Bättre eller sämre?
Båtmusik
Det finns saker som blir både bättre och sämre samtidigt. Ta detta med musikunderhållning på färjor. Vill dock påpeka att denna undersökning är helt ovetenskaplig! Den bygger på ett antal iakttagelser på 1980-talet och musiken på båten till och från Kiel nu i helgen.
Under andra halvan av 1980-talet arbetade jag som språkreseledare i Storbritannien. De första åren skedde transporterna medelst färja över Nordsjön. I den stora baren spelade alltid ett band från något land bakom den dåvarande järnridån.
För oss besserwissrar var det rena guldgruvan. Vi fnittrade åt deras töntiga tolkningar av västerländsk pop och när vi var riktigt elaka gissade vi vilket språk de sjöng på. (Det var alltid mycket bruten engelska.) Det musikaliska värdet var lågt, det underhållningsmässiga högt.
Så kom en period med så kallade trubadurer, oftast utan inspelade bakgrunder (som tur var). Vissa var riktigt bra med ibland oväntade låtval.
Nu i helgen, på returresan till Kiel, sjöng ett par. Med fina förinspelade bakgrunder (tänk högklassig karaoke) och mjuka behagliga röster var det svårt att kritisera det musikaliska. Inte en ton fel, och då och då några perfekta sångstämmor. Men ibland blir det för perfekt, och livet i musiken försvinner. Det blev skval i ordets verkliga betydelse. De kunde lika gärna ha spelat några skivor.
Så musikaliskt har det blivit mycket bättre, men underhållningsvärdet har bleknat bort. Samtidigt har antalet speltillfällen för musiker minskat kraftigt. Vem behöver musiker när man kan ha förinspelade bakgrunder?
