Slutläst
Hurra! Igår avslutade jag sista boken i serien Kejsaren, Conn Igguldens romansvit om Julius Ceasar. Fyra tegelstenar (alla inköpta på efterrean) kan ta sin plats i någon undanskymd bokhylla.
Jag gillar historiska romaner, men ett problem är att hålla ordning på vad som är fakta och vad som är fiktion. Iggulden, själv historieprofessor, har löst det på ett smart sätt. I ett efterord till varje bok berättar han vad som är vad. I de senare böckerna är det mesta fakta, där författaren till och med tvingats utelämna vissa delar för att det inte skulle bli alltför detaljrikt.
Den sista boken illustrerar hur lätt makten kan korrumpera. Hur de ideal som förde en till maktpositionen dör och hur målet blir att bibehålla och stärka makten. I slutkapitlet förstår man mycket väl varför Brutus tillhör gruppen som tar livet av sin härskare. (Ni visste väl redan att han var med om det, så jag förstörde väl inte spänningen på något sätt hoppas jag.)
Jag gillar historiska romaner, men ett problem är att hålla ordning på vad som är fakta och vad som är fiktion. Iggulden, själv historieprofessor, har löst det på ett smart sätt. I ett efterord till varje bok berättar han vad som är vad. I de senare böckerna är det mesta fakta, där författaren till och med tvingats utelämna vissa delar för att det inte skulle bli alltför detaljrikt.
Den sista boken illustrerar hur lätt makten kan korrumpera. Hur de ideal som förde en till maktpositionen dör och hur målet blir att bibehålla och stärka makten. I slutkapitlet förstår man mycket väl varför Brutus tillhör gruppen som tar livet av sin härskare. (Ni visste väl redan att han var med om det, så jag förstörde väl inte spänningen på något sätt hoppas jag.)
Kommentarer
Trackback
