Snön faller ...

... och vi med den, sjöng Lundell. Håller med om det första, men står fortfarande på benen efter dagens (första?) snöskottning. Precis såpdan snö jag accepterar. Lätt, fluffig och inte för djup. Tänkte när jag gick ut att "snart får vintern vara slut" (ofrivilligt rim), men så kom jag på att det bara är 30 januari idag. Snön börjar dock bli ett allvarligt förvaringsproblem. Om jag inte ser upp kommer snart hela äppelträdet att vara dränkt av snö.

Jag håller inte så ofta med min yngsta brorsa, men i morse var det dags. Som presstalesman för Banverket igårkväll konstaterar han i dagens tidningar att det inte var bra att det blev totalstopp i tågtrafiken mellan Stockholm och Göteborg igår. Har svårt att säga emot. Konstaterar samtidigt att jag är glad över att min Stockholmsresa var i onsdags, trots förseningen som drabbade mig.

Förresten. Det ligger två set bilder från min senaste Londonresa på hemsidan. Bilder från ett Abbey Road är ett av dem. Ett set till är på gång.

Ser ut att bli en kulturell dag idag. Ska försöka ta mig upp till vernissagen på biblioteket kl 1100, och sedan är det Cornelis-konsert på Kulturbruket ikväll. Inte med honom själv (så klart), men med Kung Kaktus. Lär vara duktiga på att tolka Mäster C.
Konstaterar att det är närmare 25 år sedan jag själv, som medlem av gruppen "Both Sides the Tweed", namnet efter en superb Dick Gaughan-låt, var förband till karln vid återinvigningen av Brandbergens Centrum. Det var en grupp emellan oss och honom, och vi fick aldrig tillfälle att prata med honom, men ändå. Nästan "Jag mötte Lassie"-kvalitet. Jag har förresten varit förband till Tommy Körberg och Göran Fristorp, var för sig, också. Så det så.

Här kommer faktiskt den omnämnda låten. Kompositören själv sjunger med EmmyLou Harris som stämsångerska. Avundsjuk man blir. Tyvärr kan man inte inbädda den, så ni får klicka på länken och sedan klicka en gång till. Men tro mig. Det är det värt. Both Sides the Tweed. Underbart dobrosolo efter andra versen.
För den som inte vet det är Tweed gränsfloden mellan Skottland och England. Låten var från början traditionell, men Gaughan kände sig tvungen att skriva om texten rejält, och när han ändå var på gång skrev han om melodin också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0