ukulelemorfar

En härlig midsommar har just passerat. Den plötsligt inställda resan och en tom kalender ledde till en av de vilsammasta helgerna på länge. Vi hann med två längre cykelturer, lite trädgårdsarbete, fortsatt rensning i mitt arbetsrum, en hel massa giotarr- och ukulelespel, besök av dotter och ett barn, härliga grillstunder, mat på Thais och mycket fotbollstittande. Allt detta utan att någon gång känna sig stressad. Vädret bidrog också till vilan och ron.

Och så var vi uppe i Brunnsparken i Dals Rostock och såg midsommarstången resas och ortens drängar dansa Oxdansen. Härligt det också.

Idag tillbaka på jobbet. Det är mest Kanalyreförberedelser just nu. Idag löste vi praktiska problem med el och ljud, imorgon är det 5-6 timmars repetition.

Man nästan glömmer att gräma sig över det klara mål England berövades igår.

Ena stunden är man på väg för att fira midsommar i Kiel, andra stunden har något strulat till sig kring bokningen av hotellet och man är på väg hem igen. På minussidan en inställd resa, två uteblivna härliga middagsbuffeer och möjligheten att köpa lite gott tyskt vitt vin billigt. På plussidan tre dagar med helt tom almanacka och möjlighet till slappande och färdigstädning av arbetsrummet. Dessutom hade jag varit mycket skäggig vid hemkomsten på måndag. Jag hade glömt att packa rakapparaten. Och så slipper jag bli frestad av de härliga bufféefterrätter som en man med mina blodsockernivåer ska undvika.

Fick en till ett intressant möte på torsdag kväll nästa vecka. Kommer att tacka nej. Enda lediga kvällen under hela nästa vecka stannar jag hellre hemma. Med alla repetitioner och spelningar som är på gång gäller det att spara på krutet. Sju spelningar med sex olika grupper på åtta dagar. Nytt rekord.
Förresten ger den inställda resan möjlighet att öva lite extra på låtarna jag ska spela med Elin nästa söndag.

Mot alla föresatser har jag hamnat framför TV:n där bröllopskortegen visas. Hur kunde det gå så snett? Jag tröstar mig med att jag höll mig borta under själva vigseln. Konstaterar dock glatt att det inte kan vara många i Stockholm som såg spektaklet på TV. Alla verkar ju stå längs kortegevägen. Mest synd är det nog om de där SÄPO-vakterna som springer bredvid vagnen. Varför kunde inte de få rida som alla andra? Elle sitta med i vagnen?

Har hunnit ganska mycket idag. Byta strängar på elgitarren, stämma 23 ukuleles av tveksam kvalitet, gå igenom låtar inför repet imorgon, rensa en bit rabatt, diskutera marknadsföring med KAOS-festivalens planeringsgrupp och lite till. Och så tjuvstartade vi midsommar genom att äta matjesill och ta en snaps till vid lunch.

Ikväll blir det grillning. Måste bara välja ut ett riktigt gott rödvin till.

Just hemkommen från ett par timmars planering. Vi ska göra en föreställning (som ska ges 2 ggr) i januari 2011 och planeringen har börjat på allvar. Idag gick vi igenom tänkbara uppslag och kläckte nya idéer. Härligt med ett halvdussin kreativa människor samlade runt samma bord. Då behövs inga extra stimulantia, samvaron räcker.
Jag ska inte avslöja något i förväg men Vi som är med överallt-ensemblens återkomst kommer att bli något alldeles extra.

Jag lider med Lagerbäck. Ett idiotiskt infall av en spelare saboterade hela matchen för Nigeria. Ibland undrar man över hur professionella vissa proffs egentligen är.

Blev intresserad av den augsburgska bekännelsen och dess betydelse för lördagens bröllop. Citerar ur Wikipediae:

"Andra paragrafen i 1809 års regeringsform stadgar att hela den kungliga familjen av Sverige måste bekänna sig till den Augsburgska bekännelsen, i annat fall utesluts medlemmarna ur successionsordningen.^[1]

I paragraf 1, om Gud, stadgar bekännelsen att man fördömer ”alla kätterier” såsom ”manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentinianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika”.^[2] I teorin betyder detta att det svenska statsöverhuvudet enligt lag måste ställa sig mot islam och fördöma denna religion, i praktiken har denna lydelse aldrig haft någon praktisk betydelse"
Ska man ta det på allvar innebär det att Viktoria för att bli drottning måste fördöma islam, och på så sätt visa sig vara helt olämplig för ämbetet. Alternativet är att abdikera.

Vägen till mannens hjärta går via magen sägs det. Gäller det även om man lagat mycket av maten själv? Det är förresten tur att det bara är soppa som blir sämre om man är många kockar, så ofta som vi hjälps åt att laga mat. Måste dock säga att det blir bra resultat.

Gårdagens middag: Styckad kyckling, penslad med smält smör och färgsiya, lätt cayennepepparkryddad, ugnsstekt tillsammans med hackad gul lök, bacontärningar och skivade färska champinjoner. Serverad med en blandad sallad, råris och Lindeman Cabernet Sauvignon, alt ett gott tyskt vitt vin.

Dagens lunch: Grillade entrecote-skivor serverade med färsk svensk potatis, grönsallad, marinerade färska champinjoner, rädisor, hemmagjorde bernaise och Mariestadsöl/läsk.

Den överblivna potatisen räcker tillsammans med rädisorna perfekt till en god potatissallad till kvällens grillade korvar. Men då får det bli en burk Boddingtons till.

Inte svårt att hålla vikten uppe i vår familj.

Så var veckans femte och sista repetition avklarad. Nu är det bara individuell övning kvar, och kanske en kort stund med en av Kanalyreidolsdeltagarna för att välja tonart.
Ikväll var det ukulelegängets tur. Vi spelar numera alldeles för sällan, och vi saknar bassist. Men en timme in i repetitionen fungerar det ändå. Hårdrocksmedleyt når gamla höjder och vi löser det ptopurri som egentligen kräver fyra sångare för att funka.
Innan de kom hann jag lite eget gitarrspel. Det ska bli kul att 4 juli få spela "Man of the world" live för första gången. Det är ju faktiskt 41 år sedan jag köpte noterna till låten. Måste också börja öva låtarna jag ska spela på folkmusikfestivalen i Warwick. Det är lite motsägelsefullt. I Sverige spelar jag då och då svenska översättningar av engelsk folkmusik, i England engelska översättningar av svenska visor.

Vilken musikalisk blandning jag utsatte mig själv för igårkväll. Jag inledde med en repetition med barnkören till Barnens allsångskonsert på Kanalyran. Det är inte jag som leder, det gör Camilla. Min roll är att vara med att plocka fram låtar, ta emot anmälningar till kören och att spela bas. Så det blev till att stämma upp den femsträngade bas jag på hustruns inrådan köpte (dvs om jag ändå skulle köpa en bas var det den hon rådde mig att köpa, men hon ifrågasatte samtidigt vårt behov av bas) tidigt i höstas. Det är faktiskt andra gången den används, så köpet kan inte betecknas onödigt.
Så det blev en timme med barnvisor som "Räkan Ragge", "En elefant balanserade" och dito. Faktiskt inte så enkelt som man tror alla gånger. Jag fick inte riktigt till svänget på "Apans sång".

Därefter slänga sig i bilen hem till vardagsrummet för repetition med Albans Kapell. Oj, vad det svängde., speciellt slängpolskorna och den sista valsen. Det går faktiskt att göra rock'n'roll av gamla dalsländska valser. Eftersom vi startade sent blev det bara halvannan timmes rep, mot de vanliga tre, men bättre än inget.

Nu sitter jag och väntar på att Elin ska dyka upp för kvällens övning. Vi ska sätta ihop en konsert betecknad som "Ett musikaliskt generationsmöte": Hon sjunger sådant som är populärt nu, jag sådant som var populärt när jag var i hennes ålder, dvs åren runt 1968-1970. Måste vara något fel någonstans. Så gammal är jag väl inte?
Frun har tagit det säkra före det osäkra och rymt till sin skola, där hon ska övernatta med sin klass. Måste vara något fel även där, elever som frivilligt stannar hela natten i skolan, och så dåliga är väl inte jag och Elin att man måste fly hemifrån när vi övar.

Vi kör "Jag är ute när gumman min är inne ..." just nu. Det är sällan vi är hemma båda två på kvällarna. Vilket i och för sig innebär ökade chanser för mig att äta kyckling och fisk. Men det är inte alltid så roligt att äta ensam. Viss tröst fick jag igårkväll när jag kunde ägna en hel timme åt att spela låtar ur Richard Thompson Songbook, en liten box i tre volymer med drygt 150 låtar, ett litet urval. RT är ett av frugan favorithatobjekt. Själv när jag en dröm att sätta ihop ett helt konsertprogram med bara hans låtar.

Veckorna som kommer blir knappast bättre. Men nu blir det jag som är frånvarande. Massor av repetitioner inför juli månads alla scenframträdanden. Vad sägs om följande schema:
Fr 2 juli - Bassist i husbandet på Kanalyrans allsångskonsert för barn
Lö 3 juli - Gitarrist i kompbandet till Kanalyreidolen
Sö 4 juli - Konsert på Dalslands Center tillsammans med Elin, min gitarrelev. Vi kallar det ett musikliskt generationsmöte. Det skiljer bara 41 år mellan oss.
Ti 6 juli - Konsert på Dalsland Center med Albans Kapell
To 8 juli - Konsert på Dalsland Center med Mukulele
Fr 9 juli - Både Still No Bagpipes och Albans Kapell spelar på FolkFest i Lidköping. 60 + 20 minuter per band.
Och så ska jag ju spela och hålla workshop på Warwick Folk Music Festival. Men det är ju inte förrän 24-25 juli, så det är lugnt.