Förhandsbeställning Halleluja magistern

Förhandsbeställningsinfo

Boken ges ut officiellt i samband med Dalslandslitterturens Dag lördag 29 juni i Håverud. Då kommer den att kosta 100 kr (för dem som vill ha den hemskickad 140 kr inklusive porto och paketering).

Den som inte kan vänta kan förhandsbeställa. För dem som har gjort det levererar jag när jag får boken från tryckeriet, cirka en vecka i förväg. Dessutom får du som förhandsbeställer, och betalar i samband med beställningen, 10 % på ovanstående priser, dvs 90 kr om du kan hämta boken hos mig eller någonstans i Mellerud, 126 för att få den hemskickad.

Enklaste sättet att beställa är att Swisha pengarna till 07309-10730 och ange namn och fullständig adress i meddelandet. Kan du inte swisha så skicka ett mail till [email protected] så får du instruktioner om hur du kan betala.

Obs! Jag tar bara emot förhandsbeställningar till och med 16 juni. Därefter gäller ordinarie pris.


Förord Halleluja Magistern

”Halleluja magistern” var mitt tredje försök att skriva en ungdomsbok, och det första och hittills enda som funnit nåd inför ett förlag. Långt senare fick jag veta att den lektör som rekommenderade utgivning var Stig Malmberg, min främsta förebild när det gäller ungdomslitteratur, något som gjorde mig oerhört stolt.

Jag skrev boken sommaren 1976, i glappet mellan mitt första lärarår och ett års vapenfri tjänst. Det finns inga direkta förebilder till huvudpersonerna, men miljön är hämtad från Vendelsömalm i Haninge, där jag tillbringade min ungdom.

Så låt mig ta er tillbaka till en tid när de enda telefonerna var de man hade i hallen och de som fanns i telefonkiosker, där Internet inte ens var påtänkt, där TV hade två kanaler, där inspelad musik levererades på vinylskivor eller kassettband, där det var ovanligt att säga du till sina lärare, där mattanter la upp skolmaten på elevernas tallrikar, och där det röktes både här och där.

Skivan som så utförligt kommenteras i ett kapitel är ”Commoners’ Crown” av Steeleye Span, låtarna den gästande kyrkosångaren sjunger är hämtade ur Lars-Åke Lundbergs repertoar och bandet som ska spela på fritidsgården efter bokens slut hette Synd och Skam och var då Vendelsös populäraste.

Varning 1: Recensionerna var blandade. En recensent konstaterade att jag enligt baksidestexten sysslade mycket med musik och rekommenderade mig att fortsätta med det.

Varning 2: Jag har lämnat texten helt oredigerad. De termer och uttryck som används är de som användes i mitten på 1970-talet.

 

Lars Nilsson, maj 2019


Baksidestext Halleluja Magistern

Halleluja magistern

Som medlem i gänget är Jonne med om att mobba och nästan knäcka en av sina favoritlärare. Kan han ursäkta sig med att han inte är ledare för gänget? Eller att den som inte gör som de andra åker ut? Eller måste han själv ta ansvar för sina handlingar?

Annika drömmer om att ”tämja” Svempa, men inser snart att hennes dröm bara är just en dröm.

Göran Svedenhök är en ambitiös matematik- och fysiklärare som i en konfrontation tappar fattningen och gör något en lärare absolut inte får göra.

I Halleluja magistern får vi följa dessa tre. Vi får också en inblick i hur en högstadieskola och en fritidsgård fungerade i mitten på 1970-talet, och lite kring den vänstervåg som på den tiden svepte över Sverige.

Boken återutges nu med originaltexten intakt.

Lars Nilsson är född 1953. ”Halleluja magistern” kom 1977 och var hans debutbok. Nästa bok var en bok om Elevdemokrati 15 år senare. Därefter har han gett ut ett 40-tal böcker, varav de flesta är för skolbruk.


Bättre eller sämre?

Båtmusik

Det finns saker som blir både bättre och sämre samtidigt. Ta detta med musikunderhållning på färjor. Vill dock påpeka att denna undersökning är helt ovetenskaplig! Den bygger på ett antal iakttagelser på 1980-talet och musiken på båten till och från Kiel nu i helgen.

Under andra halvan av 1980-talet arbetade jag som språkreseledare i Storbritannien. De första åren skedde transporterna medelst färja över Nordsjön. I den stora baren spelade alltid ett band från något land bakom den dåvarande järnridån.

För oss besserwissrar var det rena guldgruvan. Vi fnittrade åt deras töntiga tolkningar av västerländsk pop och när vi var riktigt elaka gissade vi vilket språk de sjöng på. (Det var alltid mycket bruten engelska.) Det musikaliska värdet var lågt, det underhållningsmässiga högt.

Så kom en period med så kallade trubadurer, oftast utan inspelade bakgrunder (som tur var). Vissa var riktigt bra med ibland oväntade låtval.

Nu i helgen, på returresan till Kiel, sjöng ett par. Med fina förinspelade bakgrunder (tänk högklassig karaoke) och mjuka behagliga röster var det svårt att kritisera det musikaliska. Inte en ton fel, och då och då några perfekta sångstämmor. Men ibland blir det för perfekt, och livet i musiken försvinner. Det blev skval i ordets verkliga betydelse. De kunde lika gärna ha spelat några skivor.

Så musikaliskt har det blivit mycket bättre, men underhållningsvärdet har bleknat bort. Samtidigt har antalet speltillfällen för musiker minskat kraftigt. Vem behöver musiker när man kan ha förinspelade bakgrunder?


RSS 2.0