Impulskontroll
Dags för lite offentlig psykoanalys.
Ett av mina problem genom alla år har varit en bristande impulskontroll, en oförmåga att tänka efter innan jag får/hoppar på nya idéer och projekt. I detta ligger väl en stor dos tidsoptimism, en känsla av att det går att klämma in det här också i en redan fullpackad almanacka.
Jag ska inte klaga. Med bättre impulskontroll och mer tänka efter före hade jag aldrig gett mig in som tränare för ett flicklag i fotboll 1977, och då aldrig fått 16 härliga år som ungdomstränare i fotboll och basket och möjligheten att skryta med att jag träffat fotbollskändisar som Hasse Backe, Tommy Söderberg och Anders Limpars pappa.
Med bättre inpulskontroll hade jag inte haft drygt 30 böcker i min CV. Jag menar, bara en idiot ger sig in i sju skrivprojekt samma år. Den idioten var jag för drygt 10 år sedan. Jag hade nog inte heller åtagit mig att bli ordförande i Haninge Musikförening (5-6 underbara år), sitta i en kulturnämnd eller gjort en massa andra saker som berikat mitt liv.
För oförmågan att säga nej kan leda till viss stress när allt sedan ska genomföras, men den leder också tlll att man får uppleva en massa saker som de mer försiktiga och eftertänksamma aldrig komer i närheten av. Alla säger till mig att ta det lugnt efter infarkten, men vill jag bli utan upplevelserna?
Men jag har bättrat mig. Igår höll jag mycket tyst när de i Fyrbodals kulturgrupp ville ha medlemmar till en högintressant arbetsgrupp. (Och ser man på, de fick medlemmar ändå.) Och vid ett möte på kvällen drog det kraftigt i gamla fotbollstränartarmen. men jag bet mig i tungan och nöjde mig med att diskutera vad som skulle kunna göra för att nå önskad utveckling. Jag kom från mötet utan at vare sig åtagit mig konsult- eller tränaruppdrag. Jag är stolt över mig själv.
Jag har haft några återfall senaste tiden. Men jag tror att uppdragen kommer att ge mig minst lika mycket som de kräver. Och jag har faktiskt inför dem inte svarat ja direkt, utan tänkt efter först.
Ett av mina problem genom alla år har varit en bristande impulskontroll, en oförmåga att tänka efter innan jag får/hoppar på nya idéer och projekt. I detta ligger väl en stor dos tidsoptimism, en känsla av att det går att klämma in det här också i en redan fullpackad almanacka.
Jag ska inte klaga. Med bättre impulskontroll och mer tänka efter före hade jag aldrig gett mig in som tränare för ett flicklag i fotboll 1977, och då aldrig fått 16 härliga år som ungdomstränare i fotboll och basket och möjligheten att skryta med att jag träffat fotbollskändisar som Hasse Backe, Tommy Söderberg och Anders Limpars pappa.
Med bättre inpulskontroll hade jag inte haft drygt 30 böcker i min CV. Jag menar, bara en idiot ger sig in i sju skrivprojekt samma år. Den idioten var jag för drygt 10 år sedan. Jag hade nog inte heller åtagit mig att bli ordförande i Haninge Musikförening (5-6 underbara år), sitta i en kulturnämnd eller gjort en massa andra saker som berikat mitt liv.
För oförmågan att säga nej kan leda till viss stress när allt sedan ska genomföras, men den leder också tlll att man får uppleva en massa saker som de mer försiktiga och eftertänksamma aldrig komer i närheten av. Alla säger till mig att ta det lugnt efter infarkten, men vill jag bli utan upplevelserna?
Men jag har bättrat mig. Igår höll jag mycket tyst när de i Fyrbodals kulturgrupp ville ha medlemmar till en högintressant arbetsgrupp. (Och ser man på, de fick medlemmar ändå.) Och vid ett möte på kvällen drog det kraftigt i gamla fotbollstränartarmen. men jag bet mig i tungan och nöjde mig med att diskutera vad som skulle kunna göra för att nå önskad utveckling. Jag kom från mötet utan at vare sig åtagit mig konsult- eller tränaruppdrag. Jag är stolt över mig själv.
Jag har haft några återfall senaste tiden. Men jag tror att uppdragen kommer att ge mig minst lika mycket som de kräver. Och jag har faktiskt inför dem inte svarat ja direkt, utan tänkt efter först.
Kommentarer
Trackback
