Kärnfrågan
Orsaker att fira idag. Det är
1. samernas nationaldag
2. Bob Marleys fördelsedag
Vi har funnit vår publik. De är exakt 14 stycken. Så många var det när vi spelade på på konstmuseet och så många var det i Frändefors församlingshem igår. Första gången skyllde vi på annonseringen, det fanns ingen. Vad ska vi skylla på nu? Det var annonserat ordentligt. Var det vetskapen om att vi skulle vara där som skrämde bort folk?
Man skulle kunna vitsa till det och säga att jag är kluven i kärnkraftfrågan, men så är det. Jag är mycket splittrad.
Å ena sidan känner jag att motståndet mycket baserar sig på att folk kopplar ihop kärnkraft och kärnvapen, vilket är lika fel som att koppla ihop fordonsbränsle med motlovcocktails. Samma utgångsmaterial ja, men olika användningsområde och olika säkerhetsnivå. Ingen vill förbjuda parkerade bilar i sitt bostadsområde på grund av risken för att deras bränsletankar ska explodera.
När jag är lagd åt det hållet konstaterar jag också att kärnkraften på intet sätt bidrar till någon växthuseffekt, eller att någon i Sverige någonsin har dött till följd av en kärnkraftsolycka. Och vi har faktiskt haft kärnkraft i mer än 40 år här i landet. Man kan jämföra med hur många som under den perioden dött i bilolyckor. Då talar vi femsiffriga tal. Men de dör en eller ett par åt gången, så det blir inte lika alarmerande.
Å andra sidan har vi det verkliga problemet, avfallet. Om vi upparbetar det blir det plutonium, som smäller ganska bra i fel händer, och sedan ska det slutförvaras. Om att Sverige hade haft kärnkraft på Karl XIIs tid hade vi fortfarande hanterat avfallet.
Jag är glad att jag slipper fatta beslut.
Jag kan dock inte låta bli att skicka en känga till vissa miljövänner. Vindkraft är en av de bästa kraftkällor jag vet. Helt ren från biprodukter (fram tills den dag vi ska hantera alla utslitna vindkraftverk) och förnyelsebar. Men varje gång man hittar en bra plats att bygga en vindkraftpark, och ska det bli ett trovärdigt alternativ är vindkraftparker med ett stort antal snurror en bra lösning, så säger ivrarna för förnyelsebar energi: "Inte just där." Det finns alltid någon sällsynt hackspett, en ovanlig mossa eller en utsikt som ingen har beundrat på femtielva år som måste bevaras.
Men det är faktiskt bara att prioritera. Antingen ger man tillstånd till att bygga ut vindkraften, och då ryker en eller annan ustikt (om man nu inte som jag tycker att vindsnurrorna är vackra och att de förbättrar vyerna) eller också säger man att det är bättre med kärnkraft.
En långsökt parallell. För snart 350 år sedan tyckte Londons styresmän att idén med en kupol på St Paul's Cathedral var hemsk. En kupol passade inte in i deras stad. Men Christopher Wren lurade dem och byggde en kupol ändå, väl medveten om att ingen skulle riva den när den fanns där. Idag är denna kupol ett landmärke i London och ett mycket besökt turistmål.
1. samernas nationaldag
2. Bob Marleys fördelsedag
Vi har funnit vår publik. De är exakt 14 stycken. Så många var det när vi spelade på på konstmuseet och så många var det i Frändefors församlingshem igår. Första gången skyllde vi på annonseringen, det fanns ingen. Vad ska vi skylla på nu? Det var annonserat ordentligt. Var det vetskapen om att vi skulle vara där som skrämde bort folk?
Man skulle kunna vitsa till det och säga att jag är kluven i kärnkraftfrågan, men så är det. Jag är mycket splittrad.
Å ena sidan känner jag att motståndet mycket baserar sig på att folk kopplar ihop kärnkraft och kärnvapen, vilket är lika fel som att koppla ihop fordonsbränsle med motlovcocktails. Samma utgångsmaterial ja, men olika användningsområde och olika säkerhetsnivå. Ingen vill förbjuda parkerade bilar i sitt bostadsområde på grund av risken för att deras bränsletankar ska explodera.
När jag är lagd åt det hållet konstaterar jag också att kärnkraften på intet sätt bidrar till någon växthuseffekt, eller att någon i Sverige någonsin har dött till följd av en kärnkraftsolycka. Och vi har faktiskt haft kärnkraft i mer än 40 år här i landet. Man kan jämföra med hur många som under den perioden dött i bilolyckor. Då talar vi femsiffriga tal. Men de dör en eller ett par åt gången, så det blir inte lika alarmerande.
Å andra sidan har vi det verkliga problemet, avfallet. Om vi upparbetar det blir det plutonium, som smäller ganska bra i fel händer, och sedan ska det slutförvaras. Om att Sverige hade haft kärnkraft på Karl XIIs tid hade vi fortfarande hanterat avfallet.
Jag är glad att jag slipper fatta beslut.
Jag kan dock inte låta bli att skicka en känga till vissa miljövänner. Vindkraft är en av de bästa kraftkällor jag vet. Helt ren från biprodukter (fram tills den dag vi ska hantera alla utslitna vindkraftverk) och förnyelsebar. Men varje gång man hittar en bra plats att bygga en vindkraftpark, och ska det bli ett trovärdigt alternativ är vindkraftparker med ett stort antal snurror en bra lösning, så säger ivrarna för förnyelsebar energi: "Inte just där." Det finns alltid någon sällsynt hackspett, en ovanlig mossa eller en utsikt som ingen har beundrat på femtielva år som måste bevaras.
Men det är faktiskt bara att prioritera. Antingen ger man tillstånd till att bygga ut vindkraften, och då ryker en eller annan ustikt (om man nu inte som jag tycker att vindsnurrorna är vackra och att de förbättrar vyerna) eller också säger man att det är bättre med kärnkraft.
En långsökt parallell. För snart 350 år sedan tyckte Londons styresmän att idén med en kupol på St Paul's Cathedral var hemsk. En kupol passade inte in i deras stad. Men Christopher Wren lurade dem och byggde en kupol ändå, väl medveten om att ingen skulle riva den när den fanns där. Idag är denna kupol ett landmärke i London och ett mycket besökt turistmål.
Kommentarer
Trackback
