Sorg
Det är med sorg i hjärtat jag i morgonen mail hittar några meddelanden med rubriken "Tim Hart RIP" (RIP = Rest in peace). En av mina stora musikhjältar har dött vid blott 61 års ålder. Hans "Summer Siolstice" med Maddy Prior och de tidiga Steeleye Span-skivorna (speciellt "Please to See the King", "Below the Salt" och "Commoners Crown", den senare detaljerat beskriven i min bok "Halleluja magistern) tillhör fortfarande höjdpunkterna i husets stora skivsamling. Han gjorde också två utmärkta skivor med upprockade nursery rhymes, som räddade många engelsklektioner för mig. Att reklamkampanjen för hans (tyvärr inte så bra) första soloskiva drevs under måttot "The man who was known as Steeleye Span like to be known as Tim Hart" är numera förlåtet.
Tim Hart var för många av oss ständigt nr 2 eller 3, bakom stjärnorna. I duon med Maddy Prior var han den som kompade och sjöng stämmorna, i Steeleye Span hade han ofta samma roll. Men Herbert von Karajan sa en gång att om han fick ta med sig några musiker från sin egen orkester till de han gästdirigerade så var det andrafiolerna. Vem som helst kan spela solona, men det är andrafiolerna som ger orkestern drivet. På samma sätt var det med Tim Hart. Det är inte han som sjunger melodin, men hans stämmor var en mycket viktigt beståndsdel i soundety. Lyssna på senare Steeleye-skivor, där Tim inte är med och märk skillnaden. Det är inte samma kraft i stämsångspassagerna.
En tråkig avslutning på en annars god jul.
Fick förresten Jessica Anderssons bok i pocketutgåva i julklapp av hustrun. Började läsa i morse (mest för att slippa gå ut och skotta innan det ljusnar) och blev riktigt gripen. Läste mer än 50 sidor i sträck, vilket är ovanligt för mig. Hur fel det kan bli, även om alla vill väl. Nyttig läsning för alla som arbetar med barn och ungdomar.
Kämpar också med TTelas stora julsuduko (även publicerad i några andra tidningar). WEn helsida full med sudokos som hänger ihop. Har börjat med utkanterna och arbetar mig så sakteliga in mot centrum. Men något stör mig. I sidhörnen finns det några sudukos som inte hör ihop med de andra, utan är helt fristående. Har beslutat mig för att nonchalera dem. Och så har de publicerat lösningen i tidningen. Men jag har hittills motstått frestelsen. Den enda frestelse jag klarat av att motstå denna jul. Tur att jag har säkerhetsmarginal på vikten numera.
Tim Hart var för många av oss ständigt nr 2 eller 3, bakom stjärnorna. I duon med Maddy Prior var han den som kompade och sjöng stämmorna, i Steeleye Span hade han ofta samma roll. Men Herbert von Karajan sa en gång att om han fick ta med sig några musiker från sin egen orkester till de han gästdirigerade så var det andrafiolerna. Vem som helst kan spela solona, men det är andrafiolerna som ger orkestern drivet. På samma sätt var det med Tim Hart. Det är inte han som sjunger melodin, men hans stämmor var en mycket viktigt beståndsdel i soundety. Lyssna på senare Steeleye-skivor, där Tim inte är med och märk skillnaden. Det är inte samma kraft i stämsångspassagerna.
En tråkig avslutning på en annars god jul.
Fick förresten Jessica Anderssons bok i pocketutgåva i julklapp av hustrun. Började läsa i morse (mest för att slippa gå ut och skotta innan det ljusnar) och blev riktigt gripen. Läste mer än 50 sidor i sträck, vilket är ovanligt för mig. Hur fel det kan bli, även om alla vill väl. Nyttig läsning för alla som arbetar med barn och ungdomar.
Kämpar också med TTelas stora julsuduko (även publicerad i några andra tidningar). WEn helsida full med sudokos som hänger ihop. Har börjat med utkanterna och arbetar mig så sakteliga in mot centrum. Men något stör mig. I sidhörnen finns det några sudukos som inte hör ihop med de andra, utan är helt fristående. Har beslutat mig för att nonchalera dem. Och så har de publicerat lösningen i tidningen. Men jag har hittills motstått frestelsen. Den enda frestelse jag klarat av att motstå denna jul. Tur att jag har säkerhetsmarginal på vikten numera.
Kommentarer
Trackback
