ukulelemorfar

Satte mig framför TVn med målet att stödja Radiohjälpen med 8,50, men det sket sig. Låt oss ta det "Beat for Beat, Tone for Tone", som norrmännen kallar "Så ska det låta". Jag skriver bara numren, ni vet väl redan vilken låt och artist som döljer sig bakom varje.
Man kunde ju inte rösta på Petra Medes snack med artisterna innan resultatet presenterades. Måste fixa skivan med Malena Ermans tyska tolkningar av Markoolio.

1. Litar de inte på att Agnes kan sjunga eftersom de totalt dränker hennes sång med bakgrunden. Dagens första exempel på ett ständigt nutida schlagerfenomen, sista refrängen sjunger kören melodin medan sångerska/sångaren wailar. Det var riktigt fräckt en gång för tio år sedan.

2. Piloterna var mer gymnastikuppvisning än musik. Kanske något för Let's Dance? Och visst sjöng den där vitklädda lite småfalskt på verserna.

3. Är det någon som på allvar tror att Europa föreslår charmen med gotländska? Hör de skillnaden? Men Susanne har en bra röst och numret var befriande fritt från dansare. Men varför klä stackaren i ett lila tält?

Man kan fråga sig om Petra Mede egentligen gillar programmet hon leder. Hon låter ständigt ironisk? (Vilket jag tacksamt noterar.) Men hennes slängar mot Anna Book var härliga.

4. Minns ni "Killing me softly", Roberta Flacks hyllning till Don McLean. Den var bättre. Här var det en häftig vers, men en märkligt tam refräng som sänkte låten. Det mest spännande var om norskans bröst skulle hålla sig i sitt fodral hela låten igenom.

5. Endast Sverige svenska dansband har, och tur är väl det. Delfinalens obligatoriska inslag av Benny Anderssons Tjajkovskipianokaskader från Waterloo dök upp redan i introt. Och så ett annat utslitet trick, en falsk refrängstart följt av en tonartshöjning. Formulär 1A och lika spännande som avslagen Coca Cola eller ett billigt rödvin. Och varför engelsk titel på en svensk låt? Gör de tvärtom i Moskva, svensk titel men engelsk text.

6. Måste Fredrik Kempes stela leende alltid se så elakt ut? I övrigt en härlig låt med en stor sångerska (jag menar rösten). Men varför ha med två halsduksviftare vars enda uppgift verkar vara att störa kören.
Förresten borde Carola få provision varje gång hennes fläkt används i Melodifestivalen. Då vore hon en mycket rik dam nu.

7. Lite Brasse Brännström över det hela. Ni vet, sockerkaka är gott och falukorv likaså, så sockerkaka med falukorv måste bli jättegott. I musiktermer, alla gillar latinopop och rap är ju populärt, som om vi kombinerar det, så ... Platt fall.
Och återigen var vi förflyttade till Friskis & Svettis.

Ballongsförsäljning verkar vara en växande bransch på många orter.

8. Återigen wailasistarefrängtricket. I övrigt säger jag bara: Vilket slöseri. Dränka en av Sveriges bästa operaröster med discodunk. Varför inte utnyttja hennes särart på ett bättre sätt?

Darins version av "Se på mig" var en verklig höjdare.

Mitt tips:
* Lyssna på Anders Berglund! Tillbaka med riktiga musiker i kompet. Nu är det mest syntar och trummaskiner.
* Förbjud dansare och fläktar!
* Skippa formulär 1A, ni vet intro, vers, refräng, vers, refräng, stick, falsk refrängstart, tonartshöjning, sista refräng med wailande. Jag trodde Markoolio avrättade den formeln för något år sedan med "Värsta Schlagern".

Men jag har i alla fall kvar mina 9,90 (1,40 går ju till något annat). Kanske ska sätta in en tia på Radiohälpens konto istället. Kom osökt att tänka på slutklämmen i Time Outs recension av Queenmusikalen "We Will Rock You": "Do not give them your money!"

SvD avslöjar idag på förstasidan hur vissa artister i Melodifestivalen mobbas. Dan Backman skriver att "Idol-Agnes måste gå till Globen". Tyvärr förklarar han inte i artikeln i nöjesdelen varför vår kära Vänersborgs-idol straffas på detta sätt. Kan det vara för att hon i en veckotidning, eller om det var en kvällstidningsbilaga, de är ju svåra att skilja åt nu för tiden, talat ut om att hon levt dubbelliv i Stockholm? Frågan är också om hon tvingas att gå hela vägen till Globen även om hon inte går vidare från dagens uttagning. Inte heller förklaras var hon ska starta sin promenad mot Globen. Om hon bor kvar i Stockholm är det ju inte så långt.

Efter att ha läst DN har jag bestämt att hålla hårt i plånboken idag. Kronan faller tydligen hela tiden, och efter gårdagens kontanthandlande har jag hel sju enkronor och det måste, om jag ska tro DN, stor risk för att min plånbok ska ramla ner på golvet. Vidarebefordrar tipset med glädje.

Fick verkligen kolla i almanackan att det inte är första april. I ett debattinlägg i SvD berättas om att ett forskningsprojekt i musikvetenskap har fått en halv miljon av Vetenskapsrådet. Projektet ska undersöka trumpetens funktion som genussymbol och som markör för manlighet. Den som ansökt konstaterar att "någon liknande studie inte tidigare gjorts". Någon som är förvånad?
Debattören Tanja Bergkvist har samma inställning som jag till projektet, och, fil dr i matematik som hon är, funderar hon på om hon inte skulle söka pengar för att "ur ett genusperspektiv problematisera klassen av ekvationer i två variabler". Det är ju helt tydligt att x står för det kvinnliga i matematiken och y för det manliga.
Läs artikeln. Bergkvists förslag till forskningsprojekt kring ekvationerna är en av de blodigaste, och roligaste, satirerna jag läst på mycket länge.

Och hjälp! Jag har ingen godtagbar ursäkt ikväll för att inte se Melodifestivalen i direktsändning. Inga resor, inga spelningar, inga ukulelekonseter. Vad ska jag ta mig till?

Plötsligt tog all energi slut. Nej, inte min, men all el i centrala köpingen försvann i ett slag. Det blev alldeles tyst när ventilation och datorsurr upphörde. Och på Torget stod folk utanför affärerna och ville in, men de eldrivna dörrarna öppnades inte för dem. Min första impuls var att ta fikapaus lite tidigare än vanligt, men så kom jag på att även vår kaffeautomat drivs med el. Så jag tog en promenad i det vackra vårvärdet istället, och passade på att söka upp och prata med lite folk som stod på min "ringa-upp-lista".

Så såg jag på text-TV ytterligare en anledning till att inte resa med det där bolaget med flygande mattor (Ryan Air, get it?). De funderar på att sätta myntautomat på toaletterna på planet. Undrar om det är gratis att kissa på sig istället och på så sätt förstöra sätet?

Lyckades få 16 av 20 på Expressens På Spåret-webbtest. Kvalificerar det till en plats i programmet? Nu blir det ju tydligen ett Luuk som ska dra det vidare.

Är man TV-kändis eller är man TV-kändis? Igår ringde de igen och ville ha mig med. De kom till och med till jobbet för att film. De och de. En ensam stackare som skulle hantera både en kamera, som med stativet var lika stort som henne själv, och mikrofon, och samtidigt agera intervjuare. Men vad gör väl det. Det var ju ändå TV, och vem är bättre lämpad för att redogöra för idén att ha veckans bloggare på kommunens hemsida? Nej, nej. Detta var en retorisk fråga, ni ska inte börja räkna upp en massa namn.
Kanske inte lika glamoröst som att sitta i en kupé i På Spåret eller att släppa loss i Så ska det låta, men snäppet bättre än att stå som bakgrundsmusiker i en TV-sänd högmässa, som min mycket oregelbundna TV-karriär inleddes för så där 35 år sedan.
När man tänker på det. Inte bara TV-kändis utan också TV-veteran, i alla fall om man räknar tiden som förflutit sedan debuten, kanske inte om man räknar antalet framträdanden.

Tyvärr satte förkylningen stopp för gårdagskvällens tänkta repetition. Om man med nöd och näppe klarar att hålla sig kvar på jobbet hela dagen med hjälp av diverse vita piller må en helkväll med spelande vara aldrig så lockande, men det kan vara bäst att avstå. men nästa gång ska jag vara frisk ...

Vaknade upp igår morse med en förkylning på väg att bryta. Det är den värsta delen aa förkylningar, precis när de ska bryta ut. Så dagen gick, med en hals som kändes sårig, ett huvud som värkte och den krypande äckliga känslan i kroppen när kläderna verkar skava mot skinnet. Men jag tog mig igenom, och han i hastigheten fixa en sponsor till gitarrfestivalen, tillsammans med andra skissa på en åtgärd för att öka folkmusikintresset hos undra och översätta en boschyr om våra muséer till engelska.

För en gångs skull får jag hylla TTela. De förpassade igår skriverierna om den där förlovningen alla talar om till familjesidan. I och för sig fick V&D en hel sida, men ändå. Familjesidan, inte nyheterna. Men å andra sidan fuskade det lite och hade en sida till idag.

Njöt av dagens tidningar och den nya forskningen om bantning. Slutsatsen är: Strunt i alla metoder, ät vad du gillar, men i lite mindre mängd. Enda problemet är den där mindre mängden. Den enda portionen brukar växa med tiden.
Kan ingen komma på en bra bantningsmetod för karaktärslösa?

Det blir inte mer. Har tillbringat delar av natten med att lyssna på pipen i min luftrör. Intressant sound. Komer att tänka på sketchen till Carl-Gustaf Lindstedt ringer runt till läkare mitt i natten och blir ordinerad konjak för samma åkomma. Skulle inte funka idag. Nu blir det ETT telefonsamtal till EN sjukvårdsupplysnig, och de lär nog inte ordinera konjak.

Jag är republikan, men det hindrar mig inte från att gratulera Victoria och Daniel till förlovning. Det jag vänder mig mot är inte att två relativt unga människor blir kära, och att de menar allvar med sin kärlek. Det jag vänder mig mot är massmediahystering. Satt i bilen på väg till Göteborg igår förmiddag, och under en och en halvtimme pratade lokalradion knappast om annat än förlovningen, och det var innan den ens hade offentliggjorts officiellt. DN och SvD skriver idag mer om förlovningen än om de gjorde om attacken mot Twin Towers 12/09 för ett antal år sedan. Besinna er!

Förresten, är det inte ett genusproblem att det finns prinsesstårtor men inte prinsdito?
Och lagstiftningen är också diskrimerande. Om en kvinna gifter sig med en blivande kung kommer hon på sikt att bli drottning, men om en man gifter sig med en blivande drottning blir han på sin höjd prinsgemål. Vänd dig till Jämo Daniel och kräv din rätt.
Förresten, om vi blir republik (ju förr desto bättre, men det blir ett hårt slag mot skvallerpressen) kommer då prinsesstårtan att döpas om till presidentdoterstårta?

Jag blev förälskad igår, och inte bara jag, jag tror vi var en hel salong som blev det. Tre danska kvinnor (ja, kvinnor inte flickor) under det gemensamma namnet Gospel Sisters sjöng så vi tappade fattningen allihop, både män och kvinnor.
Pratade med en av dem efteråt och berömde deras framträdande. Hon sa tack på ett sätt som fick en att tro att det var första gången de fick beröm. En sanning med mycket få undantag, de riktigt duktiga och stora musikerna och sångarna är mycket sällan stöddiga.
Och så uppskattade jag den subtila humorn i att Lotta och Mikael Ramel ska turnera med sin passas visor under namnet "Povels naturbarn". Det är ju precis vad de är.

Har börjat använda stegräknare igen. Det är ett utmärkt sätt att stimulera sig själv till motion, särskilt om man är lite sifferfreak. Målet är 70 000 i veckan, och både i söndags och igår nådde jag delmålen 10 000 om dan med viss råge.
Gjorde dock världens bom igår. Tog av räknaren när jag kom för att äta middag. Skulle sedan vara moderator på ett kvällsmöte, och glömde sätta på mig räknaren igen. Vilket gjorde att alla de steg som togs när jag vid den avslutande frågestunden sprang runt i lokalen, och upp och ner för trapporna i den, för att räcka över mikrofonen till frågeställare aldrig kom med. Det som kunde blivit en hyfsat buffert att kompensera en lat dag med registrerades aldrig.
Uppskatta antalet? Aldrig. I mitt Exceldokument redovisas bara det som står på mätaren, inget mer.

I "Breakfast in Mayfair" från Babbacombe Lee 1971, en av de mycket få sånger Simon Nicol någonsin skrivit, är inledningsraden: "The world has surely lost its head". Tre bevis för att han har rätt, hämtade ur morgonens tidningar.

Tränaren för ett fotbollslag som ska få förbli anonymt, men som jag har nära kontakter med, säger efter helgens 6-0-förlust i en träningsmatch att det ser bra ut.
Får mig att tänka på Adde Malmbergs ståuppklassiker där han beskriver skillnaden mellan amerikanska och och svenska idrottare. När amerikanen skrålar "I wanna be the champ, I wanna be the greatest" säger svensken försynt "Jag är glad om jag kommer bland de sex bästa".
Nåväl, 6-0 i baken i en träningsmatch är ändå bättre än 25-1 i baken i en seriematch, som jag en gång upplevt. Till rga på allt stod jag i mål den matchen. 25 insläppta på 2*35 minuter, det måste väl ändå vara något slags rekord?

Första AP-fonden gick förra året back 48 miljarder, lika mycket som helårskostnaden för att driva 100 komuner av Melleruds storlek. Man var sämre än de index man jämför sig med. Och då delar man ut bonus till sina medarbetare, i genomsnitt 46 000 kr per skalle! Förklaringen är att vissa avdelningar gått bättre än index, index som också gick ner.
Hallå där. Det är faktiskt våra pensionspengar ni har lekstuga med!

Och när man inte tror att det kan bli värre dyker det upp en notis om att en 11-åring i USA åtalas för mord. Han har skjutit sin styvmor i huvudet med ett hagelgevär så åtalet kan nog vara på sin plats. Även en 11-åring måste inse att någon dör om man skjuter någon i huvudet med ett hagelgevär.
Men, och nu kommer det riktigt galna. Han behövde ingen licens för vapnet eftersom det var en modell som är specialgjord för barn. I USA tillverkar man alltså dödliga vapen som är specialgjorda för barn. Alla som är överraskade över att barn i USA använder skjutvapen räcker upp handen och lämnar skamset rummet.

Nu ska jag gå till jobbet. Även om det går åt skogen idag kan jag ju alltid hävda att det känns bra och att jag trots allt är värd en bonus, för det finns säkert någon någonstans som var lite sämre.

"The world has surely lost its head".

1. Snöfallet
Kan man inte kräva att vädert bestämmer sig? Igår ymnigt snöfall med tillhörande skottning, idag smälter det mesta bort. Varför snö om det ändå ska försvinna direkt? Bara för att reta oss, eller ... ?
2. Programtid 1
Om de nöjde sig med att ha melodifestival i Melodifestivalen, och inte kände sig tvungna att hitta på en massa annat runt omkring, så att de tävlande melodierna ibland framstår som en bisak i sammanhanget, skule de antingen kunna korta programtiden rejält, och säkert också spara en slant, eller släppa fram fler bidrag.
Igår lyckades jag faktiskt se tre av bidragen på TV och höra resten i bilradion. Men om det var de starkaste låtarna som skickades in kan ni ignorera vad jag skrev ovan om at släppa fram fler bidrag. Och utifrån radion beskrivning av BWOs scenklädsel är jag glad att jag hörde bidraget i radio. När man ser vad de sätter på sig undrar man ibland om de inte borde byta namn till BWB, Bodies without brains.
Men Molly Sandén har en mäktig pipa. Men varför måste man överlasta låten med en massa stråkar? Sanna Nielsen förra året vann på just detta, att det aldrig blev för mycket.
3. Programtid 3
Både radio och TV verkar nuförtiden satsa mer på trailers än de program man gör reklam för. Undrar hur många timmar om dagen kanalerna ägnar åt att veva dessa evinnerliga snuttar. Som en kompis sa igår: Man blir ju trött på programmen innan de ens har hunnit visas.

Vaknade imorse med ömmande fingar och värkande huvud. Men det var det värt. En kvällsspelning med Still No Bagpipes är värt mer än så.

Inspirerad av gårdagens På Spåret-final inleder jag med en gåta. Vart är vi på väg?
"Ska vi till Tysklands? Nej till ..."
Ledtråd: Mycket lokalt.

Och så kan man ju undra vad Jonas Gardell sa till sin sambo. Kanske "Mark my words."

För ett tag sedan, när vi diskuterade vad vi sysslar med vid sidan av det arbete vi får vår månadslön för, frågade den yngre förmåga jag just då arbetade i ett projekt med: "Har du någonsin någon helg när du inte har något planerat?" Jag tror jag svarade att jag inte kunde minnas en sån helg.
Frågan handlar egentligen om stress. Vissa blir stressade av att ha en massa att göra, andra blir stressade av sysslolösheten. Djupa filosofer skulle väl säga att vi som tillhör den senare gruppen håller oss sysselsatta för att dämpa vår existensiella ångest. Jag hävdar att vi gör det för att vi gillar att ständigt hitta på saker.
Vi hade för många år sedan återträff för den skolledarutbildning jag gick för snart 20 år sedan. Först gick vi laget runt och alla berättade om sin arbetssituation. Det blev lite Monty Pythons "Four Yorkshiremen" när vi försökte överträffa varandra i eländesbeskrivningar om hur mycket vi hade att göra och den stress vi levde under. Tills en av oss bröt och sa: "Sluta gnälla, vi har väl blivit skolledare just för att vi gillar att ha många bollar i luften och att det ständigt viner runt öronen." Vi nickade skamset.
Jag börjar varje helg med att göra en lista på det som ska göras, stort som smått. Frun undrar om det inte stressar att ha en sådan lista. Tvärtom. Det är avstressande. Genom att ha det på papper slipper man ständigt fundera på om man glömt någon. Papper har bättre minne än människor.
Och vill ni belöna er själva så använd följande trick. Bryt ner det ni ska göra i mindre beståndsdelar. Skriv inte "städa huset", skriv istället upp de rum som ska städas. Så kan ni stryka ett i taget efterhand som de blir klara. Och när dan är slut kan ni säga "Jag hann i alla fall städa 3 av 4 rum, 75 %" istället för att ni inte hann städa något.

Vatikanen har publicerat en undersökning där man gått igenom vad folk säger när de bekänner sina synder. Kvinnor syndar, enligt denna, mest genom att vara stolta. Männens lista toppas av sexuella begär, följt av begär efter mat. Jag känner at ju äldre jag blir, desto mer tar det senare över.

Och vart var vi på väg?
Inte till Tysklands, men till DALS ROSTOCK.

Orkade inte blogga igårkväll. Drygt tre timmars nonstoprepande med dalsländsk folkmusik (med en finsk menuett och en småländsk slängpolska inslängda för variationens skull) slet ut fingertopparna. Måtte de vara återställda till lördagens spelning.

Var på hälsoprofilbedömning igår och konstaterade hur inkonsekvent blodet är. HB-värdet ska vara högt (och mitt är jättehögt, kanske kan bli järnberikad blodpudding i mitt nästa liv), blodsockret ska vara lågt (bingo igen, så vänta er inte en söt blodpudding), blodtrycket likaså. Där sprack det. Mitt blodtryck trodde tvärtom. Men hur ska det veta det? Vore det inte bättre om alla värden skulle vara antingen låga eller höga, så att det blir konsekvent? Är det Socialstyrelsen man ska klaga hos?

SMHI, vädergudarna och min hälsoprofilerare verkar vara i maskopi. Den senare talade om vikten av mer motion (och hon glömde bort att bedöma mina synnerligen välmotionerade fingrar) och de förra bidrog med att tvinga fram hela två snöskottningar, plus den frun utförde.

Och ibland är makterna emot en. Jag ska till London med avresa en torsdag i mars. Har lyckats lägga det så att jag hinner med tre folkmusikklubbar och en beethovenkonsert + mängder av fotande. Igår kom nyheten. Fairport Convention ska vara huvudattraktion på en gala i Royal Albert Hall till förmån för The Teenage Cancert Trust. Andra som uppträder är bland annat Kate Rusby, en av mina favoritsångerskor. Och datum för denna mäktiga upplevelse? Javisst, dagen innan jag kommer till London. Ibland är livet en dans på r

Debatten om SAAB rasar. Ska staten gå in som ägare eller inte. Men ärligt talat, och detta sagt utan att förringa det arbete som görs på SAAB. Om ett företag har gått med förlust 19 av de senaste 20 åren (som SAAB enligt vissa rapporter har gjort), är det inte dags att göra något åt det? Att gå med förlust några år i ett uppbyggnadsskede är väl OK, men där är ju knappast SAAB.
Kan det vara så att SAABs produkter inte är tillräckligt bra i förhållande till det pris tar ut? Att det skydd som de svenska tjänstebilsreglerna har inneburit (för de har varit konstruerade för att SAAB och Volvo ska kunna finnas med) har lett till att man inte ansträngt sig nog för att skapa prisvärda bränslesnåla bilar?
Jag frågar bara. För jag vill inte att den skatt jag betalar ska gå till att hålla en icke konkurrenskraftig bilindustri under armarna. Mina skattepengar (och jag klagar inte över hur mycket jag betalar) ska gå till skolor, sjukvård, polis och annat som vårt samhälle behöver för sin överlevnad.

Den bästa produktplacering jag kan komma på (om den nu var medveten) är tidskriften i Notting Hill, ni vet när Hugh Grant utger sig för att vara reporter från Horse & Hound. Jag var tvungen att kolla om den verkligen finns, och det gör den. Ett nummer kostar £2.30, en av de billigare tidskrifterna i England. "The readers of Horse & Hound must be delighted."

Posten klagar över vinstras. Framför allt är det den del som tar hand om brev, paket och sådant som inte längre går så bra. Vinsten för dem sjönk enligt DN med 41 % under 2008. Men jag undrar varför de klagar. Den delen av posten gjorde fortfarande en vinst på 1 118 miljoner kr förra året. Det är cirka 2,5 gånger vad hela Melleruds kommuns verksamhet kostade under 2008. Hade de delat ut vinsten till oss medborgare hade vi fått cirka 1 200 kr var.
Sverige kanske ska satsa på brevutdelning istället för biltillverkning.

Glömde bort att nämna att Phil Cool är en fantastisk imitatör. Gå in på YouTube själva och kolla. Tyvärr finns inte hans underbara Johnny Cash-imitation med där, när han sjunger så djup bas att man knappt tror att det är sant. Cool säger själv att han under en priod skrev en massa låtar till Cash. Inte för att Cash någonsin sjäng någon av dem, men Cool skrev dem i alla fall.

Håll i er, detta blir långt.

Nu är livet komplett. Jag har nått mina drömmars mål. Precis efter pausen introducerade Simon Nicol låten jag väntat på alla dessa år, "Lord Malborough", och berättade att återuppväckandet av den nått ut i cärlden, och att det i publiken fanns folk som åkt ända från Sverige för att höra den. Och så tillägnade han den till mig och frun. Nu kan jag dö lycklig!
Efteråt var både Simon, Dave och Chris framme och frågade om jag gillade versionen, och Daves hälsning i programmet han signerade var till den svenske Lord Malborough.
Och inte nog med det. Extranumret hette "Ukulele central". Tre ukuleles, bas och washboard och en ny sång om hur i stort sett alla som någonsin varit något att räkna med spelat ukulele. Läckert.

Martin Simpson sa en gång att om man vill utvecklas som gitarrist ska man varje gång man tar upp gitarren göra något man aldrig gjort förut. Jag kör samma princip med besök i Storbritannien. Varje gång jag är där (detta var nr 91) ska jag göra något jag aldrig gjort förut. Denna gång blev det att gå på familjegudstjänst med nattvard i Harbury tillsammans med frun, John och Sally. Vilken glädje det var i hela gudstjänsten, och relativt fullt med folk, trots att John klagade över dålig uppslutning.
Jag tog faktiskt nattvarden, för första gången på jag vet inte hur många år. Eftersom prästen i sin inledning hälsade mig och frun speciellt välkomna kände jag att vi hade ögonen på oss, och eftersom alla andra gick fram så ... Det hade varit krångligt att förklara annars.

Rsa med tåg i England är ibland ett äventyr, särskilt på söndagar när de har pippi på banarbeten. Så en enkel 1,5-timmesresa mellan Leamington Spa och London Marylebone blev en kort tågresa till Banbury, en längre bussresa delvis på skakiga småvägar till en station mitt ute i det engelska jordbrukslandskapet, och sedan tåg resten av biten. Drygt 2 timmar 40 minuter. Mycket resa för pengarna om man säger så.
Förresten är engelska tåg mycket positivare än svenska busshållplatser. Som jag tidigare skriker de senare ut sitt negativa budskap, som "mot Åmål", medan de förra talar om att "this train is for London".

Frun kom undan med blotta förskräckelsen. (Läs rapporten på engelska så förstår ni detta.) Planerna att åka till Walthamstow på söndagskvällen saboterades av underhållsarbeten på Central Line. Dagen efter upplystes jag om att det gick lika bra med lokaltåg, men då var det kört.
Vi tröstade oss med mat på puben The Cambdrige, i korsningen Shaftesbury Avenue och Charing Cross Road, musikunderhållning i Covent Garden och en kvällsöl på The Fox and Hound. Det senare är en äkta kvarterspub när hotellet vi alltid bor på. (Jag rekommenderar verkligen hotellet, kolla på www.morganhouse.co.uk om ni ska till London.)
The Fox and Hound är en av få pubar som inte har mat på kvällar och helger. De nöjer sig med att servera lunch fem dagar i veckan. Men så har de Youngs öl. Namnam.

Disney Store är märkliga. Samma Nalle Puh-kuddar som reas för £7 per styck i butiken i Covent Garden säljs för fullt pris, £12, i butiken på Oxford Street, nära Bond Streets t-banestation. Men buss 15 går hela vägen från Oxford Street till the Strand, och stannar alldeles intill Covent Garden, så det fixade sig.

Zavvi ( f d Virgin Records Megastore) har gått i konkurs och alla butikerna är stängda. HMV är nu ensam herre på täppan. (Tower Records sålde ut för flera år sedan och Our Price Records försvann i samma veva.) Men en box med 14 Hitchcook-filmer för £20 var tröst nog.

Och tänka sig. Igår (måndags) var det vårvärme i London. Runt +12 och en sol som tidvis trängde igenom molnen. Till råga på allt hade Wetherspoons på Charing Cross Road någon Hamburger Club på måndagar, så en stor hamburgare (mycket godare än vissa amerikanska kedjors), engelska chips plus en pint öl eller cider gick bara på £4.49, marginellt dyrare än ett Big Mac-mål et stenkast därifrån. Och så får man maten på tallrik på Wetherspoons.
När vi sedan landade i Göteborg strax före 22 hade temperaturen fallit sådär 20 grader. "Det är friskt här, mycket friskt", sa flygvärdinnan i högtalaren när vi landat.
Undra förresten om de hade dåligt väder på lanzarote förra veckan. Resenärerna därifrån, som väntade på sitt bagaga samtidigt som vi, såg inte överdrivet solbrända ut.

Any questions?

Det verkar vara dålig luftkonditionering i bröllopssviten på ett visst hotell i Piteå. Enligt en av våra vanligaste skvallerblaskor tillbringade Pernilla Wahlgren en het natt där.
Stackare. Vet hur det känns. Vi sov en gång på ett hotell i England när det även nattetid var en bra bit över + 25 ute, och bara vädring, ingen luftkonditionering.
Misstänker att den yngre man/kille som delade rum med Pernilla hade det lika plågsamt.

Måste klaga över den bristande respekt tulltjänstemännen på Heathrows Terminal 3 och Landvetter visar oss hundrädda. Där står de med sina stora dreglande bestar, alldeles intill den smala gång vi måste passera. Tur att hundarna är kopplade.
Tacka vet jag den respekt tullen visade sist jag landade på Säve (eller Gothenbrug City Shed, som Bob Fox kallar den,  "the excuse for an airport"). Inte en tullare, vare sig med eller utan hund. Däremot en telefon som man, enligt anslaget, kunde ringa på om man ville meddela att man hade något att förtulla.
"Ursäkta, jag har ett kilo knark, kan ni komma och arrestera mig."

Just could not resist the temptation. In the village of Harbury at the moment. Tonight Fairport are playing in Leamington Spa, just a few miles away.

We had to change buses in Coventry on the way from Heathrow to Leamington Spa this morning. The bus to Conventry was very early so we had some time to look at the cathedrals. There are two, the old one that was bombed in WWII, but is left as a place of reconcilation, and the new modern one. And they are linked together by an archway. Very impressive both of them. My only objection is that it is very difficult to take good photographs of them.
Everything is very central in Coventry, so during our 25-minute walk we also had time to look at the Lady Godiva-statue in one of the squares, yes she did her ride in Coventry, and pass the university.

In Leamington Spa we found a nice pub, The Copper Pot in Warwick Street, and had lunch there. British Beef and Ale Pie with a pint of Abbot's Ale, a nice reminder that you actually are in England.
Leamington Spa is also a nice town. last time we were here we only did the shops, now we found a lovely park down by the river, The Leam. Must come back in the summer.
There is still snow on the ground in many places here. Our friends, that we are staying with, made a seven-foot snowman a while ago, but there are only a small piece left of him.

The disappointment of the day was buying Time Out finding that they have skipped the sports section. But there are a few good classical concerts in London tomorrow and the day after that. I wonder if I can drag my wife along to the Royal College of Music tomorrow evening to listen to Haydn String Quartets, or maybe to the folk club in Waltamstow to listen to Wizz Jones, one of the great heroes of the Enhlish folk and blues scene, and a terrific guitar player. Or maybe we will just do the Jack the Ripper Walk.

En kortis. Måste packa inför resan innan jag går till jobbet.
Obs! Tror inte jag får tag på någon dator de närmaste dagarna, så jag tar bloggledigt. Tillbaka tidigast på tisdag. (Om jag nu inte hittar ett Internetcafé i Leamington Spa.)

Var på en mycket intressant föreläsning (på distans om fildelning och Ipred-lagen igår. Visste ni att Irped är ett EU-direktiv som Sverige förbundit sig att införa senast 2006? Vi blev fällda i EU-domstolen 2008 för att inte ha fixat det än.
Kom på att Vägverket får passa sig när lagen införs. Med alla refuger de placerar ut är de väl landets främsta fildelare.

Tack till Emil och Zandra för en härlig konsert i Upperud igår. Tänk om man var sådär en 35 år yngre ...

Off now. And hey, let's be careful out there! (De ska börja visa Hill Street Blues i repris på en av de där extrakanalerna.)

Beklagar blogguteblivelsen igår. Systemet fungerade tydligen inte igår morse, så det gick inte att skriva.

Gjorde en jättebom igår. Var på möte om en stor konferens i augusti om emigration som ska locka amerikaner till Mellerud. Hade bokat dagarna i min almanacka med fick inte datumen att stämma med veckodagarna, inte heller de ansvarigas tal om att man var ute i så god tid. Tills jag tittade på papperet igen. Det är augusti 2010.

Hört i vårt vardagsrum sent igår kväll.
- Har du jätteont i foten?
- Ja, värk-ligen.

Ska på en föreläsning om fildelning idag. Jag har aldrig förstått vissas resonemang. Det finns nog ingen som förväntar sig att jag och kompisar skulle komma och spela gratis i ett par-tre timmar om de ordnar fest. Men om vi lägger ner ett par veckor, och betalar dryga studiokostnader, på att spela in en skiva anser de att de har rätt att disponera vårt slutresultat utan att betala för det.

På tal om betalning för att spela. I TTelas bröllopsbilaga sägs att vill man ha levande musik på bröllopsfesten kommer det att kosta minst 10000 kr, medan en discjockey bara tar cirka 5-6000. Jag har aldrig varit med om att bandet eller duon fått ens fått 5000 att dela på när vi har spelat på ett 50-årskalas eller liknande. Vi spelar gärna på bröllop också, och får vi samma gage som TTela påstår att en discjockey tar blir vi väldigt lyckliga. Hör av er.

Enligt tidningen blir det kohandel i Israel efter valet. Självklart. De får ju inte äta fläskkött.

Härligt angrepp på bank-, finans- och företagstoppar i dagens DN. Speciellt eftersom angreppet kommer från folk som själva arbetar och har arbetat i toppen på dessa branscher. De kritiserar bland annat för höga avkastningskrav och bonusar som mer belönar allmänna tendenser i samhället än eget arbete. Själv har jag aldrig förstått det där med bonusar. I den värld jag lever i får man en lön för att utföra ett visst arbete. Gör man det riktigt bra får man lite bättre löneökning än andra nästa år. Inte ska väl folk som tjänar minst sexsiffriga belopp i månaden behöva en extra bonus för att göra sitt jobb på ett fullgott sätt.

Jag tror jag ska döpa om mig. Blondinbella får ju massor av läsare. Kanske dags att påpeka att även mitt hår har blivit ljust med tiden.

Låt mig slå fast att det inte är mitt fel att jag igårkväll åt fem dammsugare. En ansvarsfull hustru köper inte ett storpack dylika om hon vet att hennes man har vissa karaktärsbrister. Inte heller ägnar hon när detta öppnade storpack finns tillgängligt i kylskåpet kvällen åt ett fackligt möte. Det gamla ordspråket har därmed besannats. "Han tog det som en man, han skyllde på sin fru."
Kristina Sundells sågning av Melodifestivalen i dagens krönika på SvDs tidningssida är bland det bästa jag läst om denna tävling. Men lik förbaskat var den det mest sedda TV-programmet förra veckan, med runt av 35 % av svenskarna bänkade framför TV1. Men tänk efter. Cirka 35 %. Det innebär at 65 %, 2/3, INTE såg spektaklet. Vi icke-tittare var alltså i majoritet. Med musikerna var drygt 80 av oss på ukulelekonsert i Mellerud. Vad gjorde ni andra?

Var ute på nätet och försökte ta reda på vad som hänt med duon Danansooz. Hittade att de numera är en tredjedel (eller två sjättedelat om man så vill) av gruppen The QP, som kommer från Leamington Spa i Warwickshire (där vi ska se Fairport på lördag tillsammans med Dan, gitarristen i duon/gruppen). Det här klippet från beverley Folk Festival i somras är riktigt lyssningsvärt:

Vinterlycka är att öppna ytterdörren på morgonen för att gå ut och hämta tidningen och konstatera att det inte behövs någon snöskottning.
Så var då äntligen julen slut. Ja, liturgiskt alltså. Igår kväll kl 18.00 bytte kyrkan liturgi från den som hör ihop med julen till den som föregår påsk. Vi firade med att fika på överblivna lussekatter, mest orsakat av att det inte gick att få tag på några semlor.

Efter att ha läst söndagens kvällstidningar, och pratat med några som tittade, är jag närmast lättad över att ha sluppit se Melodifestivalen i lördag. Jag säger som jag sa i Kulturbruket. "Vad är väl en kväll med Melodifestivalen mot en ukulelekonsert i Kulturbruket." Nästa lördag ser vi Fairport Convention på The Royal Spa Centre i Leamington Spa. Jag sörjer inte det bytet heller. Ska nog hitta på ursäkter både 21 och 28 februari också.

Såg Manchester United slå West Ham i Premier League. Man U är fantastiska. När alla andra klubbar sparkar tränare så fort det går emot är Sir Alex Ferguson kvar oavsett. Alla andra klubbar köper spelare titt och täät, Man U håller i princip fast vid sina och köper bara enstaka spelare om verkligen kan tillföra något. Men så har de också trotjänare som varit med enda sedan början av 1990-talet. Det verkar som om klubbkänslan lever kvar i Man U när det över allt annars bara handlar om pengar. (Men i och för sig har de nog vett att betala spelarna bra.)

PS. Tjuvtittade lite på Melodifestivalsreprisen i reklampauserna i Cold Case igår. (Vad som helst bara man slipper reklamen.) Caroline af Ugglas låt var riktigt bra. Musikaliskt verkar hon rört sig bakåt från janis Joplin till Stax-soul från mitten på 1960-talet, när Booker T & MG var husband i studion. Inte förvånande att hon döpt sin son till Otis.

Hela dagen igår ägnades åt ukulele. Började någon gång vid sjutiden på morgonen med att packa det jag skulle ha med mig, hämtade en av våra workshopsledare vid tåget strax efter åtta, och sedan rullade det bara på tills jag kom hem, ganska trött, men ändå nöjd och glad, strax efter 22, fylld med idéer hur vår årliga ukuleledag ska utvecklas nästa år. Tack till er som kom med synpunkter och förslag. Och så fick vi blodad tand när det gäller Mukuleles framtid.
Konstaterade åter att Hot in hats är häftiga. De har en härlig förmåga att dra fram obskyra låtar i rampljuset. Vilket annat band idag spelar fullträffar som "Singing in the bathtub" och "I want to put my banana in your fruit basket". Och deras mix av Byrds "Mr paceman" och Bonzo Dog Doo Dah Bands "Urban Spaceman" var läcker, liksom deras något oortodoxa version av "Mrs Robinson".
Och Anna från Åmål dök upp som vanligt. Kul när en 17-åring klämmer ur sig en av ens egna favotirlåtar, "You belong to me". Men hon hade nog en förlaga är Kate Rusbys version. Den senare är dock en kraftigt omarbetad cover.
Och så bröt jag mitt löfte, att inte köpa några fler instrument just nu. En svart cutawayukulele med inbyggd mikrofon blev för frestande. Men om man inte faller för frestelser, vad finns de då för?

Två inbördes konkurrerande tankar:
1. Jag kan väl inte vara gammal. Faktum är att jag aldrig mer i mitt liv kommer att vara så ung som jag är nu!
2. Jag är nog inte så ung längre. Jag har ju aldrig förut varit så gammal som jag är just nu.

Har konstaterat att jag bommar de två första deltävlingarna i Melodifestivalen. Har ännu inte förlorat en minuts sömn med anledning av detta och tror inte jag kommer att förlora någon framledes heller. 65 % av de som svarade på Radio Västs enkät sade sig ha tröttnat på programmet redan innan det visats. Ett svar från min sida hade inte sänkt den andelen.

Det jag skrev om vindkraft besannades i Rapport igår. Alla på den skärgårdsö i Stockholm där det planeras en vindkraftspark säger sig vara för vidkraft, men inte just på deras ö. Det måste finnas bättre ställen hävdar de. Det tycker säkert alla andra också. Alla vill vi hade det maximalt bra, men ingen verkar vilja göra minsta uppoffring för att vi totalt sett ska få det bättre. Var det ingen som lyssnade på Kennedy för snart 50 år sedan: "Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga istället för vad du kan göra för ditt land."

Och så blev det väl lite fel när biskop Krook i rapport sa något om att präster inte ska behöva ta ställning till om de ska viga par som inte vill, eller hur nu syftningen blev. Jag håller med. Jag hoppas verkligen att ingen präst viger par som inte vill vigas, oavsett om paren är samkönade eller inte.

Vår vän John lyckades hitta en som ville ha de Fairportbiljetter John och hans fru inte kunde utnyttja. Konstaterade oroligt att en av dem är med i en duo jag recenserade för några år sedan. Letade fram recensionen och pustade ut. Han är nog inte arg på mig för detta, den var riktigt positiv.
Annat är det med fiolspelaren i en mycket känd engelsk folkrockgrupp (inte Fairport, den andra). Han har fortfarande inte förlåtit mig för att jag i en recension ärligt redovisade vad jag tyckte om hans senaste solo-CD. "Never contact me again", var han sista ord till mig. Det låg mig tydligen i fatet att jag uttryckt mitt missnöje med att han något år tidigare på en av gruppens skivor fullkomligt slaktat en av mina favoritlåtar av Turlough Carolan. Så illa placerade glissandon har världen aldrig tidigare hört.

Orsaker att fira idag. Det är
1. samernas nationaldag
2. Bob Marleys fördelsedag

Vi har funnit vår publik. De är exakt 14 stycken. Så många var det när vi spelade på på konstmuseet och så många var det i Frändefors församlingshem igår. Första gången skyllde vi på annonseringen, det fanns ingen. Vad ska vi skylla på nu? Det var annonserat ordentligt. Var det vetskapen om att vi skulle vara där som skrämde bort folk?

Man skulle kunna vitsa till det och säga att jag är kluven i kärnkraftfrågan, men så är det. Jag är mycket splittrad.
Å ena sidan känner jag att motståndet mycket baserar sig på att folk kopplar ihop kärnkraft och kärnvapen, vilket är lika fel som att koppla ihop fordonsbränsle med motlovcocktails. Samma utgångsmaterial ja, men olika användningsområde och olika säkerhetsnivå. Ingen vill förbjuda parkerade bilar i sitt bostadsområde på grund av risken för att deras bränsletankar ska explodera.
När jag är lagd åt det hållet konstaterar jag också att kärnkraften på intet sätt bidrar till någon växthuseffekt, eller att någon i Sverige någonsin har dött till följd av en kärnkraftsolycka. Och vi har faktiskt haft kärnkraft i mer än 40 år här i landet. Man kan jämföra med hur många som under den perioden dött i bilolyckor. Då talar vi femsiffriga tal. Men de dör en eller ett par åt gången, så det blir inte lika alarmerande.

Å andra sidan har vi det verkliga problemet, avfallet. Om vi upparbetar det blir det plutonium, som smäller ganska bra i fel händer, och sedan ska det slutförvaras. Om att Sverige hade haft kärnkraft på Karl XIIs tid hade vi fortfarande hanterat avfallet.

Jag är glad att jag slipper fatta beslut.
Jag kan dock inte låta bli att skicka en känga till vissa miljövänner. Vindkraft är en av de bästa kraftkällor jag vet. Helt ren från biprodukter (fram tills den dag vi ska hantera alla utslitna vindkraftverk) och förnyelsebar. Men varje gång man hittar en bra plats att bygga en vindkraftpark, och ska det bli ett trovärdigt alternativ är vindkraftparker med ett stort antal snurror en bra lösning, så säger ivrarna för förnyelsebar energi: "Inte just där." Det finns alltid någon sällsynt hackspett, en ovanlig mossa eller en utsikt som ingen har beundrat på femtielva år som måste bevaras.
Men det är faktiskt bara att prioritera. Antingen ger man tillstånd till att bygga ut vindkraften, och då ryker en eller annan ustikt (om man nu inte som jag tycker att vindsnurrorna är vackra och att de förbättrar vyerna) eller också säger man att det är bättre med kärnkraft.

En långsökt parallell. För snart 350 år sedan tyckte Londons styresmän att idén med en kupol på St Paul's Cathedral var hemsk. En kupol passade inte in i deras stad. Men Christopher Wren lurade dem och byggde en kupol ändå, väl medveten om att ingen skulle riva den när den fanns där. Idag är denna kupol ett landmärke i London och ett mycket besökt turistmål.

Tiden står stilla för mig just nu. Började läsa tidningen i morse och konstaterade då och då hur snabbt jag läste och hur mycket tid det var kvar till frukost. Rätt gissat. Batteriet i min armbandsklocka har lagt av.
Slapp dock skotta snö i morse. Var ute efter vår dagliga Lynley igår och skottade undan det som kommit under kvällen. Nästan inget extra under natten. Skönt.

De härliga motionsråden jag citerade igår väckte lusten att sammankalla min miljörörelse till möte. Ni minns väl Klimatsmarta Latmaskar, vi som inser att ju mer vi anstränger oss desto mer koldioxid producerar vi i vår utandningsluft, vi som därför tar det lugnt för att minska de mänskliga koldioxidutsläppen och på så sätt hjälper till att motverka den globala uppvärmningen.
Men så insåg jag att om jag sammankallar till möte måste ju alla antingen gå till möteslokalen, eller ta ett fordon, som också släpper ut CO2, dit. Ett möte skulle alltså motverka hela rörelsens mål. Därför har jag beslutat att vår rörelse tjänar sitt syfte bäst genom att vi alla stannar hemma. Jag avblåser också alla tankar på ett demonstrationståg från vår sida 1 maj.
Klimatsmarta Latmaskar, enslingar för den goda sakens skull!

Det finns en motsättning i det faktum att man kan anmäla sig själv till TV-programmet där Sveriges sämsta bilförare ska koras. Om man inser att man är en dålig bilförare inser man ju också att man borde förbättra sig, och förhoppningvis har man vett att inte ge sig ut i allt för svåra trafiksituationer. Det vill säga, en som inser att han inte är så duktig bilförare har tagit första steget mot att bli en bättre dylik.
De riktigt farliga, och därmed dåliga, bilförarna är de som tror att de är duktiga utan att vara det, de som överskattar sin förmåga. Undrar hur TV ska få med dem i programmet.

Fick en rad användbara motionstips på mailen igår, som att inte tvinga hjärtat att slå snabbare och slita ut sig, eller att få magmusklerna att växa genom onödiga situps. Slutklämmen var att nog ska man hålla sig i form, men rund är väl en form så god som någon. Visst, klotet är väl den mest perfekta av alla geometriska figurer.

Insåg att jag blivit gammal när jag ögnade igenom skivrecensionerna i morgontidningarna. De enda namn jag med säkerhet kunde placera var en 85-årig svensk swingsångerska, en före detta Idoldeltagare (och jag ser inte ens programmet) samt ett storband som spelat i Mellerud regelbundet.

Pratade i telefon med en engelsk bekant igår. Vi kom in på snöandet, som de har hyfsat av men vi inget just nu (men det ska komma ikväll). Kom på att svenskan är ett härligt språk. Vissa av våra vitsar faller platt till marken när man försöker översätta dem till engelska. Som den här aktuella gåtan:
- Varför finns det ingen snö på gatorna i Edinburgh?
- Där bor en halv miljon, alla skottar.
Å andra sidan går den här inte att på ett bra sätt översätta till svenska:
- Pete and Repeat were in a boat. Pete fell into the water. Who was left in the boat?
(Ur lördagens avsnitt av Monk.)
Eller:
- What do you get if you mix a meter maid and a strawberry?
- A traffic jam.

Visst är jag en fantastisk äkta man. Bokade en Alla hjärtans dag-resa igår. Hon ska få den stora ynnesten att tillsammans med mig gå upp vid tretiden på morgonen för att hinna med tidiga Londonplanet, för att komma i tid till den konsert i Leamington Spa på kvällen där mitt favoritband förhoppningsvis kommer att framföra min favoritlåt. Hurra!
Gjorde samma resa en gång med min då nioårige son. Strax före pausen somnade han på min arm, trots ett elektrifierat band på scenen. Men vår närvara på den konserten finns omskriven i boken "The Fairport Tour" av David Hughes. Klart läsvärd bok trots detta. David berättar om hur bandet släpar med ett pingisbord i turnébussen för att spela lite dylikt i omklädningsrummen före konserterna. Likaså hur det luktade på scenen under den konsert där bandet strax före blivit bjudna på en häftig indisk buffé av arrangören. Tydligen tradition, så om ni ska gå och se dem i Telford, sitt en bit ut i salongen.

Efter flera misslyckande lyckades jag i morse lösa TTelas Suduko. Men den var, vad jag förstår, felkonstruerad. Det fanns minst två alternativa lösningar.

LO slår larm om att inkomstklyftorna i Sverige ökar. En direktör tjänar nu 50 gånger mer än en industriarbetare. Bra eller dåligt? Beror på om du är direktör eller industriarbetare.
Samtidigt kan man undra lite över lönesättning. I vår kommun finns det knappt ett tiotal lärare som tjänar mer än 30 000 kr i månaden, och då handlar det om erkänt duktiga lärare med mer än 30 tjänsteår bakom sig (förutom minst 4-5 års högskolestudier). Enligt DN tjänar sopåkare på ett företag i Stockholm 32 000 kr i månaden, och som företaget säger när de vill ge dem ett nytt lönesystem, om de jobbar på bra är de klara strax efter lunch.
Här skulle man kunna vitsa en hel del och komma med snitsiga one-liners om att sopor värderas högre än barn och landets framtid. Men jag tror jag avstår.

En ny påminnelse om livets grymhet kom med e-posten i morse. I gud vet hur många år har jag tjatat på Chris och Simon i Fairport att de borde spela "Lord Malborough", öppningsspåret från Angel Delight och den låt som fick mig at upptäcka bandet. På årets vinterturné finns den med, live för första gången på mer än 35 år. Och här sitter jag i Sverige, utan vare sig flyg- eller konsertbiljett. Och inte nog med detta, som extranummer kör de en ny grej kallad "Ukulele Central". De små instrumenten sprider sig.

Mitt korståg mot kvällstidningarna fortsätter med oförminskad kraft. Den av dem som inte börjar på A hade idag ett nutidstips på sin hemsida. Vad kan du om veckan som gått? Jag testade (och hade 10 av 11 tyvärr). 3 sportfrågor, 6 frågor i kategorin kändisar och trivia och 2 riktiga nyhetsfrågor. Tala om att göra självmål om man vill betraktas som en seriös tidning.

Har börjat läsa Stieg Larssons andra bok, "Flickan som lekte med elden". Får inte riktigt samma kick av den som av den första. Kan bero på att mina förväntningar är högre denna gång.

Vi tänkte vara först i världen med ukulelepingis på ukuleledagen på lördag. Men ack, musikaffärskedjan JAM har redan kört sådant. De har t o m bildbevis på det.
Men vi blir först i Dalsland, och första icke vinstdrivande företag som ordnar det.
På tal om vinstrdrivande. Jag minns en rolig skylt man kunde köpa i England. "We are a non profit organization. We do not plan it that way, but we are."

Fick en påminnelse om en kurs i viktnedgång med e-posten. 1 000 kr för att lära sig att äta rätt, att det är viktigt att motionera och att få pröva på några aktiviteter (som det säkert kostar pengar att delta i). Jag ser tanken bakom. Om man betalar riktigt mycket för att lära sig detta har man inte så mycket pengar över till mat och godis, alltså äter man mindre och går ner i vikt.
Jag tröstade mig med att göra raggmunk när jag kom hem, med mycket bacon till.

Det finns hopp för TV-tittarna. Både "På Spåret" och "Antikrundan" slog "Let's Dance". För att återknyta till inledningen. När jag såg Fairport i Royal Tunbridge Wells 1997 inledde Simon med att berätta att BBC filmat dem kvällen före. "I think it was for The Antiques Roadshow." Javisst, den engelska förlagan til vår runda.

Jag vill inte skrämma bort er från ukuleledagen på lördag, men efter kvällens repetition står det klart att ni från Mukuleles sida någon gång på eftermiddagen bland annat kommer att få höra:
* En sång tillägnad den svenska marinen, tema "ta er inte vatten över huvudet".
* Beviset för att Johann Sebastian och Hank B hör ihop.
* En härlig tango med holländskt inslag.
Frestande? Bara fem dagar kvar till lördag.

Däremot gick det sämre med den planerade instruktionsfilmen i hur man spelar ukulele. Sonen redigerade igår, men vi upptäckte att vi haft för dålig ljussättning vid inspelningen, så som det ser ut nu måste vi spela in alltihop på nytt, och det gör att hela projektet försenas en månad eller två.

Kort blogg idag, men ni kan ju ägna tiden åt att öva på en ny term jag lärt mig av dagens tidning: Konjunkturell istid. kanske en motåtgärd till den globala uppvärmning som DN idag skärskådar. Har den börjat eller inte? Inget klart svar ges i tidningen, trots att de talat med flera forskare. Oklart om det vi ser än så länge är naturliga svängningar eller något annat. Facit ges om ytterligare ett sekel.

Normalt gör vi så här på söndagarna. Jag börjar på SvDs Profilenkryss och löser allt jag kan. Med ett antal (10-30) bokstavsrutor kvar ger jag upp och lämnar över till frun.
Så inte i morse. Marie-Louise Ekman tillhör inte mina specialiteter, men med hjälp av Internet och lite logiskt tänkande när det gäller att formulera sökord så. Det blev inte en bokstav kvar för frun att fylla i. Första gången på jag vet inte hur länge. Kan inte minnas när jag sist löste hela krysset, men jag vet att det har hänt.

Talessättet: Bakom varje framgångsrik man står en förvånad hustru besannades igen.
För att dölja sin besvikelse över att inte få visa sig på styva linan slängde frun till mig GPs Jubileumschansen, där man skulle lista ur 13 orter i Västsverige med hjälp av anagram och lite ledtrådar.
BINGO! Once again! Med hjälp av en detaljerad bilatlas och Internet föll alla på plats!
Kände mig nästan oövervinnerlig så bokhyllan vi köpte på Jysk igår kom på plats illa kvickt.
Dags för bordet vi köpte på IKEA för ett tag sedan. Wish me luck!

Inte konstigt att så många ungdomar känner sig trakasserade och mobbade på Internet. De flesta brukar ju skicka hot-mail till varandra.

DN listar på morgonen Richard Thompsons "1000 years of popular music" som en av tidernas bästa coveralbum. Håller med. Dessutom är den ett av popmusikens mest ambitiösa projekt. Köp genast!

BBC Entertainment hade temakväll igår; Svordomar och skämt med sexuella anspelningar. I alla fall kom det upp varningsskyltar kring detta inför samtliga de tre humorprogram vi såg på kanalen. I Coupling hade man tagit bort ljudet varje gång någon sa (tror jag) "arse" och "penis". Men på textremsan fanns de svenska översättningarna på dessa ord med, även om arse blev rumpa, som låter lite gulligare.
Det stod också att "parental guidance" rekommenderades, men trots vi inte hade tillgång till någon förälder såg vi programmen. Vi tröstade oss med att vi båda är föräldrar och att vi guidade varandra.

SERIÖS VARNING
Om du är stor vän av boxning, eller om du inte vill att någon ska lägga smolk i hyllningsbärgarna till Ingemar Johansson, ska du SLUTA LÄSA NU. Det som kommer kan uppfattas som provokativt.
Jag vill bara försäkra att detta INTE är menat som ett påhopp på personen Ingemar Johansson eller som ett förnekande av hans bedrifter. Vad jag förstår var Ingo en juste arbetargrabb från Göteborg som inte lät framgångarna stiga sig åt huvudet, och som inte skiljde på människor utifrån hudfärg.
Men ...

Igår visade TV flera gånger två brutala misshandelsfall från slutet av 1950-talet.
I det första är en engelsman på väg att falla till golvet medan den som attackerat honom fortsätter att överösa honom med slag mot det huvud han fruktlöst försöker att skydda. Först när engelsmannen ligger raklång på golvet slutar kontrahenten att slå.
I det andra slås en amerikan i huvudet så att han stupar i golvet. Efter ett par sekunder kommer han vacklande på fötter, men verkar klart omedveten om var han är, och han är mycket ostadig. Hans motståndare hoppar på honom snett bakifrån och ger honom två slag mot huvudet så han åter stupar i golvet.

Hade detta skett på öppen gata och filmats hade TV, med ansiktena på de inblandade maskerade, visat det som exempel på rått och meningslöst gatuvåld. Nu hyllades händelserna som en av de största svenska idrottsprestationerna någonsin.
Jag ifrågasätter inte Ingo, som även jag hade som idol i min ungdom, och som faktiskt följde de regler som gällde och lydde domarens instruktioner, men boxningssporten som sådan. Under båda händelserna står en domare och tittar på utan att bryta (vilket man troligen skulle ha gjort i dagens proffsboxning). Men faktum kvarstår, det enda säkra sättet att vinna en boxningsmatch på är att slå sin motståndare så hårt att han faller och inte klarar av att resa sig igen. Annars är man utlämnad till domarnas godtycke. I nästan alla andra sporter är skador en följd av olyckshändelser eller regelbrott, i boxning är det en följd av att någon gjort det sporten går ut på.

Ingos prestation var stor. I USA hyllades den än mer eftersom man äntligen fick en vit boxningsvärldsmästare igen. Detta var i en tid när svarta fortfarande saknade rösträtt i många stater, när de inte på alla håll fick gå i samma skolor som vita och när låtar och musik gjorda av svarta sålde bäst om bildsköna vita spelade in menlösa versioner av dem. Det är klart att många vita i USA firade en vit man från Europa som satte svartingarna på plats. Men det är ju inte Ingemar Johanssons fel. Han visade vad jag vet aldrig någonsin prov på rasfördomar.

Som sagt ingen skugga över den döde Ingemar Johansson, men lite kritiskt tänkande i hyllningarna och lite historisk samhällsanalys hade varit på sin plats.