ukulelemorfar

Det talas mycket om hummer på lokalradion just nu, och humrar säljs till hiskeliga priser. Själv har jag ätit hummer en gång och bestämt mig för att aldrig mer göra det. Inte för att jag inte gillade det, tvärtom. Alltså ...
För drygt tio år sedan var jag med en grupp som under en vecka besökte skolor i St Johns, Newfoundland, Canada. Det var sent på våren, när hummersäsongen där har börjat. Eftersom seafood av olika slag är typisk mat för området fick våra arrangörer i uppgift att ordna en hummerafton för oss, vilket de effektuerade på ett underbart sätt.
Vi forslades ut till ett lite värdshus långt utanför St Johns där värdinnan på förmiddagen hade varit i hamnen och köpt ett antal helt färska humrar som hon tillrett och serverade med tillbehör. Det var underbart gott. Några äldre damer (ungefär i min nuvarande ålder) försäkrade att detta var den godaste hummer de någonsin ätit, och de verkade ganska hummervana.
Då bestämde jag mig: Aldrig mer. För om denna delikata hummer var den godaste man kunde få, jag hade ju ingen anledning att betvivla utlåtande, då skulle jag ju i fortsättningen bli besviken varje gång jag åt hummer. Logiskt eller hur?
Till efterrätt fick vi något man på Newfoundland kallar Backapples. Det visade sig vara varma hjortron med glass. Det finns en historia bakom det namnet också, men det får bli en annan gång.

Efter att ha lyssnat noga på texten till Jessica Andersson senaste hit är jag alldeles konfys.
Först sjunger hon "Wake up, wake up", vilket är en rimligt uppmaning till den som sover vid hennes sida. (Dröm vidare!)
Sedan lägger hon till "Before we break up". Men vem vill vakna om hon tänker göra slut när man gnuggat sömnen ur ögonen?
Men det kanske ska tolkas som ett hot om att göra slut om man inte vaknar, för sedan kommer "I'm going on a holiday with you". Inte kan man väl först göra slut och sedan åka på semester tillsammans?
Jag blir som sagt alldeles konfys.