ukulelemorfar

Vi tog en snabbtur till Cambridge (UK) för att se mitt favoritband, Fairport Convention. Eftersom Stansted Airport ligger så nära Cambridge (ca 30 min med tåg) så valde vi för en gångs skulle "The Low Fares Airlines", dvs Ryan Aitr, ett flygbolag jag är ganska allergisk mot, och då är jag ändå en stor vän av mycket som kommer från Irland.
Och visst. Deras grundpris är lågt. Med skatt gick det på 638 kr var för en tur och retur-biljett. Betydligt billigare än BA och SAS.
Men så kom det ju till en del avgifter:
* Om man checkar in på Internet kostar det 110 kr per person för en t o r-resa. Ska man checka in på flygplatsen blir det mycket dyrare. Jag undrar vad som händer om man inte checkar in alls, det verkar ju vara enda sättet att slippa betala extra.
* Så tog de 11 kr för att skicka en sms-bekräftelse.
* Eftersom vi gärna vill vara garanterade att få sitta ihop betalade vi för prioriterad ombordstigning, 88 kr per person.
* Och så tillkom en administrationsavgift på 110 kr per person eftersom vi ville betala med våra vanliga bankkort.
Totalt ca 900 kr per person, fortfarande billigt, men ca 45 % dyrare än det såg ut vid den första påsynen. Hade vi valt att checka in var sin väska hade det kostat ytterligare en 400 kr per person för t o r.

Utresan gick utan missöden. Ett lite drygt halvbokat plan som både lyfte och landade för tidtabell. Och Säve (det de kallar Gothenburg City Airport) har blivit mycket gästvänligare sedan sist.
Men hemresan dagen efter ... eller rättare sagt det som hände innan den.

Stansted måste vara girighetens flygplats nummer 1:
Vill du väga ditt handbagagde för att kolla att du inte har mer än de 10 kr mattbolaget tillåter? Kostar 50p, inte mycket, men på andra flygplatser är det gratis.
Har du med dig lite vätska som du måste lägga i en plastpåse för att komma igenom säkerhetskontrollen? En liten behållare med 4 påsar kan köpas för £1 i en automat.

Och så till boardingen.
Jag har lärt mig att man ska sätta kunden i främsta rummet och verksamheten ska utgå från honom/henne. På RyanAir har man vänt på detta. I första rummet kommer bolaget och bolagets behov. Resenärerna är någon slags boskap som ska fösas runt och lyda order.
Ta t ex det med prioriterad ombordstigning. På planet ut fanns det så gott om plats att alla kunde få sitta bredvid vem de ville. Men om folk kommer på att det är så då och då kanske ingen vill betala de där 44 kr extra per resa för att prioriteras. Alltså hade RyanAir blockerat 12 rader som ingen fick sitta på. På så sätt fick de sista som steg ombord sprida ut sig och inte sitta bredvid sina vänner. Bra ur bolagets synvinkel, men ett jäkla sätt att bemöta resenärerna på.

Nåja, tillbaka till boardingen.
Ungefär en timme före utsatt avgångstid kallas vi till gaten. (Gate förresten, en dörr och en disk.) Där fick vi sedan stå i kö i drygt en halvtimme innan något hände. Bredvid oss fanns en annan kö för flyget till Barcelona och några som skulle med vårt plan ställde sig där av misstag. Men enda sättet att få sitta var att gå ur kön, och bli inte kissnödigt, för då förlorar du din plats.
Efter en halvtimme kommer en dam och börjar kolla handbagagets storlek (men inte vikt, för våg har de tydligen inte råd med, vilket i och för sig var tur för karln som stog före oss, vars väska vägde bly) och våra biljetter. Fortfarande har flyget vi ska med inte ens landat.
Flyget kommer och i samma stund öppnar de gaten och börjar släppa in oss. Men inte till planet. Istället hamnar vi i en trappa ner till plattan, och där blir vi stående i en dryg kvart. Tur att man inte har anlag för cellskräck.
Så småningom kom vi på vårt plan. Det lyfte och vi landade nästan i tid. Tre minuter efter utsatt landningstid får piloten till den sämsta landning jag har varit med om (och jag har flugit en hel del). Ett tag trodde jag han skulle rutcha ut från landningsbanan på dess ena sidan, och han hann få stopp på planet precis innan banan tog slut.
För att fira denna klantighet spelar man i högtalarna en pampig melodi och förkunnar att ytterligare än gång har världens punktligaste flygbolag landat på utsatt tid. FEL! FEL! FEL! Ni var flera minuter sena!
Och under hela flygningen tjatades det om försäljning. Baren passerade genom flygplanet, varuvagnen likaså. Och så skulle vi köpa skraplotter, vilket nästan ingen heller gjorde.

Jag har några tips till "The many extra costs airline" (för det är vad det är). Jag skulle vara beredd att betala extra för följande:
* För att slippa alla extra avgifter och få ett pris som inkluderar allt redan när jag börjar min bokning.
* Kunna sitta ner medan jag väntar på att få gå ombord på planet.
* Slippa stå i en trappa en kvart.
* Veta när jag stiger ombord att jag och min käresta har garanterad plats bredvid varandra, utan att behlöva rusa och trängas.
* En liten fick i stolsryggen framför där jag kan lägga min bok om jag vill sova en stund under flygningen.
* Möjlighet att fälla sätet lite för att kunna ändra ställning och inte få så ont i ryggen.
* Flygvärdar och -värdinnor som har lärt sig att prata i mikrofon så man hör vad de säger.

Men vänta! Allt det där, och rätt att checka in en resväska på 23 kg (inte de 15 som Ryan tillåter), ingår ju i priset på BA och SAS. Värt att tänka på.