ukulelemorfar

"Jag har varit och vilat upp mig ett slag, på ett hem för såna som jag" sjöng Hoola för snart 40 år sedan. det kanske inte var NÄL de hade i tankarna, men sången fanns i mitt huvud flera gånger under de nästan tre dygn jag tillbringade där.

Jag ska inte klaga, men dagtid är det svårt att vila på ett sjukhus. Varje gång man bestämmer sig för att sova en timme kommer någon för att ta ett blodtryck eller sticka in en nål i armen för något blodprov, eller så dyker det upp lite medicin man måste ta. Och det är kul med pratglada rumskamrater, men inte alltid. Trots det. tack för både vård och samtal. Det är lite lyxigt att få mat serverad utan att man vare sig behöver laga den eller diska efteråt, och att få sängen bäddad på morgonen. Skulle man inte kunna få lite sånt när man är hemma och är sjukskriven? Jag menar skillnaden blir så stor på en enda gång.

Men nu är jag hemma igen, med ett mindre apotek i väskan. Låt vara att en av medicinerna bara ska tas i sex månader, men de andra är livslånga. En gång kranskärlspatient, alltid kranskärlspatient.
Två veckors sjukskrivning, men sedan ska jag vara igång igen. Men ni får höra en annan speaker på Rådavallen nu på söndag, och Alan får klara sig utan mitt komp på Skållerudsdagen på lördag.