Dagbok från en inställd semester - Del 4
För oss svenskar är engelskt vin en väl bevarad hemlighet. Men man kunde faktiskt köpa engelskt vitt vin på Systemet under två korta perioder under det förra århundrandet. Det måste ha varit på 1980-talet om jag minns rätt. Först saluförde Systemet Lamberhust, odlat i Kent i sydöstra England. Därefter såldes vin från Three Choirs Vineyard i Gloucestershire. Men försäljningen upphörde tidigt.
Även i England är det svårt att få tag på engelskt vin i de stora butikerna. Undantagsvis har de något enstaka märke. Så det säkraste sättet att få tag på det är att besöka vingårdarna och köpa där. (Och köper ni i butik så kom ihåg följande: Om det står ”English Wine” på etiketten är det engelska druvor som blivit till vin i England. Står det ”British Wine” är vinet tillverkat i England, men på importerade druvor.)
Jag har sett uppgifter på att det finns uppåt 400 vingårdar i landet, och då främst i den södra delen. Alla är inte öppna för besökare. Men det lönar sig att före resan undersöka vilka vingårdar det finns i området man ska besöka. När vi var på Isle of Wight för tre år sedan hittade vi flera, varav vi besökte och handlade på två.
På 1990-talet fick vi av en vän i Lincoln veta att då fanns den nordligaste vingården i just Lincoln, på sluttningen mellan katedralen och den moderna staden. Gården producerade 120 flaskor årligen som delades broderligt mellan biskopen och borgmästaren för att serveras när de hade stora middagar.
Och tro mig. Engelsmännen är bra på vitt vin. Ni hittar ingen Chardonnay eller Sauvignon Blanc här, men de sorter de odlar påminner mycket om Rhen-vinerna. När ni besöker vingårdarna får ni också provsmaka innan ni köper, så om ni inte tror mig … Och missa inte de mousserande vinerna, kännarna påstår att det engelska bubblet står sig väl i jämförelse med champagne och cava.
En rolig anekdot: I Stephen Clarkes otroligt underhållande bok ”A thousand years of teasing the French” berättar författaren om hur Dom Perignons stora problem var att reducera bubblorna i vinet, eftersom buteljerna hade en tendens att explodera. Engelsmännen löste problemet genom tjockare glas i flaskorna. Men Clarke inleder ju sin bok med påståendet att det finns två versioner av historien, den franska och den sanna, så ta honom med en nypa salt.
Vi besökte Three Choirs, som ligger i Newent, första gången 1993. Målet var att köpa engelskt vin till min 40-årsfest. Sedan dessa har det blivit ytterligare 2-3 besök, varje gång med flera sexflaskorskartonger vin i bagaget. Inför 50-årsdagen köpte jag 36 flaskor, och fick 15 % rabatt. Något för Systemet att ta över?
Den här gången skulle bli speciell. Vi hade bokat övernattning, de har bed & breakfast också, med fönster med utsikt över odlingarna. Jag hade inkluderat en trerätters middag och rundvandring med provsmakning. Totalt sett den dyraste av alla våra övernattningar på denna resa, och det utan att räkna in de inköp som säkert skulle genomföras.
Tips: Om ni ska besöka Three Choirs så ta tid på er och använd GPS-en. Vingården ligger minst sagt avsides, och även om det är skyltat sista biten är den inte helt lätthittad.
