Ett julminne
Jag var på studiebesök i en primary school norr om Melbourne i Australien. Eller rättare sagt, vi var det, Vi var en stor grupp svenska och norska skolledare som åkt med på en resa arrangerad av Skolledarförbundet och Anders Cassne.
Eftersom det var i slutet av oktober (2002) läste många klasser om jultraditioner, och eftersom Australien är ett land där nästan alla har rötterna i andra länder läste man mycket om "Christmas around the world". Så det var inte konstigt att flera av besökarna engagerades som spontana gästföreläsare.
Jag och en norsk dam, vars namn jag har glömt, hamnade hos en grupp sexåringar. Vi berättade om hur vi firar jul i respektive land, och framför allt hur våra barn är så snälla att de får julklapparna redan på julafton, vilket skapade lite uppståndelse.
Så kom frågan in på vad vi äter. Jag förklarade att grunden för det svenska julbordet är att vi har slaktat en gris. Så gör vi en massa olika maträtter av den, som korvar, syltor, revbensspjäll, skinka och så vidare.
Mot slutet av lektionen ville läraren kontrollera att barnen hade lärt sig något och ställde lite frågor. När hon kom till "Hur firar man jul i Sverige då?" viftade en pojke mycket ivrigt med handen. "Man tar in en gris i vardagsrummet, slaktar honom och äter upp honom," förklarade han triumferande.
Set blev givetvis några tillrättalägganden. Jag tänkte något i stil med hur kan de tänka så om oss, tills det slog migh. Vi var ju på andra sidan jorden. Självklart kunde man väl så långt borta ha en del mycket märkliga julseder.
