ukulelemorfar

Zlatans mycket sena mål igårkväll visar att det trots allt finns någon rättvisa i världen. För tänk om Sverige, efter att ha spelat sin bästa fotboll på år och dag, inte skulle fått med sig mer än oavgjort från Ungern. Det borde ha stått åtminstone 3-0 till oss innan ungrarna fick sin straff. Hur kunde t ex Holmén missa öppet mål? Och Källströms två skott, det strax över i första och det i ribbans underkant i andra, var båda värda bättre öden. Men slutet gott, allting gott. Utom för magyarerna. De drömmer nog mardrömmar om Zlatan.
Jag undrar bara varför herr Ibrahimovic skulle vänta så längemed målet. Hade han inga tankar på vad han utsatte mitt stackars hjärta för?

Igår lånade jag en skönlitterär bok på biblioteket för första gången sedan jag vet inte när. (Jo, jag läser skönlitteratur då och då, men för det mesta i böcker jag själv äger.) Fick tag på Salingers "Räddare i nöden". har hunnit de första 40 sidorna. an förstå uppståndelsen. Helt eget språk.

På tal om räddare i nöden. Hade lite småtråkigt igår eftermiddag. Vi satt och Facebookade och slötittade på Eastenders (ett säkert uttryck för att man inte har något vettigt att göra) på BBC när det ringde på dörren. Det var ett par vänner med en blomma till sjuklingen. Vi skulle just fika, så plötsligt var vi fyra istället för två, och hade jättetrevligt en stund. Länge leve spontana möten. (Återkommer senare med bild på alla blommor jag fått.)