Dagen efter
"Dagen efter" är ett begrepp med negativ klang. Det symboliserar baksmälla och huvudvärk. Jag förnekar bestämt det första, men kan till viss del instämma i det andra, dock mer på grund av antalet timmar jag la ner igår mer än överdriven alkoholkonsumtion. (Javisst, ett par glas rödvin sent på kvällen, but that´s all.)
Nu är det dagen efter gitarrfestivalen, en festival som innehöll massor av plus och bara två minus. De sistnämnda först:
1. Varför kommer det inte mer folk på konserter med världsnamn? 100 betalande för att se Göran Söllscher. Jag skäms! Har inte publiksiffran för Muriel Anderson, men något liknande.
2. En efterhängsen typ som förpestade tillvaron för en massa folk genom att springa runt och försöka övertala dem att köpa ett affärskoncept. Varför kan vissa inte se signalerna när andra markerar ointresse? Varför kan de inte respektera att artister är där för att framträda och att diskussioner med dem ska handla om framträdandet eller ämnen som de själva vill ta upp? En av dagens uppgifter är att rädda en av artisterna från fortsatt kontakt med typen.
Plussen är mängder, för många att räkna upp, och här finns guldkorn att leva länge på, händelser som kommer att stanna i minnet livet ut. Ett kort axplock.
1. All fantastisk gitarrmusik. Allt från klassiskt till tuff hårdrock, och allt av verkliga experter på sitt område. Jag höll på att skriva ingen nämnd, ingen glömd, men Göran Söllschers konsert i fredags var en av mitt livs häftigaste musikupplevelser. Muriels igår kommer inte långt efter, och det var tur att jag satt tryggt parkerad bredvid frun, annars hade jag nog blivit förälskad.
2. Alla positiva människor, artister som tackar för att de fick vara med och som försäkrar att de gärna kommer tillbaka, utställare som talar om hur roligt det var, och som också gärna kommer tillbaka, och besökare som spontant kommer fram och tackar.
3. Samtalen med gitarristerna. Tänk att få skaka hand och prata med stora idoler som Söllscher (lunchen i fredags tog 90 minuter) och Jojje Wadenius, eller att ha eftersnack hemma i soffan med flamencoexperten Richard Hirsch och en av mina nya idoler, Muriel Anderson. Och när Muriel tog fram en av mina gitarrer (samma gitarr som Emil Ernebro skämde bort för några veckor sedan) och återgav de första låtar hon någonsin spelade offentligt stannade klockorna för en liten stund.
Sammantaget är allt detta klart värt ett års jobb, och 14 timmars arbete igår. Jag är trött, mycket skönt trött. Och bilresan till Göteborg idag, för att leverera Muriel till flyget känns mer som ett nöje än arbete.
Hoppas jag och Bele (och de andra) får chansen att jobba liver ur oss för en gitarrfestival nästa år också.
Tack alla som bidragit på något sätt!
Instämmer i allt du skriver. Du och Bele har gjort ett fantastiskt jobb med festivalen. Jag har ju varit med lite i utkanten och fått en inblick i vad det inneburit att få till allt. Dessutom fick jag äran att spela med Jojje Wadenius. Fantastiskt roligt. Under min aktiva musikerkarriär spelade jag med många olika musiker, men att få göra det nu, så här långt efteråt är helt fantastiskt. Tack Bele som ordnade det. Jag tror inte att vi skämde ut Mellerud helt. Hur som helst en fantastisk helg, längtar redan till nästa års festival!!!
Tack Lars för det fina samarbete vi har haft under snart ett års tid!
Jag tycker att vi har som ambition att anordna en festival nästa år igen och att det på sikt ska bli något som gitarrfolk pratar om - "nu är det snart höst och då har vi Melleruds Gitarrfestival att se fram emot".
Det är många saker som man tar med sig efter detta evenemang. Att få sitta och ta en pilsner tillsammans med Claes Neeb och Göran Söllscher på "Wärs" i fredags var ett oförglömligt ögonblick för mig. Att höra Claes berätta om sina upplevelser tillsammans med Chet Atkins var stort för mig och inte minst Göran. Sen höra Göran berätta om sitt liv, gitarrspel, möten med Banjo-Lasse och Georg Bolin, hans utlägg om Bach och de rön om hans musik som man nu på senare tid har funnit att i den finns underliggande matematik.
Mötet med Jojje Wadenius blev även det stort för mig. En helt underbar person och framförallt vilken musiker. Hans jazzimprovisationer är helt magnifika! Jag får "ståpäls" bara jag tänker på dom. Att få höra Robin och Glenn spela tillsammans med honom var en höjdare. Dom gjorde ett kanonjobb och Jojje tyckte detsamma. Han tyckte att hela festivalen var underbar!
Tack vare evenemanget så fick några av världens bästa musiker träffas för första gången i sina liv. Det är något som jag är stolt över!
Det finns mer att säga men jag hänvisar till Lars blogg som jag till 100% håller med.
Tack alla för gott samarbete - vi hörs och ses och då i förhoppning att det är då när vi drar igång nästa års "Melleruds Gitarrfestival 2010"!
