ukulelemorfar

Senaste veckan har vi fått nästan 40 mm regn. Misstänker att det mesta kom igår, men eftersom jag inte tömde regnmätaren när jag kom hem i tisdags natt vet jag inte. Behöver nog inte vattna tomatplanterna idag.

Sex timmars spelande med Alban och John-Erik igår, bara kort avbrutet för lite mat och en del öl (både tysk och engelsk). Vi hann 20 låtar, några nya men det mesta gammalt, och de flesta låtarna hann vi nöta ordentligt på. Nu måste fingrarna hämta sig till nästa spelträff, med hela spelmansförbundet på tisdag. Och så ska hela gänget spela i Uddevalla på lördag kväll. Ni kommer väl?

Började arbeta på allvar med nya skollagsförslaget igår. Gör en jämförelse mellan den gamla och det som kommer. Det är en del stort på gång.

Och så har jag lärt mig att lägga upp bilder på Facebook. Har lagt ut en del från Englandsresan.

Har långsamt börjat arbeta mig igenom tidningshögen som samlats under Englandsresan. Fem dagstidningar à sex dagar (låt vara att TTela och NWT inte kommer på söndagar) blir en rejäl bunt. Struntar i alla Sudokus och korsord, annars skulle det ta för lång tid.

Kan inte låta bli att undra över en del prisskillnader. Elexirsträngarna jag använder kostar numera 299 kr/set i Göteborg. På Denmark Street i London tog butikerna £14 (=ca 180 kr). Om jag köper 15 set har jag tjänat in flygresan + t-baneresan Heathrow-centrala London t o r.  Å andra sidan, 15 set till tre gitarrer räcker nästan två år (Elixirsträngarnas främsta egenskap är att de låter bra länge, en av gitarrerna var med på folkmusikklubbarna i London i mars och på Warwickfestivalen fyra månader senare utan strängbyte mellan), så det blir bara vartannat år jag kan göra den resan. men klart tänkvärt.
Ingen som vill köpa Elexirsträngar av mig? Om jag säljer dem vidare för 250 kr behöver jag bara 25 kunder för att bekosta resan.

Stort tack till Mikke som på min uppmaning la ut denna på YouTube vid lunchtid idag. Vill bara påpeka att Anthony John Clarke gett sitt tillstånd till publiceringen. Han skrev att han skulle bli "honoured" om vi la ut den.

Det måste vara nyhetstorka. En av de nyheter både GT och Expressen hade på löpet idag är att Anders Lundin inte tittar på TV4s allsångsprogram från Liseberg. Vilken chock! Är regeringen underrättad? Har EU upprättat någon krisplan?
Jag trodde i och för sig att Anders Lundin tillbringade sina måndagskvällar med att förbereda sig inför tisdagens sändningar, men jag kanske har fel. Han kanske varken gör det eller tittar på TV4. Undrar vad han gör då.

Och antingen är Pernilla Wahlgren/Ingrosso väldigt ombytlig, eller också har minst en av våra veckotidningar fel. Enligt en löpsedel har hon efter en sommar med någon som heter Peter bestämt sig för att gifta sig på nytt, men enligt en annan har hon återförenats med ett av sina ex. Eller var det så att Peter var så hemsk mot henne att hon istället beslutade sig för att istället gifta sig med ett ex?  Eller ...

Och vad ska man säga om Federicia Pelligrini, nybliven världsmästarinna i simning? Hatar hon män, eller är hon redan upptagen? I referatet av hennes lopp förklarade expertkommentatorn Hans Chrunak att ingen har chans på Pelligrini. Eller menade han att ingen har någon chans mot henne? Nej, min tolkning är roligare.

Kan inte undanhålla er detta. Wheeler Street live. Se hela klippet. Det tar fart under andra halvan.


Eller vad sägs om detta? Visst ska de till Sverige snarast möjligt?

En första rapport från Englandsresan, kan komma fler ...
Det blir nog också en hel del nytt på hemsidan med tips på diverse.

Warwick Folk Festival startar klockan 2000 på fredagen och avslutas vid midnatt på söndagen. Däremellan är det fullt drag på ett antal scener, som Main Stage, ett stort tält med plats för mer än 1 000 sittande, Bridge House Theatre, en härlig teater/konsertlokal för runt 300, som Melleruds Kulturbruk men mer kompakt, Living Tradition Centre, Lecture Theatre osv på festivalområdet, samt en rad pubar inne i stan. Ibland pågår det sex aktiviteter parallellt. Svårt att välja. Och allt detta för £60 (knappt 800 kr).
Jag hann lyssna på cirka 20 olika artister och grupper, varav ingen någonsin uppträtt i Sverige. Och oj vad mycket bra musik det finns. Inte en artist eller grupp som inte höll måttet. Tyvärr har svenskarna missat chansen att ta hit Eric Bogle (en av världens absolut bästa sångskrivare) eftersom han just nu är ute på sin sista Europaturné, men annars ... Han och John Munro är precis vad musik ska vara. Bra låtar med superba texter, enkelt framförda med två röster och två instrument. Och underbart mellansnack. Gillade John Munros betraktelse över att bli 60, "The Golden Years". Han berättade om när sonen gifte sig. Det var inte att förlora en son eller att vina en svärdotter, det var att fritt kunna disponera ett rum till i huset.
Likaså ska Kipling och O'Kane sluta spela ihop av någon märklig anledning, och Kate Rusby ska ha barn i september, så det dröjer innan hon kommer att turnera igen. Men som service till svenska arrangörer kommer här en lista på artister som omedelbart bör bokas för svenska turnéer:
Kerr, Fagan & Harbron, en akustisk trio med fiol, concertina och bouzouki/gitarr, och dessutom tre fina röster. Blandning av engelskt och australienskt, och t o m en Joe Hill-sång. Som svensk kände man sig stolt. Och när Nancy Kerr sjunger och samtidigt spelar en kontrapunktisk stämma på fiolen då smälter jag som smör.
Wheeler Street, sju tonåringar som spelar folkrock så det är omöjligt att sitta still. Bland det bästa nya jag hört i den genren sedan jag såg Five Hand Reel i London 1977. Jag blev störtförälskad i dem.
The QP, sju något äldre ungdomar med en märklig blandning av engelsk folkmusik, rock, jazz och Klezmer. Munspel och sopransax spelar framträdande roller. Och sedan skivan har de lagt till en bassist. Susie Bones sång på "The Banks of the Nile" var en av helgens höjdpunkter. (So what om jag känner Dan Bones, gruppen är fortfarande skitbra.)
Och Jiggawatts blott 16-åriga violinissa vore något för svenska ungdomar att få möta.

Sedan tror jag tyvärr inte att svensk publik riktigt fattar den engelska folkliga a capella traditionen. Annars vore Wilsons och GU4 något. Det blir ju billigt eftersom de inte behöver frakta några instrument.
Och Harvesters låt "Dancing with Nancy again" bara tigger om få spelas av Still No Bagpipes.

Ett bestående intryck är alla duktiga ungdomar ( i många fall tonåringar) som framträdde under helgen. På något sätt har britterna lyckas få ungdomar att vilja ta sig an den traditionella musiken.

Och varför har vi inga Singarounds i Sverige? På söndagskvällen satt vi drygt 30 personer i en drama studio och sjöng för varandra. När alla hade fått sjunga var sin sång var de tre timmarna nästan över. Förutom de två inbjudna gästartisterna, GU4 och en äldre herre som fick sjunga fyra låtar var, var jag tilsammans med en anna man de enda som fick sjunga två. Man tackar och bugar.
Och hur gick med eget framträdande? Jo, tackar som frågar. På en halvtimme hann jag med:
* Early one evening (tänk "morning" med en text om hur engelska pubar degenererades på 1970-talet)
* The Unknown Soldier (Ruben Nilssons visa om den okände soldaten med text av Martin S Allwood)
* Saturday Night in the Log Cabin (Helgdagskväl i timmerkojan översatt av samme man)
* Ett instrumentalt med medley med Linus Augustssons schottis nr 1 och bröllopsmarsch från Laxarby (tror jag det är)
* One of the Joneses (Stellan Herr Medelsvensson med engelsk text av mig, dess tredje framförande i England)
* Erchie Caithcart (en sedelärande historia om risker av att leva alltför nyttigt)
Blev erbjuden en spelning på en folkmusikklubb i södra England, och två av varandra oberoende damer kom senare ute på festivalområdet fram och tackade. Så det gick nog åtminstone hyfsat.

Klockan ær 05.03 och jag har hunnit tvætta av mig och flyttat bilen från hotellet till lågprisparkeringen. 125 kr/dag, lågpris? Nåja, det ær bara de tre førsta dagarna, sedan blir det billigare. Dags før frukost. Hoppas de har gott om meloner i frukostbuff\en, det behøvs om jag ska vakna ordentligt. Vi icke-kaffedrickare får ju ta till radikala grepp.

Det ær tur før restaurangen på Landvetter Airport Holet att restaurangen i incheckningshallen (som skryter med att ha entrecote før 95 kr) stænger redan 18.00, annars skulle ingen stanna på hotellet och æta. Jag valde från den billigare bistromenyn (man sitter då vid bord utan vit linneduk) och fick en i och før sog gigantisk rækmacka och ett glas alldeles utmærkt chilensk Chardonnay, men priset. 239 kr før detta. Med all sannolikhet den dyraste måltiden jag kommer att æta på denna resa. Det finns Wetherspoon-pub i Warwick.

Så var badrummet klart. Dum som jag är tog jag ingen förebild. När jag hade plockat ut allt, och betsat badrumsskåpet, kom jag på att jag borde gjort det, så jag fotograferade i alla fall tapeten, som såg ut så här.

Numera ser badrummet ut så här. Observera att medicinskåpet vi fick i julklapp för några år sedan nu äntligen är på plats på väggen.

Vänder man huvudet åt vänster får man följande vy:

Observera det vackert mahognyröda badrumsskåpet. Samma skåp, ny färg.
Nu återstår bara att plocka tillbaka alla flaskor med diverse innehållet som ska stå på hyllorna i skåpet till höger.

Det finns stunder man inte vill uppleva. Som när man råkar hälla ut sex deciliter mörkbrun målarfärg över badrumsgolvet. Som när tvättmaskinen inte vill fungera och ens reparationsförsök leder till att den börjar läcka istället.
Men färgen är upptorkad (fast jag sabbade en T-shirt och minst en handduk i arbetet) och nu går tvättmaskinen oläckande igen (håll tummarna), och som bonus har vi drygt fem liter rensade svarta vinbär i frysen. Dags att slappna av och se lite mord i Midsomer.

Rensade en av tre svarta vinbärsbuskar igår. Efter nästan två timmars resning hade jag närmare 2,5 liter bär att frysa in. Så småningom ska de bli till härligt sylt, perfekt till fläskkött och köttfärsbiffar, mycket godare än lingondito. Jag ska äta långsamt och njuta, något jag tycker mig vara värd efter allt jobb. Bara två buskar kvar!

Har nu sett sex av åtta avsnitt av första serien i såpan Waterloo Road och börjar misstänka att Jan Björklund baserar sin skolpolitik på at ha sett just den serien. Har man någonsin sett stökigare elever? Och det är klart, med alla intriger och problem i lärarkåren på Waterloo Road så är det inte att undra på.

Kom på ett briljant sätt att hävda att jag har samarbetat med Richard Thompson. Övade sent igårkväll lite inför Warwickspelningen på lördag och testade att jag kom ihåg RT's underbart melankoliska "Waltzing's for dreamers", och helt plötsligt efter sista refrängen fann jag mig själv spelandes en liten instrumental vals jag själv knåpade ihop förra sommaren. Wow, vilken lycka, att kunna presentera ett nummer skrivet av Richard Thompson OCH Lars Nilsson! Helt tydligt att ett glas Chardonnay eller två utvecklar kreativiteten.

Har just varit ute i trädgården och plockat bär. Ytterligare en liter jodgubbar och så denna hallonskörd.

Litet räkneexempel:
Om det krävs 6 liter täckfärg för att stryka badrummet två gånger, hur många liter grundfärg behövs det då för att lägga grunden?
Tja, inte en liter i alla fall. Och det var vad jag hade köpt. Så nu är halva badrummet grundmålat, och eftersom grundfärgen ska torka i närmare sex timmar innan den är övermålningsbar, och färgaffären inte öppnar förrän kl 0900, lär jag inte hinna med båda täckfärgsstrykningarna imorgon, vilket äv en förskjuter listmålningen. Men OK. Jag blir någ klar innan frun kommer hem från kursen.

Har nu sett två avsnitt av Waterloo Road, en engelsk såpa jag köpte den första serien av på DVD när vi var i England i juli. Den är lika häftig som ryktet säger. Första scenen i avsnitt ett visar hur rektorn blir galen och går upp på taket och börjar slänga dokument omkring sig, sedan tar det fart på allvar.
Så det blir en kort blogg. Nu ska jag se avsnitt 3.

Läste på löpsedlarna att Janet Jackson vill ta hand om sin brors barn. Då lydde hon rådet hon fick av Richard Thompson i hans "Dear Janet Jackson", skriven efter att JJ visade en bröstvårta på Super Bowl. RT talar om för JJ var bröst egentligen är till för: "Tits are a tease and fun to squeeze but babies love them too" Han konstaterar att hon har goda förutsättningar att ge barn den mat de behöver.
I sista versen sjunger RT: "When you are tired of all that dancing around you will make a lovely mother / Kids are such a joy, just go and ask your brother"
Ibland blir verkligheten konstigare än dikten.

Planen var enkel. Jag skule i tur och ordning:
1. Lämna frun på Landvetter.
2. Leverera lite frysta varor till sonen.
3. Gå på Liseberg och se Evert Taubes värld.
4. Äta lunch med sonen.
5. Köpa strängar och en bok med Taube-visor för pengar jag fick i födelsedagspresent.
6. Gå på IKEA i Bäckebol och köpa hyllor och badrumstillbehör.
7. Åka hem.
8. Betsa badrumsskået.
9. Ta det lugnt resten av kvällen.

Så här blev det:
1. Fungerade utmärkt, trots ösregnet på vägen ner och på Landvetter.
2. Helt OK.
3. Nu började det jävlas med mig.
Parkerade på Heden, tog en rask promenad till Liseberg. Betalade mina 80 kr i entré ca 1050. Hittade Evert Taubes Värld utan större bekymmer.
Problem 1: Det var stängt. En skylt förkunnade att de öppnade en timme efter att nöjesparken öppnat.
Lugnt. De borde ha öppnat 10.00, alltså öppning av ETV 1100.
1105: Inget tecken på att något skulle öppna.
Uppsökte informationen. Nej nöjesparken öppnade officiellt kl 1100. Javisst, vi hade släppts in innan. Nej, man kan inte få pengarna tillbaka om man inte har möjlighet att se det man kom för.
Lämnade Liseberg förgrymmad. Hade inte tid att vänta til 1200.
Låt mig räkna. 80 kr för max 20 minuter är 240 kr/timmen. Ruskigt dyrt och meningslöst Lisebergsbesök.

Nåja insåg att jag härmed skulle kunna uträtta punkt 5 före punkt 4.
Strängarna hittades utan problem.
Problem 2: Prishöjning. Elixirsträngar kostar numera 299 kr/set. Jag fick dem för 249 eftersom expediten angav det priset först. Han hade inte noterat prishöjningen. Shysst butik Musikbörsen. Ska besöka den fler gånger när jag är i Göteborg. Men ska kolla vad strängarna kostar i England nästa helg. Kan finnas pengar att tjäna.
Problem 3: Taubeboken fanns varken på Akademibokhandeln eller Bokia i Nordstan. Men OK. Dan Andersson-boken jag hitade stället var nästan finare. Inte riktigt Taubes (eller min) dag idag.

4. No problems. Vi avnjöt en utmärkt fläsknoisette med tillbehör i Nordstan.
6. (5 var ju redan fixad) Inga större problem. Hittade inte riktigt de servetter jag (läs frun) ville ha, och sonen hittade inte glasen han var ute efter. I övrigt var det största problemet regnet som strilade ner när vi packade in varorona i bilen.

7. 13 mil inga problem. Sista halvmilen jätteproblem. P g a en olycka satt jag fast i kö, alldeles stillastående, vid 50-skyltarna till Mellerud i över 30 minuter. Kunde gått hem och fikat under tiden. Och inte kom det något trafikmeddelande på radion heller.
8. Fixat.
9. Äntligen!

Plockade röda vinbär igår. Rensade våra buskar totalt, trodde jag. Var stolt över resultatet, drygt 1 liter rensade bär. Inte för att jag äter röda vinbär (jag håller mig till de svarta, och helst i form av sylt). Frun pratade om att "den andra busken" var full av bär. Jag hävdade att den var nästan död. Det visade sig att hon talade om en tredje buske jag bommat. Vi plockade av den och rensade bären i all hast medan grillen arbetade upp sin värme. Ytterligare 1 liter. Wow!!!!
Hann också med att rensa ett antal meter ogräs längs häcken, tvätta bilen och köpa färg till badrummet. Har lovat frun att det ska se anorlunda ut när hon kommer tillbaka från den tvåveckors kurs i Scarborough hon packade för igår. Efter att ha läst all information om stället inser jag att jag också borde anmält mig.

Idag ska jag äntligen besöka Evert Taubes värld på Liseberg. Tar det på hemvägen från Landvetter. Passar på att besöka IKEA också för inköp av detaljer till vårt "nya" badrum och nya hyllor för DVD och uppslagsverk. Vi har nog den mest informationstäta hallen i Mellerud. Minst sju kompletta uppslagsverk. Blir åtta när den nya bokhyllan är på plats.

Lite väldigt sena presskommentarer (den första påpekad av min dotter):
* Hur ska egentligen Charlotte Perelli ha det? I en veckotidning är hon på väg att försonas och göra ett nytt försök med sitt ex, i en annan är hon kär i en tio år yngre man. (Förresten är inte det här att bli kär i mycket yngre något som en gång i tiden var förbehållet rika män? Men det är klart i jämställdhetens tecken bör väl även män kunna gifta sig till förmögenhet.)
* Och varför fick nu Daniel äntligen vara med på Viktorias födelsedagsfirande? Utan att ha läst kvällstidningarna tror jag att jag har svaret. Han är ju numera förlovad med födelsedagsbarnet. Eller?

Plockade nästan en liter jordgubbar till igår. (Vårt land är bara på någon ynka kvadratmeter.) Och de första hallon blev högtidligen avplockade och nedfrysta för att så småningom kunna ingå i drinkar.

Vi avslutade kvällen igår med en tvåpersons kräftskiva. Kinesiska (riktigt goda, men lite hårda skal) kräftor, broccolipaj, baguette, Liebfraumilch och en snaps (Den aekte Hornbekker, som tyvärr har slutat tillverkas). Nam-nam.

Sitter just och för över bilderna jag och frun tog i Skåne. Vi hamnade på cirka 80 per person, mestadels barnbarn i olika situationer.
Kom att tänka på fördelarna med digitalkameror. Var länge tjurigt emot dylika, men kapitulerade slutgiltigt för en tre-fyra år sedan när jag fick tag på en kompakt liten sak med 12x zoom. Sedan dess har jag samlat på mig tusentals bilder. Bara under Londonresan med barnen tog jag över 200.
Tänk vilken glädje att bara knäppa på, utan att tänka på kostnaden för film och framkallning. Och möjligheten att justera och redigera efteråt. Påminner om tiden när man stod i mörkrum med svartvita negativ.
Bifogar den jag är mest nöjd med. Det äldsta barnbarnet i full karriär på stranden.

Undrar hur jag ska tolka signalen med två flaskor rakvatten i födelsedagspresent. Kan det vara så att min fru och min dotter menar allvar med att de inte gillar mitt specialimporterade engelska dito? Inser de inte hur exklusivt det är med specialimporterat rakvatten, speciellt sådant som inte finns till salu i Sverige, oavsett hur det luktar? Huvudsaken är väl ändå att det river gott i skinnet efter rakningen, eller ...?

I morse gjorde vi veckans bom. Vi fick både ner och upp flaggstången utan problem. Men när den väl var uppe fick vi inte loss det rep som satt nära toppen, som vi använt för att resa den med. Vi hade gjort en löpögla som hindrade repet från att ramla ner som vi tänkt oss. Bara att fälla stången igen, skapa en ny sorts ögla, och så upp med schabraket på nytt.

Minigolfbanorna vid Löderups strandbad (de vid kiosen, inte de inne i tallskogen) är av klassiskt snitt, med fyrar man ska passera, kanonrör bollen ska in i och så vidare. De hade bytt ut ett av hålen sedan sist. Nu var det i form av en basketkorg man skulle få bollen i. Härligt! Inga jäkla tävlingsbanor, utan det som rådde på den tid minigolf var en trevlig förnöjelse på sommarkvällarna, inte en seriös tävlingssport. Mer sådant!

Lunchkonversation mellan nästan 7-åringen och hans mamma.
- Vilket kom först, hönan eller ägget?
- Ägget.
- Varför tror du det?
- Ägget kan ju rulla snabbt.

På vägen ner till Skåne i onsdags lyssnade vi bl a på Eric Bogles senaste CD, "The Dreamer". Näst sista låten heter "An Assie's Prayer for Rain", en låt som skulle passa sydöstra delen av Österlen just nu. Här är det snustorrt. Igår fick Borlänge 90 mm och Gävle 78. Här hade vi tidigt i morse det häftigaste regnet på flera veckor, vi fick 2 mm! Bevattningen står på konstant.
Men det har ju det goda med sig att man kan sitta ute och äta på kvällarna.

Vädret växlar verkligen. Norr om Helsingborg vräkte regnet ner i sådana mängder att trafiken på motorvägen rullade i 70 km/tim. Man borde ha schamponerat bilen innan ... Nere vi Borrby strand (ca 15 mil därifrån) sken solen, och vi kunde sitta ute och äta kvällsmat.

Färjan mellan Helsingborg och helsingör bjuder på många upplevelser under de 20 minuter överfärden tar. Tobaksvaror får bara säljas de tio minuter man är på svenskt vatten, alkohol de tio man är på danskat. Otroligt vad folk kan handla på tio minuter. Tala om effektivitet.
Skyltar vid cafeterian talar om detta om tio minuter för tobak. De förklarar också att man bara får köpa ett paket per person, och det endast är för konsumtion ombord. Då får man nog ligga i. Om man tror att det tar cirka två minuter att effektuera köpet har man 18 minuter kvar för att konsumera 20 cigaretter, ca 1,1 i minuten. Inte konstigt att tobakskön var betydligt kortare än alkoholdito.

När regnet äntligen upphörde och jag skulle börja klippa gräs, vad händer då? Jo, gräsklipparen vägrar starta. Försökte alla tricks jag kan (inte så många), men förgäves. Bara att åka bort till XL Bygg och köpa en ny. På plussidan kan konstateras att den klippte oerhört bra, och att den är mycket tystare än den gamla.

Ska bara packa bilen (och den blir full), sedan bär det av till Skåne. Den närmaste veckan kan blogginläggen bli ganska glest förekommande, men man vet aldrig ...

Första dagen på semestern och man vaknar halv sju och kan inte somna om. Illa! Men jag har hunnit föra över bilderna från gårdagens inspelning till datorn och skrivit ett kort reportage till Melleruds Nyheter om det hela. Har även hunnit läsa en härlig engelsk recension av Benny Anderssons Orkesters första framträdande i England.

Inspelningen igår tog sju timmar, och då hann vi inte mixa den. Det som verkade så enkelt tog jättelång tid, jag undrar till exempel hur många gånger vi tog om kompet till "Du får inte", medan det svåra gjordes i en tagning. Men vi hann i alla fall två låtar. Väntar med spänning på slutresultatet.
Har fortfarande "Du får inte" ringande i öronen. Jonna Torstensson är en fantastisk sångerska. Hoppas bara hon så småningom hamnar hos rätt agent och manager. Håll dig borta Bert!

Såg TV-vädret igår morse. Sponsrat av resebyrån Apollo. Känns lite konstigt faktiskt. De svenska väderrapporterna sponsras av ett företag vars främsta ambition är att folk för en stund ska lämna landet. Står de möjligtvis i maskopi med de vädermakter som just nu bara ser två alternativ, olidlig värme eller kylar och regn?

Lyssnade lite på Digilistan i P3. Nio Michael Jacksonlåtar bland de 40 första. Med all den press mannen fått den senaste veckan var det väl inte helt oväntat. Bevisar en gammal sanning: Om du vill bli riktigt berömd och hamna på alla listor ska du dö. Men som Magnus Uggla konstaterade på en LP för många år sedan, "Va Ska Man Ta Livet Av Sig För Om Man Inte Får Höra Snacket Efteråt".
En av veckotidningarna konstaterade igår på sin löpsedel: "Michael Jackson begravs utan hjärna" Lite tvetydigt. Är det begravningsentreprenörerna som glömt bort att tänka igenom det hela, eller gick MJs vurm för plastikkirurgi lite för långt?

Theresa Andersson stormade in på Kulturbruket igårkväll. Det är omöjligt att inte ryckas med av hennes entusiasm. Dessutom kombinerar hon det med kunnande. Hon är en ypperlig sångerska och violinist, och riktigt duktig även på slagverk, dulcimer (äntligen en dylik på en scen i Mellerud, måste plocka ner min från väggen och börja öva) och gitarr. Och Kulturbrukets intimitet är perfekt för henne. Hon inledde med en sång helt oförstärkt, bara hennes röst, fotstamp och tamburin. Och i avslutningen byggde hon en egen kör i Crosby, Stills, Nash & Youngs "Find the cost of freedom". Missa henne inte om hon kommer i närheten av er.

Bara STIM-uppgifterna från Kanalyran, städning på kontoret, bortkodning av telefon och e-post kvar. Sedan tar jag semester. Dagens inspelning med Nadia och Jonna får jag nästan räkna till det senare.

Vi behöver regn efter all torka, men måste det komma just under Kanalyreeftermiddagen. Allt flöt bra, vi vara bara 20 minuter efter med scenprogrammet och så börjar det regna (och fortsätter). I trädgården fick vi 5 mm under eftermiddagen, men det kändes som mer uppe på Torget. Men heder åt alla som stannade kvar och lyssnade trots detta. Och heder åt alla duktiga musiker och sångare som framträdde. Kanalyran i år blev något av en lokal musikfestival, en manifestation av bredden, djupet och kvaliteten på Melleruds musikliv.
Hoppas bara det inte regnade under kvällen. Öltältet hade stor underhållning med tre suveräna band på raken. Men jag får nog en rapport under dagen.

Var hemma vid sjutiden. Vi delade en flaska Gazella (utmärkt lätt vitt sommarvin, perfekt att dricka till grillat efter en en het dag). Så slötittade vi på TV och hamnade mest av misstag i hyllningsprogrammet till Gösta Krantz. Det mesta var klipp ur Casino, där GK ärligt talat innehade en av birollerna till Carl-Gustaf Lindstedt och Gösta Bernhard. Men vilken härlig underhållning. Författarna måste ha haft ett tufft jobb, jag vet inga som kunde leverera så många vitsar och visuella skämt per minut som Casinorevyn. Som publik hade man svårt att hänga med.

Nu blir det städdag, tror jag. Dessutom kommer sonen hem med en rapport från Arvikafestivalen.

Den som gav ut Molly Sandéns nya låt "Jag ska fånga en sommar" borde anmälas för barnmisshandel. Att hon själv varit med och skrivit låten befriar inte från ansvar. Det är en osalig blanding av Millas Mirakels "Rytmen av ett regn" (den som skrev den låten borde kräva del av royaltyn), allt som Suzzies Orkester någonsin spelat in (speciellt "Dansar i månen sken") och Ted Gärdestads "Jag ska fånga en ängel". Lilla fröken Sandén är värd ett mycket bättre öde.

Jag håller med, King Laoghaires sånganläggning var i klenaste laget för en utomhusspelning, men ... Hade folk lyssnat hade de hörts bra, nu var det istället prat hela tiden överallt. Mot den bakgrunden kanske det var bra att PA-t var klent, annars hade ju folk tvingats att skrika till varandra.
Annars var allt perfekt. Vilket väder! Tänk att kunna sitta ute i T-shirt och kortbyxor kl 2300!
Hoppas nu bara att allt rullar på bra även i fortsättningen.

Igår bokade vi flyget. Vi åker till London på vinst och förlust och hoppas på att få tag på några av de minst 500 ståplatsbiljetter till Ukulele Orchestra of Great Britains Royal Albert Hall-konsert, som släpps en timme före konserten. Ukes och ett fullsatt RAH, framför allt om vi blir tusentals som har med ukulele, är värt den chansningen.

Dags att plocka ihop instrument och utrustning för fortsatt Kanalyrande. Med tanke på att jag ska vara på plats 0645 imorgon lördag finns det stor chans/risk att nästa blogg kommer först på söndag.

Bilen ska vara på service om 30 minuter och jag har inte ätit frukost än. Lite stressat faktiskt. Mötet igår kväll blev drygt dubbelt så långt som tänkt och så hamnade jag oförskyllt som stötdämpare i en konflikt och behövde rin ga ett antal samtal. Men det mesta löste sig till slut, tror jag.

Men två goda nyheter:
1. Idag börjar Kanalyran. Vädret ska bli bra och hoppas att frånvaron av "stora" stjärnor inte skrämmer bort någon.
2. EU har tagit bort sina regler för hur gurkor och andra grönsaker får se ut. Länge leve den vegetariska friheten. En gurka har rätt till sitt gurkvärde oavsett om den är krökt eller inte.

Tillbringade drygt fem timmar igår eftermiddag och kväll i en het musiksal med att repetera inför Kanalyreidolen på lördag. Det var en häftig upplevelse. Det som lät stökigt och ofärdigt när bandet repade själva förra veckan satt helt plötsligt som en smäck när solisterna kom in. Flera låtar kunde vi släppt efter bara en genomspelning, men vi tog en repris för säkerhets skull. Och det avslutande genrepet flöt utan större incidenter än att en av tjejerna glömde en vers och en kom in liyte för tidigt på en refräng. Publiken hade inte märkt något.
Det roligaste med Kanalyreidolen är när vissa tjejer kommer tillbaka år efter år och man hör hur de har utvecklats. Hur de går från att sjunga enkla slagdängor till att framföra mer komplicerade låtar, och hur de lyckas med ornamentationer av melodin och wailningar. Och roligast av allt, när de som tidigare år fallit bort vid auditions lyckas komma med i själva tävlingen. Som en av tjejerna i år, en tjej som slog knock på bandet med sitt framförande.

Det bästa kom sist. Efter genrepet kom tre av de förra årens vinnare tillbaka för att öva med oss. De ska få göra ett par sånger efter tävlingen. Jonna från förra året gjorde en härlig tolkning av Sonja Alldéns "Du får inte". Jonna är bara 15 år, men tro mig, här är en stjärna på väg att födas. Synd bara att hon bor för långt borta för att vi ska plocka ihop ett mer reguljärt band bakom henne.
Och om Jonna är en stjärna i vardande så är Matilda och Sandra det redan, världen har bara inte insett det ännu. Båda tjejerna går på musikgymnasium båda två och deras duett i "Blame it on the boogie" fick väggarna att skaka. Hårdrockbandet som övade i salen bredvid var inte ens i närheten.
Lovar gott inför lördagen.