

Deras tre nya vänner som dök upp igår. De väntar på att få närma sig whiskyn.
Deras tre nya vänner som anlände med posten igår.

Pigg och vaken

Nästan i alla fall, trots Svenska Dagbladets nesliga fadäs idag. Gillar att läsa skivrecensionerna, framför allt de gånger man känner igen namnet på någon av artisterna. Och de publiceras i de flesta tidningar på onsdagar (utom i NWT av någon oförklarlig anledning, kanske för att de vill lyssna på skivorna innan de skriver, onsdagar är nämligen den dagen skivorna släpps). Och vad gör SvD idag? De glömmer att skicka med kulturdelen. Nu får jag sväva i okunnighet om hur många tärningsögon Moneybrother fick av dem. (3 av DN. Inte för att jag är speciellt intresserad av honom, men jag käner igen namnet.)
SvD är förresten roliga. När alla andra håller fast vid den femgradiga skalan, troligen utifrån den femgradiga betygsskala som togs bort för snart 15 år sedan, kör de med en sexgradig, i form av tärningsögon. En bra sak med det är att recensenten tvingas ta ställning. Det går inte att komma undan med en medelmåttig trea.

Igår kom mina Hobos från England, de där figurerna jag har beställt. Nu har jag sju stycken, förhoppningsvis den största samlingen i Sverige. Han som tillverkar dem har försäkrat mig om att de gillar placeringen de har fått, "on top of the whisky cabinet".
Bara plastbubblet de var paketerade i var värt en stor del av portot (£30) jag betalade. På engelska postkontor kostar en rulle plastbubbel £2.69 och här var minst två rullar (fast i mindre bitar).

Arbetslöshetsskapare

Nyss hemkomna från Slåne. Trafiken var ovanligt lugn för att vara en Annandag påsk. Inte heller var det särskilt mycket folk på IKEA i Kållered. Lugnt i restaurangen och mycket små kassaköer.
Frun noterade en ny trend. Allt fler, framför allt barnfamiljer, parkerar vid IKEA, går in och äter, och drar sedan vidare utan att handla. Men vem kan klandra dem? På väg någonstans är valet ofta McDonalds eller IKEA, och när en vuxen får 15 köttbullar med sylt, sås, och potatis, dricka, sallad och kaffe för ungefär samma pris som en Big Mac & Co är valet enkelt. Själva åt vi laxfilé respektive fläskkotlett, var sin efterrätt, sallad, dricka och kaffe till frun. Notan hamnade på 176 kr, obetydligt mer än om vi suttit och ätit hamburgare i papper och pommes frites i små påsar och velat ha dessert och kaffe till. Ett litet pris för att få sitta ner och äta på riktig tallrik.

Jag är lite ambivalent inför det jag gjorde när jag kom hem. Jag bytte en trasig baklampa på bilen. Faktiskt första gången på minst tio år jag ger mig på att skruva på en bil, och jag är stolt som en tupp (vilket passar bra under påsken).
Samtidigt inser jag att jag genom mitt agerande har minskat tjänsteunderlaget för vår verkstad. Hur skulle det se ut om alla fixade sina bilproblem själva. Då skulle ju bilmekanikerna bli arbetslösa.
Det finns alltid två sidor av varje mynt.

Fel väder

Hela Sverige har sol och varmt, utom sydligaste delen av Österlen. +6 och dimma var inte riktigt vår idé om att möta våren i söder. Men vi har varmt och skönt inomhus.

Österlen håller på att förvandlas till en enda stor loppmarknad, utspädd med konstnärer. Överallt man åker är det skyltar om loppis. Det är idrottsföreningar, privatpersoner och allehanda andra. Bara välja och vraka.
Men Skillinge IFs är något alldeles extra. Öppet två timmar i månaden i några gamla hamnmagasin. Mängder av prylar och tjockt med folk. Vi spenderade 210 kr för fyra fina ljusstakar, fyra romaner och Bonniers konversationslexikon från 1925-29 komplett i 12 band. Ytterligare ett uppslagsverk till samlingen. Det äldsta hittills.

Eftermiddagen ägnades åt konsert i S:t Nicolai Kyrka i Simrishamn med Simrishamns återuppståndna (passar bra på en påskdag eller hur) orkesterförening. Cirka 20 personer i blandade åldrar som spelade lättsam klassisk musik, som Water Music, lite Bach, Roman och sådant. Och vi hittade ett nytt favoritstycke, Epilogen ur Lars-Erik Larssons Vintersaga. Bra och rolig konsert på alla sätt. Ett extra plus för att de hade en presentatör som berättade lite om musiken de spelade.

Påskafton

Vi struntade i konstrundan på Österlen idag. Men vi var nog ganska ensamma om det. Vägen mellan Tomelilla och Simrishamn var full av bilar, och nere i Brantevik var det riktigt trångt. Det bästa med konstrundetrafiken är att folk kör långsamt. Alla spejar hela tiden efter de små gul-röda bollarna som skvallrar om att här finns en ateljé.
Men vi kanske skärper oss imorgon och besöker någon efter den stora loppmarknaden i Skillinge. (Får inte bommas om man är på Österlen den söndag i månaden när de öppnar portarna. Sist köpte jag ett helt uppslagsverk för en hundralapp, och frun har hittat tjusiga gjutjärnljusstakar för några tior.)

Bo Ohlsson är Tomellillas största utflyktsmål (men ni ska inte bomma Hasse & Tage-museet). Affären har blivit sämre. Priserna är inte alls så låga som de en gång var, och när det gäller kläder har sortimentet minskat kraftigt. Men vi blev ändå av med några hundralappar. Bäst är dock frukt- och grönsakstältet utanför. Och på Staoilmacken en kilometer västerut kostade bensinen bara 10,74 litern.
Dagens fynd var dock Mackmyra-whiskyn frun hittade på Systemet i Tomelilla. Tydligen har det inte gått upp för skåningarna vilken raritet det är för de hade flera flaskor kvar i lager.
Och sedan hör det till att en solig vardag sitta nere i hamnen i Simrishamn och äta det man köpt i den närbelägna grillen.

Ha en fortsatt bra påsk.

Rötter

"You're never gonna grow without you roots" sjunger Steve Knightley i Show of Hands Roots. Så idag har jag faktiskt sökt mina rötter. För var har man egentligen sina rötter om ens livsresa har tagit en igenom sex olika landskap och det inte finns någon plats där man har bott i närheten av halva sitt liv? Kanske där släkten kommer ifrån, dvs Österlen.

Vi var vid Sandhammaren och tittade på livräddningsbåten och livräddningsstationen där. På bilden från början av 1900-talet som visar roddarna uppställda i prydliga kostymer på och i båten är min farfars far nummer tre från vänster. Han var roddare där i mer än 30 år, och min pappa är med och arbetar för att göra denna bit av den skånska sydostkustens historia mer tillgänglig för oss besökare. En mor med sina två små döttrar kom förbi, och jag kunde stolt visa min släkting på bilden.
Sedan var vi uppe vid Östra Hoby Kyrka, en av de vackraste på Österlen, med anor från 1100-talet och tittade på gravar. Farfars far, roddaren ligger där, liksom farmor och farfar, och mamma. En plats att komma hem till när rotlösheten sätter in.

Österlen har mött oss med fint väder. Solen sken på stranden och Sandhammaren i förmiddags, och hade mina bröder och min far varit mer grillmindiga hade vi nog löst kvällsmaten på så sätt. Men nu ska lillbrorsan iväg imorgon tidigt så vi kör påskbordet ikväll istället. Med ägg specialimporterade från Mellerud.

Glad Påsk på er alla.

Kväll på Österlen

NWT recenserade den nya Eddi Reader-skivan i morse. Jag rusade genast till datorn för att beställa den. Första märkligheten var utgivningsdatum. CDon hävdade att den skulle ges ut 10 april, dvs på Långfredagen. Vem ger ut CD då?
Sedan funderade jag kring priset. 178 kr inklusive porto. Vill minnas att när vi köpte vår första CD-spelare, i februari 1987, för 22 år sedan, kostade en normalpris-CD på NK i Stockholm 165 kr. Det var då jag som studierektor på en skola med 700 elever hade en lön på hela 13 000 kr i månaden. Inte mycket till inflation. Och på den tiden var det ingen som laddade ner musik från Internet eller piratkopierade CD med hänvisning till att det var för dyrt att köpa.

Vi körde 50 mil, från Mellerud till Borrby Strand idag. Märkligt lite folk, och nästan ingen matkö, på IKEA i Bäckebol. Lite mer drag på Coop Forum i Halmstad, men ändå lugnt i cafeterian.
Men det märks att vi kommit söderut. Här har fälten hunnit bli gröna, och blommor som ännu slumrar i Mellerud har hunnit slå ut. Hoppas vädret håller i sig. Stranden mellan Mälarhusen och Kyl är helt suverän att promenera längs. Man kan faktiskt ta sig hela vägen till Sandhammaren om man vill. Drygt en mil obruten sandstrand. Vem behöver Thailand och Turkiet?


Bristande logik

Såg några minuter ishockeyfinal igårkväll, efter att veckans Beck var avklarad. Saknade logiken i att ett lag åker omkring med reklam som säger "Löfbergs Lila" placerad på mökrgröna tröjor. Färgblindhet kanske? Men grattis Färjestad till SM-guldet. Kul att även Öland får vara med i dessa sammanhang.
Så kan man undra över vilken uppfostran mina barnbarn får. Den äldre såg min vackra Brynäströja och tyckte att morfar behöver en ny, för det laget går det inte så bra för. Följer han inte med i damishockeyn?

Svenska folkets resvanor har kraftigt förbättrats det senaste året. I alla fall deras påskresvanor. London har på ett år gått från det 6:e till det 3:e populäraste påskresmålet för svenskarna. Själv avvaktar jag till midsommar med att åka dit igen, och då med barnbarnen i släptåg (trots bristande kunskap om ishockeytraditioner).
Istället drar vi söderut, till mitt hemland Skåne, under påsken, medan huset ockuperas av studenter från Göteborg. Visste ni förresten att vissa forskare hävdar att skånska inte är någon dialekt, vare sig till danska eler svenska, och heller inte är en blandning mellan de två. Nej skånskan har status av eget språk. Det ni!

Påskbloggning eller inte? Tja, vem vet. Så titta in här då och då.

Nationalsånger

Letade efter Estlands nationalsång igår. Texten återfanns snabbt på Wikipedia, men musiken? Hittade noterna på biblioteket, men då i form av Finlands. Visste ni att Finland och Estland har samma melodi till sina nationalsånger, men givetvis olika texter. Så småningom gav jag mig in på YouTube, och mycket riktigt. Där fanns ett otal versioner; solister, körer och blåsorkestrar. Hur löste vi egentligen sådant här innan Internet fanns?

Passade också på att riva de sista bitarna av staketet mot vägen. Vissa bräder var så murkna att det bara vara att dra lite i dem så lossnade de. Andra fick sågas loss. Och några av stolparna står skam till sägandes kvar. Gick inte att få upp. Tar dem senare när jag ska gräva upp området för att anlägga en liten mur.
Själva rivandet är ganska roligt. Ger utlopp för min latenta destruktivitet. Men att stå och plocka ur spiken ur de bortrivna brädorna är desta tråkigare. Varför har man ingen son hemma längre som kan beordras till sådant?

Vi hann med att se det femte avsnittet av Morse innan vi somnade. Konstaterar att hans drickande är mer uttalat i de tidiga avsnitten, som scenen i nummer fem där han anländer till puben precis när pubägaren har ropat "Time" och all servering har upphört.
En tydlig tidsmarkör förresten, att avsnittet är inspelat medan engelska pubar fortfarande stängdes några timmar under eftermiddagen. Margret Thatcher var den som avskaffade ofoget, något som fick en Thatcherhatande, men ölälskande vän (själv politiker för Liberals) i Swansea att börja tvivla på sitt livs mission, att få bort järnladyn från makten. Det sägs att även solen har fläckar, och därmed var det bevisat att även det djupaste mörker innehålker små ljusglimtar.

Ny vokabulär

Jag lärde mig en nytt ord igår. "Inmarschknatte" Smaka på det. "Inmarschknatte"
Det är Svenska Fotbollförbundets officiella (jag lovar) benämning på de där små spelarna som går hand i hand med de som ska utkämpa matchen vid inmarschen. Vad de har för funktion förutom att skänka en viss gullighet åt procedurerna för matchen är höljt i dunkel. Det står inte ens i den tjocka manual förbundet skickar ut till dem som ska ordna landskamper.
Oh yes. Det ska bli landskamp i Mellerud tisdag 28 april ska Rådavallens gräsmatta beträdas av Sverige och Estland. Inte A-landslagen, men P17, och det är inte så illa. Det är morgondagens stjärnor som kommer hit. Om 5-6 år kan man sitta framför TV:n och konstatera: "Honom såg jag på Rådavallen när han var bara 17 år." En replikmöjlighet värd entréavgiften bara den.

Tänk så olika världar vi lever i. Hade möte om gitarrfestivalen igår och ingen av de närvarande, förutom jag, hade sett Ukulele Orchestra of Great Britain. Så vi tittade lite på DVD först. Tre nya fans är skapade. Får jag provision?
Och även gitarrmässigt lever vi i olika världar. När jag pratar lyriskt om Richard Thompson, Martin Simpson, Dick Gaughan, Bob Fox och andra engelsmän (och skottar), nämner de xxxx, yyyy och zzz (jag och namn alltså) från Amerika. Kul att vidga varandras vyer.

Skriver deta på fastande mage. Får inte äta något förrän efter provtagningen kl 08.15. Så nu blir det inte mer.
Men för er påsklovslediga. Här komer en av musikhistoriens roligaste minutrar.


Snart påsk

Ja, någon rubrik ska man ju ha ...

Vad har GP och DN gemensamt? Jo, båda har idag en dubbelsidig  bild på Göteborgs nya fotbollsarena, ni vet den som heter Gamla Ullevi, eftersom den drygt 50 gamla arenan strax intill ska kunna fortsätta heta Nya Ullevi. Förvirrande? Tja.
I Skara hade de en ramsa för att hjälpa en hitta skolorna för tonåringar: Katedralskolan är den som ligger längst från Katedralen, Djäkneskolan är den där det inte längre går några djäknar och Teglaskolan är den som inte är byggd i tegel. Det sista var en sanning med modifikation. Det fanns någon enstaka tegelvägg även där, och förresten gick det inte några djäknar längre på någon av skolorna.
Men i Göteborg får det väl bli: Nya Ullevi är den gamla arenan, medan den nya heter Gamla Ullevi. Lika logiskt som att man inte får köra på "the right side" i England, utan på "the one that is left".

Gjorde en bom igår. Skulle till Dals Långed. Tre vägar att välja mellan. En kort, men mycket (extremt) slingrig över Brudfjället. En till kort rakt genom skogar och längs sjöar, men grusväg. En lite längre, men stor och fin. På ditvägen valde jag av klimatskäl (mindre bensin) den korta skogsvägen. Det skulle jag inte gjort. Den är nämligen till största delen grusväg, med snö kvar längs vägrenarna. Min från i fredags kväll så omsorgsfullt tvättade bil var vid framkomsten skitigare än innan jag tvättade den i fredags.
Tog den snabba stora vägen hem för att hinna skölja av bilen igen.

Vi har hunnit till nummer 4 i Morseboxen. Bara 29 avsnitt kvar. Det tar sig.

Vårpremiärer

Vilken härlig vårdag vi hae igår. Runt +15 och sol. Synd bara att jag var tvungen att ägna delar av den åt skrivande och tvättstrykning. Men vi hann en del annat också.
* Vi hade vårpremiär när det gäller att hänga ut tvätt.
* Och så hann vi med första grillningen. Man känner att våren är kommen när grillröken sprider sig och potatissalladen gör sin årsdebut utomhus. Den gick bra till hamburgarna. Men det tog tid att få glöd. Det verkade som om grillkolen var sur över att ha varit inlåst i förrådet över vintern.
Och det gamla äppelträdet som bara gett 3-4 ätbara äpplen per år är numera bara en stubbbe, låt vara ganska hög stubbe. Det finns gränser för vad man klarar med en halvslö fogsvans. Men det murkna staketet är rivet. Återstår bara att plocka ur spikarna ur brädbitarna.

Och så var det ju allsvensk fotbollspremiär. Kombinerade stryktning med att se Elfsborg-Hammarby. Som vanligt hade kommentatorerna bestämt sig för vilket lag som var intressantast och ägnade mest prattid åt Boråsarna. Och visst, de hade det mesta av spelet, men det snyggaste målet, och enda spelmålet, var Hammarbys. Elfsborg behövde två straffar för att göra ett mål.
Inte konstigt förresten att Häcken förlorade. Jag klippte ju den på eftermiddagen. (Obs! Skämt.)

På kvällen såg vi Titti Sjöblom och hennes make Ehrling (inte Sjöblom). Åter igen ett bevis på att enkelhet fungerar. Det behövs inte blinkande lampor, noga uttänkt koreografi, märkliga kläder eller fläktar. Två sångröster och en gitarr räcker bra om låtarna är bra. Musiken står för sig själv.
Titti är en urstyv sångerska, med en av Sveriges vackraste röster. Men kvällens överraskning var Ehrling. Underbart gitarrljud och jättefint gitarrspel. Dessutom är han en icke oäven sångare, och så får han liv i gamla slitna roliga historier.
Synd bara att den yngre publiken inte hittade dit. Vi sänkte nog medelåldern en bra bit genom vår närvaro, och då valde den besökande sonen ändå att stanna hemma.

Självvald arbetslöshet

Det går nog ingen nöd på Svennis. han får mer än 30 miljoner i avgångsvedelag från Mexiko och han fick enligt uppgift 14 när han sas upp i Manchester City. Kanske en affärsidé, ta jobb som fotbollstränare, se till att det går dåligt och få ett fett avgångsvederlag. Jag är ju faktiskt Steg 2-utbildad fotbollstränare och har under en hel säsong tränat ett damlag i division 5. (Samt cirka 15 år med ungdomslag.) Precis som Svennis förklarar jag mig härmed öppen för anbud från England, gärna någon bra Premier League-klubb. Jag har hittat ett tjusigt hus på en ö i den konstgjorda sjön i Regents Park, så Arsenal eller Chelsea vore inte helt fel. Come again boys, som vi säger på perfekt svengelska.

Annars sattes idén i verket i musikbranschen av Sex Pistols 1976 (eller var det 1977). De gjorde sport av att skriva feta kontrakt med stora skivbolag, ta emot ett rikligt förskott och sedan leverera en första singel som bolaget vägrade ge ut, och som gjorde att kontraktet bröts utan att de blev återbetalningsskyldiga. Både A&M (som Herb Alpert var delägare i) och Virgin gick på det hela, men det sprack när de kom till EMI. De förklarade sig nämligen villiga att ge ut "Anarchy in the UK" med startraden: "I am an antichrist".

Det finns flera yrkesgrupper som tydligen arbetar för att göra sig själv arbetslösa, dock utan att få feta avgångsvederlag.
Jag var på banken i torsdags för att föra över pengar till sonen och få ett kontoutdrag som var längre än det bankomaten ville leverera. Kassörskan övertalade mig att ansluta mig till telefonbanken, där jag hemifrån kostnadsfritt kunde göra dessa ärenden. Och vad tror hon händer när alla kunder är med i telefonbanken. Hur många av hennes sort kommer det att finnas kvar? Och hur många blir kvar på bankgirot när vi alla accepterat att betala för att själva göra deras jobb via Internet? Tala om att binda ris åt egen rygg.

För att inte tala om tandläkarna, som i årtionden arbetat på att hjälpa folk att slippa hål, och därmed minska sitt eget kundunderlag. Men de har ju åtminstone kvar tandregleringar och tandblekningar att arbeta med.
Grundprincipen för att behålla sitt jobb är att göra sig oumbärlig, visa på att det man själv gör är något som behövs, och att man själv är bästa person att göra det, inte att förklara för andra hur enkelt de själva kan utföra ens arbetsuppgifter.

Svennis

Vilken bom. Började skriva på dagens blogg igårkväll, men tryckte på publicera för tidigt. Så här kommer ett kort inlägg till.

Arbetslösheten bland svenskar ökade med en igår när Svennis fick sparken som Mexicos förbundskapten. Även om det säkert inte går någon nöd på honom ekonomiskt tycker jag lite synd om karlen. Han är lite underskattad.
Han fick sparken från England, som av någon anledning tror att deras landslag tillhör världseliten. Den nya tränaren har höjts till skyarna. Och i onsdags lyckades man besegra Ukraina på hemmaplan med hela 2-1, efter ett segermål i 85:e minuten. 2-1 mot Ukraina, hur stort är det? Ett Ukraina som, om jag minns rätt, fick stryk med sådär 3-0 i lördags mot en nation utan anspråk på att tillhöra världseliten.
Och så sparkades han från Manchester City efter att laget bara kommit på 10:e plats i Premier League. Hur gick det sedan? Jo, efter flera stora värvningar och med ny tränare ligger laget på just 10:e plats i PL.
När ska de som äger fotbollsklubbar och de som leder fotbollsförbund fatta att det är långsiktigheten som lönar sig. Titta på Manchester United, i toppen år efter år, trots/tack vare att man inte bytt tränare på över 20 år och att man inte byter ut stora delar av laget varje år. Och man kan tycka mycket om Lasse Lagerbäck, men under hans ledning har landslaget nått betydligt större framgångar än spelarmaterialet motiverar. han ser till att 1 + 1 = 3 gång på gång.

Det bästa Svennis gjort, i mina ögon, är dock varken en fotbollsmerit eller hans förmåga att attrahera kvinnor.
På en resa till en bortamatch gnällde Lazios spelare över att de tvingades åka buss. De klagade på hur hårt och tufft livet som fotbollsproffs var. När de passerade ett vägarbete stannade Svennis bussen, uppmanade spelarna att titta på gubbarna som arbetade vid vägkanten och förklarade ungefär så här: "De har det tufft. De sliter i värme och avgaser 8 timmar om dagen för en lön som är en bråkdel av er. Ni har inget att gnälla över."
Bra rutet!

Tuffa tider

Det blir tufft för Gefle IF, som min barndoms stora idoler, i årets allsvenska om man ska tro Aftonbladets genomgång av lagens spelsystem. Andra lag spelar 4-3-3, 4-4-2, 4-1-3-2 och så vidare. Gefle ska enligt tränaren spela 4-2-2. Är det inte att ge motståndarna väl många fördelar om man bara ställer upp med åtta utespelare?

Jag tror att fenomenet särskrivningar, ni vet att skriva sjuk syster och liknande, till stor del beror på sms-vanorna. Ibland känner inte telefonen igen de långa sammansatta orden, och då är det lättare att särskriva dem än att redigera ord och spara i sin ordbok. Sedan spelar säkert influenserna från engelskan in en del.
Gårdagens rekord i dum särskivning hade faktiskt blogg.se som på sin första sida i en ny rubrik talade om "Talang juryn". Är det juryn som är en talang eller? Felet upprepades flera gånger i artikeln. Har de inte korrekturläsare?


Kärlek och amerikaner

Så kul för Linda Rosing att hon hittat "den rätte för Rosing", även om vissa tidningar påstår att de inte är kära. Men vem trodde väl att man skulle kunna hitta sin riktiga livskärlek i ett TV-program.
När jag var betydligt yngre, och relativt nyförälskad, fick jag via en präst lära mig distinktionen mellan förälskelse och kärlek. Förälskelse den vaknar snabbt, flammar upp och om man har tur utvecklas den till kärlek. Förälskelsen är övergående, men kärleken är långvarig. Att vara kär i någon kräver mer än förälskelsen. Förälskelsen kan tändas av ett par vackra ögon, kärleken är till hela personen. Och den är svår att förklara.

Igårkväll hade vi en intressant diskussion kring hur man ska locka svenskamerikaner med rötterna i Dalsland att komma och hälsa på vårt landskap, och hur man i största allmänhet får amerikaner till Sverige. Ett av medlen är att betona svenskheten. En amerikan kommer knappast till Sverige för att äta på McDonalds, men vi kanske kan locka hit honom/henne med sill, ägg och knäckebröd.

Aprilskämt

Låt mig först konstatera att gårdagens Aktuellthyllning till Jarl Alfredius var bland det bästa jag sett på TV på många år. Ömsint och med humor.
Och full credit till Ttela för dagens aprilskämt.

Nej jag ska inte hitta på något eget aprilskämt nu, bara återge vad jag anser vara ett av de bästa genom tiderna.

I slutet på 1970-talet behagade skolledningen på Brandbergsskolan skämta med elever och personal. I skolans veckoblad skrev det att alla elever skulle infinna sig på skolgården på förmiddagsrasten prydligt klädda och kammade eftersom skolan skulle flygfotograferas.
Där kunde det ha slutat om det inte vore för Suzie, en av lärarna på mellanstadiet, vars pappa var meteorolog på Berga örlogsbas. Ett kort samtal och allt var fixat.
Kl 0940 närmar sig en militärhelikopter skolan, men ingen tar notis. Det var inte ovanligt att de övningsflög i området. Notis tas inte förrän helikopterna stannar upp ovanför skolan och en man i säkerhetssele hänger ut, tar fram en kamera och knäpper en bild.
Framåt eftermiddagen kommer en motorcykelordonnans till skolan med ett foto på några förvånade elever i rökrutan samt en faktura. Den senare inkluderar hyra av helikopter, lån av luftutrymme från Tullinge flygflottilj, kostnad för manskap samt för en film och fotopapper. Slutsumman är på 25 000 kr, en enorm summa på den tiden.
Vilda panik utbryter på skolexpeditionen. Hur ska man klara detta? Till slut tar någon sig modet att ringa Berga för att förklara att skolan inte beställt någon fotograferingen. Den som svarar uppmanar bara skolan att kolla fakturans datum.
Hela historien, inklusive fakturan, presenterades i nästkommande veckoblad,under titeln "Berga skickar luftfaktura".

Ett aprilskämt till med skolanknytning finns på min skolablogg. http://nyttomskola.blogg.se

RSS 2.0