Dagen efter
Man planerar och planerar. Sedan är det över i ett kick. Jag talar om helgen gitarrfestival, något vi har hållt på att planera sedan tidigt i våras. Så började vi ställa fram prylarna kl 1200 i fredags, och igår kl 1915 var allt bortstädat igen. (Men det är klart, den klassiska gitarrkonserten i Kyrkans Hus hade precis börjat då.)
Vi lyckades, tycker jag, få ihop en hejdundrande festival rent musikaliskt sett. Massor av bra gitarrister och grupper, med en del världsnamn, som t ex Andreas Öberg och Oleg Ponomarev, som grädde på moset. Och allt från klassisk gitarr med Per-Owe Solvelius, över flamenco med Emil Pernblad (vilken rytmkänsla!), jazz med ovan nämnde Andreas och Rolf Jardemark till hårdrock med Thomas Larsson och hans gäng, samt gitarrgruppen Plankton som slog nytt volymrekord i Kulturbruket. Och då har jag inte nämnt klillarna från G2, Johan Randén och Emil & Zandra. Hoppas jag inte glömt någon nu.
Och så utställare. Bara att få gå upp på övervåningen och hålla en äkta Mikael Sandén-gitarr i händerna. Det var nära att jag blev 39 000 kr fattigare (men en gitarr rikare). Eller ett av Thomas Fredholms mästerverk, eller Heiki Rousos underbara mandola (men den hade han redan en köpare till).
Nedervåningen hade också en del pärlor. Som retroutställningen med Hagströmgitarrer. Kommer ni ihåg försöket att lansera 8-strängade basar? Jag tror Jack Bruce i Cream hade en ett tag. Cole Clark-gitarrerna var en nyhet för mig. Deras ihåliga röda stratakopia var en annan gitarr jag gärna hade köpt om frun och ekonomin tillåtit det. Och äntligen får vi en musikbutik i Mellerud. Han hade smygpremiär på festivalen.
Det är bara en sak jag saknar: Publiken.
En konsert som i fredags ska vara minst fullsatt. Maken till musiker får man leta efter, och inte var det svårlyssnat heller. Drygt 3 timmar musik (och två pauser) med tre internationellt kända konstellationer för 250 kr. Och så kommer det inte ens 100 betalande.
Och gårdagens gitarrmässa, med alla workshops, alla de andra artisterna och utställningarna, drog bara en liten bit över vad vi brukar ha på ukuleledagarna (som är betydligt mer opretentiösa). Vad tänker folk på? Och så har de mage att klaga på att ingenting händer.
Fy på sig.
Vi lyckades, tycker jag, få ihop en hejdundrande festival rent musikaliskt sett. Massor av bra gitarrister och grupper, med en del världsnamn, som t ex Andreas Öberg och Oleg Ponomarev, som grädde på moset. Och allt från klassisk gitarr med Per-Owe Solvelius, över flamenco med Emil Pernblad (vilken rytmkänsla!), jazz med ovan nämnde Andreas och Rolf Jardemark till hårdrock med Thomas Larsson och hans gäng, samt gitarrgruppen Plankton som slog nytt volymrekord i Kulturbruket. Och då har jag inte nämnt klillarna från G2, Johan Randén och Emil & Zandra. Hoppas jag inte glömt någon nu.
Och så utställare. Bara att få gå upp på övervåningen och hålla en äkta Mikael Sandén-gitarr i händerna. Det var nära att jag blev 39 000 kr fattigare (men en gitarr rikare). Eller ett av Thomas Fredholms mästerverk, eller Heiki Rousos underbara mandola (men den hade han redan en köpare till).
Nedervåningen hade också en del pärlor. Som retroutställningen med Hagströmgitarrer. Kommer ni ihåg försöket att lansera 8-strängade basar? Jag tror Jack Bruce i Cream hade en ett tag. Cole Clark-gitarrerna var en nyhet för mig. Deras ihåliga röda stratakopia var en annan gitarr jag gärna hade köpt om frun och ekonomin tillåtit det. Och äntligen får vi en musikbutik i Mellerud. Han hade smygpremiär på festivalen.
Det är bara en sak jag saknar: Publiken.
En konsert som i fredags ska vara minst fullsatt. Maken till musiker får man leta efter, och inte var det svårlyssnat heller. Drygt 3 timmar musik (och två pauser) med tre internationellt kända konstellationer för 250 kr. Och så kommer det inte ens 100 betalande.
Och gårdagens gitarrmässa, med alla workshops, alla de andra artisterna och utställningarna, drog bara en liten bit över vad vi brukar ha på ukuleledagarna (som är betydligt mer opretentiösa). Vad tänker folk på? Och så har de mage att klaga på att ingenting händer.
Fy på sig.
Kommentarer
Trackback
