Dagbok från en inställd semester - Del 1
Onsdag 15 juli skulle vi gett oss ut på sommarens stora semesterresa, via kontinenten till Englands hjärta. 15 övernattningar och drygt 300 mils bilkörning. Men Coronaviruset kom emellan och allt blev avblåst. Men varför inte skriva en dagbok över det som kunde ha varit? Jo, här är den. På köpet får ni lite av min släkts historia och en hel del restips för en framtid när alla karantäner har avslutats och alla gränser öppnat igen. Läs också om engelskt vin, ett guest house med icke-räta vinklar och en av våra favoritfestivaler.
Etapp 1 – Till Skåne och vidare
Normalt brukar vi köra till Göteborg och ta färjan till Kiel, den snabbaste vägen till kontinenten för oss i Dalsland. Den här gången ville vi dock slå två flugor i en smäll och börja med att se till gravar som hör till min sida av släkten. Centrum för detta är Östra Hoby kyrka, strax öster om Borrby.
Pappa växte upp det lilla fiskeläget Örnahusen, tre kilometer söder om Skillinge, Där drev farfar en lanthandel. Hans minne lever kvar som namn på en av vägarna i byn, ”Herman Nils Väg”. Vi i släkten är stolta över detta faktum.
Den äldsta grav vi har i Östra Hoby är pappas farmor och farfars. När kyrkorådet för ett par decennier sedan ville gräv upp den köpte pappa gravrättigheterna och bestämde att även han och mamma skulle vila där en dag. För några år sedan fick även min äldsta lillebror sin sista vila där. Pappas farfar hette förresten Nils Andersson och var en av roddarna på den livbåt som i mitten av 1800-talet stationerades vid Sandhammaren.
Ett drygt stenkast bort ligger Herman och Maria Nilsson, min farfar och farmor. Maria var en riktig krutgumma. Trots att hon i sina tonår förlorade halva ena benet i den skördetröska och levde nästan 70 år med protes fick hon fyra barn och skötte familjen i ett hus som långa tider saknade rinnande vatten inomhus. Inte konstigt att flera flickor i släkten är döpta efter henne.
I graven bredvid ligger faster Vera, näst äldst av pappas syskon, och hennes första namn Erik Karlsson. Erik var kapten på skutan Delos som 9 november 1944 gick på grund utanför Hälsingekusten. Grundstötningen skedde tillräckligt nära land för att folk på stranden kunde se hur besättningen kämpade för sina liv i kylan. Båten var en öppen skuta utan hytt eller kajuta så de var utsatta för stormen och regnet. Ovädret gjorde det omöjligt att gå ut med båtar till dem. Till slut lade de sig i en hög för att hålla värmen. Alla utom den yngste besättningsmedlemmen, som låg underst, frös ihjäl innan de hand undsättas. På stranden finns idag ett minnesmärke över händelsen. Faster Vanja gifte så småningom om sig med ytterligare en sjökapten.
Framåt kvällen skulle vi dra oss mot Trelleborg för att åka med TT Line till Travemünde. Vi har tagit den vägen en gång förut. Då konstaterade vi glatt att man kunde köra ombord flera timmar innan båten skulle avgå kl 22.00. Det gav god tid att äta en härlig buffémiddag.
