Underligheter
Ett nytt vårtecken. Vi delade vår första flaska rosévin igår. Inköpt på eftermiddagen och kyld i frysen under någon timme blev den en perfekt kompanjon till den grillade flintasteken. Extrapris på flintastek är förresten också ett vårtecken. För vem skulle komma på idén att steka den i stekpanna eller i ugn?
Ibland kan man undra vad som händer. Vaknade upp med refrängen till "La Voix" i huvudet. Har faktiskt inte hört den på några dagar och kan inte säga att jag är en stor beundrare av låten, så varför satt den som klistrad i min skalle från det jag vaknade, genom tidningsläsningen och fram till bloggskrivandet? Vem styr över sådana saker? Varför kan jag inte få förmånen att vakna upp med någon musik jag gillar bättre i medvetandet? Ve och fasa, jag kanske omedvetet är en stor operafantast.
Har ni förresten funderat över hur Beatlesinspirerad texten i första versen är? "Can you keep a secret" upprepar hon. "Listen, do you want to know a secret" sjöng Beatles på första LP:n för så där 46 år sedan. Hemligheten var densamma då som nu: "I'm in love with you".
Jag förstår Beatles-texten, men inte det Ernman sjunger. Att någon vill anförtro någon annan att man har blivit kär i honom/henne är en sak. Men varför ska föremålet för ens dyrkan sedan hålla tyst om det? Om kärleken är besvarad vill man väl visa upp den för världen? Om det inte, åter ve och fasa, handlar om ett smygförhållande som ska hållas hemligt för parternas partners.
Det är kanske där vi har det! "La Voix" handlar om ett planerat äktenskapsbrott (inte helt okänt i operaföreställningarnas värld). Och detta svek ska vi tävla med i Moskva!
Och sedan kan man undra hur dom tänker. 20 grader och sol ute. Äppelträden blommar snart. Den första gräsklippningen närmar sig med stormsteg (återigen ve och fasa). Fotbollssäsongen är i full gång. Då, och först då, börjar ishockey-VM, för övrigt numera förvandlat till en orgie i taskiga ursäkter från utslagna NHL-spelare som inte vill förlänga den avslutade säsongen genom att åka över Atlanten med sina skridskor.
Jag förstår dem. Välj själv mellan att en vacker försommarkväll sitta i lugn och ro med frun framför grillen eller stänga in dig i en kall och skränig ishockeylada, när du redan har tjänat ihop så mycket pengar på isen att du kan leva gott resten av ditt liv. Där kan jag faktiskt förstå hur de tänker.
Nu ska jag ladda upp för dagens friidrottsinsats. Klippa häckar! (Jag vet, urusel vits.)
Ibland kan man undra vad som händer. Vaknade upp med refrängen till "La Voix" i huvudet. Har faktiskt inte hört den på några dagar och kan inte säga att jag är en stor beundrare av låten, så varför satt den som klistrad i min skalle från det jag vaknade, genom tidningsläsningen och fram till bloggskrivandet? Vem styr över sådana saker? Varför kan jag inte få förmånen att vakna upp med någon musik jag gillar bättre i medvetandet? Ve och fasa, jag kanske omedvetet är en stor operafantast.
Har ni förresten funderat över hur Beatlesinspirerad texten i första versen är? "Can you keep a secret" upprepar hon. "Listen, do you want to know a secret" sjöng Beatles på första LP:n för så där 46 år sedan. Hemligheten var densamma då som nu: "I'm in love with you".
Jag förstår Beatles-texten, men inte det Ernman sjunger. Att någon vill anförtro någon annan att man har blivit kär i honom/henne är en sak. Men varför ska föremålet för ens dyrkan sedan hålla tyst om det? Om kärleken är besvarad vill man väl visa upp den för världen? Om det inte, åter ve och fasa, handlar om ett smygförhållande som ska hållas hemligt för parternas partners.
Det är kanske där vi har det! "La Voix" handlar om ett planerat äktenskapsbrott (inte helt okänt i operaföreställningarnas värld). Och detta svek ska vi tävla med i Moskva!
Och sedan kan man undra hur dom tänker. 20 grader och sol ute. Äppelträden blommar snart. Den första gräsklippningen närmar sig med stormsteg (återigen ve och fasa). Fotbollssäsongen är i full gång. Då, och först då, börjar ishockey-VM, för övrigt numera förvandlat till en orgie i taskiga ursäkter från utslagna NHL-spelare som inte vill förlänga den avslutade säsongen genom att åka över Atlanten med sina skridskor.
Jag förstår dem. Välj själv mellan att en vacker försommarkväll sitta i lugn och ro med frun framför grillen eller stänga in dig i en kall och skränig ishockeylada, när du redan har tjänat ihop så mycket pengar på isen att du kan leva gott resten av ditt liv. Där kan jag faktiskt förstå hur de tänker.
Nu ska jag ladda upp för dagens friidrottsinsats. Klippa häckar! (Jag vet, urusel vits.)
Kommentarer
Trackback
