Eurovision Song Contest
Jag skriver mycket om musik. Låt mig göra ett undantag och skriva lite om den pågående Europatävlingen. För det jag sysslade mycket med igår, dvs Kanalyran, kan ni läsa bättre om på www.kanalyran.se.
Låt mig först, efter att ha sett totalt cirka 50 minuter under veckan, konstatera att det blåser friska fläktar inom ESC. Håret står på ända för var och varannan av deltagarna. Som jag tidigare konstaterat: Var är skyddsombuden? Leve Malena som avstod fläkt med motiveringen att den sabbar rösten. Men har man, som flera andra, ingen vidare sångröst från start är detta väl inget problem.
Tänk bara om det hade blåst lika friskt kring det som framförs. Det är ju faktiskt en meloditävling, inte en gymnastikuppvisning, modeshow eller något liknande. Men det verkar inte riktigt ha trängt fram till deltagarna. Jag utgår från att Eurovision Broadcasting Union inför nästa år skickar ut ett brev till sina medlemmar för att förtydliga detta, själva syftet med alltihop. Ett steg vore att förbjuda extrapersoner, danssteg och fånig extrautrustning. Igår tog nog Ukraina priset.
Lite osökt komer man att tänka på "Livet är en schlager", Jonas Gardells fantastiska saga, där det konstateras att wailandet är ett bra sätt at dölja en undermålig låt. En av mina favoritrepliker är: "Du får nog waila som f-n."
Sedan ska vi inte sucka över öststatsdominansen. Det är bara att ta efter. Låt oss splittra upp Sverige i flera delar. Mitt hemland Skåne blir gärna en självständig stat. Västra Götalandsregionen är stor nog att klara sig själv, och resten av Götaland likaså. Svealand kan delas upp i Stockholm och resten, men med Dalarna kopplat till Gästrikland, Hälsingland och Medelpad. Och så övre Norrland för sig.
Vips. Vi har sex stater som kan ställa upp med var sitt bidrag och sedan kan vi rösta på varandra. Med de stödröster vi vanligen får från våra nordiska grannländer (som nu givetvis delas upp lite) torde detta räcka för topplaceringar för åtminstone ett par av landsdelarna varje år.
Och inte blir det fler uttagningstävlingar heller. Med andra chansen ockuperar ju spektaklet sex lördagskvällar i TV varje år för att få fram ett bidrag. Det skulle väl lika bra gå att ta fram ett bidrag per kväll.
Ni lyssnar väl, Christer Björkman och Fredrik R?
Låt mig först, efter att ha sett totalt cirka 50 minuter under veckan, konstatera att det blåser friska fläktar inom ESC. Håret står på ända för var och varannan av deltagarna. Som jag tidigare konstaterat: Var är skyddsombuden? Leve Malena som avstod fläkt med motiveringen att den sabbar rösten. Men har man, som flera andra, ingen vidare sångröst från start är detta väl inget problem.
Tänk bara om det hade blåst lika friskt kring det som framförs. Det är ju faktiskt en meloditävling, inte en gymnastikuppvisning, modeshow eller något liknande. Men det verkar inte riktigt ha trängt fram till deltagarna. Jag utgår från att Eurovision Broadcasting Union inför nästa år skickar ut ett brev till sina medlemmar för att förtydliga detta, själva syftet med alltihop. Ett steg vore att förbjuda extrapersoner, danssteg och fånig extrautrustning. Igår tog nog Ukraina priset.
Lite osökt komer man att tänka på "Livet är en schlager", Jonas Gardells fantastiska saga, där det konstateras att wailandet är ett bra sätt at dölja en undermålig låt. En av mina favoritrepliker är: "Du får nog waila som f-n."
Sedan ska vi inte sucka över öststatsdominansen. Det är bara att ta efter. Låt oss splittra upp Sverige i flera delar. Mitt hemland Skåne blir gärna en självständig stat. Västra Götalandsregionen är stor nog att klara sig själv, och resten av Götaland likaså. Svealand kan delas upp i Stockholm och resten, men med Dalarna kopplat till Gästrikland, Hälsingland och Medelpad. Och så övre Norrland för sig.
Vips. Vi har sex stater som kan ställa upp med var sitt bidrag och sedan kan vi rösta på varandra. Med de stödröster vi vanligen får från våra nordiska grannländer (som nu givetvis delas upp lite) torde detta räcka för topplaceringar för åtminstone ett par av landsdelarna varje år.
Och inte blir det fler uttagningstävlingar heller. Med andra chansen ockuperar ju spektaklet sex lördagskvällar i TV varje år för att få fram ett bidrag. Det skulle väl lika bra gå att ta fram ett bidrag per kväll.
Ni lyssnar väl, Christer Björkman och Fredrik R?
Kommentarer
Trackback
