Minskning

Jag fortsätter mitt gradvisa försvinnande från denna jord. Vägde in inför arbetsveckan på 97 kg i morse. -9 jämfört med toppnoteringen sent i vintras. Första etappmålet, 95 efter jul och nyår, verkar inte ouppnåligt.

Höstmarkörerna står som spön i backen nu. Ytterligare tre igår. Först ställde vi in alla trädgårdsmöbler under tak på baksidan, och svepte om de ömtåliga med en presenning. Sedan handlade vi både gravljus (till ljuslyktorna vid entrén) och ljung. Det senare känns bra i dessa Anka-tider: "I'm so ljung and you're so old" (Usch! Det var urdålig. Platsar inte ens på badjokes-bloggen.)

Hanne Kjöller har en bra fundering i dagens DN. Beror resultatet i Kamratpostens undersökning, att var sjätte elev någon gång blivit mobbad av en lärare, på att Sveriges lärare är en samling galna mobbare eller att vi totalt sett blivit mycket känsligare, och tolkar minsta tillsägelse som en kränkning? Jag håller med Kjöller om att det senare är en starkt bidragande orsak till siffrorna.
Om man jämför hur det ser ut i våra skolor nu jämfört med när jag var grundskoleelev är det en enorm skillnad till det bättre. Har själv upplevt hur en lärare effektivt mobbade ut en av klasskamraterna från sina studier. Och läs den nya boken om Hoola för att få en beskrivning hur en av medlemmarna på flera skolor i rad fysiskt trakasserades för sin dialekt.

Ikväll ska vår trio, som nu blivit en kvartett, öva. Stor debut på Melleruds Världens Barn-gala på lördag. Samtidigt ska Mukulele spela igen. Så vi övar också idag, fast på lunchen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0