ukulelemorfar

Har inte riktigt koll på för vilken gång i ordningen jag just varit i Londonen, men tippar runt 90:e. Men jag höll på mitt motto: Minst en helt ny upplevelse varje gång.
Denna gång blev det flera:
På måndagen var jag och frun först ute i East  End-området och promenerade vid kanalerna, och såg några gamla tidvattenkvarnar och den åpumpstation Sir Joseph Bazalgette byggde på 1870-talet (nu moderniserad) för att lösa avloppsproblemen som höll på att göra Themsen till värlcdens största kloak. Vi passade också på att besöka Stratford (nerj inte "upon-Avon") där man förbereder för OS 2012. Tre stora arenor är under uppförande, och deras buss/t-bane/tågstation är mycket häftig. Ta Docklands Light Railway från Stratford in mot Canary Wharf så får ni en bra utsikt över arenorna.
På kvällen var vi i Barbican Centres stora konsertlokal (plats för runt 2000) på "Last Night of the Winter Proms", med ett pärlband av klassiska "greatest hits". Dessutom fick vi chans att sjunga med och vifta med brittiska flaggor. "Britannia Rule the Waves" (Ja, det ska faktiskt vara utan S på "rule".) Upplyftande. För ovanlighetens skull också en dirigent som gav lite festligt mellansnack, och ett konsertprogram som var värt sina £3.

Tisdag och onsdag blev det mest shopping (och god pubmat). Men vi hann titta på Museum of London, som just nu byggs om och därför har fri entré några månader). Bara tiden före London blev Londinum, romartiden och medeltiden var klara. När det hela blir klart kommer museet att bli ett måste.

Några andra iakttagelser:
* Vad då säkerhet på flygningar. På toaletten på planet hade de ett fack för använda rakblad (får man ta med sig sådana???) och ingen brydde sig om min lilla flaska med nitroglycering (medicin mot kärlkramp). Jag hade med bevis på att jag behövde den, men ingen ens tittade på den.
* Liberty Bounds vid Tower Hill är utan tvekan Londons mysigaste Wetherspoon-pub. (För er som inte vet: På Wetherspoons äter och dricker man bra och billigt. Vi har besökt ett antal av kedjans pubar i och utanför London.)
* De ekonomiska problemen visar sig genom många stängda butiker (bland annat bokhandelskedjan Borders) och många "Closing Down"-sales. Där Zavvi (Virgin Megastore) låg vid Tottenham Court Road har man fortfarande inte hittat ny hyresgäst.
* Å andra sidan var det trångt på Oxford Street alla dagar och tider, och ute i Westfield (Europas största shoppingmall, vid Shepherds Bush) var det ännu trängre. I Westfields exklusiva del, döpt till The Village, har de inga priser i skyltfönstren. Behöver du fråga om priset har du ändå inte råd att handla i de butikerna.
* Att gå in på Foyles på Charing Cross Road är som att stiga in i en annan värld. Här regerar lugnet. Massor av folk även där, men alla verkar targna av atmosfären. Och vilket sortiment de har. Jag var uppe på musikavdelningen på våning 3 och letade efter noterna till "Jerusalem". Mannen vid informationsdisken visste axakt i vilken låda de fanns. Bara £2.99! E.-böcker än sen!
* Jag börjar nopg bli gammal. Vet inte vem Cheryl är, trots att hon fanns på förstasidan på minst tre skvallertidningar.
* Att ta en morgonpromenad till WH Smith på Victoria Station för att köpa The Times, och sedan hem igen för att att hinna läsa den före (den engelska) frukost(en) är en vana som håller på att bli ett måste. Jag klarade dessutom tidningens "fiendish" suduko på planet hem igår.
* Frukostrummet på Morgan House (Londons bästa guest house tror vi, men vad vet vi, vi bor aldrig någon annanstans) lever upp de morgnar Rachel (ägarinnan) är där. Hon fullkomligt dominerar rummet och sprider glädje bland gästerna.

Till sist ett stort tack till piloten igår, Vi landade på Landvetter 20 minuter före utsatt tid!

Det var med svårighet jag tog mig ur sängen i morse. Två timmars kamp med blötsnö, följt av en lång promenad i snömodd har satt sina spår. Jag strök lite tvätt framåt eftermiddagen för att mjuka upp ledderna. Men tveksamt om detta hjälpte eller stjälpte.
Det roliga med snön är att helt plötsligt pratar man med grannarna. Alla är ute och skottar och verkar hela tiden hitta skäl för att göra ett kortare uppehåll. Några ord med en medbroder är ett sådant skäl. Helt plötsligt har man dessutom ett gemensamt problem att dryfta, snön.

TV-kvällen var riktigt sevärd för en gångs skull. Sista delen i serien om Woodstock, även om musikvalet var lite märkligt, varför t ex Crosby, Stills och nash sjungande Beatles och inte någon av deras egna låtar? Dessutom märktes hemma i soffan helt plötsligt de fyra åren i ålder mellan mig och hustrun tydligt. Jag var tonåring 1969, det var inte hon. Vi såg det hela med helt olika referensramar.
Så Monty Python-dokumentärens första del. Bara titeln "Almost the truth - The lawyers cut" var värd programmet. Intervjuerna avlöjade en hel del sanningar. Dessutom underströk de utvecklingens baksidor. Vem skulle låta någon göra en TV-serie idag utan noggrann planering och målgruppsanalys? BBC-cheferna den gången hade modet och la grunden för en ny utveckling av humorns historia. Jag fick också en massa bra DVD-shopping-tips. Måste röja igenom HMV på Oxford Street på tisdag när det enligt väderleksrapporterna för London ska regna hela dagen.
Avslutningsvis (ja, vi lägger oss så tidigt, även under semestardagar) Stenhuggaren. Klart bättre än förra TV-serien som utspelades i Fjällbacka. Mer begriplig, och bra slutlig sammnknytning av lösa trådar.

Idag ska vi packa. Övernattning i Göteborg och sedan 0715-planet till London i morgon bitti. Men vem vet, om jag hittar ett Internet-café kanske det dyker upp bloggar på engelska. Om inte så skriver jag igen på torsdag.

Det är med sorg i hjärtat jag i morgonen mail hittar några meddelanden med rubriken "Tim Hart RIP" (RIP = Rest in peace). En av mina stora musikhjältar har dött vid blott 61 års ålder. Hans "Summer Siolstice" med Maddy Prior och de tidiga Steeleye Span-skivorna (speciellt "Please to See the King", "Below the Salt" och "Commoners Crown", den senare detaljerat beskriven i min bok "Halleluja magistern) tillhör fortfarande höjdpunkterna i husets stora skivsamling. Han gjorde också två utmärkta skivor med upprockade nursery rhymes, som räddade många engelsklektioner för mig. Att reklamkampanjen för hans (tyvärr inte så bra) första soloskiva drevs under måttot "The man who was known as Steeleye Span like to be known as Tim Hart" är numera förlåtet.
Tim Hart var för många av oss ständigt nr 2 eller 3, bakom stjärnorna. I duon med Maddy Prior var han den som kompade och sjöng stämmorna, i Steeleye Span hade han ofta samma roll. Men Herbert von Karajan sa en gång att om han fick ta med sig några musiker från sin egen orkester till de han gästdirigerade så var det andrafiolerna. Vem som helst kan spela solona, men det är andrafiolerna som ger orkestern drivet. På samma sätt var det med Tim Hart. Det är inte han som sjunger melodin, men hans stämmor var en mycket viktigt beståndsdel i soundety. Lyssna på senare Steeleye-skivor, där Tim inte är med och märk skillnaden. Det är inte samma kraft i stämsångspassagerna.
En tråkig avslutning på en annars god jul.

Fick förresten Jessica Anderssons bok i pocketutgåva i julklapp av hustrun. Började läsa i morse (mest för att slippa gå ut och skotta innan det ljusnar) och blev riktigt gripen. Läste mer än 50 sidor i sträck, vilket är ovanligt för mig. Hur fel det kan bli, även om alla vill väl. Nyttig läsning för alla som arbetar med barn och ungdomar.

Kämpar också med TTelas stora julsuduko (även publicerad i några andra tidningar). WEn helsida full med sudokos som hänger ihop. Har börjat med utkanterna och arbetar mig så sakteliga in mot centrum. Men något stör mig. I sidhörnen finns det några sudukos som inte hör ihop med de andra, utan är helt fristående. Har beslutat mig för att nonchalera dem. Och så har de publicerat lösningen i tidningen. Men jag har hittills motstått frestelsen. Den enda frestelse jag klarat av att motstå denna jul. Tur att jag har säkerhetsmarginal på vikten numera.

Det var intensivt julfirande igår. Första delen i Källby med dottern och hennes familj, inklusive en bilfärd genom ett vintrigt Skaraborg i syfte att fylla på förrådet av chokladaskar. Är egentligen för att även handelsanställda borde få ledigt på julafton, men karaktärsstyrka och konsekvens har aldrig varit mina mest utmärkande drag. Vi hittade dessutom en bra vinterjacka och en uppseendeväckande mössa till sonen, så det kanske fanns någon mening med det hela.
Julbordet var magnifikt. Hälften från oss, hälften från dem. Fruns inlagda sill är en av julens höjdare, och jag var glad att vi satsat lite extra och köpt rökt lax från Håverud istället för den billigare med butikskedjans namn på.
Julklappsutdelningen illustrerade på ett utmärkt sätt hur Lego vänt ett underskott till miljardvinst de senaste åren. Det sägs att det finns 68 legobitar per invånare på jorden. Om man ser hur många våra barnbarn har så är det många jordinvånare som är helt utan.
Jag finns bland annat ett par helt unika (jag lovar) vinglas.

Det kan knappast vara av miljöskäl som E20 vid Götene nu är motorväg. Det har blivit en rejäl omväg, och bilarna kör fortare. Men det kanske finns någon mening bakom det hela.

På eftermiddagen drog vi oss hem till Dalsland. Risgrynsgröt och mer julklappar. Och så årets bästa julkonsert på TV2. Här är en av låtarna de sjöng.


Sedan var julafton slut. Nu är det bara julefrid under några dar. Men hade vi varit i engelskspråkiga länder hade det varit dags att öppna paketen nu. Där har man bara just börjat.

Var är den globala uppvärmningen när man behöver den? Inatt snöade det igen, med 30 minuters morgonmotion som resultat.

"Tillbaka till Aidensfield" är ett utmärkt nostalgiinstrument för den som vill bli påmind om bra 60-talslåtar. Undrar ibland om jag ser den för handlingens eller musikens skull. Igår spelade de bl a "Dedicated Follower of Fashion" med Kinks.
Blev så inspirerad att jag hämtade hem texten från Internet och sjöng låten framför TVn. Vilken härlig text. Startar med citat ur "Röda Nejlikan" (They seek him here, they seek him there) och sedan referenser till olika ställen i London. Undrar dem Ray Davies tänkte på när han skrev den, för det skulle kunna fungera utmärkt som nidvisa om någon.
Och språket. T ex referensen till "The Carnabitian Army". Minns att Carnaby Street var en av de stora modegatorna när sången skrevs.
Minns den svenska versionen, "En liten snobb". Någon som har texten till den, eller skivan?

Har just slutat jobba för i år. 14 dagars ledighet väntar. Men först ska granklädningen slutföras. Jag hade inget glitter och inga polkagriser att häng i njär jag började igårkväll.
God Jul på er allihop.

Igår kom vändningen (hoppas jag). Helt plötsligt löste sig nästan slutgiltigt ett av de problem som tyngt mig mest de senaste dagarna. Bara ett par små detaljer kvar, men de kan vänta.

Idag kommer en annan vändning. Fr o m idag går vi mot ljusare tider även när det gäller dygnets längd. Hoppas snön får ligga kvar (det ska tydligen komma mera dessutom) och vara med och lysa upp julen.

Dagens roligaste i tidningarna är en krönika i DNs kulturdel om hur julgemenskapen kräver en riktigt kalkonfilm på TV. Argumentet är att det inte finns något så gemensamhetsskapande som att tillsammans hitta bristerna i usel film med känd regissör och namnkunniga skådespelare.

Hade en ren nostalgikväll igår, som på ett par timmar tog mig från min tidiga barndom fram till 2009.

Började med att före maten (tack kära hustru för den goda Janssons frestelsen) halka in på ett avsnitt av Bröderna Cartwright. Jag måste erkänna att mina första minnen v den var att jag inte fick se den. Jag hade alla gubbarna på mina filmstjärnekort, men enligt mina föräldrar gick programmet för sent för att jag skulle få sitta uppe och titta. Jag tror dock inte att jag var ensam på skolgården om att låtsas som jag hade sett programmen, och när jag väl fick se dem så kändes det som jag blivit stor.

Sedan kom andra avsnittet i dokumentären om Woodstock, festivalen som formade en stor del av mina sena tonår och åren efter det. Drömmer väl fortfarande om att ordna en festival som ger sådan genklang.
Härligt att se all spontanitet som fanns, både på scen och utanför. Hur skulle en grupp som Santana mottas idag? Långa jam och mest rytmer. Eller vad skulle hända med Janis Joplin i en värld där alla unga sångerskor ska vara blonda, vackra och stylade? Jag är glad att jag hade merparten av mina tonår i slutet på 1960-talet när budskapet var "anything goes".
Vet ni förresten hur man hör att det är en blond sångerska som knackar på dörren? Går bara att beskriva på engelska: "She can't find the key and doesn't know when to come in." (Den hörde egentligen hemma på Bad jokes-bloggen.)

Och så DVD:n från Ukulele Orchestra of Great Britain konsert i Royal Albert Hall i augusti i år (där jag och Mikke var två av drygt 6 000 åskådare, och två av drygt 1 000 ukulelespelare). Underbart att återuppleva glädjen och stämningen. Det var en magisk kväll, en av mina häftigaste konsertupplevelser någonsin.
Om Woodstock formade en stor del av mina sena tonår så har har UoGB format en hel del av mitt senaste decennium. Jag och Mikke har sett dem på 5-6 år gå från små folkmusikklubbar med cirka 100 lyssnare till ett fullsatt Royal Albert Hall, och samtidigt själva blivit hängivna ukulelespelare. Ni som läser min blogg vet ju att jag numera också är världsrekordhållare på instrumentet.
Förresten: Köp DVDn. Heter passande nog "Prom Night" och kan beställas till en inte alltför hög kostnad från www.ukuleleorchestra.com Ni kommer att få höra saker ni inte trodde var möjliga att spela på ukulele samt givetvis deras vanliga galenskaper.

Men någon cineast är jag inte, och lär aldrig bli. DN listar idag de 15 bästa utländska och 10 bästa svenska filmerna från den senaste tioårsperioden. Jag har sett sammanlagt en av de 25. Undrar om det är min eller DNs smak det är fel på. Låt mig förresten avliva en myt. Film är inte bäst på bio. Den är bäst i soffan hemma, när man kan stoppa för toabesök eller snacks- och dryckespåfyllning när man så önskar.

Vi hämtade en ny bil idag. Lite mindre än den förra (får verkligen sånganägning och gitarrer plats) men full av en massa finesser vi inte haft förut, som farthållare och rattreglage till stereon. Men det saknas ett bra fack att förvara CD-skivor i. Hur kan de bomma en sådan elementär detalj?
Nej, det är inte en SAAB. Så rika är (var) vi inte ...

Passade på att hälsa på hos Rämjes musik. Alltid lika trevligt. Motstod med svårighet frestelsen att köpa en underbar liten Tanglewoodgitarr för knappt 5000 kr. Den var urgullig, lättspelad och välljudande. Men jag tror jag får nöja mig med de gitarrer vi har just nu. Man kan ju bara spela på en i taget och jag har tre jag jobbar hårt med att hålla igång.

Vi åt lunch på Briggen på Överby. Deras lax var delikat. Det verkar som ugnsstekt lax är något som passar att göra mycket av eftersom den för det mesta smakar bra på restaurang. Sedan gillar jag deras tallrikar. Fruns fläskfile kom på en fyrkantig dylik, och min lax på en orange, nästan genomskinlig, djup sak.

Hemma igen slappnar vi av framför TV:n. Fulham gjorde just 1-0. Vet inte om jag är glad eller ledsen. Gillar Man U skarpt, men Fulham är ju från London, och har Londons mysigaste arena.

Snart jul, så ursäkta lite trötthet och nedstämdhet. Det vänder nog.

På den positiva sidan kan sägas att Öronmat igår var riktigt bra. Jag kunde stolt konstatera att de tjejer som jag jobbat med i samband med Kanalyreidolen alla gjorde helgjutna insatser och de genomgående låg snäppet över andra medverkande. Min gitarrelev var en av stjärnorna. Antingen är det så att det bara är de duktiga tjejerna som söker till Kanalyreidolen, eller också kan det vara så att arbetet med dem i samband med Kanalyreidolen (audition, låtval, individuellt rep, rep med bandet och slutligen framträdande) hjälper dem att utvecklas. Under rådande omständigheter väljer jag att tro på det senare.

Men sen ...
Det har funnits många ljuspunkter under hösten (gitarrfestival, Albans kapell, nytt hallgolv osv) men när jag ser tillbaka har vi i familjen under de senaste halvåret råkat ut för mer än man borde. Jag ska inte räkna upp allt, men startpunkten är troligtvis när sonen blev bestulen på sin plånbok under Arvikafestivalen.
Så när jag vid slutet av mötet igår förmiddag fick telefonsamtal om att bilen låg på taket i ett dike utanför Bloms kändes det bara som "Jaha, det också".
+
Både sonen och hans flickvän klarade sig fysiskt oskadda. (Chocken lär väl sitta i.)
Frun får den nya bil hon har längtat efter. (Jag hade hoppats köra vår nuvarande minst ett år till.)
Alla som ställer upp när det gäller, och alla som bryr sig.
-
Ovan nämnda chock för alla, och alla hemska tankar den för med sig.
Strul med försäkringsbolaget. (Jag hade ju bommat att skriva om försäkringen när sonen tog körkort, så eftersom någon under 26 körde får vi betala extra självrisk.)
Strul med att hitta ersättningsbil akut och på längre sikt. Speciellt med julhelger i antågande. Vi kan hyra via försäkringsbolaget och bara stå för 25 % själva. Men givetvis har de avtal med Hertz, en av de dyraste firmorna i riket, och 25 % av deras taxor är mycket. Och eftersom vi är bort alla vardagar mellan jul och trettonhel är det antingen att lämna tillbaka bilen direkt eller att betala för närmare tre veckor (av vilka bilen kommer att stå i olika garage och ticka pengar under minst sju dagar.)
Men om allt funkar hämtar vi ut en ny bil imorgon.

Måtte det vända nu.

Så var morgongymmet öppet för säsongen. Ni vet, där man anstränger ben och armar genom att skotta bort det som under natten samlat sig på garageinfarten. Turligen nog var det uppvärmning idag. Bara några centimeter vitt att mota bort. Hoppas det håller sig så.

Blev lite sur på ett möte om en manifestation om klimatet. Vi ska även nästa år göra en helt akustisk konsert under Earth Hour. Någon tyckte att musikerna utifrån ett tänkt klimatengagemang skulle ställa upp gratis. Varför ska alltid just musiker arbeta gratis? Vattenfall vill debitera 5-6000 kr för att skicka hit en elektriker som under en timme släcker ner belysningen på gatorna. Det är mer än de medverkande musikerna i våras fick tillsammans.

Har ägnat en del av kvällen åt bokföring. Vad lätt det är när man har det i ett Exceldokument. Och så blir det rätt redan från början.

Perfekt morgon. Snö som lyste upp garageinfarten, men så lite av varan att snöskottning var överflödig. Och tillräckligt kallt för att det skulle motivera att gå till arbetet iklädd Brynäsmössa. Inte så dumt det heller.

Har ägnat kvällen åt att skicka ut PR för Nytt om skola. Men nu är jag klar. Alla kommuner i Sverige som inte redan har abonnerande skolor har fått ett utskick. Tack till SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) för er utmärkta lista över kommunerna, med e-postadresser. Utan er ...

Det gick riktigt bra att spela på julmarknaden igår. Kallt förstås, men inte för hemskt. Hade dock svårt med "tremolot" på vår ryska version av Berghagens "En kväll i juni", för dagen omdöpt till "... i julas". Blev extra glad för alla som efteråt berömde texterna jag skrivit. Men det är klart, "Julen den är kort" skulle nog kunna bli en hit om bara Ledin godkänner texten.
Nadia gjorde bra ifrån sig. Under hennes andra set struntade jag i specialvantarna. Stående direkt under ett av takelementen var det varmt nog (säker +3-4 åtminstone) för att klara av fingerspel på "O helga natt".

Dagens roligaste var felskrivningen på Radcio Västs hemsida. En notis berättade om en "autentisk pojke". Juste som jag är påpekade jag felet och numera handlar texten om autistisk pojke istället.

har också fyllt på Bad Jokes-bloggen med några skämt vi kläckte när jag, sonen och Glenn åt lunch på Vågen. Deras Wallenbergare är goda, även om sonen åt en kebabtallrik. Det gör han tydligen oavsett vilken restaurang vi går på och oavsett vad de har som dagens lunch. Undantaget är Thai, men de har stängt just nu.

Vilka kontraster igår.
Inledde med att repa med Nadia inför dagens julmarknad. Vi fick till en härlig bluesvals på "Så mörk är natten". Kan nu bara Mikke få till saxsolot så ...

Men sedan kom kontrasterna.
Vägledd av hustrun tog jag en shoppingtur till Överby. Vi åt varm jultallrik (tre köttbullar, tre prinskorvar, en slev rödkål och en rejäl dos, men god, Janssons frestelse) på Coops Forum och sedan trängdes vi med folket i butikerna. Jag tror minst halva Mellerud var där. Träffade ett stort antal bekanta ansikten. Och långa köer på de flesta ställen. Konjukturen verkar återhämta sig.
Hittade det jag i första hand sökte, stickade fingervantar med fingertopparna kapade, så man kan ha dem när man spelar gitarr (och ukulele). Kommer att behövas idag. Utomhusspelning och det var frost på brevlådan i morse.

Väl hemma blev det en kväll framför TVn. Såg äntligen Harry Potter och halvblodsprinsen (på DVD(). Tur att jag läst boken, för första halvan var minst sagt rörig. Men filmen skildrar ungdomarnas kärleksproblem på ett vackert sätt. Usch vilka kval man led under tonåren.

Så kontrasten mot shoppingen, en dokumentär om Woodstock. Svårt att tänka sig att det var 40 år sedan. Jag var inte där (för ung och för långt borta) men festivalen formade mina gymnasieår, både musikliskt och ideologiskt.
Vilken glädje att återse klippen med Joan Baez, en av min ungdoms stora hjältar. Hennes bok "Det sorgsna nöjesfältet" är nog den bok som har påverkat mitt liv mest av alla böcker. När jag ansökte om vapenfri tjänst citerade jag t ex delar av den. Och hennes första live-skivor öppnade upp folkmusikvärlden för mig. Jag övade gitarr genom att spela ur hennes sångbok, fortfarande en av de bästa sångskatter som finns i bokhyllorna med musiklitteratur. Det var bara att njuta framför TVn.
Satt med datorn och tog reda på vilka av de andra hjältarna (som Richie Havens, John Sebastian, m fl) som fortfarande lever.
Och så mycket akustisk gitarr det var. På en rockfestival! Tag lärdom!

Det blir inte en blogg varje dag just nu, men det har sina orsaker.
Har varit på två Luciakonserter inom loppet av 24 timmar. En av kompisarna sammanfattade det väl när han konstaterade att i varje Luciatåg finns någon som inte träffar en ton och någon vars röst skiner. Själv är jag bortskämd sedan dagarna på Branbergsskolan. De Luciatågen var något extra, med stämsång, blandning av solister, smågrupper och hela kören, samt en instrumentalensemble til. Tack P-A för att du satte en standard som jag inte hört någon överträffa.

Hade jag varit kvinna i fertil ålder hade jag misstänkt att jag är gravid. Har mått lite småilla flera morgnar i rad. Men skulle jag vara gravid är jag en medicinsk sensation och skulle kunna leva gott resten av livet på att berätta min historia. Men ändå, tack men nej tack.

Spännande att höra en fredspristagare försvara rätten att föra krig. Känns inte helt klockrent om jag ska vara ärlig. Påminner om den låt som ockuperade i stort sett hela baksidan på Hoolas första LP (de där stora svarta sakerna med hål i mitten, som man var tvungen att vända på efter cirka 20 minuter) där de sjunger "Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris". Imperiet gjorde en förkortad version något decennium senare.

Radio Västs nya tema tycks vara att spela dåliga svenska covers på rockklassiker. Igår fick vi en "personalfestsversion" av "See you later Alligator", idag Ola & Janglers inspelning av "Let's Dance". Varför inte spela originalen?

Ni kommer väl och ser Mukulele på Torget i Mellerud på söndag?

Har ni också haft en sådan där dag när ni har svårt att redogöra för vad ni egentligen har gjort? Jag har haft ett par stycken nu. Som idag? Jag vet att jag hjälpte till att skriva ett nyhetsbrev för emigrationskonferensen, en tidplan för det fortsatta ÖP-arbetet och lite annat smått. Men vad gjorde jag egentligen? På vilket sätt blev Mellerud en bättre plats att leva på idag utifrån mina insatser? Usch. Det där blev jag nästan deppig av.

Det sista jag hörde på radion innan jag började promenaden mot jobbet i morse var att kinesiska biltillverkaren Geely vill köpa SAAB. Den första låt min Ipod valde ut för min promenad var PJ Wright som sjöng "Everything's made in China, kind of shoddy but it does the job", en av de bästa låtarna från hans och Dave Peggs gemensamma CD. Det är en låt där PJ undrar hur det ska gå för England nu när all industri flyttar till Asien. "We can't make a living delivering each other pizzas". Man kan ställa sig samma fråga angående Sverige.
PJ skriver inte så många låtar, men han är en skarp observatör i de han får ur sig. I en av hans bästa låtar, från en CD med Little Johnny England, beskriver han hur Londonborna, med sina flotta stadsjeepar, tar över landsbygden. "They say that where the pavement ends country life begins, but the pavement keeps on spreading and the grass is growing thin."

Nu ska jag fortsätta att skriva julkort, ackompanjerad av Lotta Engberg på Liseberg. Vill inte skryta, men hennes döttrar gick sina första skolår i en skola jag just då var rektor för.

Härlig artikel i morse om Facebooks grundare. Inte bara ett datageni, utan också som det verkar fena på att blåsa kompisar och medaktörer.

Vi hade en härlig dag i Göteborg igår, så när som på ösregnet på vägen ner. Det är svårt att uppbåda den rätta adventstämningen när vindrutetorkarna måste arbeta för högtryck hela tiden, och när det inte är snö utan nyanlagda våtmarker längs vägen.
Men vi hann i alla fall köpa de flesta kvarvarande julklapparna, äta en god lunch på IKEA med sonen och hans flickvän, besöka musikbutiken GEF-AB som ska sälja ukuleles på ukuleledagen 6 februari, köpa pärmar och register till "Kom och sjung"-projektet, hitta födelsedagspresent till brorsan med mer. Och vi var hemma före 20.00.

Kvällen såg vi om "Love Actually". Men nu börjar jag kunna den för bra. Satt mest och spelade på Facebook under tiden och hängde med i replikerna. Soundtracket är dock helt formidabelt. Så många bra låtar i en och samma film. Hade de inte tagit normal-CD-pris för det på CDon hade jag köpt det direkt.

SvD har idag en guide till billiga saker i London. Inte nog med att de bommat de superbilliga restauranger jag frekventerar ofta, de har glömt fruns favoritaffär, där man handlar superbilliga kläder, också. Men jag avslöjar inte vilka jag tänker på. Besök www.lakiskriv.se så hittar ni dem.

Stackars piloterna på SAS. Passagerarna får flyga med en DN-rubrik skirker ut: "SAS-piloter får gå".

Vi var på en av höstens mest efterlängtade konserter igår, Ensemble Mare Balticum tillsammans med Vox och deras "Jul anno 1600". Glädjande nog var det hyfsat med publik (dryga 50-talet uppskattar jag) för en sådan konsert, och musiken och sången gjorde ingen besviken. Deras två Ravenscourt-sånger om öl var riktiga höjdare, likaså "collaget" med två olika versioner av "Det är en rot utsprungen". Och vad ska man säga om kvinnan i EMB, Ute någonting. Hon sjunger superbt, spelar blockflöjt som en gudinna och är duktig på fiol. Allkonstnär är ordet.
Köpte två CD (varav en dubbel) på vägen ut.

Idag väntar Göteborg. Måste dock börja med att kolla lufttrycket i dubbdäcken. När jag tankade igår hade bilen plötsligt dragit mer än 0,75 per mil. Nytt rekord (som jag gärna undvikit). Förresten pågår ett uppfriskande bensinkrig i Mellerud just nu. Igårkväll låg både Preem och Shell under 12 kr/liter. Tyvärr hann jag tanka medan de fortfarande låg på 12,14.

Jag vill inte vara elak, men är inte Gudrun Schymann själva personifieringen av termen linslus? Nu ska hon vara med i Let's Dance också. Den politiska trovärdigheten faller en bit varje gång hon exponerar sig. Men mig gör det inget. Jag har aldrig sett Let's Dance och aldrig röstat på FI.
På tal om att rösta. Jag ska avge ett vallöfte. Alla partier som knackar på dörren för att övertyga mig om att jag ska rösta på dem kommer direkt att strykas från min lista av tänkbara valobjekt.

Jag missade nog nog senast jag var i Köpenhamn, deras djungel. Det står om den i tidningen idag. "Minister hoppas på regnskogen i Köpenhamn" är en av rubrikerna.
Sedan fick inte John Wiman in sin rub rik om "uppäggade elever" i dagens TTela, men reportaget blev bra ändå. Grattis till 4-5:an på Åsens skola. Det gjorde ni bra. Och grattis deras lärare (min fru). Ett bevis på hur bra det kan gå när man vågar låta sig styras av läroplanens mål istället för läroboken, och när man vågar tro på sina elever.

Nya försök att sänka Sveriges chanser i Eurovisionsschlagern har inletts. Minst en kommande artist har inlett sin kampanj för att rösta på henne. Men om det ska gå bra så ska vi inte rösta på artister, vi ska rösta på låtar. Jag kommer aldrig att rösta på en artist bara för att hon kommer från min hemort. Däremot kan jag rösta på henne om hennes låt i mitt tycke är bäst. Men det vet man ju inte förrän programmet sänds.
Har aldrig fattat hur röstningen kan börja innan alla låtarna har spelats.

Dagens "Oops I did it again"-citron tilldelas Radio Väst. Först berättar programledaren att idag blir det frost och riktigt kallt. Direkt efter spelar de "Jag går och fiskar". Men de kanske tänkte på pimpelfiske, även om jag tvivlar på att isen bär riktigt ännu.
Imorse kändes det förresten ganska passande att SMHI-värdet på radion presenterades av Lisa Frost.

Har ni bokat sommarsemestern än? Om inte är ni i gott sällskap. Anledningen till att jag ställer frågan är att det på kvällens möte uttrycktes en viss oro över de fåtaliga bokningarna till emigrationskonferensen i Mellerud. Konferensen äger rum i mitten av augusti, så det är inte så konstigt.

Sonen var hemma över natten och då blir det alltid lunch på Thairestaurangen. Det gäller att passa på. De stänger en vecka fr o m måndag. Så vi tar nog middag där en kväll denna vecka också.