Vad är stress?
Varför tror alla att mycket att göra är det samma som att vara stressad? Vissa av oss vill ha en relativt full almanacka och en ganska inrutad tillvaro. Det finns de som tycker att den perfekta avslappningen är åtta timmar i skolen på en sandstrand, och så finns det sådana (som jag) som ryser vi blotta tanken. En timme eller två max, förutsatt att vi har tillgång till en god bok eller en välladdad Ipod. För oss är den perfekta avkopplingen en musikfestival med 3-4 konserter per dag, eller en lång fotopromenad i London. Vi blir stressade av att inte göra något.
Det är detsamma med planering. Vissa tycks leva i tron att man blir stressad av att planera vad man ska göra. Och de kanske blir det. Andra, återigen som jag, ser planeringen som avstressande. Om jag har en lista på vad som ska göras under dagen, där jag efterhand kan pricka av det som är klart, slipper jag gå och oroa mig för att jag glömt något viktigt. Jag får också en rimlig chans att välja ut det som är viktigt för mig och göra klart det först, och faktiskt mer tid att göra det jag gillar.
Om jag får skryta är jag en jäkel på att planera semestrar. När vi åker är alla boende och mycket av resorna emellan dem bokade och klara. Det är bättre att lägga en kväll eller två på hemmaplan på att leta efter hyfsade hotell till bra pris än att ägna tid när man är på plats till att göra det. Jag har också koll på vad som är sevärt på platserna vi ska besöka, och om det är några bra konserter eller så när vi är där. (Ofta är biljetterna i så fall inköpta och klara i förväg.) Sedan ska det givetvis i planeringen finns tid för spontanitet och omprioriteringar. Men det är lättare att ha en grundplanering som man avviker från, än att varje morgon börja grubbla över vad man egentligen borde göra under dagen, och var man ska hitta inkvartering för nästa natt.
Jag är jättetacksam för alla samtal, mail och blommor jag fått den senaste dryga veckan. Allt detta värmer enormt, men om jag framledes kommer att ta det alltför lugnt blir jag inte långlivad. Då kommer jag att dö snart, uttråkad. Men jag ska trots allt försöka dämpa tempot något.
Det är detsamma med planering. Vissa tycks leva i tron att man blir stressad av att planera vad man ska göra. Och de kanske blir det. Andra, återigen som jag, ser planeringen som avstressande. Om jag har en lista på vad som ska göras under dagen, där jag efterhand kan pricka av det som är klart, slipper jag gå och oroa mig för att jag glömt något viktigt. Jag får också en rimlig chans att välja ut det som är viktigt för mig och göra klart det först, och faktiskt mer tid att göra det jag gillar.
Om jag får skryta är jag en jäkel på att planera semestrar. När vi åker är alla boende och mycket av resorna emellan dem bokade och klara. Det är bättre att lägga en kväll eller två på hemmaplan på att leta efter hyfsade hotell till bra pris än att ägna tid när man är på plats till att göra det. Jag har också koll på vad som är sevärt på platserna vi ska besöka, och om det är några bra konserter eller så när vi är där. (Ofta är biljetterna i så fall inköpta och klara i förväg.) Sedan ska det givetvis i planeringen finns tid för spontanitet och omprioriteringar. Men det är lättare att ha en grundplanering som man avviker från, än att varje morgon börja grubbla över vad man egentligen borde göra under dagen, och var man ska hitta inkvartering för nästa natt.
Jag är jättetacksam för alla samtal, mail och blommor jag fått den senaste dryga veckan. Allt detta värmer enormt, men om jag framledes kommer att ta det alltför lugnt blir jag inte långlivad. Då kommer jag att dö snart, uttråkad. Men jag ska trots allt försöka dämpa tempot något.
Kommentarer
Trackback
