Ny vokabulär
Jag lärde mig en nytt ord igår. "Inmarschknatte" Smaka på det. "Inmarschknatte"
Det är Svenska Fotbollförbundets officiella (jag lovar) benämning på de där små spelarna som går hand i hand med de som ska utkämpa matchen vid inmarschen. Vad de har för funktion förutom att skänka en viss gullighet åt procedurerna för matchen är höljt i dunkel. Det står inte ens i den tjocka manual förbundet skickar ut till dem som ska ordna landskamper.
Oh yes. Det ska bli landskamp i Mellerud tisdag 28 april ska Rådavallens gräsmatta beträdas av Sverige och Estland. Inte A-landslagen, men P17, och det är inte så illa. Det är morgondagens stjärnor som kommer hit. Om 5-6 år kan man sitta framför TV:n och konstatera: "Honom såg jag på Rådavallen när han var bara 17 år." En replikmöjlighet värd entréavgiften bara den.
Tänk så olika världar vi lever i. Hade möte om gitarrfestivalen igår och ingen av de närvarande, förutom jag, hade sett Ukulele Orchestra of Great Britain. Så vi tittade lite på DVD först. Tre nya fans är skapade. Får jag provision?
Och även gitarrmässigt lever vi i olika världar. När jag pratar lyriskt om Richard Thompson, Martin Simpson, Dick Gaughan, Bob Fox och andra engelsmän (och skottar), nämner de xxxx, yyyy och zzz (jag och namn alltså) från Amerika. Kul att vidga varandras vyer.
Skriver deta på fastande mage. Får inte äta något förrän efter provtagningen kl 08.15. Så nu blir det inte mer.
Men för er påsklovslediga. Här komer en av musikhistoriens roligaste minutrar.
Det är Svenska Fotbollförbundets officiella (jag lovar) benämning på de där små spelarna som går hand i hand med de som ska utkämpa matchen vid inmarschen. Vad de har för funktion förutom att skänka en viss gullighet åt procedurerna för matchen är höljt i dunkel. Det står inte ens i den tjocka manual förbundet skickar ut till dem som ska ordna landskamper.
Oh yes. Det ska bli landskamp i Mellerud tisdag 28 april ska Rådavallens gräsmatta beträdas av Sverige och Estland. Inte A-landslagen, men P17, och det är inte så illa. Det är morgondagens stjärnor som kommer hit. Om 5-6 år kan man sitta framför TV:n och konstatera: "Honom såg jag på Rådavallen när han var bara 17 år." En replikmöjlighet värd entréavgiften bara den.
Tänk så olika världar vi lever i. Hade möte om gitarrfestivalen igår och ingen av de närvarande, förutom jag, hade sett Ukulele Orchestra of Great Britain. Så vi tittade lite på DVD först. Tre nya fans är skapade. Får jag provision?
Och även gitarrmässigt lever vi i olika världar. När jag pratar lyriskt om Richard Thompson, Martin Simpson, Dick Gaughan, Bob Fox och andra engelsmän (och skottar), nämner de xxxx, yyyy och zzz (jag och namn alltså) från Amerika. Kul att vidga varandras vyer.
Skriver deta på fastande mage. Får inte äta något förrän efter provtagningen kl 08.15. Så nu blir det inte mer.
Men för er påsklovslediga. Här komer en av musikhistoriens roligaste minutrar.
Kommentarer
Trackback
