Kända svenskar
Utifrån en händelse igår funderar jag lite kring hur vi svenskar ser på när andra från vårt land blir berömda internationellt. Svensk avundsjuka? Eller har vi dålig nationell självkänsla?
Å ena sidan skriver tidningarna om minsta internationella framgång och får det att låta som om alla i världen nu känner till det. Å andra sidan är många av oss snabba att förminska det hela.
Jag minns när ABBA var som störst och vi proggare avfärdade det hela som kommersiell skit. Det första som fick mig att börja fundera annorlunda var när Eric Stewart i 10 CC på en konsert i Stockholm skällde ut oss i publiken för att vi buade när han spelade introt till Mamma Mia. Tydligen var ABBA stora förebilder för 10 CC, medan man i Sverige inte kunde lyssna på båda, det var antingen eller.
Andra grundskottet mot min motvilja kom 191 på en teater i Swansea. Tillsammans med några ungdomar såg jag en turnerande "jukeboxmusikal" innan begreppet var uppfunnet. Det var historien om en man som sålde sin själ till djävulen mot att nå framgång. Musiken var kända 70-talslåtar, David Bowie, Sex Pistols och så vidare. Men de hade bara lånat en låt från varje artist eller grupp, utom från ABBA. I showen framfördes fem ABBA-låtar! Och inte bara det. Så snart det var en ABBA-låt sjöng hela publiken med. Det var då det gick upp för mig hur stora de var i England. Och Mamma Mia går fortfarande, efter över 20 år som musikal i London.
Igår var vi ute i Greenwich. Intill Cutty Sark Station (DLR) låg en Waterstones, min favoritkedja i England. Den var bara en bråkdel så stor som den på Piccadilly Circus, men gjorde trots det ett kraftigt ingrepp i plånboken. Jag skulle bara ha boken om mannen som har hand om korparna på Towern, men kom ut med fem böcker, inklusive en bok om Händels år i staden.
Aha-upplevelsen kom dock från en bokhylla intill trappan till övervåningen, en hylla som ingick i barnavdelningen. Med framsidan utåt stod där fyra böcker med Greta T på omslaget. FYRA! Det var tre fler än böckerna om ABBA på musikavdelningen. Jag har ju sett henne läxa upp FN-delegater, prata med andra världsledare, hört henne citeras på brittisk nyhets-TV, men på omslaget på fyra nyutkomna barnböcker. Jag insåg nu vilket genomslag hon har fått. Engelska skolbarn förväntas veta vem hon är. Grattis!
Lite längre bort låg dessutom Hans Roslings fantastiska Factfulness i engelsk upplaga. Även den presenterad som en rekommenderad bok.
Kul att fler än deckarförfattarna får representera Sverige i Englands största bokhandelskedja.
