Misslyckande och musikalisk fägring
För första gången sedan kommunens stegtävling började misslyckades jag i söndags med att gå mer 10000 steg på en dag. Jag stannade på bleka 6685. Orsak? Lite för mycket att göra samt en irriterande svullnad i halsen kopplad ttill lite feberkänslor gjorde att jag på eftermiddagen sov istället för att ta den där lilla promenaden som hade räddat siffrorna. Eftersom jag mådde bättre igår, och tack vare en manuell brevutdelning till företagare i Mellerud nådde 18000 steg, var det nog ett riktigt beslut.
Men vi hann i alla fall under söndagen att besöka fyra museer till. Den animerade filmen på Dalslands konstmuseum var både spännande och annorlunda. Och frun blev förälskad i Eds skola och såg genast potentialen i ett kommande projekt där dagens elever får möta gårdagens skolverklighet. Eds skola (i Forsebol) las ner 1952 men har bibehållits mycket väl.
Gårdagens stora begivenhet var givetvis konserten med Jessica Andersson och Bengtsforskören Song of Joy. De senare är en härlig bekantskap, mer sånggrupp än kör. Framför allt gillar jag att deras ledare, som själv är en mycket duktig sångerska, släpper fram körens medlemmar så frikostigt. De står för vissa presentationer, och ofta har låtarna solister eller smågrupper som står i förgrunden. Och så har de ett superbt kompband. Bandets "Spanish Rhapsody" var en av gårdagens verkliga höjdare.
Den andra höjdaren var det avslutande Melodifestivalpotpurriet. Enligt uppgift klämde de in cirka 35 låtar i det, ofta med härliga kopplingar mellan dem. Men inte har väl Lasse Berghagens "Ding Dong" någonsin förekommit i Melodifestivalsammanhang?
Och Jessica då? Jag tror det var Lasse Holm som beskrev henne som "vacker som en dag". Bara att instämma. Och dessutom en vacker blondin som kan sjunga. Hon gjorde en härlig icke inspelad låt som Niklas Strömstedt askrivit svensk text till, och kvällerns version av "I Did It For Love" var klart bättre än den avskalade Melodifestivalvarianten. Så blev det en del 60-tal också, även om hennes val av låtar från den perioden skiljer sig en hel del från det jag skulle välja.
Min främsta kritik mot gårdaqgskvällen var dock ljudet. Minns hur Göran Söllscher i höstas pratade om att man antingen kan köra över publiken med 150 decibel, eller dra ner volymen och bjuda in dem. Tyvärr var man närmare det förra, och körljudet blev lite för vasst.
Givetvis stående ovationer från ett fullsatt Kulturbruk.
Nu har vi haft tre lokala körer med gästartister i Kulturbruket den gångna säsongen. Dags att sätta ihop en topplista:
1. Skållerudskören och Py Bäckman. En helt magisk kväll. Bästa kören av de tre, och vilka låtar Py har skrivit.
2. Song of Joy och Jessica Andersson. Jessica sjunger bättre och är betydligt vackare att se på än Py, och musiker av toppklass, men magin infann sig aldrig riktigt.
3. Rostocks Manskör och Jan Johansen. Inte illa, men herr Johansens oskick att sjunga till förinspelade bakgrunder i vår underbara konsertsal är fortfarande den gångna säsongens största besvikelse musikaliskt sett.
Men vi hann i alla fall under söndagen att besöka fyra museer till. Den animerade filmen på Dalslands konstmuseum var både spännande och annorlunda. Och frun blev förälskad i Eds skola och såg genast potentialen i ett kommande projekt där dagens elever får möta gårdagens skolverklighet. Eds skola (i Forsebol) las ner 1952 men har bibehållits mycket väl.
Gårdagens stora begivenhet var givetvis konserten med Jessica Andersson och Bengtsforskören Song of Joy. De senare är en härlig bekantskap, mer sånggrupp än kör. Framför allt gillar jag att deras ledare, som själv är en mycket duktig sångerska, släpper fram körens medlemmar så frikostigt. De står för vissa presentationer, och ofta har låtarna solister eller smågrupper som står i förgrunden. Och så har de ett superbt kompband. Bandets "Spanish Rhapsody" var en av gårdagens verkliga höjdare.
Den andra höjdaren var det avslutande Melodifestivalpotpurriet. Enligt uppgift klämde de in cirka 35 låtar i det, ofta med härliga kopplingar mellan dem. Men inte har väl Lasse Berghagens "Ding Dong" någonsin förekommit i Melodifestivalsammanhang?
Och Jessica då? Jag tror det var Lasse Holm som beskrev henne som "vacker som en dag". Bara att instämma. Och dessutom en vacker blondin som kan sjunga. Hon gjorde en härlig icke inspelad låt som Niklas Strömstedt askrivit svensk text till, och kvällerns version av "I Did It For Love" var klart bättre än den avskalade Melodifestivalvarianten. Så blev det en del 60-tal också, även om hennes val av låtar från den perioden skiljer sig en hel del från det jag skulle välja.
Min främsta kritik mot gårdaqgskvällen var dock ljudet. Minns hur Göran Söllscher i höstas pratade om att man antingen kan köra över publiken med 150 decibel, eller dra ner volymen och bjuda in dem. Tyvärr var man närmare det förra, och körljudet blev lite för vasst.
Givetvis stående ovationer från ett fullsatt Kulturbruk.
Nu har vi haft tre lokala körer med gästartister i Kulturbruket den gångna säsongen. Dags att sätta ihop en topplista:
1. Skållerudskören och Py Bäckman. En helt magisk kväll. Bästa kören av de tre, och vilka låtar Py har skrivit.
2. Song of Joy och Jessica Andersson. Jessica sjunger bättre och är betydligt vackare att se på än Py, och musiker av toppklass, men magin infann sig aldrig riktigt.
3. Rostocks Manskör och Jan Johansen. Inte illa, men herr Johansens oskick att sjunga till förinspelade bakgrunder i vår underbara konsertsal är fortfarande den gångna säsongens största besvikelse musikaliskt sett.
Kommentarer
Trackback
