Skolskjutningar
USA och skjutvapen
Skolskjutningen i Uvalde, USA, har skakat en hel värld. Det är dessutom inte första gången vi nås av liknande nyheter från det stora landet i väst. Regelbundet sker skjutningar där helt oskyldiga dör. Det är skolor, kyrkor, diskotek, musikfestivaler, där den som skjuter endast verkar ha som mål att döda så många som möjligt.
En journalist ställde i en efterkommande presskonferens en mycket berättigad fråga: ”Varför händer detta just i USA och inte i något annat land?” Han fick som väntat inget svar. Den officiella förklaringen är att skjutningarna beror på de som skjuter, inte på tillgången till vapen. Och ex-president Donald Trumps syn på saken är att beväpna fler.
Själv såg jag den troliga förklaringen i Florida för snart 27 år sedan.
Jag hade förmånen att i juli 2005 tillsammans med en grupp svenskar få delta i en veckolång rektorskonferens i Fort Lauderdale i Florida. Om jag minns rätt var det cirka 400 skolledare från ett stort antal delstater i USA samt en mindre grupp från Vancouver (Kanada).
Vi anlände två nätter i förväg för att bli av med jetlagen. En av våra utflykter gick till ett jättelikt köpcenter. Jag besökte en av sportaffärerna där för att få tag på en baseboll till min son. Till min förvåning märkte jag att närmare halva butiken (och den var stor) var avsatt för vapenförsäljning. Vi talar inte pistoler för sportskytte eller gevär för att pricka lerduvor. Vi talar vapen avsedda för strid, inklusive halvautomatiska sådana. Jag köpte min boll och gick till CD-butiken i stället.
Veckan var sedan fylld av föreläsningar, seminarier och gruppdiskussioner. En av de senare gav mig nyckeln till skolskjutningarna. Vi var närmare 30 rektorer för högstadieskolor och diskussionen var fri, det vill säga vi fick ta upp de ämnen vi önskade.
Första frågan kom från en rektor i Richmond, Virginia: ”Vad gör ni om elev kommer beväpnad till skolan?” Det blev en livlig diskussion. Själv hade han under det senaste läsåret permanent stängt av tre elever som kommit beväpnade med gevär eller liknande. Nästan alla närvarande kände igen problemet, ofta från det senaste året, och många hade gjort samma sak, permanent stängt av elever.
Vi var bara två som såg ut som levande frågetecken, jag och den närvarande rektor från Vancouver. Strax norr om gränsen var problemet helt okänt.
Jag fick frågan vad vi i Sverige gjorde. Jag berättade att jag en gång haft en elev som haft med sig en kökskniv, men det viftades bort. ”Vad gör ni i Sverige om en elev kommer beväpnad med ett maskingevär?” Jag sa att problemet (som det var då) var helt okänt i Sverige. Vancouver-rektorn berättade något liknande. Ingen bad oss om någon teori hur det kunde vara så stor skillnad mellan de två stora länderna i Nordamerika.
Senare i veckan fick jag veta att skolorna i centrala Los Angeles inte har fönster på nedervåningen av rädsla för så kallade ”drive-by-shootings”. De flesta skolor i större städer har bara en ingång, i dörrkarmen sitter det en metalldetektor, och innanför dörren står en beväpnad vakt.
Men i många delstater i USA verkar republikanska politiker inte se sambandet mellan att sportaffärer gör reklam för vapen och att folk som köper vapnen använder dem. Redan idag är att bli skjuten den vanligaste dödsorsaken för barn och ungdomar under 20 år i USA. På skolorna övar man regelbundet hur man ska skydda sig om en skytt kommer in i lokalerna. Det finns också bland väljarna en klar majoritet för strängare vapenlagar, men NRA-sponsrade politiker gör allt för att stoppa alla sådana förslag. Som de brukar säga ”God bless America”.
(NRA = National Rifle Association)
