ukulelemorfar

Tillbringade drygt fem timmar igår eftermiddag och kväll i en het musiksal med att repetera inför Kanalyreidolen på lördag. Det var en häftig upplevelse. Det som lät stökigt och ofärdigt när bandet repade själva förra veckan satt helt plötsligt som en smäck när solisterna kom in. Flera låtar kunde vi släppt efter bara en genomspelning, men vi tog en repris för säkerhets skull. Och det avslutande genrepet flöt utan större incidenter än att en av tjejerna glömde en vers och en kom in liyte för tidigt på en refräng. Publiken hade inte märkt något.
Det roligaste med Kanalyreidolen är när vissa tjejer kommer tillbaka år efter år och man hör hur de har utvecklats. Hur de går från att sjunga enkla slagdängor till att framföra mer komplicerade låtar, och hur de lyckas med ornamentationer av melodin och wailningar. Och roligast av allt, när de som tidigare år fallit bort vid auditions lyckas komma med i själva tävlingen. Som en av tjejerna i år, en tjej som slog knock på bandet med sitt framförande.

Det bästa kom sist. Efter genrepet kom tre av de förra årens vinnare tillbaka för att öva med oss. De ska få göra ett par sånger efter tävlingen. Jonna från förra året gjorde en härlig tolkning av Sonja Alldéns "Du får inte". Jonna är bara 15 år, men tro mig, här är en stjärna på väg att födas. Synd bara att hon bor för långt borta för att vi ska plocka ihop ett mer reguljärt band bakom henne.
Och om Jonna är en stjärna i vardande så är Matilda och Sandra det redan, världen har bara inte insett det ännu. Båda tjejerna går på musikgymnasium båda två och deras duett i "Blame it on the boogie" fick väggarna att skaka. Hårdrockbandet som övade i salen bredvid var inte ens i närheten.
Lovar gott inför lördagen.