Förord Halleluja Magistern
”Halleluja magistern” var mitt tredje försök att skriva en ungdomsbok, och det första och hittills enda som funnit nåd inför ett förlag. Långt senare fick jag veta att den lektör som rekommenderade utgivning var Stig Malmberg, min främsta förebild när det gäller ungdomslitteratur, något som gjorde mig oerhört stolt.
Jag skrev boken sommaren 1976, i glappet mellan mitt första lärarår och ett års vapenfri tjänst. Det finns inga direkta förebilder till huvudpersonerna, men miljön är hämtad från Vendelsömalm i Haninge, där jag tillbringade min ungdom.
Så låt mig ta er tillbaka till en tid när de enda telefonerna var de man hade i hallen och de som fanns i telefonkiosker, där Internet inte ens var påtänkt, där TV hade två kanaler, där inspelad musik levererades på vinylskivor eller kassettband, där det var ovanligt att säga du till sina lärare, där mattanter la upp skolmaten på elevernas tallrikar, och där det röktes både här och där.
Skivan som så utförligt kommenteras i ett kapitel är ”Commoners’ Crown” av Steeleye Span, låtarna den gästande kyrkosångaren sjunger är hämtade ur Lars-Åke Lundbergs repertoar och bandet som ska spela på fritidsgården efter bokens slut hette Synd och Skam och var då Vendelsös populäraste.
Varning 1: Recensionerna var blandade. En recensent konstaterade att jag enligt baksidestexten sysslade mycket med musik och rekommenderade mig att fortsätta med det.
Varning 2: Jag har lämnat texten helt oredigerad. De termer och uttryck som används är de som användes i mitten på 1970-talet.
Lars Nilsson, maj 2019
