Göteborgsvarvet - NEJ!
Efter ganska kort, och kanske inte helt fullmoget övervägande har jag beslutat att inte åka ner till Göteborg imorgon och genom efteranmälan ansluta mig till de drygt 53 000 personer som ska skapa trafikkaos i Sveriges andra stad under lördagen.
Beslutet var egentligen ganska lätt. Jag jobbar med loppmarknaden i Mellerud imorgon förmiddag, så jag kan inte åka. Men jag har också beslutat att jag inte skulle åka och delta även om jag kunde, och jag känner att världen har rätt att ta del av skälen till detta ganska hårdnackade motstånd.
Alltså:
1. Jag förstår inte vitsen med att springa drygt 21 kilometer bara för att komma tillbaka till samma plats som man började, utan att ha uträttat några ärenden på vägen. Jag menar, sist jag var i London gick jag ungefär den sträckan varje dag (cirka 30 000 steg à i genomsnitt 70 cm), men under varje promenad hann jag med några pubbesök, en god lunch och att ta ett 100-tal foton. Kanske lite småshopping också. Men här, här ska man bara springa runt och sedan är det klart.
2. Jag månar om vår miljö. (Se höstens inlägg och klimatsmarta latmaskar.) Tänk på hur många ton koldioxid alla dessa 53 000 löpare kommer att alstra imorgon. Och hur många liter flygbränsle det gått åt för att flyga hit alla dessa bananer de sätter i sig under loppet. Och all bensin som går åt för at frakta dem till och från start. Och all energi för att värma upp vattnet för att de ska kunna duscha efteråt. Mitt tips är att vi det närmaste året kan vänta oss kraftiga klimatstörningar över Göteborgstrakten.
3. Det resursslöseri loppet står för, inte bara all den energi löparna lägger ner för att snabbast möjligt komma tillbaka till platsen de startade från. (Tips: Stå kvar så är ni där på momangen.) Nej, även med annat. Någon sa att det går åt 350 liter färg för att måla den blå linjen de ska följa. (Behövs den verkligen? Första man kan väl följa den där bilen som kör före med tidtagningen och resten kan väl följa honom?) 350 liter skulle räckt att måla om flera villor.
Så gör som jag. Våga vägra Göteborgsvarvet!
Men jag skulle gladeligen, om jag haft möjlighet, åkt ner för att ansluta mig till den stora grupp som tänker stå längs banan och slå världsrekord i ukulelespel. De hoppas på över 500 deltagare.
Tänk att få känna gemenskapen med så många med samma intresse. Och ärligt talat, vad är mest värt att skryta över vid fikabordet på jobbet på måndag, att ha kommit 35 739:a i Göteborgsvarvet eller att vara världsmästare i ukulelespel? Begrunda den ni. Och världsmästare i ukulelespel har nog inte träningsvärk heller.
Beslutet var egentligen ganska lätt. Jag jobbar med loppmarknaden i Mellerud imorgon förmiddag, så jag kan inte åka. Men jag har också beslutat att jag inte skulle åka och delta även om jag kunde, och jag känner att världen har rätt att ta del av skälen till detta ganska hårdnackade motstånd.
Alltså:
1. Jag förstår inte vitsen med att springa drygt 21 kilometer bara för att komma tillbaka till samma plats som man började, utan att ha uträttat några ärenden på vägen. Jag menar, sist jag var i London gick jag ungefär den sträckan varje dag (cirka 30 000 steg à i genomsnitt 70 cm), men under varje promenad hann jag med några pubbesök, en god lunch och att ta ett 100-tal foton. Kanske lite småshopping också. Men här, här ska man bara springa runt och sedan är det klart.
2. Jag månar om vår miljö. (Se höstens inlägg och klimatsmarta latmaskar.) Tänk på hur många ton koldioxid alla dessa 53 000 löpare kommer att alstra imorgon. Och hur många liter flygbränsle det gått åt för att flyga hit alla dessa bananer de sätter i sig under loppet. Och all bensin som går åt för at frakta dem till och från start. Och all energi för att värma upp vattnet för att de ska kunna duscha efteråt. Mitt tips är att vi det närmaste året kan vänta oss kraftiga klimatstörningar över Göteborgstrakten.
3. Det resursslöseri loppet står för, inte bara all den energi löparna lägger ner för att snabbast möjligt komma tillbaka till platsen de startade från. (Tips: Stå kvar så är ni där på momangen.) Nej, även med annat. Någon sa att det går åt 350 liter färg för att måla den blå linjen de ska följa. (Behövs den verkligen? Första man kan väl följa den där bilen som kör före med tidtagningen och resten kan väl följa honom?) 350 liter skulle räckt att måla om flera villor.
Så gör som jag. Våga vägra Göteborgsvarvet!
Men jag skulle gladeligen, om jag haft möjlighet, åkt ner för att ansluta mig till den stora grupp som tänker stå längs banan och slå världsrekord i ukulelespel. De hoppas på över 500 deltagare.
Tänk att få känna gemenskapen med så många med samma intresse. Och ärligt talat, vad är mest värt att skryta över vid fikabordet på jobbet på måndag, att ha kommit 35 739:a i Göteborgsvarvet eller att vara världsmästare i ukulelespel? Begrunda den ni. Och världsmästare i ukulelespel har nog inte träningsvärk heller.
Kommentarer
Trackback
