Generationsklyfta
Vi var mycket kulturella igår. Först på förmiddagen vernissage i bibliotekets konstrum. Härliga, halvt abstrakta oljemålningar och lite grafik. Var mest förundrad över vad jag tolkade som en kristallskål som återkom i flera av konstverken. Det fanns dessutom ett par som jag kunde tänka mig att hänga på väggen hemma, och som frun också gillade. Härliga färgexplotioner vars motiv framträdde bäst på visst avstånd. Men det billigaste kostade 2 900 kr så än så länge sitter det ingen röd markering vid något av dem.
På kvällen hörde vi Kung Kaktus tolka Cornelis. De har gjort det i tio år, vilket innebär att de måste ha varit tonåringar när de började. Inte oävet på något vis, stundtals t o m riktigt bra. De kombinerade också nya versioner av söndersjungna klassiker med lite udda CV, som "Cool Water - Gyllene Freden". Men totalt sett mer en "jaha-kväll" än en "wow-kväll".
Vi diskuterade varför när vi kom hem och konstaterade att vi nog har väldigt höga krav. En av de saker vi båda hängt upp oss på var snacket mellan låtarna, som hade lite för mycket "vi spelar på pub för folk som druckit en del"-känsla (vilket nog kommer sig av att bandet ofta spelar i den miljön). Det kanske inte passar sig för en sittande konsertpublik där vi i alla fall inte höjde medelåldern. Att i samma lokal dessutom ha hört kommunikationsproffs som George i Ukes, Ale Möller, Simon i Fairport, Bob Fox med flera gör att repliker som "Nästa låt kommer nu och den låter så här" inte faller i riktigt lika god jord som när de sägs för att överrösta slamret från baren.
Och sedan är det en generationsfråga tror jag. När man i min generation går för att lyssna på en konsert med sånger av någon man i princip växt upp med kräver man lite bättre research inför mellansnacket. Kanske lite nytt man inte kände till om låtarna eller personens liv.
Men som sagt. Det var inte dåligt, det kunde bara varit så mycket mer. Och generös som jag är kan jag inte undanhålla er "originalet" till "Somliga går med trasiga skor", här i Joan Baez version.
På kvällen hörde vi Kung Kaktus tolka Cornelis. De har gjort det i tio år, vilket innebär att de måste ha varit tonåringar när de började. Inte oävet på något vis, stundtals t o m riktigt bra. De kombinerade också nya versioner av söndersjungna klassiker med lite udda CV, som "Cool Water - Gyllene Freden". Men totalt sett mer en "jaha-kväll" än en "wow-kväll".
Vi diskuterade varför när vi kom hem och konstaterade att vi nog har väldigt höga krav. En av de saker vi båda hängt upp oss på var snacket mellan låtarna, som hade lite för mycket "vi spelar på pub för folk som druckit en del"-känsla (vilket nog kommer sig av att bandet ofta spelar i den miljön). Det kanske inte passar sig för en sittande konsertpublik där vi i alla fall inte höjde medelåldern. Att i samma lokal dessutom ha hört kommunikationsproffs som George i Ukes, Ale Möller, Simon i Fairport, Bob Fox med flera gör att repliker som "Nästa låt kommer nu och den låter så här" inte faller i riktigt lika god jord som när de sägs för att överrösta slamret från baren.
Och sedan är det en generationsfråga tror jag. När man i min generation går för att lyssna på en konsert med sånger av någon man i princip växt upp med kräver man lite bättre research inför mellansnacket. Kanske lite nytt man inte kände till om låtarna eller personens liv.
Men som sagt. Det var inte dåligt, det kunde bara varit så mycket mer. Och generös som jag är kan jag inte undanhålla er "originalet" till "Somliga går med trasiga skor", här i Joan Baez version.
Kommentarer
Trackback
