ukulelemorfar

Nästan i alla fall, trots Svenska Dagbladets nesliga fadäs idag. Gillar att läsa skivrecensionerna, framför allt de gånger man känner igen namnet på någon av artisterna. Och de publiceras i de flesta tidningar på onsdagar (utom i NWT av någon oförklarlig anledning, kanske för att de vill lyssna på skivorna innan de skriver, onsdagar är nämligen den dagen skivorna släpps). Och vad gör SvD idag? De glömmer att skicka med kulturdelen. Nu får jag sväva i okunnighet om hur många tärningsögon Moneybrother fick av dem. (3 av DN. Inte för att jag är speciellt intresserad av honom, men jag käner igen namnet.)
SvD är förresten roliga. När alla andra håller fast vid den femgradiga skalan, troligen utifrån den femgradiga betygsskala som togs bort för snart 15 år sedan, kör de med en sexgradig, i form av tärningsögon. En bra sak med det är att recensenten tvingas ta ställning. Det går inte att komma undan med en medelmåttig trea.

Igår kom mina Hobos från England, de där figurerna jag har beställt. Nu har jag sju stycken, förhoppningsvis den största samlingen i Sverige. Han som tillverkar dem har försäkrat mig om att de gillar placeringen de har fått, "on top of the whisky cabinet".
Bara plastbubblet de var paketerade i var värt en stor del av portot (£30) jag betalade. På engelska postkontor kostar en rulle plastbubbel £2.69 och här var minst två rullar (fast i mindre bitar).