Detta är det manus jag hade till mitt inlägg i budgetdebatten i Melleruds kommunfullmäktige 24 juni 2020. Vi var totalt 4 från S som var uppe i talarstolen i ärendet. Som vanligt gjorde jag en del avsteg från manus, men dem kan ni höra när Melleruds kommun om någon dag lägger ut det filmade mötet på sin hemsida.
Ordförande, ledamöter, åhörare, press och videotittare
Jag yrkar på bifall till Socialdemokraternas budgetförslag.
Jag tycker mig se en diskrepans mellan hur många av de närvarande partierna agerar på riksplanet och hur de agerar i vår kommun. Vi genomlever just nu en samhällskris, orsakad av Coronavirusets spridning. Vad gör då våra partier på riksplanet? Jo, regeringen, S och MP, med stöd av C och L, gör extra satsningar. Finansministern förklarar att vi under de ”goda åren” samlat så mycket i ladorna att vi nu kan öppna dörrarna, och till och med låna pengar för att klara oss igenom krisen. Och oppositionen kommer inte med kritik, tvärtom de vill satsa ändå mer.
I Mellerud däremot, där håller man hårt på att man, trots krisen, ska fortsätta att samla i ladorna. Detta trots att vi redan i vår resultatutjämningsreserv har så mycket att vi inte får sätta av mer, och trots att vår soliditet ligger på genomsnittlig riksnivå.
Vi säger att det även här finns anledning att lätta lite på stramheten. Vi föreslår att vi under 2021 går ifrån överskottsmålet om 2 %. Istället för ett överskott på 16,6 miljoner ger vårt förslag ett plus på 3 miljoner. Det handlar alltså inte, som Morgan E Andersson och Daniel Jensen påstår i dagens Melleruds Nyheter, att fritt spendera, det är inte heller ofinansierat. Det är finansierat genom att vi i ett krisläge minskar överskottet, inte att vi utökar våra skulder.
Detta, att samla i ladorna under goda år och spendera i kristider, är en gammal metod. Den användes till exempel i Sverige under 1930-talet, när vi tog oss genom depressionen genom att skapa beredskapsjobb. Men vi inom S ska inte ta åt oss äran av att ha uppfunnit metoden. Den omnämns redan i 1 Mosebok 41 kapitlet, när Josef genom att tyda Faraos drömmar förebygger en krissituation i dåtidens Egypten.
Givetvis innebär vårt förslag en risk. Den ställer nämligen stora krav på nämnderna att upprätta en trovärdig budget för 2021 och sedan följa den. Det kommer under 2021 inte att bli möjligt att som SN och KUN gjort under våren, att begära extraanslag för att man glömt att budgetera för dubbla hyror eller grovt felberäknat kostnaderna för interkommunala ersättningar. Men vi i S litar på att våra förvaltningar och nämnder klarar av att göra detta, och vi tror att det är större möjlighet att man klarar det om man får pengarna nu istället för att man ska komma och tigga om dem i efterhand.
Så bifall till socialdemokraternas budgetförslag.
![]()
Det måste varit 1969 eller 1970. Min kompis Ante berättade att var en präst som skulle spela på vår fritidsgård på eftermiddagen. Skulle vi inte kunna gå ner och fråga om vi fick kompa honom? Sagt och gjort, och till vår stora förvåning sa han ja. Inga noter, men det gick säkert bra ändå. Sedan frågade han om vi ville kompa honom och en ungdomskör på ett framträdande den kommande veckan. Javisst. Och så blev det en spelning till med bara honom innan vi fick tillfäller att öva första gången.
Det var så jag lärde känna Lars-Åke Lundberg, präst, visdiktare, filosof .... I cirka sju år hade jag det stora privilegiet att då och då spela med honom. Vi spelade i församlingshem, kyrkor, Alternativ stad med mera. Vi turnerade i småländska frikyrkor. Vi spelade i radio och TV. Alltid han i fokus och mig som ackompanjemang, ofta med Ante, men också ibland med Lars-Åkes son Fredrik.
Och även om det är häftigt att kunna skryta med att man spelat på ett fullsatt Göteborgs konserthus och på Scandinavium, och att man spelat med storheter som Bernt Egerblad och tommy Koverhult, att man lett kören på en skiva där musikerna inkluderade Mike Watson och Douglas Westlund, så är det det som låg vid sidan av musiken som nog satte störst prägel på mig.
Trots att Lars-Åke var djupt troende försökte han aldrig pracka på mig religionen. Jag kan inte minnas att han ens frågade om jag trodde på Gud. För honom var det egalt. Det viktiga var att jag ville vara med. Och för Lars-Åkes skull var det lätt att bryta upp från julbordet för att vi skulle in och spela på Alternativ stads julfirande för Stockholms uteliggare eller gå upp tidigt en söndagsmorgon för att spela för stadsmissionens frukost för samma personer.
Under åren med Lars-Åke träffade jag många som använde religionen som ett sätt att "stäng in sig" med likasinnade. Lars-Åke var tvärtom. Han använde den grundtrygghet och styrkan hans gudstro gave honm för att tjäna, att göra gott för andra. Jag minns hur vi ofta på väg till spelningar stannade vid ett härbärge på Södermalm för att plocka upp Ernst, en man svårt märkt av alkoholism. Men han var alltid nykter när Lars-Åke kallade, och han hjälpte till med programutdelning och skivförsäljning.
Och hade det inte varit för Lars-Åke hade jag aldrig träffat min fru. Han kom till vårt bröllop och sjöng en nyskriven sång för oss från bänkarna i kyrkan. Han döpte också vår son. Vi bodde i Skara, men han upplät Kungsholms kyrka där han då var kyrkoherde för ändamålet. Vi hade med oss två faddrar från Skara och jag minns hur Vojje (gudfadern) efteråt var helt överväldigad, "Mitt i gick det upp för mig att den runde lille mannen i prästkläder och med gitarr på magen också hade skrivit de underbara sångerna vi sjöng.) En av dem, "Som fågeln i sitt bo", sjöng jag många år senare på min brors begravning.
Så tack Lars-Åke för allt du gav mig och andra. Vi är många vars liv hade varit mycket annorlunda om du inte hade funnits.
Så till sist en liten annekdot.
Det var på G72, det första stora allkristna mötet i Göteborg i augusti 1972. Jag och Ante var där för att kompa och under tre dagar gjorde vi åtta framträdanden. Första kvällen var det stor konsert i Göteborgs konserthus. Hela den kristna musikeliten på plats (Tore Littmark, Göte Strandsjö, Kjell Lönnå ...) Dessutom radioinspelning.
Lars-Åke skulle sjunga tre sånger och vi hade fått noterna till dem och placerats strax bakom honom. Under applåderna efter den andra låten vänder han sig mot oss och säger: Grabbar, jag har ändrat mig. Jag tar en ny låt. Ni har inte hört den, men det är a-moll och tretakt.
Det fungerade. Det gjorde det alltid med Lars-Åke.
