Danmark och mer ESC (inklusive avslöjat fusk!)
Vi var på dagtripp till Fredrikshavn igår., med barn, svärson och barnbarn Ni vet, ut med Stena Dantica 0930, med brunchbuffé på vägen, och hem igen 1430, med cirka 1,5 timme i Danmark.
Normalt har vi en bil av med oss. Rullar av den i F-havn, kör direkt till Damsgaard, fyller den med vin av allehanda slag (sexpack Santa Veta Cabernet Sauvignon för 139,50 dkr brukar vara ett stående inköp, deras Merlot för samma pris också), men i år beslutade vi oss för att inte göra det. Och tur var väl det. Damsgaard har stängt, troligen drabbad av den svenska kronans fall. Det är en väldig skillnad mellan att betala 1,25 för en dansk krona, och att betala 1,46. Så nu blev det bara båtinköp, även om marginalen mellan Systemet och båten också minskat, och idag är ca 20 %, utom på öl där den är större.
Gjorde årets miss på hemvägen. Vi hade trots allt köpt lite i Danmark och vi fixade en bagageförvaringsbox och stängde in vår packning där när vi åt. När det började rycka i banditarmen kom jag på missen. Vår plastpåsen med för spel surt ihopskramlade enkronor låg i ryggsäcken i boxen. Så vi hade 10 kronor med oss hem. Får väl åka en gång till.
Var annars mest imponerad av alla barnaktiviteter på vägen hem. Konferensutrymmet var fövandlat till matrosklubb med allehanda spel, både data och mer traditionella som ishockeyspel och litet biljardbord, ansiktsmålning, fiskdamm med mera. sjuåringen tillbringade i stort sett hela hemresan där (med 19-åringen) och femåringens höjdpunkt var att få träffa Nicke Nyfiken. Jag tror att han berättade hela sitt livs historia för apan.
Och så var det sambauppvisning på vägen ut, och dubbeltrubadurerna i baren var inte oävna.
Mer om sama resa hittar du på en av medresenärernas blogg, inklusive tjusiga bilder på ansiktsmålat barn och en av de mest oavsiktligt humoristiska skyltar jag sett på länge.
På vägen hem lyssnade vi på Eurovision-CD-n, och två korta reflektioner:
1. Jag vet äntligen vad vi gör för fel i Sverige. Vi tror att det är en artisttävlingen och således röstar vi mer på artisterna än låtarna. Hos oss var det Malena Ernman (och jag upprepar att jag gillar damen) och historian om hene som vann, inte "La Voix". Och kvällspressen gör sitt bästa för att föra ut detta budskap. Dessutom kan vi börja rösta redan innan låtarna spelats upp, vilket än mer gör det till en artisttävling istället för det det borde vara, en låttävling. Steg ett borde vara att stoppa "förtidsröstningen", den passar bra i EU-valet, men ... Gör som i stora tävlingen, låt alla låtar spelas först och rösta sedan. Då hinner dessutom inte skivbolagsfolket sitta och skicka 100-tals röster var och en på samma låt.
2. Nu vet jag vad Norges bidrag osökt får mig att tänka på. "En egen fela" med Timjan som kom 9:a i den svenska uttagningen 1979. Lyssna mer på den genom länken i det förra inlägget. Och nu till dagens scoop. Håll i er på kvällstidningsredaktionerna. Den här nyheten missade ni.
Timjans bidrag skulle aldrig ha fått ställa upp den. Den bröt nämligen mot en av reglerna, att låtarna inte får vara framförda offentligt tidigare. Historien i sin helhet:
På försommaren 1978 anordnas Brandbergens musikfestival. Genom mamman till en av mina elever (som var ihop med steelgitarristen i bandet) bokade vi Timjan. På festivalen spelade bandet just "En egen fela", cirka 9 månader för den svenska melodifestivalen 1979. Hela festivalen bandades på kassett och som ordförande i Haninge Musikförening hade jag originalbanden.
På hösten ringer en nervös medlem i bandet och frågar i hur många kopior banden fanns. Jag lugnade honom att deras 30 minuter bara fanns hos mig. Han ber mig gömma undan det bandet eftersom de just fått med låten i uttagningen, och detta var det enda framförandet de gjort av den. Jag lovade att hjälpa dem med detta, vilket var enkelt eftersom ingen bett att få vara sig lyssna på eller kopiera just detta band, och blev på så sätt delaktig i denna skandal. Så involverad i spektaklet har jag aldrig varit vare sig förr eller senare.
Nåväl. Det var 30 år sedan, och till och med mord preskriberas efter 25 år, så det torde vara glömt. Och Timjan fick sit straff. De kom på nionde plats och har väl aldrig hörts sedan dess.
Men förlåt mig Christer Björkman!
Normalt har vi en bil av med oss. Rullar av den i F-havn, kör direkt till Damsgaard, fyller den med vin av allehanda slag (sexpack Santa Veta Cabernet Sauvignon för 139,50 dkr brukar vara ett stående inköp, deras Merlot för samma pris också), men i år beslutade vi oss för att inte göra det. Och tur var väl det. Damsgaard har stängt, troligen drabbad av den svenska kronans fall. Det är en väldig skillnad mellan att betala 1,25 för en dansk krona, och att betala 1,46. Så nu blev det bara båtinköp, även om marginalen mellan Systemet och båten också minskat, och idag är ca 20 %, utom på öl där den är större.
Gjorde årets miss på hemvägen. Vi hade trots allt köpt lite i Danmark och vi fixade en bagageförvaringsbox och stängde in vår packning där när vi åt. När det började rycka i banditarmen kom jag på missen. Vår plastpåsen med för spel surt ihopskramlade enkronor låg i ryggsäcken i boxen. Så vi hade 10 kronor med oss hem. Får väl åka en gång till.
Var annars mest imponerad av alla barnaktiviteter på vägen hem. Konferensutrymmet var fövandlat till matrosklubb med allehanda spel, både data och mer traditionella som ishockeyspel och litet biljardbord, ansiktsmålning, fiskdamm med mera. sjuåringen tillbringade i stort sett hela hemresan där (med 19-åringen) och femåringens höjdpunkt var att få träffa Nicke Nyfiken. Jag tror att han berättade hela sitt livs historia för apan.
Och så var det sambauppvisning på vägen ut, och dubbeltrubadurerna i baren var inte oävna.
Mer om sama resa hittar du på en av medresenärernas blogg, inklusive tjusiga bilder på ansiktsmålat barn och en av de mest oavsiktligt humoristiska skyltar jag sett på länge.
På vägen hem lyssnade vi på Eurovision-CD-n, och två korta reflektioner:
1. Jag vet äntligen vad vi gör för fel i Sverige. Vi tror att det är en artisttävlingen och således röstar vi mer på artisterna än låtarna. Hos oss var det Malena Ernman (och jag upprepar att jag gillar damen) och historian om hene som vann, inte "La Voix". Och kvällspressen gör sitt bästa för att föra ut detta budskap. Dessutom kan vi börja rösta redan innan låtarna spelats upp, vilket än mer gör det till en artisttävling istället för det det borde vara, en låttävling. Steg ett borde vara att stoppa "förtidsröstningen", den passar bra i EU-valet, men ... Gör som i stora tävlingen, låt alla låtar spelas först och rösta sedan. Då hinner dessutom inte skivbolagsfolket sitta och skicka 100-tals röster var och en på samma låt.
2. Nu vet jag vad Norges bidrag osökt får mig att tänka på. "En egen fela" med Timjan som kom 9:a i den svenska uttagningen 1979. Lyssna mer på den genom länken i det förra inlägget. Och nu till dagens scoop. Håll i er på kvällstidningsredaktionerna. Den här nyheten missade ni.
Timjans bidrag skulle aldrig ha fått ställa upp den. Den bröt nämligen mot en av reglerna, att låtarna inte får vara framförda offentligt tidigare. Historien i sin helhet:
På försommaren 1978 anordnas Brandbergens musikfestival. Genom mamman till en av mina elever (som var ihop med steelgitarristen i bandet) bokade vi Timjan. På festivalen spelade bandet just "En egen fela", cirka 9 månader för den svenska melodifestivalen 1979. Hela festivalen bandades på kassett och som ordförande i Haninge Musikförening hade jag originalbanden.
På hösten ringer en nervös medlem i bandet och frågar i hur många kopior banden fanns. Jag lugnade honom att deras 30 minuter bara fanns hos mig. Han ber mig gömma undan det bandet eftersom de just fått med låten i uttagningen, och detta var det enda framförandet de gjort av den. Jag lovade att hjälpa dem med detta, vilket var enkelt eftersom ingen bett att få vara sig lyssna på eller kopiera just detta band, och blev på så sätt delaktig i denna skandal. Så involverad i spektaklet har jag aldrig varit vare sig förr eller senare.
Nåväl. Det var 30 år sedan, och till och med mord preskriberas efter 25 år, så det torde vara glömt. Och Timjan fick sit straff. De kom på nionde plats och har väl aldrig hörts sedan dess.
Men förlåt mig Christer Björkman!
Kommentarer
Trackback
