ukulelemorfar

Bokade första delarna av sommarens semester idag. Så nu har vi flygbiljetter för utresan (med ett bolag till en stad) och för hemresan (från en annan stad med ett annat bolag) och de första tre hotellnätterna, i en stad där det händelsevis just den helgen är folkmusikfestival med Martin Simpson, Tom McConville och Little Johnny England. Häftigt! (tycker i alla fall jag, frun är inte riktigt lika entusiastisk.) Men vi ska boka hotell i två städer till, och minst en av dem har ett Primark, och båda lär ha Wetherspoonpubar.

Köpte några intressanta titlar om svensk historia vid dagens Överbybesök. Nu ska jag bli expert på Gustav Vasa och hans söner. Hittade också två par ljusblå jeans till bra pris, och Briggen serverade som vanligt mycket god mat.

Nu är man inte bara TV-kändis, och faktiskt för två dagar, oavsett vad artikeln säger, nu är man med i lokaltidningen också. Men det är inte första gången. Läs artikeln här. Programmen kan ni se på SVT Play. Vem vet mest, torsdags- och fredagsvarianterna.

Usch vad tyst ett stort hus är när man är ensam. Och efter en stund börjar man höra allt som knakar och knäpper, och ana spöken överallt. Usch ...

TV-kändis igen förresten. Vem vet mest igår, och eftersom det gick bra även idag. Erbjöd att för en mindre summa skriva autografer på jobbet idag, men ingen nappade. Jag har i alla fall fått de 15 minuter av berömmelse Andy Warhol sa att alla skulle få i framtiden.

Kom plötsligt på varför jag två veckor nu trott att Konsum har haft slut på semlor när vi har handlat där. De har flyttat dem till ett annat ställe. Detta utan att sätta upp en skylt om det. Är det någon sammansvärjning styrd av folk som tycker att jag inte gått ner tillräckligt, eller?
Är förresten sur på Konsum. Hade med mig fyra rabattkuponger till butiken i eftermiddags. Två av varorna var slut, och en tredje hade så högt pris före rabatt att det vara billigare att gå in och köpa den orabatterad i grannbutiken. Straffade Coop med att bara handla för 107 kr där. Ligger kvar på 1 % bonusnivå och lär inte nå de högre innan månaden är slut.

Sitter och funderar på om jag ska stryka tvätt eller dammsuga. Tror jag väljer lösa klart morgonens DN-korsord. Bra hjärngymnastik till nästa gång jag får chansen i något frågesportprogram på TV.

Vi tog en snabbtur till Cambridge (UK) för att se mitt favoritband, Fairport Convention. Eftersom Stansted Airport ligger så nära Cambridge (ca 30 min med tåg) så valde vi för en gångs skulle "The Low Fares Airlines", dvs Ryan Aitr, ett flygbolag jag är ganska allergisk mot, och då är jag ändå en stor vän av mycket som kommer från Irland.
Och visst. Deras grundpris är lågt. Med skatt gick det på 638 kr var för en tur och retur-biljett. Betydligt billigare än BA och SAS.
Men så kom det ju till en del avgifter:
* Om man checkar in på Internet kostar det 110 kr per person för en t o r-resa. Ska man checka in på flygplatsen blir det mycket dyrare. Jag undrar vad som händer om man inte checkar in alls, det verkar ju vara enda sättet att slippa betala extra.
* Så tog de 11 kr för att skicka en sms-bekräftelse.
* Eftersom vi gärna vill vara garanterade att få sitta ihop betalade vi för prioriterad ombordstigning, 88 kr per person.
* Och så tillkom en administrationsavgift på 110 kr per person eftersom vi ville betala med våra vanliga bankkort.
Totalt ca 900 kr per person, fortfarande billigt, men ca 45 % dyrare än det såg ut vid den första påsynen. Hade vi valt att checka in var sin väska hade det kostat ytterligare en 400 kr per person för t o r.

Utresan gick utan missöden. Ett lite drygt halvbokat plan som både lyfte och landade för tidtabell. Och Säve (det de kallar Gothenburg City Airport) har blivit mycket gästvänligare sedan sist.
Men hemresan dagen efter ... eller rättare sagt det som hände innan den.

Stansted måste vara girighetens flygplats nummer 1:
Vill du väga ditt handbagagde för att kolla att du inte har mer än de 10 kr mattbolaget tillåter? Kostar 50p, inte mycket, men på andra flygplatser är det gratis.
Har du med dig lite vätska som du måste lägga i en plastpåse för att komma igenom säkerhetskontrollen? En liten behållare med 4 påsar kan köpas för £1 i en automat.

Och så till boardingen.
Jag har lärt mig att man ska sätta kunden i främsta rummet och verksamheten ska utgå från honom/henne. På RyanAir har man vänt på detta. I första rummet kommer bolaget och bolagets behov. Resenärerna är någon slags boskap som ska fösas runt och lyda order.
Ta t ex det med prioriterad ombordstigning. På planet ut fanns det så gott om plats att alla kunde få sitta bredvid vem de ville. Men om folk kommer på att det är så då och då kanske ingen vill betala de där 44 kr extra per resa för att prioriteras. Alltså hade RyanAir blockerat 12 rader som ingen fick sitta på. På så sätt fick de sista som steg ombord sprida ut sig och inte sitta bredvid sina vänner. Bra ur bolagets synvinkel, men ett jäkla sätt att bemöta resenärerna på.

Nåja, tillbaka till boardingen.
Ungefär en timme före utsatt avgångstid kallas vi till gaten. (Gate förresten, en dörr och en disk.) Där fick vi sedan stå i kö i drygt en halvtimme innan något hände. Bredvid oss fanns en annan kö för flyget till Barcelona och några som skulle med vårt plan ställde sig där av misstag. Men enda sättet att få sitta var att gå ur kön, och bli inte kissnödigt, för då förlorar du din plats.
Efter en halvtimme kommer en dam och börjar kolla handbagagets storlek (men inte vikt, för våg har de tydligen inte råd med, vilket i och för sig var tur för karln som stog före oss, vars väska vägde bly) och våra biljetter. Fortfarande har flyget vi ska med inte ens landat.
Flyget kommer och i samma stund öppnar de gaten och börjar släppa in oss. Men inte till planet. Istället hamnar vi i en trappa ner till plattan, och där blir vi stående i en dryg kvart. Tur att man inte har anlag för cellskräck.
Så småningom kom vi på vårt plan. Det lyfte och vi landade nästan i tid. Tre minuter efter utsatt landningstid får piloten till den sämsta landning jag har varit med om (och jag har flugit en hel del). Ett tag trodde jag han skulle rutcha ut från landningsbanan på dess ena sidan, och han hann få stopp på planet precis innan banan tog slut.
För att fira denna klantighet spelar man i högtalarna en pampig melodi och förkunnar att ytterligare än gång har världens punktligaste flygbolag landat på utsatt tid. FEL! FEL! FEL! Ni var flera minuter sena!
Och under hela flygningen tjatades det om försäljning. Baren passerade genom flygplanet, varuvagnen likaså. Och så skulle vi köpa skraplotter, vilket nästan ingen heller gjorde.

Jag har några tips till "The many extra costs airline" (för det är vad det är). Jag skulle vara beredd att betala extra för följande:
* För att slippa alla extra avgifter och få ett pris som inkluderar allt redan när jag börjar min bokning.
* Kunna sitta ner medan jag väntar på att få gå ombord på planet.
* Slippa stå i en trappa en kvart.
* Veta när jag stiger ombord att jag och min käresta har garanterad plats bredvid varandra, utan att behlöva rusa och trängas.
* En liten fick i stolsryggen framför där jag kan lägga min bok om jag vill sova en stund under flygningen.
* Möjlighet att fälla sätet lite för att kunna ändra ställning och inte få så ont i ryggen.
* Flygvärdar och -värdinnor som har lärt sig att prata i mikrofon så man hör vad de säger.

Men vänta! Allt det där, och rätt att checka in en resväska på 23 kg (inte de 15 som Ryan tillåter), ingår ju i priset på BA och SAS. Värt att tänka på.

Känner mig riktigt nöjd med min insats på jobbet idag. Hann med mer än på mycket länge. Började t o m med slutrapporten för Irlandsprojektet vi genomförde i slutet av augusti förra året.

Hämtade ut våra pund inför helgens Cambridge-besök. Chockades av bankavgiften. 40 kr i växlingsavgift! Gjorde 20 öre per pund. Men man ska väl inte klaga. Även med detta påslag ligger pundet på under 11 kr, och 40 frukosttepåsar kostar bara 99 p på Sainsburys. Kom på att jag har druckit engelskt frukostte så länge jag kan minnas. Lyckas alltid fylla på tillräckligt vid varje resa för att det ska räcka till nästa gång. Måste köpa minst 80 st denna gång.
Förresten har jag använt billigt rakvatten från Boots och Superdrug ända sedan jag arbetade som språkreseledare på 1980-talet. Fruns försök att få mig att gå över till lite mer exklusiva sorter har misslyckats kapitalt.

Veckans negativa nyhet var priset för att boka Richard Thompson. Drömmen om att boka en konsert med honom i Mellerud i sommar dog snabbt. Snyft, snyft ...

Arabvärlden verkar vara i uppror. Känns lite som slutet på 1980-talet när Berlinmuren föll. Få se om det håller i sig.

Funderar allvarligt på att inleda sommarens Englandssemester med folkmusikfestivalen i Ely. Martin Simpson är där med sitt band och Englands näst bästa folkrockband, Little Johnny England med. Lägg till detta en real-ale-bar och Englands största katedral så förstår ni varför.

Det var ont om bra TV under eftermiddagen, när väl reprisen på Hipp Hipp var visad. Vad gör man då? Jo, man tar av plasten på någon av de DVD:en som ingår i boxen med Hasse & Tages revyer. Fem skivor fulla med alla revyerna plus en massa Mosebacke Monarki.
Vi fastnade för Svea Hund på Göta Lejon. Inspelad under andra hälften av 1970-talet men fortfarande aktuell. Det är märkligt hur de kunde skapa så tidlös humor. Prylhets, kontokortsfusk, kungens festande, misstron mot sådant som inte har ekonomisk bärkraft ... Vi känner igen alltihop drygt 30 år senare.
Minimusikalen "Rosornas krig" borde spelas igen. Devisen "människan lever inte av bröd alena" har aldrig skildrats så snyggt och snillrikt. Och bara att få se både Monica Zetterlund och Lena Nyman samtidig, båda i sitt livs form. Härligt lördag. Melodifestivalen kommer att vara blek i jämförelse.

Hann spela in en låt idag. Jag unnade mig att lägga på fyra gitarrstämmor och en extra sångstämma. 8 kanaler på aparaten, men jag nöjde mig med 7. Mixningen återstår.

Idag hade vi nog vinterns största temperaturskillnad. Det var cirka -15 när jag hämtade tidningen, bara -4 när vi åt lunch. Inte illa.

Vi slog knappast något publikrekord på museet igår. 18 musiker på scen, om jag räknade rätt, men bara 15 betalande. Inte ens med två journalister och två personal kom lyssnarskaran upp i samma antal som musikerna. Men vi hade roligt ändå. Vi spelade bra, och under andra halvan dansades det rejält. Jag filmade första halvan och förhoppningsvis är delar av det så bra att jag kan lägga ut det på YouTube.

Det är populärt att sälja annonser. Enbart idag hade jag på jobbet två telefonsamtal och ett besök från folk som ville att kommunen skulle köpa annonser hos dem. Ibland känns det skönt att inte ha budgetansvar.

Jag har skrivit detta på Facebook, men för er andra. Hänt Extra frågar på framsidan av sitt senaste nummer varför Viktoria inte berättar att hon är gravid. Det kan ju bero på att hon inte är det.

Nu är det Kulturbruket på Dal på TV. Så jag slutar här.

Så ringde TV4 igen. Den här gången ville de göra ett reportage om digitaliseringen av biografer, där jag leder en grupp som arbetar med detta i Mellerud, och hotet mot biograferna. Det finns risk för att analog filmdistribution upphör i höst, men statens (och vår regions) bidrag börjar betalas ut från och med 2012. Många biografer kan få vänta till 2013 och 2014 för att få sina pengar. För stora storstadsbiografer är det inga problem, men på mindre orter kan det blir ett eller flera år utan att man kan visa ny film. Och det handlar om stora pengar, runt 800 000 kr per biograf.
Så vi filmade utanför och inne i vår tjusiga Centrumbiograf, invigd i december 1935. Intervjuer blandades med bilder av mg släckandes och tändandes, vandrades i trappor och gångar, samt besökandes projektorrummet, något jag aldrig gjort förut. TV4 Väst ger mig många nya upplevelser. Sist fick jag äta korv med våffla för första (och eventuellt sista) gången i mitt liv.

Dagens märkligaste var att checka in på flyget till Stansted för mg och frun. Vi ska nämligen inte åka förrän om drygt en och en halv vecka. Men man kan checka in drygt två veckor innan. Undrar vad som händer om vi måste stäla in resan? (Förutom att Fairports medlemmar inte får den kladdkaka frun tänkte ta med till dem. Sist de var här i Mellerud sa de att det nästa gång skulle stå i kontraktet att de skulle serveras dylik till efterrätt.)

Mer från ukuleledagen.

Jag har köpt en ny badrumsvåg. Tydliga siffror och så visar den en decimal. Jag tröstade mig med det när jag i morse konstaterade att min vikt gått upp från 91,7 till 92,1 kg. Med den gamla vågen, med en skala och bara helkilon hade vikten stått stilla på 92. Tröstade mig också med att för ett år sedan vägde jag 97, och för två år sedan 107. Jag håller långsamt på att försvinna.
Fick lite illusion av det jag läste i sportböcker som ung, hur brottarna bastade och åt laxermedel för att komma ner i vikt inför invägningarna. Jag kanske borde göra samma sak inför min veckovägning på måndagsmorgnarna.

Njöt av pressens bevakning av vår ukuleledag i lördags. Fina reportage i både NWT och TTela. Läs själva:
http://ttela.se/start/mellerud/1.1112688-ukuleledag-vilket-drag-
http://www.nwt.se/dalsland/article847220.ece

Nummer 2 av våra inspelningar från igår. Vi är stolta över allt vi lyckades klämma in på cirka 4 minuter.

Från gårdagens ukuleledag i Mellerud.

Vi hade vår årliga ukuleledag i Mellerud igår. Alltid första lördagen i februari, för femte året i rad.
Vi kanske inte hade lika många besökare som vi brukar, men det gick bra ändå. Det var en härlig stämning och mycket spel. Jag blev speciellt glad när det (utan min medverkan) uppstod ett spontant allspel i kaféet. Det är sådant vi drömt om.
Mukuleles framträdande fångades på video av sonen. Tyvärr klantade jag till mittpartiet av den låt jag helst skulle vilja lägga ut på YouTube, men under veckan ska jag kolla hur illa det blev. Annars kan det dyka upp ett och annat så småningom.

Hamnade oplanerat i dokumentären om Jussi Björling. Tyvärr dog han precis året innan jag började musikskolan, så jag har aldrig riktigt upplevt honom, eller vetat så mycket om mannen. Men vilken röst! Och vilket livsöde. Ofta övervärderar vi i Sverige hur internationellt kända våra stjärnor är. Men med Jussi verkar det vara omöjligt.

Så dags för Melodifestivalen. Varför tittar man egentligen på ett program där all spontanitet är bortsuddad, där den musik som ska tävla blir reducerad till en bisak mellan diverse töntiga sketcher och där publik frivilligt betalar för att vara en del av dekoren? För det är väl ingen som tror att helt plötsligt ett antal tusen spontant tagit med sig vita flaggor och olikfärgade ballonger till showen de ska gå på under lördagskvällen. Jag skulle inte ta med mig någotdera till en konsert.
Och singback är det värsta jag vet i musiksammanhang. Länge leve Le Kid som hade en musiker på scen som spelade på riktigt. Måtte fler följa deras exempel. De hade förresten det enda bidraget som skulle ha en chans internationellt. Jag röstade personligen på Pernilla A, men det var mest för att hon skulle gå vidare och svenska folket skulle få höra hennes vackra låt minst en gång till. I en ESC har hon inget att hämta. För det är hon för personlig och oglamorös.
Att Danny skulle vinna viste väl alla från början. I Sverige röstar vi på en artist vi känner till, inte en låt som är bra. Och SVT backar upp detta tänkande i och med att man kan börja rösta innan artisterna har sjungit sin sång.
Men så gick vi inte ens till final förra året.

För mig är det fortfarande ukuleledagar och Jussi Björling som står för riktig musik. Men jag erkänner skamset att jag med all sannolikhet kommer att tillbringa lördagskvällarna framför TV:n med Melodifestivalen på.
(Och programledarna var bra.)