ukulelemorfar

Kall morgon, men solen skiner, så det kommer nog att bli varmare. Tolkar det som att vädrets makter vill välkomna mig hem efter fem dagar i Kungliga Huvudkommunen och dess närhet (dvs Haninge).
Att komma till Haninge är lite av en nostalgitripp och lite av att komma hem, även om det Haninge man möts av idag skiljer sig en hel del från det Haninge vi lämnade 1987.
För det första verkar ambitionen där vara att bygga på vajre ledig liten markbit (så när som i Tyrestareservatet). Åtskilliga små bostadsområden och förtätningar av existerande sådana har tillkommit de senaste 22 åren. Och hur kan man flytta en hel skola och förlägga den på fotbollsplanen där jag under ett antal år tränade fotbollslag i Brandbergens IF? Numera ligger Klockarbergsskolan på f d Brandbergens IF, där jag och kompisar en gång i tiden bedrev Haninge kommuns mest kompletta flickfotbollsverksamhet.
Och området där vi i slutet på 1970-talet anordnade Brandbergens musikfestival är numera delvis bebyggt. Inte heller scenen i Brandbergens centrum, där storheter som Egba, Harmony och Timjan har spelat, för att inte tala om alla lokala grupper, och det tomma området runt den finns kvar. Numera är centrat trångt.
"Vårt hus" på Helgebergsvägen i Vendelsö har fått ny modern och läcker exteriör. Men det såg jag redan förra gången jag var där.
Nåja, tiderna förändras och vi med dem (förhoppningsvis). Vi hann i alla fall träffa fruns föräldrar, syster och svärgerska. Och kines- och thairestaurangen vid Poseidons Torg (ett kort stenkast från haningens nya kulturhus = bibliotek med bioytor) är en angenäm bekantskap. Drygt 200 kr för en rejäl trerättersmiddag med en stor stark till. Gott dessutom. (Ja, det är dags att återuppta dieten.)

Överallt syns Rosa Bandet igen, och jag missunnar inte kvinnorna en kampanj till stöd för forskningen runt just den cancerformen. Men ...
... varför just bröstcancer? Det är en cancerform, som om  den upptäcks i tid, är lätt att åtgärda med operation och efterbehandling, och det finns bra och enkla diagnosmetoder. Likaså kan en kvinna själv känna när det föreligger risk.
Den mest lömska av kvinnliga cancerformer är äggstockscancer, som inte ger sympton förrän det "är för sent", dvs ofta inte förrän cancern spritt sig i hela bukhålan. Varför uppmärksammas inte denna cancerform mer? Här borde det till ordentliga forskningsinsatser för att hitta enkla och bra diagnosformer så den kan upptäckas på ett tidigt stadium. I mitt tycke viktigare än bröstcancerkampanjer.

Och som man måste jag påpeka följande:
Varje år dör mer än 2 000 män i prostatacancer. Denna cancerform är mycket svår att diagnosticera och svår att behandla. Den drabbar vad jag förstår lika stor del av den manliga befolkningen som bröstcancern drabbar den kvinnliga. Närt får vi ett band vi kan köpa för att visa att vi stödjer de prostatacancerdrabbade?

Sitter på hotellet i Handen (bättre ett hotell i Handen än ...) och väntar på att köra in till Centralen för att hämta frun som anländer dit 22.07. Tur att de inte debiterar trängselskatt på kvällarna. Två dagar i kungliga kuvudstaden och jag är slut. Men det kanske beror på svininfluensavaccinet jag tog i måndags innan jag åkte lika mycket som något annat.
Konstaterar att Stockholm är dyrt. Dagens lunch ligger på runt 100-lappen inne i centrum, toabesök kostar 10 kr. Man får hålla sig länge om det ska vara värt besväret. Blev ganska besviken på Skolforum. Glesare än tidigare mellan montrarna, många roliga småförlag saknades och inte mer besökare än att man kunde röra sig fritt överallt. Men lunchlaxen i restaurangen var mycket god.
Idag startade dessutom (s)-kongressen som la beslag på halva mässan.

Har klagt märke till att mängder av Stockholmare har hörselproblem, vilket syn s på sladden från fickan till hörselapparaten de har i örat. De i Mellerud som har hörselapparat döljer den bättre. Ocvh de hörselskadade Stockholmarna går omkring och pratar med sig själva hela tiden, och kallar sig själva för du. Inte bara hörselproblem, likaså en släng av schizofreni.

Prtovspelade gitarrer i tre butiker i eftermiddags, och lyckades röra till det i huvudet för en tonårstjej som var i butik 2 i syfte att köpa en stålsträngad gitarr. Hon var inne på en bra en, men jag påpekade att i den prisklassen borde hon skaffa en med inbyggd mik, annars skulle hon nog vilja byta efter ett par år.
På Jam träffade jag förresten en av gitarrbyggarna som var i Mellerud på festivalen. Han var fortfarande nöjd och menade att för instrumentbyggare var vår festival mycket bättre än gitarrshowen i Stockholm samma helg (och Fuzz guitar show i Göteborg i april också för den delen). Hos oss fanns det nämligen möjlighet för besökarna att i lugn och ro provspela instrumenten.
Men Guitarpeople på Renstiernas Gata var stängt. Det har de alltid när jag är i närheten. Undrar om de har något emot mig.

Hur tror vissa utställare på Skolforum förresten att vi ska kunna köpa de böcker de har mässpris på när de inte tar kort och inte är beredda att fakturera?
Och jag måste säga att priset för en frukost på Ibis är minst sagt hutlöst. 85 kr per person för en frukostbuffé med fil, flingor, ägg, bröd, ett par pålägg, kaffe/te och juice. Och det inte bara i Stockholm. Tur för dem att de ofta ligger en bit ifrån närmaste café.
Och vad sägs om 90 kr för en dags parkering på Älvsjömässan, 30 kr timmen om man står kortare? Rena flygplatspriserna. Någon gör sig en bra hacka på detta.
Mässor måste förresten vara det mest lönsamma som finns (och jag menar inte gitarrmässor). En utställare på Skolforum (jag har varit med och gjort det) får hosta upp med minst 20 000 för en liten monter när allt är betalt. (Och detta är exklusive resa och uppehälla för dem som ska jobba i montern.) Sedan tar man minst 130 kr + moms (det rabatterade priset) av besökarna, plus ytterligare cirka 400 kr för varje seminarium de vill gå på. Plus parkeringsavgift, plus 20 kr i garberobsavgift (av dem som inte är så klyftiga att de lämnar jackan i bilen, som jag). Man kanske skulle bygga ett mässkomplex. Vad tror ni om Mellerud som nytt centrum för utställningsverksamheten i västra Sverige?

Stackars Muriel som blev fast på Landvetter igår kväll. Hoppas planet kommer iväg ordentligt nu på morgonen.
Rolig ankedot:
Vi var där tidigt, men incheckningen skapade en del problem. Dels hade Muriel ett byte i Helsingfors för vidare färd mot Åbo, men hon ville inte utnyttja sista delen av biljetten,utan att få sitt bagage i Helsingsfors. Det var lätt ordnat.
Problem nummer 2 tog längre tid. Hon hade två bokade platser, en för sig och en för "Guitar Anderson", och eftersom Finnairs bokningssystem kräver en titel av något slag hade hon bokat gitarren som "child". Nu uppstod problem. Givetvis skulle gitarren ha ett eget säte, men skulle den få ett eget boardingkort också? Många telefonsamtal blev det, och tillkallande av högre makter (någon form av halvchef).
När vi kom till incheckningsdisken var vi de enda där. När vi gick var det en hyfsad kö bakom oss. Muriel sa: "Vi hade tur som kom när det inte var kö." Jag nändes inte påpeka min teori om vad kön berodde på.

På vägen hem från Landvetter stannade vi i centrala Göteborg (första gången vi har parkerat vid Lorensberg) och åt middag med sonen på Lilla London. Hinner man inte till stora L får Lilla duga. Fin pubatmosfär och god mat, men inte direkt billigt.
På kvällen var vi så trötta att vi la oss innan Midsomer-mördaren var avslöjad. Men jag har sett avsnittet två gånger förut och visste redan att det var hushållerskan och hennes dotter (dvs flickan på puben). Så det så.

När jag var tonåring skrev jag en låt som heter "Dagen efter", som vi spelade med i hela Vendelsö världsberömda gruppen Julius Krojk. Kom att tänka på den i morse. Vaknade vid 6-tiden och försökte somna om i en timme innan jag gav upp och gick ut för att hämta tidningen. Tips: dagens SvD-kryss handlar om Umeå. Resten av ledtrådarna får ni fixa själva.

"Dagen efter" är ett begrepp med negativ klang. Det symboliserar baksmälla och huvudvärk. Jag förnekar bestämt det första, men kan till viss del instämma i det andra, dock mer på grund av antalet timmar jag la ner igår mer än överdriven alkoholkonsumtion. (Javisst, ett par glas rödvin sent på kvällen, but that´s all.)

Nu är det dagen efter gitarrfestivalen, en festival som innehöll massor av plus och bara två minus. De sistnämnda först:
1. Varför kommer det inte mer folk på konserter med världsnamn? 100 betalande för att se Göran Söllscher. Jag skäms! Har inte publiksiffran för Muriel Anderson, men något liknande.
2. En efterhängsen typ som förpestade tillvaron för en massa folk genom att springa runt och försöka övertala dem att köpa ett affärskoncept. Varför kan vissa inte se signalerna när andra markerar ointresse? Varför kan de inte respektera att artister är där för att framträda och att diskussioner med dem ska handla om framträdandet eller ämnen som de själva vill ta upp? En av dagens uppgifter är att rädda en av artisterna från fortsatt kontakt med typen.

Plussen är mängder, för många att räkna upp, och här finns guldkorn att leva länge på, händelser som kommer att stanna i minnet livet ut. Ett kort axplock.
1. All fantastisk gitarrmusik. Allt från klassiskt till tuff hårdrock, och allt av verkliga experter på sitt område. Jag höll på att skriva ingen nämnd, ingen glömd, men Göran Söllschers konsert i fredags var en av mitt livs häftigaste musikupplevelser. Muriels igår kommer inte långt efter, och det var tur att jag satt tryggt parkerad bredvid frun, annars hade jag nog blivit förälskad.
2. Alla positiva människor, artister som tackar för att de fick vara med och som försäkrar att de gärna kommer tillbaka, utställare som talar om hur roligt det var, och som också gärna kommer tillbaka, och besökare som spontant kommer fram och tackar.
3. Samtalen med gitarristerna. Tänk att få skaka hand och prata med stora idoler som Söllscher (lunchen i fredags tog 90 minuter) och Jojje Wadenius, eller att ha eftersnack hemma i soffan med flamencoexperten Richard Hirsch och en av mina nya idoler, Muriel Anderson. Och när Muriel tog fram en av mina gitarrer (samma gitarr som Emil Ernebro skämde bort för några veckor sedan) och återgav de första låtar hon någonsin spelade offentligt stannade klockorna för en liten stund.
Sammantaget är allt detta klart värt ett års jobb, och 14 timmars arbete igår. Jag är trött, mycket skönt trött. Och bilresan till Göteborg idag, för att leverera Muriel till flyget känns mer som ett nöje än arbete.
Hoppas jag och Bele (och de andra) får chansen att jobba liver ur oss för en gitarrfestival nästa år också.

Tack alla som bidragit på något sätt!

Bara en kortis för att tala om att det kan bli glest med bloggandet dryga veckan framöver. (Vem vet, jag kanske hinner klämma in några kortisar.)
Ska på läkarbesök på förmiddagen. En uppföljning av hjärtbesvären. Tillbaka i Mellerud startar arbetet med helgens festival på allvar. Första gästartisten dyker upp ikväåll och mycket ska vara klart tills dess, och sedan är det genomförande och efterarbete fredag, lördag, söndag, måndag, då jag sen eftermiddag beger mig mot Stockholm och Skolforum.
Men som sagt, man vet aldrig. Det kan dyka upp inlägg ändå. Annars ses vi väl i Kulturbruket fredag-lördag? Ett antal av världens bästa gitarrister på plats. Missa inte!

Debatten om att förstatliga skolan har blossat upp igen, denna gång med ett utspel av fp. DN stämmer in i deras kör. Har just skickat följande till vår största dagstidning för att i viss mån vrida debatten rätt.

Jag inledde min skolledarkarriär i maj 1986, i den så kallade statliga skolan. men var den så statlig?
Det staten styrde var antalet lärarveckotimmar. Detta räknades ut med två decimalers noggrannhet och styrde exakt vad vi fick lägga ut i tjänstefördelningen. Vi fick inte lägga ut mer, för då åsamkade vi staten pensionskostnader, vi fick inte lägga ut mindre. Men hur lägger man ut 0,23 lärarveckotimmar? Har man en lärare som stannar 9 minuter på lektionen?
Allt annat styrdes, och bekostades av kommunen, och skillnaderna var enorma mellan olika kommuner. Jag flyttade från Haningen till Skara 1987 och kunde konstatera detta med egna ögon.
Kommunen stod till exempel för läromedlen. Den kommun som satsade mest spenderade här 3-4 gånger mer än den som satsade minst. I Haninge lappade vi böckerna i det längsta, i Skara köpte vi nya.
Kommunen stod för skolmaten. Min då nioåriga dotter tyckte det var ett himmelrika att komma till Skara och varje dag få riktigt god mat.
Kommunen stod för huvuddelen av lärarnas fortbildningskostnader. I Haninge fanns inget annat än den lilla statliga pengen, i Skara fanns pengar till studieresor och föreläsare.
Kommunen stod för elevassistenter, skolvärdar, kanslister. I Skara hade vi till exempel en lärarsekreterare.
Kommunen stod också för lokaler, skolskjutsar, skolsköterskor, skolkuratorer, skolpsykologer med mera.
Så hur statlig var egentligen skolan? Staten stod faktiskt bara för lärarlönerna (och även där var kommunen tvungen att skjuta till medel). Men arbetsgivaransvaret för lärarna var kommunalt.

"Ur led är debatten. Ack ve att jag är den att vrida den rätt igen." (Fritt efter William Shakespear)

Hur ska man få folk att fatta vad de håller på att missa? Här drar man ett antal av världens bästa gitarrister till Mellerud och så säljer biljetterna dåligt. Det borde redan vara utsålt på konserterna med Göran Söllscher och Muriel Anderson, men i morse fanns det fortfarande gott om biljetter kvar. Hoppas annonsdriven vi kör denna vecka får effekt. Och det är artiklar utlovade i flera tidningar.
Glädjande dock att vi har hyfsat med anmälningar till workshopsprogrammet.

Håller på att läsa "Djävulens märke", en ungdomsbok i skolmiljö Har kommit snart halvvägs, men det är runt 500 sidor så det är en bit kvar. Fängslande berättelse dock, och en författare som tydligen kan en del om skola. Han styr sig fri från de vanligaste schablonerna. Rekommenderas.

Jobbade vidare med översiktsplanen idag, och fick den förankrad i kommunstyrelsens arbetsutskott. Det mest fascinerande var offerterna för att trycka samrådsupplagan. Att det kan skilja så mycket i pris på en och samma produkt. Jag undrar hur olika de räknar.

Spelar mig igenom en bra samling av Dan Andersson-låtar just nu. Har hittat en hel del tonsättningar jag aldrig hört förut. Har flera på gång som jag kanske sjunger på Kulturnatta i november, när en Dan Andersson-timme är en del av den visklubb vi ska ha på Thai-restaurangen. Vi kör i tur och ordning en timme var av Taube, DA och Cornelis. Den sista timmen lär nog Stellan lägga beslag på merparten av.

Försöker dra ner på min datoranvändning, framför allt minska beroendet av "ansiktsboken". Blev så avvänjd igår att jag glömde blogga. Usch på mig.
Eller var det så att jag inte hade så mycket att skriva om? Vem vet ...

Har en väldig röra i arbetsrummet hemma. Håller på med datorbyte och använder två datorer (men bara en skärm) parallellt (+ den bärbara på nedervåningen som jag skriver detta på). Måste flytta skärmsladden hela tiden. Och skrivaren står en bit därifrån, inte inkopplad. Så alla utskrifter görs via USB-minnen och nedervåningsdatorn.
Grunden för problemet är att den nya datorn har för nytt operativsystem, och ett par av de program jag är beroende av inte har gått att flytta över.

Mellerud ökade i år sin insamling per invånare till Världens Barn med cirka 50 % jämfört med förra året. Dags att låta pressen veta detta!

Grattis till Emil som vann en gitarrtävling i Uppsala. Och till Jonna som är en av melodifestivalens webbjokrar. Tänk att man känner så duktiga ungdomar. Nåja, blev man inte stjärna själv kan man hjälpa de som tydligen har större förutsättningar.

Kvällsmaten uppäten. Nytt om skola utskickat till abonnenterna. All tvätt utom dukarna struken. Lite blogg och Facebook och sedan äntligen lite helglunk. På TV:n ljuder programmet om Dansbandskampen. Men det beror mest på att ingen varit i närheten av fjärrkontrollen sedan Rapport och lokalnyheterna slutade.

Såg andra halvlek av Vasalund-Åtvidaberg när jag strök tvätt. Inte mycket till fotboll. Precis så nervöst som man väntar sig av en match som gäller så mycket för båda lagen. Lite symptomatiskt att det var topplaget som avgjorde i 91:a minuten. Det finns ett skäl till att ÅFF slåss i toppen med Vasalund kämpar för att hänga kvar. Och grattis till ÅFF som nu kommer tillbaka till Allsvenskan efter många år.
Det är faktiskt lite lillebror härskar i fotbollen i år. Storebror IFK Norrköping håller sig kvar i Superettan. Lillebror ÅFF går upp. I Göteborg klarar sig lillebror Häcken kvar med glans, medan en av storebröderna, Örgryte, lever riskabelt. I kungliga huvudstaden har lillebror Brommapojkarna klarat kontraktet med två av tre storebröder (Hammarby och Djurgården) just nu ligger på nedflyttningsplats. Upp och nervända värden. Men man kan ju minnas att både Westermalm och Billingefors en gång i tiden tillhörde fotbollseliten. Det gör de knappast längre.

Så har nedräkningen inför gitarrfestivalen börjat på allvar. Dagens städning har mest handlat om att förbereda gästrummen för de gitarrister som ska bo där över helgen, och vi har diskuterat vad vi ska bjuda den besökande på för middag på torsdag. Huset börjar bli vant vid stjärnor, efter besök av sådana som Bob Fox, Tom Paley och Ukulele Orchestra of Great Britain.

Vi var och tittade på möbler idag. Ska köpa nytt matbord och ny soffa till vardagsrummet. Möbelbutiken i Brålanda är god tvåa av de som vi kollat in hittills. Men de hade en tjusig TV-bänk som vi kanske satsar på. Bara jag var säker på att fjärrkontroller fungerar genom glasrutor.

Vi passade på att besöka Systemet på vägen tillbaka, dels för att köpa födelsedagspresent till en kompis (vad är bättre än några goda engelska öl?), dels för att fylla vinstället. Jag körde en ny princip. Vi köpte alla de rödviner under 60 kr som fick +++ i DNs senaste test, fem stycken, varav en förärades två flaskor. Och så köpte frun ett lite dyrare italienskt vin i svart, smal flaska med en liten mugg på toppen. Hon väljer vin på det sättet, utifrån flaskan. Ska testas tillsammans med nachos med smält ost på senare under kvällen.

Var ute och satte upp gitarrfestivalsaffischer. Det närmar sig. Varför är de fåtaliga affischtavlorna i Melleruds kommun alltid fulla med affischer för aktiviteter i Uddevalla och Stenungsund? Och varför hade någon tagit bort de affischer jag för två veckor sedan satte upp på rastplatsen vid Bergs kullar? Det föds många frågor.

Vi övervarade Rostocks Manskörs 90-årskonsert. Måste säga att jag beundrar de av medlemmarna som varit med sedan 1945. 64 år i samma kör. Måste vara något av ett rekord. Och samma körledare i 41 år. Kontinuitet är ett nyckelord.
Men delar av konserten var lite av en besvikelse. Jan Johansen var gästsolist, och trots att han är en duktig sångare ber jag att få lägga in en skarp protest. Jag hoppas att jag aldrig, aldrig, aldrig igen får höra en sångare sjunga singback (dvs sjunga till en förinspelad bakgrund) i en av västra Sveriges bästa konsertsalar. Det är liksom ett hån mot hela idén med en bra konsertsal. Singback hör hemma vid framträdanden i shoppingcentra och i mindre seriösa talangtävlingar, inte på riktiga konserter.
Jag garanterar. På gitarrfestivalen blir det live på riktigt på konserterna.

Ibland studsar man högt. Har just för Nytt om Skola refererat Barn- och elevombudets senaste skadeståndskrav. För två elever kräver han totalt drygt 140 000 kr. Det intressanta är att eleverna har kränkt varandra. Det handlar alltså om en konflikt som skolan, trots hjälp från polis och socialtjänst, inte lyckats lösa, och där skolan utkrävs ansvar, inte eleverna eller deras föräldrar.
Tänk att du och en arbetskompis ständigt bråkar och är på varandra. Arbetsgivaren försöker lösa konflikten er emellan, men trots ingripande från både företagshälsovård och andra fortsätter ni bråkar. Ni anmäler arbetsgivaren och får ut skadestånd. Vore detta klokt?
Tala om att ta bort det egna ansvaret från elever och föräldrar. Budskapet är tydligt. Börja bråka med varandra i skolan, sluta inte vad skolan än vidtar för åtgärder och något år senare kan ni kvittera ut en saftig ekonomisk belöning för bråket. Hoppas Järfälla kommun står på sig och vägrar att betala.

Jag är ingen rojalist, tvärtom. Jag kan inte förstå hur man i ett demokratiskt land kan låta vissa födas till vissa yrken. Men när jag såg dagens framsida på Expressen blev jag upprörd å vår kronprinsessas vägnar. Man hänger inte ut en sörjande människa på det sättet på framsidan av en tidning. Jag hoppas alla låter bli att köpa Expressen tills de har bett om ursäkt offentligt.

Min fru gillar inte Elfsborg. Det beror på att vi för så där 10-11 år sedan var på en pojklagsturnering i inomhusfotboll som Elfsborgs killar vann överlägset. Det var 7/8-0 i de flesta matcher. Det som retade henne var att spelarna inte log när de gjorde mål. De visade ingen glädje eller entusiasm. Därför hejar hon fortfarande alltid på Elfsborgs motståndare i varje match. Vi har en tydlig ansvarsfördelning i familjen. Jag står för närsyntheten, hon för långsintheten.
Det var därför med största tveksamhet hon idag följde med mig in på Hemköp för att handla. Någon hade hissat Elfsborgs klubbflagga på affärens tak, mellan butikens egna fanor. Men det var i alla fall den butik vi handlade minst i.
Och inte nog med detta. På Konsum hade de Radio Väst på, och Framåt Fredag-gänget sjöng "Hej Du" med textraden "Djälva noll-åtta" när vi klev in. Gissa vem av oss som är född i Stockholm.

Även om det har slutat regna tror jag vi kör en stor brasa ikväll. Det passar bra till revbensspjäll, bakad potatis och rödvin.

Alla säger man ska ta det lugnt, men ingen säger hur man gör ...

Hade en bra dag på jobbet idag, med en liten utflykt till Vänerkusten, en del skrivande, härlig Thailunch med sonen och så. Kommer hem och öppnar posten. Brev från förlaget. De ska sluta sälja Read about-serien och tänker makulera det som är kvar (vilket är en hel del). Vilken kapitalförstöring. Varför rear de inte ut dem istället? Varje krona är en krona mer än man får när man makulerar. Men det är klart, näår man inte gör reklam för grejer så säljer de inte. Serien har inte exponerats på varken bokmässan eller Skolforum sedan Gleerups tog över ansvaret.
Jag får i alla fall, mot fraktkostnaden, så många jag vill av varje titel i serien. Kommer troligen att ta hem åtminstone 100 av varje, och sedan dela ut en del av dem till skolorna i Mellerud och till dotterns skola.
Alltid något gott med de onmda.

Nu ska jag stämma gitarren och förbereda mig för den första gitarrlektion jag givit på över 30 år.

Nej flickor. Gör er inga falska förhoppningar. Jag är fortfarande gifte, men ...
Svenska Fotbollsförbundet söker en efterträdare till herr Lagerbäck. Look no further. Man säger att man kan betala upp till 10 miljoner per år. Jag gör det för mindre än hälften. Och, som man uttryckte det när Svennis blev engelsk förbundskapten: "Look at my proven track record"
* Steg 2-utbildad (med Tommy Söderberg och Hasse Backe som instruktörer) redan 1982.
* 16 års erfarenhet av att träna flicklag, bl a ett 15-årslag som spelade i division 1 för tjejer i Stockholm.
* Flera års erfarenhet av att åka runt och bli utskälld på fotbollsplaner över helgerna. (Ja, jag har varit domare.)
* Massor av kloka kommentarer framför TV-n under helgmatcherna.
* Varit på guidad rundtur på både Old Trafford och Wembley.
Som sagt: Look no further. Om de inte har mitt nummer så har de i alla fall sonen. De kan kontakta mig genom honom.

Var på Bilprovningen idag. Första gången på mer än sex år. Kändes lite som att gå tilltandläkaren. Men det gick bra. Godkänd utan anmärkningar. Bilen alltså.
(Förresten, visst är det härligt när man dragit sitt kort i kassan, saligt koden och så kommer beskedet på den lilla skärmen i kortterminalen: "Godkänd" Man växer liksom lite grann.)
Firade med att köpa en kyckling till kvällsmat. (Sonen hemma på besök.) Den är i ugnen medan jag skriver bloggen. Det är så kyckling ska tillagas. En hel kyckling som penslas med smält smör som man blandat i lite färgsoja i. Sedan kryddar man med mycket pengar och slänger in den i ugnen. Enkelt och gott.

På väg till Bilprovningen hände det. Telefonen ringde. Jag körde nästan av vägen när den uppringande presenterade sig. En av mina största idoler. Han ville diskutera sin Mellerudsresa nästa vecka och vilka tider han skulle uppträda. (Nu kan ni få gissa.) Verkade genomsympatisk. Men så är det. De riktigt duktiga musikerna och stora stjärnorna är sällan diviga.

Dags att skära sallad och skala potatis.

Var på Arvsfondskonferens i Göteborg igår. Gick vid lunch av medicinska skäl. Nej, inget med hjärtat. Men första timmen satt vi åhörare i Världskulturmuséets stora trappa, något som fick min rygg och mina knän att ta så mycket stryk att jag knappt kunde resa mig upp efteråt. När jag i samband med lunch insåg att  eftermiddagsprogrammet skulle innebära trappsittande att cirka tre timmar valde jag att istället åka runt till musikaffärer i Göteborg och dela ut affischer och information om gitarrfestivalen. Stort intresse från alla.

Annars är jag stundtals lite fakir. Läste under resorna 90 sidor i en bok om kunskapsteori (ganska tråkig sådan) istället för att lyssna på Ipoden. På vägen hem gav jag upp och började istället läsa nyutkomna Djävulens märke, en ungdomsbok i skolmiljö på dryga 400 sidor. Faktiskt för en gångs skull en bra och trovärdig skolsklidring.

DN roar sig på morgonen med att totalsåga två föreställningar. TV4-kändisarnas krogshow saknar enligt tidningen i stort sett allt och recensenten undrar hur de medverkande kan ha någon trovärdighet kvar efter detta, och den nya Pelle Svanslös-musikalen på Intiman lyckas tydligen vara ännu sämre än den föregående, något som DN liknar vid en bedrift.

Utifrån en morgonrubrik kom jag på mig själv med att undra om stor glädje över internationellt samarbete skulle kunna kallas EU-fori. Så rlolig man kan vara när man sovit bra.

Har just ätit varm korv med en öl (Småland är en riktigt hygglig lager till ett bra pris) och lite frukt. Just nu är det dags för choklad och rödvin. Mina hälsokonsulter har ju föreskrivet vin och choklad. Det tar tid att varva ner efter en sådan häftig konsert som vi hade ikväll.
Av tio artister/grupper hann jag spela med fem:
* Kompade Lena Andersson och hennes dotter Amelia. Lena är en av mina favoritsångerskor. När hon sjunger "Det rodnar i väster" på det sätt hon gjorde ikväll får jag rysningar. Jag bara njuter av att få vara med och spela. Måtte hon behöva kompgitarrist fler gånger.
* Kompade Erika Salomonsson, en av de tjejer jag lärt känna via Kanalyreidolen. "Slipping through my finger" var mitt val, Sonja Ald'en-låten hennes. Det roliga med att spela med ungdomar är att man får lära sig en massa nya låtar man aldrig skulle fått höra annnars.
* Så gjorde Albans Kapell debut. Tomas på fiol har inneburit en kvalitetshöjning. Jag vet att jag är del i gruppen, men jag måste få säga det. Vi svänger enormt. Jag tror på allvar att vi skulle kunna fåp fler att upptäcka hur rolig folkmusik är.
* Mukulele breddade sin repertoar med två nya låtar. Och Anders har gått framåt enormt som sångare. Gillar också vår version av "Jag är det fulaste som finns". Förvandlingen fårn 3/4 till 4/4 med gående bas fungerar bra. Kul också att få spela lite bas.
* Och så en Kanlayreidol till, Viktoria Wikmark, som presenterat hela två nya låtar för mig.
Sög i mig berömmet jag fick efteråt från en som tyckte att jag är duktig på att kompa folk. Kanske något att satsa mer på.
Fler sådana kvällar tack. Ska se hur många jag kan nästla mig in hos under Kulturnatta.

Jaså förlorade Sverige mot Danmark? Vilken tur att jag var upptagen av konserten.

Jag har haft en animerad e-postutväxling med Radio Väst idag. Jag fick nog av deras tjat om Världens Barn. Det är egentligen inte deras tjat mellan varje låt om att ringa och skänka pengar, mer deras självfixering. Här arbetas det i alla kommuner i Sverige för att få in pengar till insamlingen. Kommunala tjänstemän, föreningsmänniskor, frivilliga, alla drar sitt strå till stacken. Men för alla dessa har Radio Väst inget eterutrymme. De är fullt upptagna med att slå andra P4-stationer. Det viktiga är inte hur mycket pengar som kommer in, utan att pengarna slussas via Radio Västs insamling så de framstår som duktiga.
Det är bara ett problem. Om jag ringer till Radio Väst tio gånger kostar det mig 99 kr, men eftersom en del av pengarna går till Telia blir det 85 kr till Världens Barn. Om jag istället lägger mina 99 kr i en insamlingsbössa någonstans går alltihop till insamlingen. Genom att följa Radio Västs uppmaning (och detta gäller alla andra lokalradiostationer också) devalveras min insats med cirka 15 %.
Rent insamlingsmässigt vore det bättre att radiostationerna uppmanade alla att lägga sina pengar i insamlingsbössor. Men då kan de ju inte skryta med hur duktiga de är.

Ibland undrar man. I och för sig sov jag dåligt i natt, men ändå.
Skulle göra mina patenterade pannkakor till mig och frun till middag. Började med att hälla upp rätt mängd mjälk i en behållare och tog sedan fram ett nytt paket mjöl och började öppna. Dte var krångligare än jag tänkt mig. Inte den vanliga fliken, utan limmat lock på något sätt. Jag hade fått upp en springa när jag upptäckte att jag placerat påsen upp och ned. Jag hade öppnat den i botten.
Så i med hälften av mjölken och så vetemjöl. Men blandningen verkade lösare än jag tyckte den skulle vara. Hade jag haft i allt mjölet, eller hade jag, som jag gör ibland, tagit i hälften först för att vispa i innan jag hällde i andra häften? Jag hade inte en aning. Bara att hälla ut blandningen och börja om.
Att det sedan var något märkligt med den lilla gjutjärnspannan, och att jag behöver mycket mer stekmargarin än vanligt, kompletterade liksom bilden på något sätt. Men pannkakorna blev goda.

Hann med tre repetitioner igår kväll. Sju härliga låtar till lördagens konsert. Allt från en gammal Louis Armstrong-hit, över ABBA till den underbara "Det rodnar i väster", en av mina absoluta favoritlåtar från förra året. Det blir en skön konsert.

Dags för lite offentlig psykoanalys.
Ett av mina problem genom alla år har varit en bristande impulskontroll, en oförmåga att tänka efter innan jag får/hoppar på nya idéer och projekt. I detta ligger väl en stor dos tidsoptimism, en känsla av att det går att klämma in det här också i en redan fullpackad almanacka.
Jag ska inte klaga. Med bättre impulskontroll och mer tänka efter före hade jag aldrig gett mig in som tränare för ett flicklag i fotboll 1977, och då aldrig fått 16 härliga år som ungdomstränare i fotboll och basket och möjligheten att skryta med att jag träffat fotbollskändisar som Hasse Backe, Tommy Söderberg och Anders Limpars pappa.
Med bättre inpulskontroll hade jag inte haft drygt 30 böcker i min CV. Jag menar, bara en idiot ger sig in i sju skrivprojekt samma år. Den idioten var jag för drygt 10 år sedan. Jag hade nog inte heller åtagit mig att bli ordförande i Haninge Musikförening (5-6 underbara år), sitta i en kulturnämnd eller gjort en massa andra saker som berikat mitt liv.
För oförmågan att säga nej kan leda till viss stress när allt sedan ska genomföras, men den leder också tlll att man får uppleva en massa saker som de mer försiktiga och eftertänksamma aldrig komer i närheten av. Alla säger till mig att ta det lugnt efter infarkten, men vill jag bli utan upplevelserna?

Men jag har bättrat mig. Igår höll jag mycket tyst när de i Fyrbodals kulturgrupp ville ha medlemmar till en högintressant arbetsgrupp. (Och ser man på, de fick medlemmar ändå.) Och vid ett möte på kvällen drog det kraftigt i gamla fotbollstränartarmen. men jag bet mig i tungan och nöjde mig med att diskutera vad som skulle kunna göra för att nå önskad utveckling. Jag kom från mötet utan at vare sig åtagit mig konsult- eller tränaruppdrag. Jag är stolt över mig själv.
Jag har haft några återfall senaste tiden. Men jag tror att uppdragen kommer att ge mig minst lika mycket som de kräver. Och jag har faktiskt inför dem inte svarat ja direkt, utan tänkt efter först.

Inspirerad och instruerad av sonen (tack!) öppnade jag bloggen Ukulelemorfar den 7 oktober 2009. Samma dag skrev jag mitt första inlägg. Därefter har det blivit drygt 400 texter, och en del musiklänkar.
I början kollade jag noga varje dag hur många läsare jag hade. Numera vägrar jag att titta på statistiken. Jag skulle bli så besviken om det var för få läsare. Samtidigt har bloggen blivit mycket för min egen skull, ett sätt att samla tankarna varje dag, och skriva ner lite det som rör sig i huvudet på en morfar med faiblesse för ukulele.
Innan jag påbörjar mitt andra år som bloggare vill jag tacka alla er som hängt med och läst de första 365 dagarna. Låt oss se om jag orkar 365 dagar till.

Två roliga repetitioner igår. Först med Mukulele på lunchrasten. Vi fick ihop ett härligt set med för oss helt nya låtar till lördagskvällens Världens Barn-konsert. Min omformning av en av de svenska barnviseklassikerna fungerade över förväntan och låten Anders kom innebar återuppväckandet av en kultklassiker.

Sedan på kvällen Albans Kapell i vardagsrummet. Utökningen från trio till kvartett är en höjdare. Tomas fiolstämmer adderar det där lilla extra. Och ilken sväng det blev, både i polketten och i Olle Dals Polska. Även det lovar gott inför lördagen.

Avslutade kvällen med att träffa några lärare i kommunen samt en gästande tysk lärare. Har aldrig tidigare hört en tysk prata så bra engelska, eller vara så kunnig i engelsk öl. Men han verkar ha samma intresse som jag, dvs Englandsresor.

Jag fortsätter mitt gradvisa försvinnande från denna jord. Vägde in inför arbetsveckan på 97 kg i morse. -9 jämfört med toppnoteringen sent i vintras. Första etappmålet, 95 efter jul och nyår, verkar inte ouppnåligt.

Höstmarkörerna står som spön i backen nu. Ytterligare tre igår. Först ställde vi in alla trädgårdsmöbler under tak på baksidan, och svepte om de ömtåliga med en presenning. Sedan handlade vi både gravljus (till ljuslyktorna vid entrén) och ljung. Det senare känns bra i dessa Anka-tider: "I'm so ljung and you're so old" (Usch! Det var urdålig. Platsar inte ens på badjokes-bloggen.)

Hanne Kjöller har en bra fundering i dagens DN. Beror resultatet i Kamratpostens undersökning, att var sjätte elev någon gång blivit mobbad av en lärare, på att Sveriges lärare är en samling galna mobbare eller att vi totalt sett blivit mycket känsligare, och tolkar minsta tillsägelse som en kränkning? Jag håller med Kjöller om att det senare är en starkt bidragande orsak till siffrorna.
Om man jämför hur det ser ut i våra skolor nu jämfört med när jag var grundskoleelev är det en enorm skillnad till det bättre. Har själv upplevt hur en lärare effektivt mobbade ut en av klasskamraterna från sina studier. Och läs den nya boken om Hoola för att få en beskrivning hur en av medlemmarna på flera skolor i rad fysiskt trakasserades för sin dialekt.

Ikväll ska vår trio, som nu blivit en kvartett, öva. Stor debut på Melleruds Världens Barn-gala på lördag. Samtidigt ska Mukulele spela igen. Så vi övar också idag, fast på lunchen.

20 mm regn igår och i natt. En hel del av det kom under MIF:s sista division II-match på ett tag. Kändes lite symboliskt. Dagens hjältar var de 76 tappra åskådarna och de stackars linjemännen som ofta fick stå still i regn och blåst i bara kortbyxor. Det kan finnas roligare sysselsättningar. Huvuddomaren och spelarna är i alla fall i rörelse hela tiden.

Är halvvägs igenom en nyutgiven bok om Hoola Bandoola Band. Mycket intressant, både om bandet och om Malmös utveckling. Stör mig dock på enstaka faktafel och stundtals dålig korrekturläsning. Ser fram emot att höra på CD.n som medföljde.

På tal om CD så gick solo-CDn med Will från The Ukulele Orchestra of Great Britain i spelaren när jag satt och skrev igår. Härlig och omväxlande. Inte ofta man hittar en CD som har med såg som ett soloinstrument. Precis så lekfullt som jag hade väntat mig av den mannen. Hela tiden jag lyssnar kan jag se honom framför mig. Någonstans på någon hemsida finns en vädjan från honom: "Köp min CD, jag har två barn att försörja." Inte enda skälet att kolla in den.

Avstod "Här är ditt liv" och valde en gammal Lynley på TV8 istället. De första avsnitten av deckarna är oftast bäst, de som är baserade på böcker, inte på romanfigurerna skapade av ... Man kan reta sig på alla reklamavbrotten, eller också kan man utnyttja dem. Han se några roliga stand up-inslag, plcoka undan disken, ta min kvällsmedicin och lite annat smått och gott.

Morgonens SvD-kryss har Dick Harrison som tema. Den enda bok jag läst av honom är "Mannen från Barnsdale". Intressant, men inte direkt lättläst. Läste den för att samla fakta inför en tänkt bredvidläsningsbok i engelska om Robin Hood. Hade massa intressant plus en rad bilder när förlaget beslöt sig för att backa ur. Så kan det gå.
Det var flera år sedan, men några av bilderna jag tog på resan i Robins fotstpår kommer till användning. Fruns elever har ett kapitel om Robin Hood i sin engelskbok, och bilderna kommer att ge dem lite mer närvarokänsla när de ska läsa kapitlet. Ska bara lägga över dem på ett USB-minne till frugan först.

Usch. Nu regnar det igen ...

Steve Gibbons har humor. För ett antal år sedan gav han ut en skiva betitlad "Maintaining Radio Silence". fairport Convention skulle kunna göra något liknande, men alludera på tidningar. "Sällan har så många skrivit så lite om en så bra konsert" skulle man kunna säga. Inte ett ord i någon tidning jag har läst de senaste dagarna, vare sig före eller efter konserten. Men alla är väl upptagna med att skildra svenskamerikaner som försöker bekräfta myten om blondiners dumhet och framgångstörstande ynglingar i TV4.

Positiva nyheter:
* Trötta som bara dem släpade vi oss igårkväll iväg till förvernissagen på Dalslands Konstmuseum och hade hur trevligt som helst. Bra presentationer av konsten, många bekanta och goda snittar. Men det blev dyrt. Ett utställande par i konstverksbranschen hade gjort några ljuvliga stämningslampor i trä. Hänger snart i fönster i Mellerud.
* Martin Simpsons nya CD "True Stories" dök efter lång väntan upp i brevlådan igår. Har redan hunnit till spår 3. De fyra senaste skivorna har varit superba, särskilt "Bramble Briar" och "Prodigal Son", som tillhör höjdpunkterna i vår stora skivsamling, så förväntningarna är skyhöga.

Några kommentarer till dagens tidningar:
* Alla verkar ha bommat den uppenbara rubriken: "Munther vinnare i Lilla Melodifestivalen".
* Jag blev orolig av en ingress i DN. Om man sms-ar ökar risken för en krock med 23 %. Och jag som sms-ar så mycket, hela Göteborgsvistelsen åkte jag t ex på sms-biljetter. Läste hela artikeln och blev lugnad. Det gäller bara om man sms-ar samtidigt som man kör bil. Men så dum är väl ingen?
* Myndigheterna har tydligen hittat ett nytt sätt att spara. Genom att fördröja influensavaccinet kommer en stor andel av befolkningen att ha haft sjukdomen när det är dags för sprutor, och på så sätt går det färre doser. Smart.

Vill bara säga att spår nr 4 på Martin Simpsons nya är helt ljuvligt. "Home again" lär så småningom dyka upp i min repertoar. Javisst. Män har simultankapacitet och kan göra flera saker samtidigt. Simon Nicol hävdade i torsdags kväll att det finns bevis för detta. "There are reports of men dying in their sleep."

Solen skiner, men molnen tornar olycksbådande upp sig på horisonten. Är på stationen i väntan på att Nordstans butiker ska öppna. Kanske tar ett varv bort till Musikbörsen också.

Konstaterade i natt att det är bra att sonen skaffat gästsäng. Klart sovvänligare än soffan hans.

Ingen är väl överraskad om jag säger att jag gillade Fairport igårkväll. I en mer akustisk version (skillnaden är storleken på Gerrys trumset) körde de en god blandning av gammalt och nytt. Inga direkta överraskningar, men det är alltid kul att höra vilka låtar de väljer. Nya "Festival Bell" (hur många andra rockband har en kyrkklocka uppkallad efter sig?) och så hade de kopplat inhop John Gaugie med Bowman's Retreat. Det funkade. Och så var inledningen till Matty Groves ny. Hur många gånger kan man hitta nya varianter av den?
Roligast var Simons konstaterande att män visst har simultankapacitet, och att det är bevisad att de kan göra två saker samtidigt. Den kan t ex dö medan de sover!
Hade samtal med hela gänget i pausen och efteråt. Dave Pegg var säker på att läkarrådet om ett glas rödvin skulle tolkas som att det är OK att dricka upp till en flaska om dagen och Ric förordade ett vegetariskt leverna för att rädda hjärtat. Men det var väl inte helt oväntat från honom.
Men Brew House är inget bra musikställe för dem i min ålder (och jag var väl runt medelåldern igår). Det finns bättre sätt att lyssna på musik för en som samlat oerhört mycket ungdom än att stå på ett hårt betonggolv, utan möjlighet att sitta ens förrän stund, i cirka 4 timmar. Och akustiken lämnade en del att önska. 65 kr för en flaska pale ale är också i häftigaste laget. (Men den ölen var god, vilket inte kan sägas med entusiasm om den Sofiero i plastglas som kostade 50 kr.)
Flera ur publiken kom fram att sa att "det är mycket roligare att se Fairport i Mellerud". Håller med.

Hittade också ett par bra hösthandskar på Dressman av alla ställen. 99 kr är ett pris jag gillar! Men 10-årsalmanackorna är dyrare här än i Mellerud.

Facebook släpper inte in mig just nu, så det får bli blogg istället, från ett Göteborg med kyliga vindar och växlande molnighet och nederbörd. Vi har tillbringat dagen med att springa runt i musikbutiker och dela ut info om Melleruds gitarrfestival.5 stycken har vi hunnit med. Det skulle varit 6, men JAM var stängd när vi dök upp. De öppnar tydligen inte förrän 1100.

Västtrafiks system för lokalresor i Göteborg är smådumt för oss som bara kommer hit då och då. Sms-biljetterna à 21 kr per 90 minuter fungerar bra, men blir ganska många till slut. Och vill man ha ett dagkort à 65 kr, som skulle innebära en reell besparing, jag kommer att lägga ut 105 kr på sms-biljetter idag, måste man betala 100 kr i pant för det laddningsbara kort man måste ha. Dvs, summa 165 kr. OK om man är här då och då, men för oss som inte ser en förestående resa med ett laddningsbart Västtrafikkort inom det närmsta året en onödig utgift.

Vi hann med konsert med Vägus också. Våroffer och An American in Paris. Det sistnämnda, som jag gillar minst av de två, gjorde de riktigt bra. Om man slöt ögonen och bara lyssnade kunde man inte tro att det var en ungdomsorkester på scenen. Det andra, ett av mina all-time-favourites inom den klassiska repertoaren, gjorde de ett mycket aktningsvärt försök på. Men de nådde inte riktigt ända fram. De starka partierna var stundtals strålande, men i vissa av de mer skira avsnitten sken orutinen och ungdomen igenom. Men kul att höra trots det. Och avslutningen, Mambo ur West Side Story var fullkomligt lysande.

En kort vila i sonens lägenhet innan det är dags för den egentliga reseanledningen, Fairports konsert här ikväll. Har passat på att stränga om sonens nylonsträngade gitarr under väntan. En nyttig påminnelse om varför jag nuförtiden föredrar stålsträngat. Och så har vi hämtat upp ett ex av West of Edens kommande CD som jag lovat att överlämna till Fairport ikväll. WoE själva repar nför releaseturnén. Se dem gärna på den. Datumen finns på deras hemsida.

Några snabba rader. Tåget til Göteborg går om 70 minuter och frukost och packning återstår. Ska bli spännande att se Fairport igen, även om det bara var ca 8 månader senast. Men ni vet, återseendets glädje.

Orkade två timmar med spelmansförbundet igår kväll. Vi var bara ett halvt dussin så det blev ganska intimt. Men den, för oss, nya bröllopsmarschen från Västergötland var en pärla, och visst är versionen i Svenska låtar bättre än den i allspelshäftet. Bl a har man i allspelshäftet kortat första reprisen med två takter. Helt obegripligt.

Ukulele Orchestras nya live-CD dök upp i posten igår. Har inte hunnit lyssna, så jag kan inte ge ett omdöme. Ska se om jag hinner ladda ner den i Ipoden innan jag åker.

Göteborgsrapport kommer säkert.