ukulelemorfar

Facebook släpper inte in mig just nu, så det får bli blogg istället, från ett Göteborg med kyliga vindar och växlande molnighet och nederbörd. Vi har tillbringat dagen med att springa runt i musikbutiker och dela ut info om Melleruds gitarrfestival.5 stycken har vi hunnit med. Det skulle varit 6, men JAM var stängd när vi dök upp. De öppnar tydligen inte förrän 1100.

Västtrafiks system för lokalresor i Göteborg är smådumt för oss som bara kommer hit då och då. Sms-biljetterna à 21 kr per 90 minuter fungerar bra, men blir ganska många till slut. Och vill man ha ett dagkort à 65 kr, som skulle innebära en reell besparing, jag kommer att lägga ut 105 kr på sms-biljetter idag, måste man betala 100 kr i pant för det laddningsbara kort man måste ha. Dvs, summa 165 kr. OK om man är här då och då, men för oss som inte ser en förestående resa med ett laddningsbart Västtrafikkort inom det närmsta året en onödig utgift.

Vi hann med konsert med Vägus också. Våroffer och An American in Paris. Det sistnämnda, som jag gillar minst av de två, gjorde de riktigt bra. Om man slöt ögonen och bara lyssnade kunde man inte tro att det var en ungdomsorkester på scenen. Det andra, ett av mina all-time-favourites inom den klassiska repertoaren, gjorde de ett mycket aktningsvärt försök på. Men de nådde inte riktigt ända fram. De starka partierna var stundtals strålande, men i vissa av de mer skira avsnitten sken orutinen och ungdomen igenom. Men kul att höra trots det. Och avslutningen, Mambo ur West Side Story var fullkomligt lysande.

En kort vila i sonens lägenhet innan det är dags för den egentliga reseanledningen, Fairports konsert här ikväll. Har passat på att stränga om sonens nylonsträngade gitarr under väntan. En nyttig påminnelse om varför jag nuförtiden föredrar stålsträngat. Och så har vi hämtat upp ett ex av West of Edens kommande CD som jag lovat att överlämna till Fairport ikväll. WoE själva repar nför releaseturnén. Se dem gärna på den. Datumen finns på deras hemsida.