Missförstånd
Det tråkigaste jag vet är när intentioner och yttranden missförstås, framför allt när någon tolkar in elakhet i handlingar och uttalanden som gjorts utan minsta lilla baktanke på att såra. Jag blir lika ledsen varje gång det händer. Ärligt talat blir jag faktiskt djupt sårad över att någon tror mig om sådant beteende, samtidigt som jag börjar grubbla över hur jag kunde uttrycka mig på ett sätt som sårade någon.
Jag hade en sådan erfarenhet igår kväll när en kommentar på Facebook tydligen väckte mycket ont blod. Trots mycket fundering förstår jag faktiskt inte varför personen reagerade så över huvud taget.
Det är extra ironiskt eftersom jag i veckan skrev en recension av David Eberhards bok "Ingen tar skit i de lättkränktas land", en bok där författaren driver tesen att vi har blivit ett folk som är besatta av att vara offer och av att leta efter bevis på att vi blir kränkta. Jag tycker att Eberhard går till överdrift i sin beskrivning och drar lite för långtgående slutsatser, men samtidigt har han en poäng. Om alla kränkningar ska definieras av hur mottagaren tolkar det som sägs kommer vi alla att vara kränkare av våra medmänniskor även om vi ständigt har det godaste och välvilligaste intentioner. Och då blir vi ju också enligt definitionen kränkta. Att bli oförskyllt beskyllas för att vilja kränka en medmänniska är ju också en kränkning.
Shakespear skrev att "skönheten ligger i betraktarens öga". Detta gäller ofta, men absolut inte alltid, också upplevda kränkningar.
Har just skrivit klart texten till helgens "Nytt om Skola"-nummer. Under slutfasen av skrivandet har Katie Meluas underbara "Piece by piece" fått en renässans i min CD-spelare. Härliga låtar och en underbar röst. Borde ha lyssnat mer på den. (Ni minns väl hitten om "Nine million bicycles in Bejing". Minns när Richard Digence i Cropredy för några år sedan drog en förvanskad kortversion av den, "There are twelve million bycyclists in Bejing", och konstaterade att en del saknade cykel.)
Är lite stolt. Löste stora delar av SvD's Profilen-korsord i morse utan att vare sig slå i uppslagsverk eller googla. Men det är klart, dagens profil var Paul Simon, en person jag beundrat i mer än 40 år.
Jag hade en sådan erfarenhet igår kväll när en kommentar på Facebook tydligen väckte mycket ont blod. Trots mycket fundering förstår jag faktiskt inte varför personen reagerade så över huvud taget.
Det är extra ironiskt eftersom jag i veckan skrev en recension av David Eberhards bok "Ingen tar skit i de lättkränktas land", en bok där författaren driver tesen att vi har blivit ett folk som är besatta av att vara offer och av att leta efter bevis på att vi blir kränkta. Jag tycker att Eberhard går till överdrift i sin beskrivning och drar lite för långtgående slutsatser, men samtidigt har han en poäng. Om alla kränkningar ska definieras av hur mottagaren tolkar det som sägs kommer vi alla att vara kränkare av våra medmänniskor även om vi ständigt har det godaste och välvilligaste intentioner. Och då blir vi ju också enligt definitionen kränkta. Att bli oförskyllt beskyllas för att vilja kränka en medmänniska är ju också en kränkning.
Shakespear skrev att "skönheten ligger i betraktarens öga". Detta gäller ofta, men absolut inte alltid, också upplevda kränkningar.
Har just skrivit klart texten till helgens "Nytt om Skola"-nummer. Under slutfasen av skrivandet har Katie Meluas underbara "Piece by piece" fått en renässans i min CD-spelare. Härliga låtar och en underbar röst. Borde ha lyssnat mer på den. (Ni minns väl hitten om "Nine million bicycles in Bejing". Minns när Richard Digence i Cropredy för några år sedan drog en förvanskad kortversion av den, "There are twelve million bycyclists in Bejing", och konstaterade att en del saknade cykel.)
Är lite stolt. Löste stora delar av SvD's Profilen-korsord i morse utan att vare sig slå i uppslagsverk eller googla. Men det är klart, dagens profil var Paul Simon, en person jag beundrat i mer än 40 år.
Kommentarer
Trackback
