En dag till efter
Stackars Muriel som blev fast på Landvetter igår kväll. Hoppas planet kommer iväg ordentligt nu på morgonen.
Rolig ankedot:
Vi var där tidigt, men incheckningen skapade en del problem. Dels hade Muriel ett byte i Helsingfors för vidare färd mot Åbo, men hon ville inte utnyttja sista delen av biljetten,utan att få sitt bagage i Helsingsfors. Det var lätt ordnat.
Problem nummer 2 tog längre tid. Hon hade två bokade platser, en för sig och en för "Guitar Anderson", och eftersom Finnairs bokningssystem kräver en titel av något slag hade hon bokat gitarren som "child". Nu uppstod problem. Givetvis skulle gitarren ha ett eget säte, men skulle den få ett eget boardingkort också? Många telefonsamtal blev det, och tillkallande av högre makter (någon form av halvchef).
När vi kom till incheckningsdisken var vi de enda där. När vi gick var det en hyfsad kö bakom oss. Muriel sa: "Vi hade tur som kom när det inte var kö." Jag nändes inte påpeka min teori om vad kön berodde på.
På vägen hem från Landvetter stannade vi i centrala Göteborg (första gången vi har parkerat vid Lorensberg) och åt middag med sonen på Lilla London. Hinner man inte till stora L får Lilla duga. Fin pubatmosfär och god mat, men inte direkt billigt.
På kvällen var vi så trötta att vi la oss innan Midsomer-mördaren var avslöjad. Men jag har sett avsnittet två gånger förut och visste redan att det var hushållerskan och hennes dotter (dvs flickan på puben). Så det så.
Rolig ankedot:
Vi var där tidigt, men incheckningen skapade en del problem. Dels hade Muriel ett byte i Helsingfors för vidare färd mot Åbo, men hon ville inte utnyttja sista delen av biljetten,utan att få sitt bagage i Helsingsfors. Det var lätt ordnat.
Problem nummer 2 tog längre tid. Hon hade två bokade platser, en för sig och en för "Guitar Anderson", och eftersom Finnairs bokningssystem kräver en titel av något slag hade hon bokat gitarren som "child". Nu uppstod problem. Givetvis skulle gitarren ha ett eget säte, men skulle den få ett eget boardingkort också? Många telefonsamtal blev det, och tillkallande av högre makter (någon form av halvchef).
När vi kom till incheckningsdisken var vi de enda där. När vi gick var det en hyfsad kö bakom oss. Muriel sa: "Vi hade tur som kom när det inte var kö." Jag nändes inte påpeka min teori om vad kön berodde på.
På vägen hem från Landvetter stannade vi i centrala Göteborg (första gången vi har parkerat vid Lorensberg) och åt middag med sonen på Lilla London. Hinner man inte till stora L får Lilla duga. Fin pubatmosfär och god mat, men inte direkt billigt.
På kvällen var vi så trötta att vi la oss innan Midsomer-mördaren var avslöjad. Men jag har sett avsnittet två gånger förut och visste redan att det var hushållerskan och hennes dotter (dvs flickan på puben). Så det så.
Kommentarer
Trackback
